Gammal är äldst ?

Hilsen

Det här med att hoppa av karusellen och göra något helt annat:

Pratade med ett svenskt par idag – i tidiga 60-års åldern – och som sålt allt och är på resande fot. Första året. De kände att inget är säkert och att vänta på pensionen och sedan gå miste om allt bara för att man blir sjuk – nä – det var inget för dem.

Det började med att maken berättade att han gått förbi en dam som var mäkta irriterad på sin make. Han satt i den stora husbussen och hon stod baktill och skulle dirigera. ” Jag fattar inte – du har backkamera och alla möjliga hjälpmedel och ändå vill du ha mig att vinka – men du tittar aldrig på mig – också backar du in i något i alla fall.”

När vi skulle checka ut från vår camping, kom paret också till receptionen för att göra samma. Högljutt berättar de för mig att det var vansinnigt dyrt på denna camping och hit skulle de ALDRIG komma mer. Nej, FRICAMPING var modellen för dem. Då parkerar man där man vill och sköter sig själv. ” Vi har en 350 liters vattentank med färskvatten och en stor avloppstank och solceller – så vi klarar oss så bra själva, sa hon. Nej, vi står där vi vill när vi vill och det kan man göra i Portugal – i Spanien jagar de oss. Här vill de att man skall stå på ställplatser, och betala några Euro, för att få tillgång till avlopp o vatten och ibland toa. Aldrig i livet. ”

Man kan inte leva där här livet och slösa hur som helst – om man inte har jättemånga guldpengar – men FÖR sniken kan man inte vara, tycker jag. Det blir för själviskt. Det måste vara ok att betala en del för att få tillgång till saker som ett samhälle bistår med – ÄVEN om man har stor vattentank – vattnet måste fyllas på någongång t ex. Renat vatten, som ju inte tappas från någon fjällbäck….. Skräp slänger man ju och det skall någon ta hand om. Vägarna kör man ju på och säkert besöker man någon toalett ibland. Tror jag. Blir det för många som sniker sig – så slår det tillbaka. Det är jag säker på. Överdrifter brukar göra det. Sa Jante.

Hon berättade vidare att de sålt huset hemma och gjort sig av med alla prylar, köpt en stor husbuss. De bodde i Moseldalen och hade lämnat Sverige. Tagit ut pension i förtid och levde på privata pensionspengar. Flög hem o hälsade på barnbarn osv. men i övrigt bodde de i husbilen. Det bästa de gjort någonsin näst efter att ha fått barn.

Vi har pratat med flera människor som gör precis så här. Hoppar av – tänker nytt – tänker annat – vågar – prioriterar. Engelsmännen är många, tyskar sedan, holländare, danskar, finnarna är på frammarsch och så svenskarna. Ett gott liv – och billigt – för de som har hälsan. ALLA säger att de vill leva livet NU medan man orkar och har en kropp som ställer upp. Ni skall veta att det är många som hoppar av ekorrhjulet och går ned i hastighet. Alla fasta kostnader gör att man sitter fast. Det är nog därför de heter FASTA kostnader…….

I år fyller jag år. Igen. Lite mer än förra året. Bara ett år – men det låter mycket mer än vad det lät att jag fyllde år 2014. Det gör att jag fått lite spunk i tankeverksamheten. Lite åldersångest skall erkännas. Inte så att jag inte uppskattar det som är nu – nej, mer så att jag vill hinna med så mycket innan det är dags att inse att port efter port stängs. Jorå, så är det. Säg inte emot. Eller gör det. Andra dörrar öppnas å andra sidan. I allt och emedan, det är förhoppningsvis låååååångt kvar, men så vansinnigt självklart är ju inte livet, att man kan gasa på utan att tänka. Eller – det kanske man kan? Man får ju liksom ta hand om Gåvan, tänker jag.

Jo. Jag inser mycket väl att man inte kan göra allt och inte få allt, inte prata med alla och inte ha tid till allt. Det är inte så svårt att räkna ut. MEN om man som jag, ser möjligheter i så mycket, är det svårt att tratta ner sig i en jämn och lagom stråle. Det bara går inte. Jag har försökt i hela mitt liv, och jag har fortfarande inte lyckats. Tror jag lägger ner det. Varför kämpa med att bli bra på det man är dålig på när man kan utveckla och njuta av det man är bra på? Dags att bestämma sig för det som är lättast. Det måste finnas fler därute, som blev så här? Väl? Va´?

Den här långa fantastiska resan, som nu är inne på sin 12:e vecka, har gett mig tid att tänka högt och lågt. Ett enda snurr ibland. Den ena funderingen avlöses av den andra tanken – och ibland tänker jag inte klart innan jag avbryter mig själv med en ny tanke. Det är kul att tänka på alla möjligheter som finns, samtidigt som jag känner en viss snara dras åt. Inte sjutton kan jag längre göra vissa saker. Inte för att JAG inte längre vill – men för att det blir larvigt. Tycker t o m jag. Precis som om man inte fattar när det är dags att kliva tillbaka. Jag kommer inte in på disco längre, t ex. Finns väl inga heller. Bara en sådan sak. Vissa utbildningar kan jag heller inte gottgöra mig. Åldersbarriär. Å andra sidan – att ha möjligheten att resa som jag gör nu – det hade aldrig varit möjligt om jag inte levat ett tag.

 

Det där med åldersnoja: Vissa kläder står det UNG OCH FRÄSCH på. ” I am invincible ” står det som text på en del coola tröjor. Jag tvekar. Vill ju inte bli en parodi på mig själv. Har sett en del kvinnor i min ålder, som borde fattat för länge sedan. Både frisyrer och klädsel blir malplacerat. Bara too much. MEN det är ju sett och sagt med MINA värderingar. Vem bestämmer vad som passar sig för vem och när? Trångsynt och själviskt. Inser att jag tänker precis tvärtemot vad jag tänker. Om ni förstår. Ibland är man sin egen och andras bödel. Hugg och slag. Svensk eller bara gammal – eller gubevare – både och??

Dessemellan, när jag inte tänker – och det är trots allt ganska ofta – njuter vi av allt det fantastiska vi ser och upplever. Vissa dagar är vi bara stilla och sitter o päser i vår husvagn – eller gör vardagssysslor. Just nu har vi ingen TV-mottagning – och då får man ha fantasi. Jag vill gärna producera och få resultat, så jag gör ”Husvagnsörhängen”, när vi ändå sitter o skrotar på kvällarna. Lugn. Det är arbetsnamnet, bara.

 

Det där att göra slag i saken och göra det jag verkligen vill tänker jag fortsätta med i eviga tider.

Just nu har jag tänkt att jag skall ta upp mitt gamla företagsnamn ffeel ffashion igen och börja sälja en del alster. Tror det kan finnas en marknad. Drev en klädbutik i flera år – där jag importerade kläder och sålde till härliga kunder. Kläder och smycken i glada färger och udda modeller blandat med vanliga. Fick utlopp för mitt stora intresse för färg och form. DÅ bestämde jag mig för att göra smycken en dag jag har tid. Nu har jag fått det. Maken läser och sudokar medan jag gör egna fantasiskapelser. Pilligt. Roligt.

Det har blivit rent allmänt kyligare sedan vi lämnade Solkusten. Vi har haft 1.5 dagars regn men igår sken solen igen. Kyligt i skuggan men ljuvligt i solen. Inatt var det 7c men igår natt bara 3c. Dagarna har vi ca 16-17c. Gör inte oss något – det finns god värme i husvagnen – det är det där med att gå och duscha i kallt utrymme som bromsar stegen lite grann. Väl i duschen är de bara att dra på HOT-HOT, så fixar sig trivseln på ett kick. Man vänjer sig och det goda överglänser vida eventuella krångligheter

Igår tog vi bussen in till Sevilla. Vilken mäktig stad. Pampiga byggnader. Stora alléer. Välvårdat och snyggt. En stad med puls och som andas storhet. Gick gata upp och gata ned. Jag har en förkärlek för gamla kyrkor, så jag var naturligtvis inne i katedralen. Vad människor kan bygga! Jag beundrar all denna yrkeskunskap. Ett annat intresse – av mer passionerad art – är vackra kläder i ystra färger! Fick mitt lystmäte när jag fann en affär som sålde Flamenco-klänningar. Man fick inte dregla på kläderna – det begrep jag – men jag hade haklapp. Sagolika kreationer, kvinnligt så att det förslår. Loving it. Min kära väninna S har sagt att man skall åka till Sevilla i april – La Feria de Abril – då får man uppleva vackra hästar, vackra karlar i magnifika sombreros och vackra kvinnor i härliga klänningar. Till det bjuds man på musik, dans, sherry, vin och glädje. Får bli nästa gång!

Egentligen hade jag tänkt att inflika lite mer fakta här och där men jag kommer inte åt internet så värst bra – så mina inlägg blir lite torra ibland. Min vilja var att skriva reseberättelser med vissa upplysningar – men utan internet går det inte att samla information – det blir ogörligt – så jag får hålla tillgodo med det som blir. Det får vara gott nog.

Just nu strömmar det bra musik ur högtalarna. Radion på. Blandad kompott. Spansk kanal, förstås. Riktigt mysigt. Helt fantastiskt att man kan åka omkring med ett hus på släp, tycker ni inte det? Inget fattas – jo, förutom TV-program – men det är bara idag – signalen kan inte tränga sig igenom palmerna och apelsinträden här på campingen. Värre kan man ha det.

Torsdagar brukar jag skriva mina kåserier. Då är det en tråk-dag. 2:dag enligt den förjolade 5:2-dieten. Vi håller fast vid den. Tror på den – men det är tråkigt att inte kunna äta. 500 kcal är inte mycket att brista ut skönsång för. Maken kan frossa i 100 kcal mer. Den måcklisen.

Har bestämt att när vi åker in i Portugal, då skall jag bli en ännu bättre människa. Jag är inte på det klara med på vilket sätt eller ens varför, men jag tror det ger sig. Får fundera på det.

Jag är född i förra århundradet – och hade våra föräldrar levat idag, hade de sagt: Hushdå, har vi sååå gamla barn? Ja, det har ni. Men friska.

Det skall jag också fundera på ett tag. Till skön musik och makens trygga andetag. Han har visst slutat läsa och sudoka nu. Hans nedslagna ögonlock skvallrar om inträdande koma. Vilka långa ögonfransar han har! Utan mascara. Vet, han brukar reta mig. Att hans ögonfransar är så långa att han inte kan blinka i solglasögon.

Han kan få sova en stund   ♥   ……..

Ciao, Annicka

www.defigit.se
www.villavagnar.com
www.idetravel.se