• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

Ågren

Mitt liv som hjärnforskare.

30 januari, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

I mitt nästa liv skall jag bli det. Hjärnforskare. Lyfta på locket och titta in i min hjärna. Kan vara bra att ta reda på varför jag kliver upp klockan 03.30 en lördagsmorgon för att skriva en självuppfunnen hittepå-krönika – som jag har Ågren för vareviga gång jag släpper ut den till offentlighetens granskning. Självplågeri? Möjligt. I just have to. En livsventil att skriva.

Annicka klipper en häck
Om man inte skriver – då kan man klippa häcken. Den med grenar, alltså.

Ze brain.

Jag antar att ni följer (klicka på röda texten för mer info ) Anders Hansens serie på TV om hjärnan. Otroligt spännande. Jag är full av beundran för den kunskap han besitter och sättet han presenterar sina slutsatser på. En serie för alla att förstå – fint paketerad och med finurliga vinklar. Sista avsnittet handlade om minnen. Det som jag har. Ibland. Superintressant!  Se serien och bli förundrad!

Nerver och celler
Den hjärnan har mycket att tänka på. Celler och nerver i en enda röra.

”Minnen är mönster av aktiviteter i hjärnan som vi återupplever”. Så sa han i programmet. Om jag minns rätt. Alltså. Saken är tydligen den att vi inte minns rätt. ( Har ALDRIG hänt mig….) Det går att förändra minnet. Det uppdateras av både en själv och andra. Det går att plantera in falska minnen – som vi tror är sanna – fast det är hittepå. Bra att ha i minnet. Om man nu kommer ihåg detta.

Slänggungor
Det snurrar ordentlig däruppe. Tror det är bra, det. Omvänt vore rent illa.

Vi kan m a o minnas saker som inte hänt. Vi rekonstruerar minnena varje gång vi försöker minnas……..Låter knepigt? Se serien. Så värd att uppleva. Jag tittar nu igenom de avsnitt som sänts – eftersom jag inte minns allt han sa. Helt självklart, visar det sig. Det faktum att jag nu vet att minnen uppdateras och förändras – och att det är hjärnan som sköter det – inte jag som är senil – det känns skönt. Har varit orolig ett bra tag. You made my day – tack Anders Hansen och Daphna Shohamy m fl.

Handslag
Härligt med kunskap och insikter. Tack!

Anders Hansen fick enormt genomslag med boken Hjärnstark som beskriver hur motion stärker hjärnan, gör dig stresstålig och intelligent. Belönades med Mensapriset och Hälsopriset som årets författare. Aktuell med boken Skärmhjärnan om hur den digitala livsstilen kan leda till psykisk ohälsa. Har även skrivit Fördel ADHD som nyanserar bilden av vad adhd är och beskriver de positiva sidorna. Driver podden Psykiatrikerna tillsamman med en kollega. Är krönikör i Dagens Industri och populär föreläsare. Utbildad läkare och civilekonom. Har skrivit över 2 000 artiklar om medicinsk forskning och bioteknik. //https://sverigesradio.se/avsnitt/1319465

Känns skönt. Att inte minnas eller minnas fel – det är mänskligt och man kan vara en fullvärdig människa ändå. Det är min kontenta och jag är så nöjd med den vetskapen. Jag som trodde…….

Half full - Half empty
Man kan minnas så fel, så fel. Man man minnas rätt, också.

Upplever några av er samma som jag – detta att dagarna går och livet bara liksom försvinner…………..? Jefla Covid. Märklig känsla. Man får bita sig i läppen eller var man nu vill sätta tänderna i – och göra saker – vilka som helst – för att uppehålla någon slags meningsfullhet. Nyttigt att inget göra, säger några. Bra att ta det lugnt och inte alltid vara så på allt, säger andra. Jag har upprepat det mantrat 3467 ggr nu och jag tycker samma hela tiden i alla fall – det är synd att förlora dagar. Sådan är jag. Jag är synnerligen medveten om att det egentligen är tristess som är huvudingrediensen och att det är övergående. Brain-drain, if you ask me. Det går lite upp och ner, kan man säga. Så var det ämnet avhandlat lite så där snyggt.

Semlor på fat
Man får göra vad man kan. Vi dricker kaffe och ätor semlor. Ett av alla sätt att hålla ångan och vikten uppe.

Media, media – vad gör ni med mig?

Så har jag blivit TV-hallåa också. Kunde inte motstå erbjudandet. När jag nu har utrustningen och brist på insikt, så kan jag lika gärna köra en serie. Det får utveckla sig över tiden. Jag har mina planer. Något skall man ju göra och vem vet – det kan bli fullständig succé. Eller inte men då har jag i alla fall prövat och se – det måste jag.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/zoom_2.mp4

Funderar gör jag – får en stund över ibland numera…….hmpf……och kommer på att detta med kommunikation och med humoristisk touch – det har jag ALLTID ställt till med. Var klassens clown i låg-och mellanstadiet. Så minns jag det. Skrev verser och sånger. Uppträdde på roliga timmen med mina alster – infernaliskt trampande på den enfotade tramporgeln med pyspunka. Majgadd.

5 äldre damer
Man gör sitt bästa.

I am a poet – and I don´t know it.

Har skrivit ett antal texter och verser till födelsedagar och avslutningar, chefer som slutat, kolleger som gått vidare till andra anställningar. skolavslutningar. Rätt produktiv. Så det är väl som en röd tråd i mitt liv – det är detta jag inte skall släppa taget om. Så mina krönikor är en fråga om ren överlevnad för mig, skulle jag tro. En ventil ut till världen. Den lilla världen i o f s – men jag planerar att gå outside the box. Fattar ni!!? Kanske når jag t o m Hälsingland med mina alster. Så småningom.

Gula blommor på en äng
Denna bild har inget med texten att göra men jag längtar dit. Till Spanien. Det räcker som skäl.

Ni får gärna hjälpa mig på traven – berätta för andra, dela mina inlägg eller prenumerera – – så kommer jag en bit på vägen. Så blir ni en del av min stora framgång. Typ.

Knorriga Krönikor direkt i min mailbox - JA TACK !

Det vill jag gärna!
Såklart kan jag avsluta min prenumeration närsomhelst!

Ett litet ögonblick, bara.

Tack för att du prenumererar! Du är min hjälte och rockstar! / Annicka

Så var det sagt.

Blir glad av detta. Tack!

En bild säger mer. Eller mindre.

Vet ni vad det är som får igång mig när det gäller att skriva dessa lördagskrönikor? Foton.  När jag bläddrar igenom min digra fotosamling – då går jag igång. Då finner jag ämnen att skriva om. För sanningen är att med min självkritiska självbild tycker jag inte att det jag kan är så märkvärdigt och andra kan bättre – och varför ska jag……..ni vet. I synnerhet nu när mina verksamheter går på sparlåga – då är det lätt att tappa sugen emellanåt.

Kraftfull blomning. Blir glad! Thank God for my photos.
Mandelblom
Ni får den igen. För att den är gudomligt vacker.

Mina krönikor handlar ju liksom om mig – och det är ju inte så vidare värst intressant för andra än familjen. Om ens det. Så tänker jag och därför blir det som det blir.Så bilder är vägen till liv och lättsam kommunikation. Det gör det lättare att skriva. Jag skäms mindre. Att ta foton, länka ihop foton med text och få en förening av text och bild – najs.

I have the simplest of tastes
I only want the best

Jag har i alla fall bestämt mig för att tänka på färre saker och försöka stilla min kreativitet och oförbätterliga nyfikenhet – så att jag kan finna nya vägar. Motsägelsefullt? Säkert. Hitta fokus. Vi får se hur länge det varar. Kanske visar det sig i ett nytt avsnitt av Anders Hansens TV-serie att sådana människor som jag är hopplösa – och då kanske jag kan köra på igen. Hoppas. Hoppas. Fniss.

Temuggar
Fulla muggar.

Man lär så länge man lever.

