Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

Nedslag i Lifvet

På väg att ge upp och gå i kloster.

by 2 kommentarer

Tjing.

Jag var nästan på väg att ge upp och gå i kloster.

Jo. Faktiskt. Mentalt. Fast inte riktigt. Abbedissa eller bara trädgårdstomte - fridfullt i alla fall.
Precis så har jag tänkt länge :  Jag lägger ner Ekengrenskans krönikor, för jag skriver ju ändå inte. Bara stress att ha det på sina axlar - och dom musklerna har jag jätteont i i alla fall.
Behöver inga oskrivna krönikor som extra tyngd. Meeeen......så kan jag vara lite envis också och har tänkt att dom kommer väl. Orden, alltså. Om tiden får gå lite till?

Fluffiga tankar.....

  • Vill jag bli nunna?
  • Är trädgårdstomte innanför klostermurarna det enda jag kan tänka mig som framtidsutsikt?

Ska jag bli en trädgårdstomte så skall det vara med stil i alla fall. Abbedissa går bort. Alltså försvinner. Inte dör. Ni fattar.

Kom på att det är det nog inte ändå.

Det kommer att regna lika mycket i en klosterträdgård som på min odlingslott och lika blöt blir jag - so what´s the point? Så har jag tänkt att jag kommer att få klådan Allan om jag ska ha ett dok på huvudet som abbedissa. Jag skulle klia ihjäl mig omgående och hela tiden.
Det hampade sig så att det kom några ord skvimpandes idag så då tänkte jag att om himmelens portar nu öppnar sig för mig så skall jag stå med bokstavshinken och fånga upp hela alfabetet flera gånger om. Tur att man kan ändra sig. Typ ofta.

Ibland känner man sig som ett ösregn.

Ibland tittar solen fram

Färdigskrivet om covid.

  • Jag ska inte skriva om covid, för det har jag säkert redan gjort i något inlägg någonstans.  Jag har nog skrivit något om ALLT tidigare - eftersom jag ju skrapat ned ett antal krönikor tidigare. Det får flyta på, helt enkelt. Orden skall bara få flöda, sedan skall jag finna foton som livgör det hela, sedan börjar själva det TRÖGA:
    Fotona skall förminskas, ändras, sparas med filnamn vilket är detsamma som att jag döper dem så att jag hittar vad och varför, komprimeras för att det inte skall ta trekvart/14 da´r innan de laddas upp i era mobiler och DÅ - KÄRA VÄNNER - det är DÅ jag lämnar tangentbordet och gör något helt annat.

När det gäller alla regler för att skriva så att man kommer igenom filtret.....ghaaaaa

Det finns kunskap om hur man gör det lätt som en plätt men jag låter det vara som det är. Jag vill inte ge detta den tiden av mitt liv. Det är för kort för att hålla på med saker jag inte kan eller orkar med. Eller vill. Jag tar konsekvenserna. Det gör jag alltid. Jag är nöjd med att ha skrivit och om du som läser bara är en endaste enda lite förvirrad människa  - då är jag glad för det.

Ibland är det lite svårt.....men det finns alltid svårare saker ändå.

Idag är en annan dag.

Det KAN vara så att det kommer att hända även en dag som denna men jag skall verkligen anstränga mig. Jag vill ju att ni skall läsa och då måste jag ju skriva. Jag använder INTE ChatGPT - bara så att ni vet. Det är mina tillkortakommanden som kommer ner på pränt - och inte AI skulle klara av svängningarna i mina ämnen. Dessutom vore det FUSK i mina ögon - och DET skulle jag genomskåda direkt för FUSK tycker inte Ekengrenskan om. Alri på ti´n. Ekengrenskan kan ha fel, förståss.

Då vad gör hon då, människan Ekengrenskan? Gör hon något vettigt överhuvudtaget?
Well, det kan väl ingen svara på direkt. Vad är nödigt och vettigt - och för vem?

Frukost vid Vättern är viktigt. T ex.

  • Jag lever. Det är vettigt.
  • Mår gott. Det är viktigt.
  • Bor i Hjo. Det är trivsamt
  • Rensar ogräs. Det rensar även hjärnan.
  • Älskar min man. Det är viktigast av allt.  ( Han har sagt att han älskar mig också vilket gör det hela rent ljuvligt )
  • Älskar min och våra familjer och nära vänner - fast det blir mycket på avstånd i o med att de bor där de bor och inte i Hjo. Det är tråkigt med avstånd men vi ses och umgås när det går.
  • Jag gör några få inhopp på villavagnar.com i sommar. Något mindre närvaro där i år men villavagnar där är mitt liv. Än mer förr när jag bodde i en. Allt har sin tid.  Vi har kamperat ihop i 10 år nu, tror jag!
  • Såklart har jag hittat på något att skapa, som är generöst med färginslag, och som jag kan inspirera med och inspireras av - och som bara jag kan styra över. Jag är väl jag, eller ? Najsthings.se    "Special Gifts for Special People". Var ska sleven vara om inte i grytan. F´låt GRYTORNA.

Nu säger jag som man säger på TV - ingen inbördes ordning på punkterna ovan. De bara kom sådär när fingrarna landade på tangentbordet.
Dessutom finns 39087 st fler punkter men vi tar dem senare.

Mina Prima Ballerinor

En del av en ballerinas födsel. Pilligt.

Mina Prima Ballerinor är damer på ett snöre i färgsprakande kjolar - unikt personifierade efter mottagaren - ett alter ego fast i annan form. Lite likt men men en oväntad twist. En kort beskrivning. Jag tillverkar dem i återvunnet material som frigolit ( som omger spisar o annat vid leverans ) samt tidningspapper, klister och maizena = papier maché.

 

Jag har länge sökt efter något att skapa, något som bara är mitt, något jag brinner för och som brinner för mig, liksom.  Efter Unnadigresans pausande och faktiskt nästan nedläggande har jag sökt och inte funnit det där med GO i. Något jag kan göra själv, som jag kan påverka själv och som inte kräver dessa hundratusentals kronor i investering som behövdes för att få Unnadigresan att växa. Så mycket ansvar och så mycket stress.

Unnadigresan ligger på vänt. För kostsamt. Underbart roligt. I did it very well. Det vet jag.

Storyn med mina ballerinor börjar i Brasilien och en kurs på nätet.

Precis, storyn med mina Prima Ballerinor börjar i Brasilien och en kurs på nätet.

Så här var det: Jag håller mig lite uppdaterad på sociala medier och "gillar" allt jag tycker är roligt. Må de bli glada för att få följare. Det blir ju jag! Folk är så duktiga på att skapa. Allt.
Så fastnade jag på Dolores sida, där hon visade upp fantastiska dockor på tråd med de mest ljuvliga ballerinakjolar..................jag bröt ihop. Nästan. Av glädje. 100 %. Jag vill, jag vill, jag vill!
Det visade sig att hon hade en webkurs i hur man skapar dessa damer. Kursen gick på portugisiska. Inget på engelska. Jag köpte den och hade ett antal möten på Zoom och på WhatsApp. Jag kan inte portugisiska nog för att klara en kurs - jag kan knappt beställa en öl - men jag är en jäkel på att härma det jag ser och på den vägen är det.

Ballerinorna gör MIG väldigt glad när de får liv i mina händer.

Ballerinorna gör mig väldigt glad när de får liv i mina händer. 110 % och så många procent finns inte ens, sa min Mats gamle far.
Mina Prima Ballerinor och dess teknik har jag sedan utvecklat så att de passar mitt sätt och mina förutsättningar. Jag har försvenskat mina donnor med med brasilianskt "fräs".
Färger och glädje ska det vara OCH de ska passa mottagaren. Jag har nått dit och det har tagit mig 1.5 år cirka att bli någorlunda nöjd med det jag gör. Jag är STENHÅRD mot mig själv.
Mottagaren bli också väldigt glad när paketet öppnas och en Donna som liknar HENNE flyttar in. Antingen levererar jag själv paketet eller så gör Postnord det.

Min affärsidé är denna: Jag skapar personligheter i form av Prima Ballerinor - vilka jag "levandegör" med hjälp av en beskrivning av kvinnan som skall få presenten. Det kan vara så att man vill fira sin allra bästa väninna t ex. Då vill jag veta vilka intressen hon har, favoritfärger, hårfärg, drömmar, passioner, opassioner 🙂 och annat som beskriver henne. I min fantasi skapar jag då denna Kvinna - med lite humoristisk twist - och hon får så ett liv på ett snöre. Snurrandes.

Jag gör Prima Ballerinor i kvinnoskepnad just nu - men har fått idé om att göra en ballerino ( vad heter en ballerina i maskulinum ? ) i trikåer och med diverse epitet........Kanske utan kjol, men vi får se....Watch this space....... Jag pratade med Eva Synnergren idag - som är mig välsignat behjälplig med min hemsida bl a ( annars skulle jag få spunk av stillasittandet när man skapar hemsidan och jag skulle ändra på allt ) och så är hon skapare av Fri&Framgångsrik där jag såklart är med -  och vi fnittrade högt på hur kul det skulle vara att skapa en Njurejev i papier maché - med humoristisk twist......Vänta får ni se vad som månde bliva av detta. En herre i kroppsstrumpa enligt min fria tolkning.........................you just wait and see...... Det är nästan så att jag rodnar redan.

Det blev som jag trodde - ett avbrott.

Jo, det blev som jag trodde. Jag slutade skriva eftersom jag behövde äta, nysa, rensa rabatter eller städa i köksskåpet. För att det behövdes. Alltihop. På en gång. Så nu sitter jag här igen i min ateljé gubevars - det som jag tidigare benämnt som hobbyrum - och blickar ut över allt. Många saker är det. Många fina saker som kan bli riktigt fantastiska. Jag har givit mig attan på att jag skall nå ut med mina Prima Ballerinor. Jag vill så att det värker och förutsättningarna finns. Now it is up to me!

Min ateljé. Tar mig friheten att kalla den för det. Mest för att det är det. Här prövar jag min nya roll-upp- Mitt segertågsrollup

Lite i limbo.

Jag har befunnit mig lite i limbo ett bra tag. Inte funnit min plats. Ni vet den där känslan som kan infinna sig när man satt sig ner i mysfåtöljen och bara gosar in sig. När ändan fyllt ut alla sömmar och stoppning och bara är där. Ni fattar. Där har jag inte varit på ett tag.
Inte riktigt hittat ett hem för mitt inre mig och utan mig är ju inte jag själv något - även om jag vet att jag är något. Hela tiden. Det lägger andra märke till, om inte annat. Jag är ju inte osynlig fastän jag ofta numera vill vara det. Fast inte. Inte alls egentligen. Det blir konflikt inuti lilla mig - trots alla mina kilon - så där kan tankarna ligga och skallra emellanåt. Balans. Jag söker balans. Måste ha det.

Inte tjottablängarfri, jag heller.

Jo, tjottablängare har jag åkt på i livet. Så att det skvättit - skvuttit - skvättat - skvätt om det.  Ingen går fri. Inte jag heller. Nu jobbar jag på att  lägga uttjänta och begrundade delar av oförrätter och lort i min lilla inombordsbyrå i själen. Det är ju sååååå mycket som funkar. Det viktiga. Det stora. Men......jag försöker förstå mönster i min omvärld - mitt förhållningssätt till det. Ibland härdar jag ut alldeles för länge  med sådant som absolut inte är bra för mig. Nu jobbar jag på att dra igen dörrar - så att det inte blir kallt. Känns viktigt. Det låter ödesmättat när jag skriver det - men detta är vardagsmat och naturligt för många av er som har god självkänsla. Lyllos er, säger jag.

Jag har helst inte velat synas så mycket. Varför ska jag, liksom.

The bottom is nådd.

Jo, jag tänker att the bottom is nådd för att jag nu släpper taget om sådant som puttar mig i fel riktning.

  • Självförtroende har jag så att jag kan sälja och gå med vinst. Är ganska så säker på att jag klarar det mesta om jag bara vill riktigt. Inga problem med den känslan. Icke. Give me a mission and a reason och jag är på!
  • Däremot - en understundom förlamande självkänsla skulle jag också kunna dela med mig av - och på det bli en vinstmaskin - om nu sådan förlamande känsla vore eftersökt. Har inte gjort någon SWOT-analys SWOT-analys av den. Tror det kvitttar.

Det blir i alla fall gott om potatis i år. På tal om något helt annat.

Don´t cry for me.............

Don´t cry for me, Argentina. Det gör inte jag. Man repar sig. Hittar strategier. Övar sig. Allt går över. This too shall pass. Det är bara det att jag behöver vara lite snällare mot mig. Så det har jag nu talat om i ett publikum och på allmän plats..........Bäva månde jag - eller så struntar jag i att känna skam för det för det är inte så många som läser detta ändå. I alla fall har jag sagt det. Mest för mig själv. Basta.

Balansen infinner sig sakta

Kantareller bor inte på kalhyggen.

Nej, kantareller bor inte på kalhyggen. Det visste jag men nu är jag botad. Var ute med trevliga och kära kolonigrannen Hjördis häromdagen, och skulle gå in i de mörka skogarna efter guldet. Samma skog som vi skördade multum förra året.

Kaffe, myggas och kantareller. I den ordningen.

Det gula guldet blev inte direkt till sand - vi hittade - men mer än hälften av skogen var borta. Trist. Vi gick och vi gick och hittade platser som skogsägaren inte ännu givit sig på. Han kanske inte såg skogen för alla träden? Halleluja! Kaffe och macka njöt vi av också där i skogsbrynet. Myggen bet mig men det är först idag som det kliar såinihilvitta.  Har pluttat i mig allergitablett nu så snart lägger sig galenskapen.
I alla fall hittade vi 15 lingonbär, som vi skall gå tillbaka och skörda nästa vecka. Sju och ett halvt bär till oss var - om inte skogsägaren eller någon förlupen lingonplockare hunnit före.

Vi får dela på överflödet.....Vackert! Att skogsbada är underskattat

Slutet gott - allting gott - och det mesta däremellan.

Nu skall jag vara med på en kurs för Affärskompetens.  "FOTO och FILM för SOCIALA MEDIER". En timme av mitt liv för att få chansen att bli lite, lite klokare. Kunskap är bra och en hörnsten för utveckling. Jag är inte klar än. Inte med kunskap. Bara med dumskap.

Puss och kram hela da´n.

Annicka 🩰🌿

https://najsthings.se
https://www.instagram.com/najsthings.se
https://ekengrenskan.se
villavagnar.com

En dag i Ekengrenskans Liv

by 4 kommentarer

En dag i Ekengrenskans liv.

Gick ni på den? Detta blir apselut inte bara om EN dag i Ekengrenskans liv. Det blir hur om många dagar som helst. Tänk på att jag levt länge. Viss igenkänning kan det bli. Det blir Karlssons blandning som vanligt. Lite hursomhelst och fullständigt i oordning. Så som livet är för somliga.

En ny dag. Ny möjligheter och omöjligheter också, för den delen. Lite klyschigt men ibland är klyschor de rätta. Det blir lite blandat i livet – inte mycket vet man i förväg. Tur, tror jag. Det gäller att vara rätt klädd bara, kom jag nyss på. Då blir man glad. Visst blir man?  I alla fall i princip. Om jag bara har på läppstift, har kammat till mig och tagit på mig något som inte är brunt eller grått – då känner jag mig säker under armarna – för där har jag Poëme Parfym, som hjälper till med välbehaget.

Jag snackar mycket. Ibland. Rätt ofta.Egentligen.

Rätt klädd på Tahiti. Inte jag men väl vår hostess. Hon dansade hula-hula. Det gjorde inte jag.

Om du fått frågan

Om du hade fått frågan – Vill du veta din framtid – hade du velat ha det svaret då?
Inte jag. Tänkte att tag att det kunde vara bra, så visste man vilka fällor man INTE skulle dyka in i, men dels vore det en latväg i livet och lat är jag oftast INTE. Dessutom vore det obehagligt att vänta på svaret från den där ”någon” som sitter på svaren. Tänk om…….liksom.

Räckmacka
Livet är inte alltid som en räkmacka men ibland så. Sommarminnen.

Inte så att man kan förvänta sig lycka och räkmacka resten av livet. Det mackan får man oftast göra själv, köpa räkorna dyrt och har man tur så är man inte allergisk mot skaldjur. Som exempel, bara. Allt kan hända och allt kan vända, som Babben Larsson säger i  TV-programmet Bäst i Test.

Då kanske livet hade krackelerat alldeles fullständigt. Om någon annan lagt livspusslet ………..

En odlingslott i Hjo

Kan garantera att den enda av mina läsare som har en 100 kvm odlingslott på promenadavstånd från hemmet i Hjo – är jag. Moi. Yours truly. Én vagyok, az ( ungerska)  
Jag har tur som en tokig. Ställde mig i kö så fort vi invandrade till Hjo stad och så har jag kanske legat på, om man säger. Visat intresse. Aktivt. Tydligt, kan man säga. Vill Ekengrenskan något så vill hon, och det märks. Oftast. Kösystem, I know och jag var nummer 8 i kön när jag anmälde mig. Så glad och tacksam för min jordplätt här på Hjorda 🙂 !

100 kvm är rätt mycket….. Många rädisor kan det bli. Och maskrosor. Å kirskål. Å potäter.
Så långt har jag kommit nu. Potatis. Många.
En stor tomt på 100 kvm som var helt tom när jag tog över – förutom ogräset som vill ta över.

Av jord är hon kommen

Ekengrenskan är en sådan där  som måste jorda sig och bäst trivs hon när hon får stå dubbelvikt – med den svajande räva mot himmelska höjder – och rensa ogräs. Min Mats skrattar varje gång han ser mig gå förbi en rabatt/odling/grusgång – som inte ens tillhör oss – då jag kvickt som en vessla  ( gammal sådan ) böjer mig ner och rycker upp det som inte ska vara där. Oavsett klädsel.  Det är som om att jag sätter mitt revir – fast jag avhåller mig att göra det som  hundarna. Det skulle se ut, det. Nej. Ogräsryck – det är min grej.

Backen upp där – Knivarns Backe – och sedan är man där. På lotten.
En kort promenad genom skogen till min odlingslott

Alltid på jakt efter fröer

Någon mer än jag som tycker om att följa hur saker växer och blir något ?  Alltså. Jag tänker inte i första hand på näshår och annat som växer fel, utan mer gröda. Det har ALLTID varit min grej och jag har plockat fröställningar från i princip varje land jag varit i och sedan puttat ner i jorden och väntat på resultat. Oftast har det blivit något men varit svårt att få att överleva över tid. Plockade frön när vi var på Tahiti och det tog sig fint i mitt växthus i Mölnlycke men sedan blev det missväxt. Om inte förutsättningarna är rätt så blir följderna ganska uppenbara. Gäller allt. Tahiti och Mölnlycke delar inte samma klimat, visar det sig……….I vilket fall har det härmed prövats, så då vet vi hur det gick.

A lily-to-be from Tahiti
Älskad. Saknad. Mitt fina växthus.

 

Franska Polynesien. Tahiti. Papeete´s hamn. Kryssning på gång. Lovely.

 

Det där med sömnapné.

Bara att säga det är knepigt och än värre att stava till det. Lider man av detta fenomen så vet man det inte alltid. Jag visste inte. Jag har gått på allsköns sömnutredningar och den sista påvisade denna lilla snedvridning i mitt sömnbeteende. Att inte andas är dumt. Det är jättedumt. Att inte andas flera gånger på raken – det är rent urbota idiotiskt. Man kan dö och vem vill det helt i onödan? Det måste man göra något åt så därför fick jag remiss på en bettskena – att umgås med på natten förutom med maken, då. Man måste inte sova ensam med bettskena – mer oftare då om man INTE har bettskena och låter som mandelmassenasse. Det skulle kunna störa sängkompisen. Har jag hört…….

Sova som en gris…….Hmmmmmm……

Å förresten, usch vad jag inte tycker om ordet ”snarka” – när det gäller mig. Andra får. Det låter jättebra med ordet snarka när det gäller andra.Inga problem alls. Bara inte jag. Låter elakt fult. Som ordet ”praktfull ”- det låter inte alls som något positivt.  Smaka på orden så märker ni. I vilket fall – inprovning och kontroll ett antal gånger och sedan bar det iväg i Underbettets Fantastiska Värld. ”Äldre och överviktiga är representerade”.  Tur att jag är yngre och trådsmal, så det gäller inte mig. I princip.

Talsvårigheter.

Man ska inte försöka ha en konversation och tro att man blir tagen på allvar när man har den s k chiffonjén i munnen – en otymplig möbel med utdragen låda nertill, som man skall försöka att negligera. Underbett magnum, alltså. Inte lätt. Jag kan få mina skrattanfall innan vi ska somna eftersom jag gärna vill prata lite om allt möjligt, innan John Blund lägger sig i.  Det blir ett fint avslut på dagen. Jag har insett att Mats omöjligt kan ta mig på allvar med alla dessa galna tje-sje-sch-ljud som blir av ett vanligt hederligt ”S”. Galet. ”Tjolen gick upp tidit i mosche”.  Det är sedan gammalt.

En liten chiffonje……med underbett

 

Sömnens underbara värld – om man sover, ja.

Det där med min sömn har alltid varit mitt aber. Vaknat otroligt ofta och inte sovit skönt, helt enkelt. Det kan ha berott på antingen hemska mardrömmar där jag ofta var förloraren – det har varit grundtemat. I drömmarna var jag alltid den som inte fick följa med när andra åkte iväg. Det har varit jag som i drömmen misslyckats med det jag tänkt göra – eller att en elak människa lurar mig – fastän jag satt all tilltro till hen. Svek och otrygghet, helt enkelt. Kanske har jag haft sömnnapné hela livet och ingen märkt det? Tät i ena näsborren är jag pga för mycket nässpray i tonåren och jag hade halsfluss och förkylning 4 ggr om året. Minst. Aj. Ont. Tätt. Sova måste man annars blir man en grönsak eller vad värre är: ett inget. Tur ändå att jag blev nå´t.

Kan giraffer få halsfluss? Var sitter den flussen i så fall någonstans?

Anyway – är man människa så får man hantera livet så gott det går när det händer. Är man dessutom en tänkare, så tar allvarliga saker och ting lite tid men när jag har tänkt klart så är det färdigt. Skönt, tänker jag. Jag inser nu att jag bearbetat saker på natten och så har jag tolkat drömmarna…………….tydliga i många fall.

Precis. Denna skylt satt på väggen ovanför ett bord på en restaurang vi var på.

Numera väljer jag själv om jag vill följa med

Numera drömmer jag mer sällan sådana där ”jag-får-inte-följa-med-drömmar ”.

  • Troligen för att jag ändå inte vill följa med
  • eller för att jag är en självklar del av sällskapet
  • och för att jag inte är en lika stor följare numera.
  • Jag åker när och om jag vill, helt enkelt. Jag har tagit kommandot över tankarna.  Såklart förstår jag att jag hade ångest då – grymt obehaglig sådan – fast på den tiden – när fotona var i svartvitt och man hade en nylonstrumpa över TV-skärmen för att få färg-TV – då pratade man inte om ångest……..så jag trodde jag var en  bortbyting eller varför inte en utomjording?
Strumpbyxor
Dra dessa kalasbyxor över TV:n så får ni se vad som händer……..

Jag berättade inte för någon heller. Utvecklingen går framåt ( och jag ) om man gör något åt det som måste göras något åt så kan förändring ske. I did och jag är stolt och stark – men minns. Oh, yes. Brrrr.

Det var rätt så mycket som pågick då i själ och hjärta.

Snälla Google – var barmhärtig

Jaaaaa. Snälla Google. Var det.
När man skall skriva bloggar och inlägg och hoppas på att fler än en läser, då ska man skriva på ett speciellt sätt. Detta speciella sätt är såklart INTE som JAG skriver. Mitt ordflöde i skrift är inte Google-vänligt. Inte alls. Det skall tänkas igenom alldeles väldeliga och jag tappar sugen direkt när det blir för träigt. Jag vill ju ha det som jag vill ha det för jag vet ju att det blir bra då. Ett flöde med tanke bakom och omsorg. Inte då. Google och jag har alltså en konflikt. Google är den starka men jag kämpar på. Försök få mig på fall.

Google, google – hav lite medkänsla hörru.

Man ska ha ett ÄMNE att skriva om

Jo, man ska ha ett ämne att skriva om – som t ex ”hajarna i Antarktis”. Då får alla som vill veta något om dessa förlupna hajar hjälp att hitta mina krönikor via dessa sökord. Hej och tack för den. Men nu skriver ju inte jag om hajar i Antarktis. Mest för att det inte finns några och jag hittar då inte på vad som helst. Ju. Man skall använda övergångsord, många rubriker där orden återfinns i stycket, inte skriva korta meningar alls och gubevare om man bara skriver ETT ord och sedan sätter en punkt efter. Alltså.

Ha, ha. Jag är i alla fall inte dummast i La Stada. Letade efter en bild med bus bland alla mina egentagna 47 000 foton. Så kommer Google med en buss………….

Jag vill förstärka och skapa en speciell känsla

Jag gör det ju för att förstärka och skapa en speciell känsla  men det vill Google inte höra talas om alls. Jag får bakläxa varje gång jag skriver och får reda på att ingen hittar mig och jag inte skriver rätt sökord – alltså ett ord som folk kan tänkas söka efter. Vem söker efter en Ekengrenska?  Inte ens om jag lägger till  ”En Ekengrenska i Hjo” blir det intressant. Ingen kommer på ………..”nu ska jag se om det finns en Ekengrenska i Hjo”. Eller ” en Johanssonska” , eller ”en typisk Hakerödska”. Det händer inte. Jag bara säger.

Kan ”Annicka under en handduk” vara något för Google, kanske?

Jag vill ju så gärna bli läst – en form av uppskattning som jag mår bra av. Som jag liksom brinner för. Lite brand, i alla fall. Ingen brasa, mer än glöd med värme. Inte förarga, inte reta upp, bara få människor att dra lite på munnen och uppleva en skvätt av feelgood  och igenkänning så där mitt i vardagslivets vedermödor.  Jag är precis som ni fast värre, skulle jag kunna tro. Det finns alltid igenkänning i sådant. Jag vet inget annat sätt än att ni som gillar det jag skriver – berättar för andra…..och delar mina länkar. Om ni inte vill det så går det bra ändå för jag har i alla fall en trogen läsare. Jag själv i o m att jag korrekturläser många gånger………..Pilutta Google.

Man spelar trumpet
Berätta för fler! Trumpeta ut budskapet bara! Ekengrenskans Krönikor.

En tur till Provence blev det.

Jag är ju en lyckligt ingift Ekengrenare så som bonus har jag fått 2 fantastiska familjer till att tycka mycket om. Svärsonen Rickard fyllde 50 och är Frankrikefrälst. Normandie och Provence. Det bidde alltså stor fest för släkt och nära vänner i Lorgues i Provence. En trevlig liten by, omgärdad av vacker natur. Ett stort hus med många rum och en härlig pool. Kanske var vi 35 st som fick förmånen att fira detta födelsedagsbarn. Glädjens och busets tecken, I promise.

Här låg vi och guppade. I otakt. Galet skönt.
Gästen på festen. En fransk ekoxe, kanske?

Mats och jag tog bilen ned och passade på att ha lite semester mitt i all semester. Det fick vi eftersom vi har mycket semester att ta ut nu i dessa pansjistider. Vi tar in på mindre hotell när vi tycker det är dags att koppla ner och släppa foten från gaspedalen och det finns en hel del att välja på. De flesta är riktigt bra – bara några få överreklamerade ställen. TripAdvisor är en bra mätare på vad som är uselt och vad som är ok. Vi åkte via Moseldalen och det är alltid en fullträff. Så mysigt och inte söndermoderniserat. Fortfarande gamla byggnader och en känsla för det lilla och folkliga. We like.

En liten fickparkering i en liten stad – med en liten bil.
Högt och lågt i Cochem. Kyrkan mitt i byn
Hisnande vackert på väg mot Lorgues

Slutkläm – bara så där

  • Final words:
    When I am an old woman I shall wear purple
    With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
  • And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
    I shall sit down on the pavement when I’m tired
    And gobble up samples in shops and press alarm bells
  • And run my stick along the public railings
    And make up for sobriety in my youth.
  • I shall go out in my slippers in the rain
    And pick the flowers in other people’s gardens
  • And learn to spit.

( okänd författare. Texten kopierade jag i en liten butik i södra Portugal )

Det blev dagens budskap. Lev på ni, bara. Så gott ni kan och förmår. Vi hörs och ses.

Kram,

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel

Hoppa på bussen eller bli kvar.

by 8 kommentarer

Salve.

Hoppa på bussen eller bli kvar.

Jaha, så har det gått 2 veckor sedan sist. Det kan ha gått 2 år också – sedan sist – det beror ju på när sedan sist inföll. Det sedan sistaste jag tänker på är förra krönikan. Bra att jag inte lovade en insats varje lördag morgon – för det hade fallerat direkt. Lördagar kommer för ofta. Jag har inte koll på tiden längre. Inte mycket, i alla fall. Vet att den går i ilfart och att man får bestämma sig för om man vill bli kvar på trottoaren eller om man ska hoppa på bussen.

Inte alltid utsidan som räknas. Det är innehållet man vill åt.

I mitt nya liv hoppar jag på bussen – om jag känner att den går åt rätt håll dvs. Ibland låter jag den passera bara – fastän jag tänkt åka med – och tänker att det blir bra ändå. Kollar in trottoaren, helt enkelt. Lite Hop On och Hop Off. Man går på och av som det passar en. Det finns så mycket fint under nosen så nuet är viktigt som tusan. Bara man ser det lilla i detta nu. Alla har inte ett nu som är NU längre. Ju. Blessings.

Hop on – Hop off

Fysioterpeut i Fuengirola

Imorgon ska jag till en fysioterapeut i Fuengirola – eller i Funkan, som det kallas för – lite slarvigt – för att försöka få ordning på min nacke.  Tror jag har fått nackskott. Som ryggskott fast mer i den där smala delen under själva huvudet.  Nacken, heter det nog……………..Svårt att stretcha den och det knakar i käkarna. Har fått massage många gånger och det verkar som om jag behöver vridas runt på något sätt. Utan att kroppen följer med. Om ni fattar. Det gör inte jag men något i mig måste möbleras om. Förfallet är nära. Watch this space.

Ingen gamnacke här, inte. För full hals.

Lata dagar, aktiva dagar. Dagar som kommer och går.

Vädret är vänligt. Soligt. Skönt. Sommarvarmt, helt enkelt. Vi njuter så mycket att det nästan är opassande…………. Välsignat varde vårt val att göra detta i tid. Sommaren i Sverige och vinterförvaring i solen. Må det få hålla på och hålla på. Å hålla på. Så länge vi kan, vill och har möjlighet. Allt bestämmer man ju inte själv. Visar det sig.

Ett liv utan blommor…….apselut inte.

Har precis vinkat av goda vänner som varit på besök här. De haffade värmen precis. Kalasväder varje dag. Långa promenader.

Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Goda middagar. Många skratt. Djupa och lätta samtal om allt. Upplyftande och en energiboost.

Fin utsikt vid gym-passet!

Strandpromenaden i Marbella är inte så tokig…….

2 kilo på 24 timmar – slå det om ni kan.

Det blev väl en och annan Cava – välkänd dryck får man förmoda – för att inte tala om Tinto de Verano. Jag brukar förresten alltid be om ”utan is” för då får man mer dryck……………………och så slipper jag brain freeze.

Att hålla huvudet kallt är inget för mig……

Vi bestämde att vi skulle satsa på att gå ned 5 kg var på 2 månader genom att minska på sockret, det vita mjölet samt  lägga till mer rörelse. Nu är jag osäker på om den överenskommelsen kom till under Cavans inverkan……..Vi får stämma av i slutet av maj. Jag har i alla fall gått ned 2 kilo på ett dygn redan. Märkligt. Men så var jag uppe och strilade 3 ggr inatt. Rörelse och avlämning. Tänker att det kanske är modellen – att pinka sig smal?

Eureka. Jag kom på det…….

Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Vata, Pitta eller Kappa

Förresten tycker jag inte så mycket om kall dryck över huvud taget. Lite ljommen, blir bra för mig. