Hatt-trick. Det är det nya gamla.

Hilsen.

Vårhatt. Har ni en sådan – eller kanske flera? Det har jag. Både en och flera. I gabberoben. Vem använder hatt i en villavagn en kall vinter i Skåne? Jag. För att jag fick lust. För att nu får det vara sluttänkt. In med glädjen och piffet. Ut med kalasbyxor och ylletofflor. Självupptagen? Jag bryr mig mycket om andra. Det vet jag bestämt. Jag bryr mig om fina hattar, också.

Finsalongen.

Det är kanske där man skall ha hatten på sig? Vad vet jag. Jag tröttnade på såseriet och tänkte – du som alltid piffat dig, Annicka – vad gör du därnere i källaren? Gräver och gräver och lägger mentalt pussel – är du klar snart? Har du lagt bitarna där du vill ha dem? Det har tagit sin tid. Oh, yes. Ja, svarade jag på det och så kände jag en sådan lättnad. Lättnad är gott. Skattelättnad behöver jag inte men gott för många. Sagt och gjort – jag ställde mig på tå och tog ner mina hattar från högsta hyllan.

Provade dem. En efter en. När man provar hatt – då kan man inte ha hemmastickad mohairväst på sig med tappade maskor och översized. Inte kan man heller ha glåmiga ögon – man måste go all in. Sagt och gjort. På med trutpasta och lite sotiga ögon.

Nej – man måste såklart inte. Man måste ingenting men en hatt måste man ha OM man har hattlängtan. Det är som ett liniment på en värkande fot. Hatt på ett trängtande själ. En prydnad. Lite mystik. Lite mod. Lite piff. Lite märkvärdig. Och så en hatt, då. Allt det har jag.

Jag är nog gammalmodig men det får man när man är …………….gammal. Utan könsrollstänk – för min egen skull – läppstift, högklackat och hatt – fräckt. Kläder också såklart men det förutsätter jag att ni förstår. Hatt kan man ha till jeans – då klär man ”ner” sig, som jag brukar säga. När man inte vill vara överflott utan bara sådär…….kaxig. Hatt och festblåsa – då har man klätt ”upp” sig. Enligt mig, alltså.

Enda minus med att bära hatt att frisyren blir fullständig katastrof efter en dag i hatt. Verkligen. Jag frågade min mamma en gång – varför tanter aldrig tar av sig hatten inomhus. Tant Elsa hade både hatt på huvudet och snus i en rännil nedför mungipan. Mössorna tar man ju av sig, tänkte jag. Man blir inte fin, sa hon. Tror jag att hon sa. Kan vara efterkonstruktion men jag vet att jag frågade. Nu vet jag varför tanter behåller den på. Man ser ut som en obäddad säng i håret, svinto, hölass…….whatever. Inte snyggt, i alla fall. Åsså kliar det……….Vill man vara fin…….. <3 . Det vill man. Jag. Helst.

Glad. Gladsax. Gladiolus. Gladlynt.

Fina ord. Alla med glad i. Vi går mot våren. Jag blir glad. Jag är faktiskt glad. Kan bero på att jag vann över maken i kortspel idag – han vinner nästan ALLTID. Vi spelar Phase 10, som lär vara likt Gin Rummy. Tar oss ett parti ibland.

Idag gjorde jag dessutom semlor som tröst för kortförlusten. Eller som pris för vinsten. Spelar roll, så att säga. Borde gå ut men nu skriver jag ju krönikan och tänkte låta bli att sitta i natt. Nu är inspirationslustan på topp. Harrejäddrar.

När solen skiner vänligt på en – då får man välbehagspåslag. Trots kylan. Alla vinterbilder – fina – men eftersom jag inte är någon slalom åkare eller puckelpistveteran – föredrar jag ändå solsken och värme.

Och blommor. Och marknad. Och gambas pil-pil. Sådan är jag.En vecka i fjällen med familjen  <3 skulle sitta fint – för att jag älskar att vara med dem – men det får vänta tills covideländet är väck med pusta. Jäkligt mycket som får vänta, if you ask me.

 

ffeel ffashion.

En klädaffär jag hade för ett antal år sedan. Började med hemförsäljning. Tröttnade på att kånka omkring med alla tunga lådor, alla galgar, som fastnade i varandra, packa upp, hänga snyggt och sedan packa ned, tappa kläder på marken i ösregnet, få fläckar, kassera……… Ingen förtjänst, heller. Mysigt, alla hade trevligt, drack kaffe och åt mackor – men jag växte ifrån det efter ett tag. Så mycket slit och så mycket kapital bundet. Mer trevligt än lönsamt. Jag är ingen hårdsäljare heller. Inte säljare alls, egentligen. Bara inspiratör och allmänt trevlig.

När tillfället sedan gavs, kånkade jag in alla lådor i en lokal som maken och jag hyrde. Så blev det ett rum med kläder. Så blev det 2. Så blev det nästan 5 rum. Fullt med kläder, smycken, skor, halsdukar……………….ALLT möjligt. Jag importerade kläder från Budapest. Åkte ner och handlade från leverantörer där. Inte main-stream mode. Udda och….lite vanligt. Åkte på mässor i Danmark. Köpte, köpte och köpte. Bland det roligaste och dyraste jag gjort.

Har ni en sådan blus som ni inte har?

Man måste ju ha ett sortiment. Någon säger: Den svarta tröjan – har du den i blått? Den blå tröjan, har du den i V-ringat? Den korta kjolen, har du den i knälängd? Den kjolen i knälängd, har du den i långkjol? Oj, så synd att den blusen inte finns utan krage……………Så håller det på. Så köper man in och köper in och passar man sig inte så…………………..Ebberöds Bank, nästa.

Jo, jag inspirerade många att byta stil, att pröva andra färger.  Otroligt roligt och givande och alla dessa fantastiska människor som letade upp min butik i Pixbo och handlade. JAG ÄLSKADE DET!!!!! Bara öppet kvällstid och vissa lördagar. Jag hade ju ett heltidsjobb dagtid på Svenska Mässan också. Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om detta – vi får se om jag någon gång i livet får till det med den……

Behöver en ”baby”.

I alla fall har jag nyss återregistrerat ffeelffashion.se som domän. Jag tycker om namnet, helt enkelt. Vet att alla leverantörer hade svårighet med de 2 ff-en – men sedan behövde jag bara presentera mig som Annicka från De Många F:en 🙂 ! Anyway, vi får se vad jag gör med detta. Ekengrenskan måste hitta på något att bita i. Som kan ge en liten inkomst och som man inte blir lusfattig på. Webhandel i yttepytteskala – med bara godbitar. Några stycken. När det är slut är det slut. Vi får se………..Den som tänker – lever. It ain´t over ´til it´s over. Det är därför jag håller på och försöker utbilda mig inom gu-vet-vad. För det som komma skall. Om det nu gör det. Det beror på mig till en början. Jag har INTE slutat med villavagnar men av naturliga skäl har pandemin bromsat in. Bara att anpassa sig till det.

 

Så kom vi till slutet.

På Spåret på TV. Chipsen slut. Vinet slut. Det återstår bara att koppla bort sig. Inte är det natt. Inte är jag trött. Känns bra i hela mig. Jag har tänkt färdigt. Guuuu, så skönt. Har lagt alla tankar i ett fiktivt skåp – i olika lådor. Efterhand kommer jag att tömma den låda som inte längre behövs. Den som är så färdigtänkt att jag inte ens behöver minnas något. Gone with the wind, liksom. Så funkar jag.

Kära ni. Jag hoppas att ni får trivas i det lilla, det stora, i allt. Det går framåt – fastän vi inte märker det precis varje dag. Tänk på ljuset – så länge det är dag numera! Borta är vintermörkret. Visst är det fantastiskt! I love it! När det är som mörkast. Då kommer ljuset. Det har jag fattat. Plötsligt händer det………. Can hardly wait……♥

Tjing, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree80