Hilsen.
Så vart det klart. Vi kom iväg. Inte alltid man bestämmer helt själv. Inte i alla lägen.
Ni som följer mig – ni har varit med förr………………husvagn, långt ekipage, resa i Europa mot Iberiska Halvön, äventyr, 5:2,
funderingar, glädje, saknad, glädje. Typ.
Nu är det dags igen. Ut och resa. Livsnerv.

Ute smattrar regnet mot husvagnstaket. Benidormregn. Precis lika vått som vilket stadsregn som helst. Lite mysigt, faktiskt.
Vi sitter uppkrupna i husvagnssoffan, tittar på TV, in åker en o annan förbjuden jordnöt, och ve-o-fasa: en o annan slurk vin.
Köpt på Systemet. M a o nyttigt o kontrollerat. Inte mycket, men sådant där unna-sig-vin. För att vi kan och för att vi är lediga.
Mycket man unnar sig nuförtiden. Så märkligt det har blivit. Vi belönar oss med allt möjligt. Inte bara vi o jag i familjen
– det är liksom något som går. Alla som kan, gör det. ”Because you´re worth it”. Hur kommer det sig? För att vi kan, förmodligen.
Vi har det nog bra, vi. Jättebra. Man behöver bara läsa nyheterna för att förstå hur många som INTE kan unna sig. Tankarna far runt. Varför unnar vi oss inte en morot eller en skopa havrekli?
Jag är inte glad jämt, heller. Bara så att ni kan lugna ner er……Det orkar väl ingen MEN när det GÅR att vara glad
– DÅ är jag det. Lättare att leva då. Tillräckligt med lort i livet ändå. Alla får sin beskärda tårtbit.
Kort är livet och varför ska man sura o grina i onödan? Tänker jag? Livsvågen bjuder på mer sur o grin än gladigt, i alla fall.
Dumt att odla det negativa.
Resan mot Benidorm har gått superbra. Inga direkta incidenter. Men……..folk kör som galningar.
Bråttom, bråttom. Helt tokiga omkörningar ibland. Vad snurrar i deras huvuden? Bara de själva? Ingen samverkan?

Vi lunkar på. Maken kör som en gud. Skickligt. Jag är van att köra bil och räds inte att ge mig in i okänd stadstrafik
vare sig i Sverige eller utomlands – MEN – jag varken KAN eller FÅR köra detta tunga ekipage. Man måste ha E-körkort.
Alltså ta ett nytt körkort – från början. Trafikkunskap och uppkörning o hela middevitten.
Trodde jag skulle hinna med detta under året men hejohå vad jag bedrog mig. Jag har A, B o C-behörighet men måste ha även E.
Tog med mig utbildningsskivan på resan ( laddad i datorn ) och skall väl kunna friska upp min teori. Kanske.
3 000 år och 4 månader sedan jag tog mitt körkort, och måste erkänna att jag inte har full koll.
I vilket fall – bra att kunna avlösa maken på sådana här långa resor. Vi är helt beroende av att han mår bra och kan o vill köra.
Ändring på gång.

Nu säger jag det: I ÅR FYLLDE JAG ÅR. 100 – 37 – 10 + 3 – 13 + 2 + 11 + 3 + 1. T o m nu måste jag krångla till det.
Det är som det är. Jag är stolt som tusan, mår fint, känner mig stark och utvecklingsfokuserad, tacksam och finurlig.
Fullt med ös o klös. Faktiskt. När mina föräldrar var i samma ålder, kände de sig säkert precis likadant – men jag fattade aldrig det.
Gamla, var de. Tyckte jag. Nu är jag precis samma. Å jag e ju ett litet gullefjun, om man jämför.
Not.
Vi har tagit ungefär 1 vecka på oss att nå målet. Marbella – eller strax innan. Där har vi en bokad vinterplats. Waiting for us.
Vi fann den förra året, och ställde oss på kö. Vi fick den. I solen, lite skugga, bekvämlighetsinrättningen behagligt nära,
cykelavstånd ner till havet och de mysiga restaurangerna där, 1.3 mil till pulsen i Marbella och Apelsintorget.
Mysigt som bara den. Simbassäng finns, så att jag kan träna vattengympa. Loving it. Korven är med. Den som man använder i vattnet alltså,
för att flyta säkert – samtidigt som man tränar. Ser framemot allt.

Livet är här och nu. Å sedan. Hoppas man. Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Min konstnärsvän Sofia myntade det uttrycket för länge, länge sedan. Min filosofi. 100 %.
Jag håller på och värmer upp mig. Inför kåseriandet. Länge sedan nu. Tänker……….njae………..vem 19 vill läsa.
Å andra sidan – jag vill ju skriva- och det är ju inget obligatorium att läsa vad jag krafsar ner.
Med mig på resan har jag bl a min dator. Digital Nomad – sort of. Kan jobba från Äppelbo till Cape Town. Inte helt platsbunden.
Jag är förälskad i konceptet villavagnar/mobilt fritidsboende och vill jobba mer med det. Ihop med Morgan Nyman AB, då alltså.
Vi har hittat varandra. Bra människor. Riktiga människor. Mycket kan göras via datorn – ett fantastiskt verktyg.
Trivs som fisken i vattnet med konceptet och mina kollegor.
Det går flyg från Malaga o Göteborg. Kan åka hem för både jobb o längtan. Perfekt.


Min lilla resebyrå – Travel Delight by Anka – är också en spännande gren jag sitter på. Tjejresa till våren bokad o klar. Nu filar jag på detaljerna. Så himla kul. Bokningsbekräftelser o biljetter – jag gör det via datorn. Mail o internet. Bra grejor.
Allt kan inte göras i sajberspäjs. Riktiga människor. Miss you already. Ni vet vad ni heter…..
Vänner, vänner. Jag värmer upp. Jag laddar.
Å……det blir som det blir. Helt ok.
Gött att ni finns.
Varm kram,
Anka
Tack Annicka – alltid lika kul att läsa din kåserier. Det kommer jag att fortsätta med.
Mys pys på er. Kram från Hanne
Gulle!! Tänker på dig. Vi hann ju aldrig ses. VI får maila…….man kan utbyta tankar, där med! Miss you.A
Livet här och nu, på resa eller i Mölnlycke ? Ser fram mot nästa inlägg, tills dess fortsätt ?
Maria…….precis. Allt är egentligen en resa i tiden. Oavsett. Tack för feedback. Krsm på dig.?!
Här går resorna till Kållered…sensommarvarmt i mitten av oktober…
Gött med Internet o omedelbar kontakt. inga flortunna brev med svar ”by air mail” efter tre veckor…
Ha’re gott !
Kram Karin
Lovely……..solen gör underverk mef själen……gött med kontakt. 1 timmas färd mot målet. Kvällspromenad i sommarvärme. Hörs snart, min kära. Kram
Så härligt att höra från dig. Hare så himla mysigt! Kram
Heeej Eva. Det kommer mera. Landat mentalt nu. Tar en stund att ställa om!!
Hörs o ses. Må gott. Kramkram.