Allt är som vanligt. Kan inte låta bli.

Hilsen.

Kan inte låta bli.
Haver tagit mark i Spanienland. 3700 km. Ca. Från den ljufva hemstaden. Här är gudagott att vara.
Solen skiner och det är behagligt varmt. Ca 25c om dagarna, och jag tror ca 17c på natten.
Vet inte, för jag sover då. I alla fall inget täcke och ullpyjamas. Lakan räcker gott.

 

Nybyggaranda:

Förtältet är uppe. Hård kamp emot kvalen. Första striden det är. Sten, sten och berg.Tältpinnarna kröker sig och
förtvivlat bankar maken dem raka mot sten – för att återigen kunna tvinga ned dem undar jårdi.

Katten, vad det var jobbigt. För honom.

Jag såg att han led. Stod beredd med vattenflaskan och goda råd. Han ville ha varken/eller.
Inte just då. Efteråt tog han emot vattnet.
Råden fick jag behålla. Ni fattar.

 

 

Köket är uppsatt – alltså, ytterköket. Har ju komplett sådant INNE i husvagnen, men för de mer avancerade
rätterna, som dofta och osa, är det bättre att stå ute. I förtältet, alltså.
I förtältet kan väldoften stiga eller pysa ut i Universum.
Jag tycker INTE om begagnat mat-os.
När man lagar maten – då skall det dofta. Det skall dofta gott.
När den är uppäten – då skall det vara passé. Då skall det dofta persika eller såpa.
Sådan är jag.

T ex, när man jobbar och går på lunch – äter fläsk o löksås – då smakar det underbart.
När man är åter på kontoret och lunchen=doften dessutom satt sig i håret och kläderna – nope.
Inte tycka om.
Inte gott att lukta friterad kyckling, heller. Bara så att ni vet.
Än värre när man inte hunnit ta lunch, och kollegerna – som hunnit med det
– svischar förbi med ägg-o-bacon-håret på ända och banlonpolon indränkt i sauterad kalvbräss
…..fnys.

I alla fall. Nu sitter vi här i farstun och gosar. Lyssnar på Sommar i P1-play. Adnan Arkhan.
Mycket intressant.
Om en livresa. Långt från en vintersemester i Spanien. Lyssna om ni kan.
Värt det.
Vi har laddat ner en hel del program från radion. Utmärkt att plugga in och lyssna på som godnatt-saga.
Riktigt, riktigt givande.
Varken vill eller känner ro för sådant hemma. Kan inte somna om någon hela tiden snattrar i lurarna.
Inte somna till musik heller.
Jag ligger bara och sjunger med. Alla verserna.

Nu är perfekt tid. Här och nu. Där och då är oxå perfekt – fast utan nattsaga.

 

 

 

Övervintrare:

Det är gott om soldyrkare här. Engelsmän, tyskar och holländare i mängd. I den ordningen.
Har inte gjort någon statistiskt försvarbar undersökning, men det ögonen registrerar är i alla fall så.
Väldigt många kommer hit i oktober o stannar till april. En del åker hem över jul o nyår, och kommer sedan tillbaka.
Flyget hem o tillbaka. Smidigt. Det går transferbussar till/från Malagas flygplats från denna camping.
Vilken service.
Dygnet runt – hela veckan – hela året. Anpassat efter avgång o ankomst. Viva!

Många är 60 plus och mer plus ändå. Husbilar o husvagnar. Paraboler stora som hos rymdstationen
i Kennedy Space Center.
Hos grannen, där han är dansk o hon österrikiska, är det bompa-bompa just nu.
En österrikisk serie på Tv med pausmusik och sauerkraut oder was.
Lederhosen, bitte. De har en stor labrador. Just nu snarkar den…….faktiskt.
Österrikiskt labradorsnark. Very special.

Vi har inte inhandlat någon parabol. Har funkat bra med vår TV-antenn. För det mesta.
I år krånglar det.
Vi har 11 kanaler ibland och inga dessemellan. Helt plötsligt blir bilden ett pussel, det sprakar
o visslar och sedan ”ingen signal”.
Inte lönt att försöka göra en ny sökning……då hittar vi bara 4 kanaler – alla på jättefrämmande språk.
Det är bara att ge upp och hitta på annat.

Om man är övervintrare, i bemärkelsen ex-pats, då har man oftast samma plats – från år till år.

 

 

 

Man har liksom annekterat den. Nobody dare taking it. Alla vet när alla kommer och varför.
Djungeltelegrafen.
Brian o Bridget står på 456 och kommer nästa vecka.
Peggy o Pat på 8:an kommer senare i år, för Pat har skadat en hörntand, och måste fixa den först.
Gretchen o Greger har bytt till nr 76, för de har köpt husbil i år…….Ungefär så där går det till.

Blir liksom en familj, på något sätt. Vi, vi som lämnar kylan. Typ.
Som MC-åkare – man hejar på mötande motorcyklister.
Ett diskret finger som rör sig betyder ”hej”. Vi, vi som åker MC.

Människan är flockdjur. Vill känna igen sig. Jag är som ni. Ni är som jag.
Vi förstår varandra.

Man får och ger tips om vad som är bäst, billigast, smartast, dummast………var man kan handla gas till bäst pris,
var man kan lämna in sin vagn för sommarförvaring, var äggen är färskast och vilken ost som är bäst ystad.
Man delar med sig av allt. Nästan. Det bästa berättar man nog inte – om man skulle råka bli utan själv, på kuppen.
Tror jag. Tralala.

 

 

 

Kunde inte låta bli:

Idag begav vi oss till Marbella för att gå på marknad. En jättestor marknad med ALLT.
Bara det att det inte fanns något. Ingen marknad. Snopet.
Vi hade siktat in oss på att köpa olika sorters oliver t ex. Mycket gott.
Vet inte om vi läste fel på campingens infolapp. Nog stod det att den skulle vara vid Plaza del Toro.
Var den inte.

Då parkerade vi bilen och gick ned mot strandpromenaden.
Medan maken betalade p-biljetten, fick jag syn på DEN! AFFÄREN med stora bokstäver.
Som säljer flamenco-klänningar. Min dröm. Vill ha en sådan.
Finns ingen användning för den, säkert – men vill ha ändå. Såååååå häftiga1 Vilka skapelser!!!
Jag stod länge vid skyltfönstret och tittade. Tänkte ta foto på klänningen där.
Sedan gick jag in och frågade damen om jag fick fotografera en klänning.
Hon nickade men såg sådär halvhjärtat glad ut.

Sedan såg hon nog hur förälskad jag var i hennes kreationer.
Jag fick fota, hon gav mig sitt visitkort, hon tog mitt, fick hennes FB-sida och så skiljdes vi åt
som nyfunna vänner.

Jag vill ha en sådan klänning. Innan rynkorna tar över och hullet går överstyr.
Man vill ju inte vara en parodi.

 

 

 

 

Å där kom ösregnet. Nu får jag packa ihop mig o datorn och rädda det som är utanför.

Syns o hörs.

Ta-ta.

Anka

 

PS. Jag vill ha en flamencoklänning. Kostar 800 Euro ca o väger 8 kg!!

Om jag bara kunde finna på råd……..rea? Utförsäljning? I will zink……..