Det är coolt att vilja lära saker och hitta på nya vägar men det kan för omgivningen vara en utmaning att hänga med. En utmaning för mig också allt emellanåt. Stilla dig, Kristina, som han sa,  Kal-Oska i Utvandrarna.

Staty över utvandrarna
Staty i Karlshamn. De hade det mycket sämre än jag. I know. Jag tänker på det. Också.

Det är en välsignelse i alla fall att få vara människa och kunna göra val. Oftast. Tänk om man varit en giraff – hur lätt hade det varit att köpa en halsduk till mig då? Väldigt dyrt. Ni kan glädja er åt det. En av dagens minst 2 glädjeämnen, remember?

Giraff och zebror
Många meter halsduk i så fall.

Nu jäcke de.

Så sa han. Syskonbarnet C. När han var liten. Typ 37 år sedan. Jag tycker också att det jäcke nu. Väldigt mycket så.
Ber att få avsluta mina ängkla rader och återinträda in i lördagens bestyr. Består t e x av att bli bjuden på kaffe av Mats. Så bra har jag det.

Ta mig med en nypa salt. Det gör jag. Jag bara håller på och håller på och inemellan så låter jag bli. Jag är som folk är minst.
Minus 8.7 grader i Skåneland men ingen vind. Solsken kan det bli. Det här kan bli en förträfflig dag. Kom ihåg – minst 2 saker att vara glad för. Varje dag.

Jag är som salt. Behövs men inte så mycket av den varan. Kan vara skadligt för blodtrycket……

Todilo.

Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: ADHD, Ågren, Aktiviteter i hjärnan, Anders Hansen, behavior, brain, brain drain, civilekonom, Dagens Industri, Daphna Shohamy, fakta, Fördel ADHD, föreläsare, fulla muggar, hälsa, Hälsopriset, Hjärnforskare, hypocampus, Krönika, Krönikör, läkare, livsventil, mandelblommor, Mensapriset, mind, Podden Psykiatrikerna, senil, Självplågeri, Skärmhjärnan, stresstålig, TV, TV-serie, vetenskap, Zuckerman Insititute

När det blir upp och ner.

2 januari, 2021 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

En stjärna på himlen föds. Anno 2021. Välkommen.

Det var då, det.

Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Yoga style
Så här kom jag ut. Fast jag var lite mindre och hade inte röd tröja.

Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.

Mamma och jag
Mamma och jag.

Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.

Mamma och pappa i lampans sken
A little bit of both – Annicka

KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.

Mamma och Annicka
Jag kom till slut. Veni – Vidi – Vici.

Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.

Old age
Som sagt. Försöker hinna med……

Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.

Kvinna med väska
Livet är en enda stor resa.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?

Gammal bakelittelefon
Ibland efterlängtad……

Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar

Snäckor
En snäcka i örat hade inte hjälpt. Jag hade inte fattat vilken.

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS.  Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..

Rosa telefon
Den dåsa. Tack lilla E för att du myntade det.

En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och  sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.

Skylt med texten How to be lovely
Jag jobbar på det. How to be lovely.

Nytt år. Välkommen 2021.

Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:

We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary

Ingen ordning på allting.

Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.

Ekengrenskan är förvånad
Va´?

Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut  – säger man bägge eller/och båda?

Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD

Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.

Solen går upp
Solen går upp även denna morgon

Inga nyårslöften.

Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.

Pojke pratar med tomte n
Man måste lyssna. Inåt och utåt.

Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!

Melerad päls
Det ska vara PIFF i livet. Annars får det quitta.

Kakor och rårakor.

Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.

Mandelbakelser med hjortron
En mandelbakelse varje nyår har aldrig skadat.

Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.

Tom tallrik med såsrester
Oxfilé med pepparsås och gratäng. Long gone. Hann inte fota själva maten……Ni får gissa.

 

Rårakor
Rårakor in the making. Hann inte fota resultatet. Det var ju festmiddag. Inte social media time. Man får prioritera. Det var smaskigt gott.

Enough is enough.

Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGET jag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥

Att stilla önska får man. Gjorde just det.

Kärlek och kakor till folket!

Å där kom Mats med kaffet. Bless you.

mandelhjärtan
Kärlek och kakor till folket!

Ta-ta. Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Abonnenten kan inte nås för tillfället, Ågren, Akan, Ankena, Annicka, Annicka Charlotte, Annicka Ekengren, Annka, bägge eller båda, bakelittelefon, bluetooth, Cambridge Dictionary, dansat hula-hula, Defigit AB, det, Det var då, dubbelvikt, ekengrenskan.se, Facebook, glädje, hemligheter, hörlurar med sladd, how to be lovely, insikter, inte social media time, Kaffe och kaka, kamerafunktionen är förstklassig, kärlek och kakor till folket, Knorriga krönikor, Krönika, lycka, MOrgan Nyman AB, never ever give up, nya barn föds, old age, oxfile, pärlemor, pepparsås, piff, Publicera, rårakor, rosa telefon, simkort, Siv Strömquist, sorger, sparkort, SVD, teckenspråk, telefonstrul, tom tallrik med såsrester, trauma, unnadigresan, Vänersborg, varit i källaren och vänt, villavagnar.com, Vivianne, Yoga

Inget kudde vara bättre. Inte skönare, heller.

19 december, 2020 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se

Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man.  Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.

Ett villavagnslyft
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen

Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.

Krönikadax
Krönika hela da´n!

Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.

Chefen är hård och orättvis
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.

Den Ljuvliga Kudden är min.

Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.

En älsklingskudde
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.

Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.

Fulla bokhylloer
Inte läge för kuddförvaring, just.

Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.

Raps och landsväg
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.

Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått.  Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.

Julemys
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.

Länge leve tulpanerna.

De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.

Lila tulpaner från Keukenhof
Krispigt vackra.

På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.

Australienska lökväxter
En liten rabatt i december
Tulpanhav
Mera godis för själen.

Pepparkakshusets födelse.

Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker.  Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.

Pepparkakshus
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken

Jullotteriet i Spanien.

En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.

Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia  
Lotterisedlar
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.

Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.

Apelsinträd i Spanien
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.

Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.

Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.

Påse med pengar
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid

Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.

Svarta vinbär
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.

Influensa och TBE.

Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.

Fästing
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……

Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten 

Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.

Annicka tittar under solglasögon
Vad vare du sa att du hette, saru?

Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.

Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder”  borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?

Gambas pilpil
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!

Me and my big mouth.

Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.

Annicka och räkmacka
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen

Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.

Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.

Kram på er.

Annicka
https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Ågren, åklagare, Australien, bältros, benareby, betänketid, big mouth, Blogg, blommar, blomsterstjälk, bödel, bragden, brödkryddor, chef, covid, Den Feta, Den Stora, doften, Ekengrenskan kåserar, El Gordo, EN SUECO, enbarmligt, expediten, Fågelmat, fågelmaten, fästing, fiskhallen i mölndals bro, folkhälsomyndigheten, formbar, förvirring, franco-regimen, fröknäcke, gambas pilpil, ggar, Gigantiskt förstapris, gräslök, grått, håll flabben, hålla flabben, hjärninflammation, Holland, hunger, hus, hyllorna, inbördeskriget, influensa, inredning, julafton, julen, kanel, Keukenhof, Knorriga krönikor, kokos, krispiga ljudet, kristyr, krukor, kudde, lökar, lökväxter, loteria de Navidad, lottdragningen, lottorader som aldrig är rätt, lyxproblem, madrass, måltidsdryck, måndag, mattor, milda symptom, minnesstörningar, mjuk trasa, Mölnlycke, övermodig, pengar i påse, plädar, pynt, Rea, sill, Sillen skall läggas in, skamvrån, snöflingor, solglasögon, spanien, Spanskt lotteri, Spektakulärt skådespel, stormsteg, svartvinbärssaft, svartvinbärssill, tapeter, TBE, Teatro Real de Madrid, teleportera, torsdag, tulpaner, tunnbakat, v, vaccin, Villavagn, Wikipedia, www.facebook.com/annickadefigitab/, www.facebook.com/villavagnar, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2020 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.