Hej, sa hon och hoppade över ån efter vatten. Eller nå´t.

Hilsen.

Då så. Då verkar allt ha gått bra. Nästan 7 månader på resa till värmen.
Diverse hemmahopp emellan, för jobb och andra trevligheter,
Inga missöden. Inga olyckor.
Fast förra gången jag uttryckte min tacksamhet till NÅGON DÄRUPPE, sa det PANG och vi fick punktering på däcket – i Tyskland.
Några timmar innan färjan. Det kunde varit värre.
Vägrar tro att det hör ihop – det där att man inte ska ropa HEJ i förtid och påföljande olyckor…..eller?
I vilket fall: tacksam för allt så här långt. Just här och just nu. I denna sekund. Allt lugnt.

Ikväll går färjan hem. Lite nojig inatt, för det blåste väldigt ute.
Tänkte, nu kommer Ekengrenskan att kasta upp både det ena och det andra på båten.
Hon är sjösjuk, nämligen. Inga roliga saker, det. Brukar ta tablett mot eländet.
Får se om jag hittar ett dyskt apotheke idag, så att jag kan få i mig en pilla.
Jag gör mig bäst som ouppkastad.

Sitter precis och mailar en villavagnskund. Roligt. Får se hur det går. Får följa upp hemma.
Om mindre än en månad drar jag iväg med go´aste tjejer på SPA&BUSRESA till Budapest.Jättekul. Strax efter det drar jag till London med en väninna!
Åsså har vi ju flytten. Nä. Inget märkvärdigt. Alla flyttar hit och dit och ingen basunerar ut det. Som jag.
Vi är olika.Jag håller tyst om annat :)!

Life. It takes you up - and sometimes down. — Life. It takes you up – and sometimes down.

Prima liv. En hel del jobb var det på denna resa – precis som jag vill. Kul när man kan skriva fakturor.
Mer sällan bloggat och det beror på att jag inte är säker på vad detta bloggandet skall tjäna till…….
Jag tillhör högpresterande gruppen människor, där allt skall vara till nytta och och där åsnan skall stå sist.
Så sa min skolfröken i skolan.I ämnet svenska: När man räknar upp vilka människor som varit med, då skall man nämna sig själv sist, sa hon.
Det var Ulla, Gretha, Bulgur och jag. Så skall man säga. ”Åsnan skall ALLTID stå sist”. Så sa hon. Det tog jag fasta på. Så bloggandet fick stå tillbaka denna gång.
Fast……………åsnor är sötare än man förstår och får bära alldeles för tunga saker, ibland.
Tänker jag.

Som påläst marknadsförare vet jag att man måste ha ett fokus, och mitt har varit på annan plats än över självförverkligandets stora estrad – i etern.
Ville stå sist i kön, ett tag. Helt enkelt. Rätt prestigelöst där.
Så blev det denna gång. Nästa gång blir det annat. Oavsett så blir det bra. Det har jag bestämt.

Tycker om att gå i affärer och på marknader – bara för att kolla läget. Intressant. Omvärldsanalys, tänker jag.
Skall ju inte FYLLA hemmet med grejor nu, inför flytten, däremot kostar inte minnen något.
Så jag har köpt ungefär 18.5 % av det jag VILLE ha, resten har jag tagit foton på. Jag gick med vinst. Kolla själva!

I saved some money on not spending so much.

En hel del böcker har vi släpat runt på. De flesta är utlästa, så nu har vi lämpat över en 12 kilo till campingen här.
Smart med återvinning. Brukar alltid finnas ett litet bibliotek på campingarna, där man lägger en bok och tar en annan.
Rundgång. Det gäller att inte ha för tung husvagn. Finns regler för det.

Många minnen att ta med hem. Jag har fotat MASSOR. Som vanligt. Tur att papperskopiornas tid är över. Det hade inte funkat.
Står 3 STORA bananlådor hemma, FULLA med foton från förr – som jag skulle sortera på tråkiga vinterkvällar – men…..hur gick det med det? Dåligt.
Fanns inga tråkiga vinterkvällar. Korten ligger där de ligger – osorterade. Å nu kommer flytten – och ska man betala dyr lagring för gamla kort som jag inte tittat på?
Ja. Kort slänger man inte. Inte om man heter Annicka.

Keukenhof Blomsterpark i Lisse, Holland, var ett sådant där superfanstastiskt minne – precis i rättan tid. Åk dit. Helt makalöst vacker.
Tror blomsterperioden håller på mellan början av april och mitten av maj. Hisnande upplevelse.