Hilsen.
Nedräkningen har börjat. Dags att skärpa till sig. Efter snart 4 månader på superresa i husvagn på Iberiska halvön är det dags att förflytta sig mot fäderneslandet i norr. Det har vi ju egentligen gjort hela tiden. Om man tänker efter. Allt har en början och ett slut.
Vi har kommit in i en ny och lite svalare klimatzon sedan vi lämnade södra Portugal. Inte så att någon direkt kyla anfallit oss, men några grader neråt, det känns. Ändå är det fullt drag på blomster och blader här. Såg en hel allé med tulpanträd idag – vita och skira. Vackert.
Vi har dragit oss upp mot Lissabon och tagit in på en camping nära Cascais. Området heter Guincho. Alldeles vid havet. Vi hör vågorna brusa och – för den delen – dåna. Mest nattetid. Vi vaggas till sömns av vågorna. Poetiskt, på något vis. På campingområdet finns en hel by med villavagnar – förståss – som det varit på nästan alla campingar vi bott på. Några vintercampare här i husbil och husvagn, men betydligt fler var det nere i Lagos. Klimatet styr, så är det. Man vill åt värmen.
I Portugal finns en egen organisation för campingar som heter Orbitur. De har ungefär samma upplägg överallt. Mycket vänlig personal. Bra service. Här finns restaurang och en liten affär för det nödvändigaste. Färskt bröd på morgonen, t ex. Swimmingpool och aktiviteter. Det är en naturcamping, kan man kalla det för. Massor med vindpinade pinjeträd – som lagt sig lite hur som helst – så att få plats med husvagn och bil var trickigt. Minst sagt. Träden är i vägen, helt enkelt. Man får inte såga ner träden p g a att sanden blåser bort. Blir lite konstigt – för just att man kan ställa upp sin husvagn är just själva grejen……liksom. Tält får plats men vi har i så fall bara just förtältet och bara DET kan man ju inte sätta upp utan vagn. Det skulle se ut……
Just nu sitter vi och surfar i ett rum där det finns internet. Man kan inte köpa internet på denna camping – man får gratis tillgång om man håller sig nära restaurangen – så att surfa från husvagnen är inte att tänka på – om man inte hittar en plats att stå nära. Lite meckigt, men det fungerar. Plusset är att det är bra hastighet så det går fint att ladda foton m m. DET är annars mitt enda problem på resan – att det kan vara så bökigt med att göra mina blogginlägg. OM nätet går ner – vilket det gör ibland och dessemellan ofta – då sitter jag i hissen med det jag skulle sparat på min hemsida – och en del går förlorat. Då svär jag. Fula ord.
Jag måste säga att Portugal vinner för varje dag. Det ÄR trevligt här. Folk i allmänhet är synnerligen hjälpsamma. Vi har åkt både lokalbuss, portugisiskt pågatåg, regionaltåg, metro, spårvagn och taxi.
Vi har varit i Lissabon och åkt s k Hop On – Hop Off. Ett smart sätt att se det mesta. Lissabon imponerar. Mäktigt. Vi åt lunch nere vid kajstråken. Fullt med folk. Karneval på gång. Alla utklädda. En lokal fest för den här regionen.
I förrgår tog vi oss till staden Porto – som ligger ca 25 mil nordväst om Lissabon. Vi beställde en taxi till i går morse, som tog oss till tågstationen i Cascais – en vådlig färd på ca 12 minuter. Portugiserna kör ruskigt fort och kör om där man inte borde. DET har vi blivit varse alltför många gånger under den här resan. De chansar hej vilt och räknar med att övrig trafik hjälper till att genomföra omkörningen. Gulp ibland.
Vi tog pendeln till Lissabon – en resa på ca 45 minuter, därefter en metrofärd med 3 byten och sedan var vi på Santa Apolonia Tågstation, där vi hoppade på regionaltåget till Porto. Det tog ca 3.5 timmar till dit. Rent och snyggt inne i vagnen, men den såg ganska maläten ut på utsidan.
Mycket intressant att följa landskapet genom tågfönstret. Då får man se hur det ser ut EGENTLIGEN. Inga tillrättalagda fasader. Det är en stor blandning på husen här. En del är så fina och målade och välputsade. Andra har tappat både det ena och det andra. Mycket vanligt att man målar husen i glada färger. En hel del hus har framsidor klädda med kakel. Många tomma GAMLA byggnader här och var. Så var det i Spanien också. Det kostar väl att plocka ner och den kostnaden vill väl ingen ta. Inte måste man heller, verkar det som. Vet inte alls hur det är och varför det är, bara noterar det jag ser.
Om man undrar vart storkarna har tagit vägen, så kan jag meddela att de bor i Spanien och Portugal. Vi har sett ett mångtal här på resan. De bygger sina bon på allt som är högt. Flera våningar ibland. På de stora kraftledningarna som förser landet med el, där bygger de t ex sina bon. Tydligen är det så att man medvetet bygger plattor på elstolpar o liknande – för att familjen Stork skall kunna slå sig ned. Man värnar om dessa fåglar. Idag såg vi ett 7 våningar högt ”storkhus”. Det ser vansinnigt roligt ut. Mitt inne i städerna – på höga skorstenar – som förmodligen är ur funktion – där tronar också deras bon. På toppen av gamla torkade palmer – där bor de. De bor i stort sett överallt! Han och hon.
Faro är en gammal hamnstad och det är nog den stad jag tyckte bäst om av alla vi besökt. Å där ljög jag. Har tyckt om så många städer och platser utmed resan. Mina kriterier är alltid – skulle jag kunna bo här? Om jag svarar JA då – då gillar jag platsen extra. Wherever I lay my hat, you know……
Rolig och med stor puls – det är Porto det. Den är ruffig – i många delar – som VI uppfattar – men inte som portugiserna tycker. Man har det man har. Med det sköna vädret så är man nog ute mycket.
ALLA dricker kaffe. Det är gott. Riktigt välsmakande. Bakverken är delikata och smakar mumma. Att fika är en kult. Det finns ett café absolut ÖVERALLT. Även där det INTE går. En prång i väggen, 6 stolar, och en bardisk. Man slinker in på en kaffe. En espresso. Kostar ungefär 45 cent. Under 5 kr. Vill man ha en kaka till börjar det bli dyrt. Då är man uppe i 1 Euro. ( OBS: Ironi ). Vi slank in på ett ställe igår och tog 2 kaffe o varsitt rejält bakverk. Det ena som en jätte-Berlinermunk med massor med florsocker på och vaniljgötta inuti. Jag såg ut som en jultomte i ansiktet och den svarta handväskan blev vitpudrad. Den andra läckerbiten var en äpplebakelse med skivade äpplen, söt glasyr och kanel – på wienerbrödsdeg. Majgadd. Hela kalaset kostade 2.45 Euro. Tillsammans.
Det är trångbott och husen är smala. Nu pratar vi i hamnkvarteren och den gamla sta´n. Det finns vanliga hyreshus också – i den nyare delen av Porto. När vi gick till hotellet vi bokat, när atågstationen, blev vi aningen oroliga. Med våra ögon mätt såg det skumraskigt ut. Vi tittade på varandra och tänkte. Samtidigt fanns det liv och rörelse och det låg små lokala restauranger överallt så vi knatade på.
Vi hade fel i allt. Det var ett supermysigt litet hotell, nyrenoverat och en personal som ville hur väl som helst. Fina och rena rum, gemytligt och trivsamt. Vilket kalashotell. Rekommenderas.
Vi promenerade runt och tog en bit mat nere vid kajen, tog sedan en guidad tur på Sandemans – ett av alla portvinsförädlare. Gott och gott och jättegott. Lite på kanelen blir man, men vi tog en långpromenad sedan och då gick ångorna bort. Sandeman startade 1790 av en engelsman – såklart – som flyttade till Porto för att göra affärer. Han lyckades bra och skapade ett imperium – som inte längre är kvar i familjeägo – ett konsortium har köpt upp det. Där och då tänkte jag inte på så mycket annat än själva portvinet – som är underskattat. Skall börja överskatta det fr o m nu, tänkte jag.
Har läst många böcker i vilka den gamla damen tar sig ett glas portvin innan sängdax. Kan bli jag…..Man får ju inte glömma sherryn, heller. Den var ju tämligen god. Jättegod. Hur skall detta gå?
På tal om det: dags att titta sig i spegeln och fundera på om kroppen tål en beskådning. Inte så att jag skall springa i kroppsstrumpa i hemstaden, men viss kontroll skall till ändå. Det blir lagom dags för den årliga läkarkontrollen med test av kroppstillståndet i diverse mjukdelar inuti min kroppsboning t ex.
Tandhygienisten skall väl ta sig en titt mellan gomseglet och tycka att det ser lika bra ut som vanligt. Helst.
Frissan är den som få först besök. Nu är det Trollet Plupp som kommit fram i mig. Jovars, jag har en frilla som tillåter viss tilltufsning medelst egen sax och med lite vax/lera/mousse på det, så ser ingen om det är missväxt eller ej. Frisyren är det MINSTA problemet. Det är resten av kroppen – som håret sitter på. Sanningens timma.
Jag längtar efter de våra. Familjen och vännerna. Kram till er alla. Stor.
4 månader har gått jättefort – sett i backspegeln. Vi har över 3 000 km kvar att färdas innan vi tar mark.
Vi lunkar på. Inga chanstagningar. Lugnt o sansat. Sluta cirkeln.
http://www.orbitur.com/campsite-orbitur-guincho
http://www.gooporto.com/porto-sights/porto-top-10.html
http://www.yoursguesthouse.com/
Läsarkommentarer