I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt. Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.
Sanningens ögonblick.
Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år. Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.
En klänning ser dagens ljus.
Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.
Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.
Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?
Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.
Kuriosa och tips i Hjo.
Stadsparken.
Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes. Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?
Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.
Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien
Bo på hotell eller camping i Hjo.
Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi användeHotellpremien.sedå när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.
Campingmöjligheter finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.
Småstadskänsla.
Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder – berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..
Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?
Man ska ha husvagn….
Costa del Sol
Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.
Detta saknar jag sååååå mycket.
Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.
Ett litet kjoltyg.
Här tar det abrupt slut.
Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.
Det är så det är.
Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.
Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.
Hur har ni det, kära läsare? Hoppas ni håller ut och hittar goda saker att bli glad åt. Vet så väl att man måste aktivt söka alternativ. Inte mycket läggs på en bricka och serveras med champagne här i livet. Man får börja med en bricka…………..sedan får man lasta på. Eller av.
Våren på G! Kom igen, bara. Jag är beredd!!!
Solen strålar.
Hur skönt är inte detta? Ljuset, värmen, hoppet. Varm korv i bröd. På den egna verandan. Varm korv kan man äta närsomhelst. Kokt wienerkorv. I färskt korvbröd. Med stark senap. En kaffe därtill och magen tror den är på bröllop en stund. Efter några timmars arbete är det skönt att pusta – även om det är skönt att kroppsarbeta efter ett halvår av stillasittande. I princip. Vardagsmotion, helt enkelt. Som jag uppskattar så mycket. Gym i all ära, men att kratta, köra skottkärra, gräva, bära brädor…………….dä ä livet dä, se. Lite meningsfullt kämpande i lagom – gärna unset lite för stor – dos. Knas? Möjligt. Det är sådan jag är.
Funkar alltid. Man blir mätt. Man blir glad. Man vill ha en till.
Dags att dra vidare.
Precis. Ni hörde rätt. Vi tänkte att det är hög tid att utnyttja tiden som bara rinner bort – i dessa covidtider. Att bara sitta av tiden, liksom. Vänta på…….vad? Nej, nej, nej – sådant har vi inte lust med längre. Det kan hålla i sig genom hösten också med coronan och då är det lika bra att agera. NU. Så det har vi gjort lite sådär långsamt och utan större basunerande sedan i höstas. Processer att bearbeta.
Man måste inte trumpeta ut allt innan man ens vet själv. Allt tids nog!
Vi har rekognoscerat lite runtomkring i Sverige ett antal gånger. Letat plats för själarna att bo när vi inte bor hemma i Göteborg eller Spanien. Om vissa ställen har vi sagt – ALDRIG I LIVET. Andra platser har fått halvt godkänt. Några har fått helt ok. Hjo fick klart godkänt. Extra-extra speciellt klart godkänt i Hjo. Lite småkära i det samhället. Så………………..dit beger vi oss. Flyttar vår villavagn från Skåneland och hittar på något annat bus istället.
Kanske kommer vi att bo här? Vi är ju vana vid att bo minimalistic
I april går vårt flyttlass så nu håller vi på med demontering av trädäck och allt annat. Många skruvar och brädor bli´re. Bananlåda efter bananlåda med inomhuspryttlar – som är många men ändå hanterbart. Trots allt. Det var 3 000 ggr värre att flytta från det stora huset. Anyway – tror Mats dragit ut MINST 4 000 skruvar vi det här laget. Jag drog ut ungefär 200……Men jag drog i mig 2 koppar kaffe, så det jämnar ut sig.
Inte badkrukor i alla fall.
Bra med nytt syre.
Är inte rädd för förändringar – men vissa förutsättningar måste vara klara – sedan är det bara att köra. Att inte ha skulder, inte vara utlämnad till elaka människor och ha en liten slant på banken. Sedan grejar man det mesta. Hälsan, förståss – men den är alltid en förutsättning för att kunna göra vad man vill. När man kan och vill – då får man se till att greja till det, helt enkelt. Ögon som ler från hjärtat och att vara nyfiken – då brukar det ordna till sig.
Man behöver syre annars kippar man efter andan.
Söderslätt i Skåne
Fantastiskt fint. Vi har älskat det. De milslånga stränderna. Utsikten. Rapsåkrarna. Smörrebröden. Pommes frites och vitlökstjosesås från Restaurang Amalfi………………..Närheten till Köpenhamn och flyget till Spanien. Och allt annat som varit fint. Det är mycket, det.
Vi flyttar vår villavagn, helt enkelt. Fniss.
Otaliga mil har jag gått på stranden. Kilometer efter kilometer. Magiskt. Syre. Mycket syre. Grussvägarna mellan rapsfälten. Byta luft i lungorna. Njuta av det vackra. Njuta av möjligheten att ha möjligheten. Hade covid inte kommit så hade vi kanske tänkt annorlunda – men nu bejakar vi möjligheterna och lusten att ta nya steg. Livet är trots allt det som pågår nu. Livet måste levas. Inte sittas av. Välkommen Möjligheter och Lusta!
Smörrebröd på danskt rågbröd. 3 st för 85 kr. Superfräscht och gott!!!Jag är en riktig gurkinläggare, jag. Redan i somras föddes idén om Ekengrenskan. Skyndat långsamt.
Smörrebrödets lov.
Denna lilla macka som har så mycket på sig. Konstigt att den inte finns att köpa uppåt landet – vad jag vet. Hade livet varit annorlunda så hade jag kunnat öppna ett litet smörrebrödsfik någon trevlig stans. Hjo, kanske? Hmmmm. Ny fick Sickan en ny plan.
En gång drev jag en bilverkstad med 3 anställda. Fattar ni? Inte jag. Sant, dock. Kan jag laga däck kan jag laga smörrebröd, kom jag att tänka på nyss.
Smørrebrød kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en ganska bastant smörgås, som vanligen består av en skiva grovt bröd och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen och vissa typer av smørrebrød kan även utgöra huvudrätten i en måltid. Vissa smørrebrød är så populära i Danmark att de fått egna namn, till exempel Sol over Gudhjem(rågbröd, rökt sill, gräslök eller lök samt en rå äggula), Dyrlægens natmad (rågbröd, leverpastej, saltrulle, lökringar och sås) samt Stjerneskud (franskbröd, sallad, tomatskivor, panerad rödspättafilé, räkor och kaviar)./ Den lille Danske i Trelleborg
Supergott. Med en liten ölpinne till. Eller vatten, eller hallonsoda. Bara ni trivs.
Tiden har sin gång.
Vi äter sällan ute numera. På restaurang, alltså. Ikväll gjorde vi det. Det ekade nästan därinne. Mycket lite med folk. Ho-ho! Restaurang Pärlan i Beddingestrand. God mat. Härlig utsikt alldeles vid havet. Ta vägen förbi i sommar. Det är värt det.
Som sagt – tiden har sin gång. Jag har min. Sengång. Dags att natta sig. Skönt att få tänka tillbaka på en fin dag, en fin kväll och en trevlig stund med vänner. Det är sällan vi träffar någon öht numera. Trist som tusan men det skall bli ändring på det. Någongång.
Tycker om lugn. Också. Och riv. Också.
Det finns ingen självuppfyllande profetia i detta att det måste hända saker hela tiden i mitt liv. Det måste det inte. Att lägga in gurka är bland det bästa jag vet. Stillsamt. Att skriva krönika för er är också fantastiskt. Stillsamt men utmanande. Att baka bröd eller dra ur skruvar – stillsamt och trevligt. Fara och flänga – ger energi. Ett måste. Det också.Oavsett så måste det berika på något sätt. Det är det som är grejen.
Så……gå ut och berika dig med något. Det är du som vet vad som ger just dig mening. ♥
Kram, Annicka
PS. Dela gärna med dig av mina krumeluringskrönikor till andra. Ni är min förlängda arm att nå ut till fler.
PPS. Kommentera gärna om ni orkar – det är roligt att kommunicera – inte bara köra en monolog, som jag gör. Ju.
Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man. Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen
Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.
Krönika hela da´n!
Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.
Den Ljuvliga Kudden är min.
Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.
Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.
Inte läge för kuddförvaring, just.
Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.
Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått. Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.
Länge leve tulpanerna.
De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.
Krispigt vackra.
På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.
En liten rabatt i decemberMera godis för själen.
Pepparkakshusets födelse.
Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker. Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken
Jullotteriet i Spanien.
En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.
Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.
Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.
Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.
Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid
Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.
Influensa och TBE.
Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……
Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten
Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.
Vad vare du sa att du hette, saru?
Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.
Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder” borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!
Me and my big mouth.
Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen
Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.
Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.
Kram på er.
Annicka https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.
Jag bara säger vad jag menar. Glasyr i alla dess former. Må vara på tårtan, i staden, på landet eller i vardagsrummet. Bara gör´t !!
Det stora Piffet.
Mmmmm. Det är vad jag tycker. När man krusidullar på med saker. Lägger extra schnitzung på lite tradiga dagar och gör dem oemotståndliga. Piffar upp en oansenlig tröja med en liten brosch, hajpar läpparna med en piffig trutpasta eller lägger en liten persiljekvist på potatisen? För att man kan!? För att man vill!? För att det är alldeles livsnödvändigt !?
Man kan piffa till sig med en jordgubbsglass t ex! Bara en sådan sak kan gör vem som helst lycklig. Mig t ex
För att själen känner att den är på bröllop när sinnena får sitt vackra. I princip, i alla fall. Kommer ALLTID att tycka så och måtte jag få möjligheten att fortsätta med det. Kom ihåg det alla – om jag någon gång måste bli omhändertagen – förära mig en pifflåda så att jag klarar mig.
Min 97-åriga födelsedag.
Man kan få spel.
Julspel, till exempel. I Málaga. DET, mina kära läsare – det är magiskt häftigt, vackert, coolt och involverande. Kanske kommer ni att åka dit med mig på Unnadigresan en gång – kommer att ha turer dit när allt blir vettigt igen. Om ni inte åker med mig – åk dit själva.
På en sidogata i Malaga. Här kan man både njuta och äta. I december. Ute.
I vilket fall: Dagen för premiären av detta ljus- och ljudspel är den stora gågatan Calle Lariossmockfylld med jublande människor inför detta mästerverk – men ni har chansen varje kväll från slutet november och Trettondagshelgen. Spanjorer vet hur man festar och visar sina känslor. Missa inte. När Jose Feliciano stämmer upp i Feliz Navidad – som betyder God Jul – då sjunger ALLA med. Jag blir lika lycklig varje gång av att se alla så glada och uppsluppna! Delad glädje är dubbel glädje, eller hur?
Kommersen på Calle Larios i full gång. Huvudpromenadgatan i Málaga.
Om ni klickar på denna länken får ni se premiären från 2019 ! Missa inte detta!!! Det förbaskade covidviruset förhindrar den stora folkfesten i år – men ljus- och ljudskådespelet pågår varje kväll. Ändå. Såklart finns det åsikter om att detta ljusspel drar för mycket energi och att det inte är bra för vår jord. Jag backar i den frågan och bara njuter. Så får det bli.
Ögonblicksbild från förra året när Mats och jag var där. Jag blir lika lycklig varje gång jag får uppleva detta skådespel.Även tomtar får vila ibland. Calle Larios är inte sämsta platsen precis
En salig blandning.
Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Så fick ni veta det. Just nu är livet en salig blandning av pepparkakshusbakning, 5-2-diet, längtan och saknad efter kära och nära OCH lakritsbilar. Har ni smakat? Ta 8 st ur påsen och möla i er. Gott. OM ni tycker om lakrits – alla gör ju inte det. Förstår inte hur ni klarar er i så fall. Tips bara – häll inte upp i skål och glöm av. Bilarna blir fuktiga och lösaktiga 🙂 ! Fässka bilar är bäst. Direkt ur påsen. TIps från er coach.
Ett måste i var mans och kvinnas hem.
Det är det jag alltid sagt.
Rosa – eller DÅSA som lilla E myntade – är en fin färg. Eller lila. I like. I love. I Trelleborg finns gigantiska växthus som en dansk tomatodlare driver. – Alfred Pedersen & Son. Han driver ett drivhus, helt enkelt. För att kunna få större skördar och längre säsong använder han en ledbelysning, som ger lila sken. Hur snyggt som helst, tycker jag då, men det tycker inte andra.
Som en saga för oss lilarosatokiga
”Problemet är nu att ljuset blivit lila, ett ljus som en del upplever som direkt störande och som lyser in i hus och hem. Nu har miljöchefen i Trelleborg fått in detta som ett ärende. Man har klagat på det starka ljuset från växthusen. Från den 6 november har de nu släckt ner belysningen mellan klockan 17 till 23 för att störa mindre. Sedan har vi bett dem inkomma med en vidare åtgärdsplan, säger Mikael Norén, miljöchef i Trelleborg. När vi talar med folk verkar ljusfenomenet främst uppstå när det är lågt liggande tjocka moln och som då blir belysta underifrån. Miljöförvaltningen har haft kontakt med Alfred Pedersen & son som driver tomatodlingen och där vill man gärna hitta en lösning./SVT Nyheter Skåne”
På väg till villavagnen från Trelleborg. En stunds njutning. Lys på mig – gör ingenting alls.
Så drar vi till med slutklämmen, då.
Inser att om jag skall växa och bli stor krönikör – då måste jag jobba mer med detta. Ha det som ett jobb. Liksom. Får se hur det går med det. Vara fokuserad. Ni vet. Jag vet. Jag ÄR det men på många saker. Samtidigt. Så rädd att missa. Någonstans trivs jag väl med det annars skulle jag väl göra annorlunda. Vad vet jag. Anyway: Som att jag har en tygbit som ligger och skriker efter mig. Som vill bli insydd. Den måste jag ta hand om. Fortfarande mycket kvar att fila på på mina webbsidor. Förlåt evasynnergren.com . Det sker det som sker.
Tofflorna.
Måste laga mina skinntofflor. Köra administration och fixa bokföring. Det blir en del fastän årets företagsinkomster är blygsamma. Fundera på framtiden, nuet och om jag skall ha kaffe till frukost eller te. Smör eller inte på mackan. Stora beslut. Plus en massa saker jag gör, tänker och filurar på som jag inte skriver här. Allt har sin tid.
Juleröda blommor från våran gata i sta´n. På Costa del SolMinnenas Television. Typ. Förra julen.
Ha fina dagen. Alla.
Gack nu ut och ha en fin dag. Hoppas att alla av er kan det. Gack in i köket och gör en god kopp kaffe, häll upp ett glas juice, smygsmaka på pepparkaksdegen eller hitta på något bus. Ta en chokladbit, vet jag. Det är livgivande.
Det blir te, macka med smör och så ska jag spontankyssa maken. Så får det bli.
Ibland gör man ett skutt. Eller två. Man får passa på innan kroppen vägrar lyfta trots order. Veckans skutt är genomfört. 14 cm fritt fall.
Tänkte hoppa dit men det var för långt.
När man ändå är uppe och går.
Körde lite maggymnastik för en stund sedan. Fick ett ryck och tänkte att man kanske skulle rädda det som räddas kan? Denna kropp i pågående sönderfall – det känns viktigt. Det blev ett ytterst litet ryck – men ändå. Ett ben upp och ett åt sidan. Sedan såg jag att köksgolvet behövde dammsugas, och då avbröt jag övningen abrupt. Man måste ha båda benen till hands när man städar. Dessutom så går skräp före platt mage. Det är sedan gammalt, sägs det. Medan jag dammsög tänkte jag bara lite löst på om löken är slut? När jag ändå håller på – har jag grillkrydda hemma? Om jag skulle ta och frosta av frysen? Nu finns det både lök och grillkrydda. Frysen får vänta.
Som jag håller på.
Allt. Samtidigt. Vad är det för konstigt med det?
En stunds musikunderhållning.
Medan denna lilla krönika skapas sitter Mats med korslagda ben i sin fåtölj och spånar på sin mobil. Jag sitter i min egen fåtölj – med fot- och benstöd – och viftar med fötterna samtidigt som jag knappar på datorn. Ni förstår, det är en egenhet jag har, att mina fötter alltid måste vara i rörelse. Alltid. Vid insomning, vid vila. Inte hysteriskt fort utan sakta gnidandes mot varandra. Så fort jag ligger eller sitter. Helt befriad när jag står……av den enkla anledningen att jag står på dem. Annars hade det kallats balett. Det ägnar jag mig inte åt. Än. Vi får se. Viftar ni med fötterna? Inte?
Lite fint är det allt.
Anyway. Skön musik i högtalarna. Mats har hittat en skön spellista på Spotify. Blandad kompott. Ett litet smörgåsbord av svenskt och amörrikanskt. Lite soft sådär. Kaffe har vi precis avnjutit. Godaste saffransbullarna i La Stada samt dito mjuk pepparkaka. Hembakat. Är det 5:dag så får man ta 5 av varje. Det är så jag tolkat den dieten.
Trivsel
Levande ljus och en liten söt gran som lyser stämningsfullt. I fönstren glittrar jullamporna. Hur bra kan man ha det? Så HÄR bra. Just här och just nu. I morse var jag urless på alla restriktioner och ville hoppa i en galen tunna och vråla högt någonstans men jag hittade ingen snygg. Så pratade jag med mig och så sitter jag här nu och njuter ihop med min Älskling. Så det kan ändra sig bara man behåller sansen. I nöden prövas man.
Inte så dumma tankar, faktiskt. Jag klarar mig <3 .
I och ur balans.
Det är så det är just nu. Tror stenhårt på saker och egna aktiviteter – sedan tror jag stenhårt tvärtom. 34 ggr om dagen. I min hjärna. Man kan inte berätta för alla vad som händer däruppe – då vore jag inlåst på heltid. Kanske halvtid, när jag tänker efter. Eller deltid. Eller så är det så att de flesta tänker en massa olika saker. En skillnad kan vara att jag tänker högt – ni gör inte det. Smart drag. Inte så att jag hör det i alla fall. Det är inte troligt att mitt öppna sinne – utan stora filter ( utan när jag absolut måste – då filtrerar jag och hanterar allt supersnyggt ) är så gångbart i dessa tider. Å andra sidan är jag på gränsen till utgången vad gäller datum – så då är jag som jag är. Basta.
Promenaden den sköna. Frisk luft i lungorna. Nytt blod i hjärnan.
Huvudet under armen.
Då kan det gå som det går. När jag bakade dessa mumziga lussebullar häromsistens hände det en liten malör. För att jag inte tänkte klart. För att jag glömde. För att jag är människa. Troligen. Förvarade plåten med supergoda fröknäcke högst uppe i ugnen. Glömmer såklart inte att flytta den när jag bakar. Glömde såklart att flytta den när jag bakade. Tyckte väl det bolmade när jag öppnade ugnsluckan men föga förstod jag. Resulterade i svart fröknäcke. Fick slänga hälften. Vågade inte mata fåglarna ens en gång. Stackarna. Deras gener är nog inte inställda på bränt bröd. De slapp. Nu är det bara lättbrända bröd kvar. Brungräddat, heter det nog på finspråk. Så onödigt men allt kan vara värre.
Ljusa fröknäcke. Smakliga.Mörkgräddade. 2 x gräddning blir väldigt mörkt.
Några har frågat efter lussebullereceptet.
Här kommer det. Jag är en sådan där typ som höftar med mängd men det stämmer ganska bra. Smakar superextragott om man värmer dem försiktigt i mikro eller ugn innan glufsning.
5 dl ljummen mjölk.
Blandas med 1 paket färsk jäst.
1 msk socker. Rör runt.
Häll i 2 dl mjöl med hög proteinhalt. Typ Manitoba Cream.
Rör runt. Lägg över plastfilm.
Låt stå ca 30 minuter och förjäsa. Ett tips jag lärde mig av min vän i Ungern.
När smeten är lite bubblig:
3 paket saffran
1.5 dl strösocker
2 rågade matskedar vaniljsocker
250 gram rumstempererat smör i klickar
Om du tycker om – häll i 2 dl hackad mandel
Kör runt i maskinen på hög styrka
Tillsätt mjölet lite åt gången.
Kan inte mängden men kanske upp till 9 dl?
Degen skall inte vara kletig men absolut inte för hård. Hellre för lös än för hård.
Låt stå och jäsa i knappt 1 timma.
Forma filifjonger – så som du vill ha dem. Pensla med ägg.
Grädda.
Ät och njut. Ruggigt goda.
Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.
Sockerbetor. Inte minnesbetor.
Söderslätt översvämmas av sockerbetor så här års. Rejäla högar nästan överallt. Inpackade i presenningar oftast. De ligger där och gosar till sig. Väntar förmodligen på att fraktas bort till sockerfabriken. Gigantiska mängder med betor. Fula är de. Jättefula. Jag norpade en på promenaden häromdagen. Inte gott. Jätte-inte-gott. Sött för all del men inte gott. Smakade jordsocker. Om ni fattar.
Enorma högar med sockerbetor överallt.Fula. Oaptitliga. Mycket skal måste bort innan man kan göra strösocker av dessa………
När man har sina sämsta dagar – då kan man säga att man är ful som en sockerbeta. Man behöver inte säga något alls i o f s. Man vet. Andra dagar är man söt som socker. Hur bra är inte det?
Ibland vet man. Även utan spegel. Åt bägge håll…..
Middagsdags.
Dags att laga lite käk. Idag fuskar jag. Tillagade häromdagen så idag blev det bara att värma. Lyxigt. Långkokt högrev med gräddsås och ugnsstekta palsternacks-strips. Syltlök till. Å sallad. Vi har blivit salladsorienterade. Riven vitkål med diverse kryddor och såser. Gott. 5:2-metoden gör att vi har blivit unset medvetnare om vad, hur och varför. Det är bra. På tiden.
Middagsdags har det varit. Gott var det. Mätt är man. Jag. Vi.
Om jag kan tipsa er om något så är det att göra rotfruktsstrips. Lite salt och olivolja och in i ugnen på 160 c ca 30 minuter. Gott så in i Norden. Mamma och pappa hade diverse kökshjälpmedel. Jag fick ta över några. Denna stripsmaskin är helt enkelt super. Till Jansons Frestelse och vad som helst. Finns 2 olika storlekar på stripsen. Tjocka och finlemmade. Skala och pressa igenom, Supersmart.
Strips made the lazy way. Så in i bänken smart.
Fäääääädi.
Yes. Vi har kommit dithän. Återstår för mig att tacka för mig och tacka för er och tacka för allt. Finns mycket att vara tacksam för. Chilinötterna och glaset med rödvin bredvi mig tackar jag alldeles särskilt för. Skoja´ bara.
I Skåne blåser det kalla vindar men det är ungefär så som vintern blir. Vi tar en dag i taget och när det går riktigt fort så tar vi två. Så sa lilla mamma. Undrar förresten vad hon hade sagt om hon levt idag. Lasse Berghagen hade hon sagt. Han var bra snygg, tyckte hon. På Frölunda Torg pussade han henne på kinden. Det glömmer hon aldrig. Inte pappa heller. Undrar om Lasse kommer ihåg. Fundera på det ni så avslutar jag här!
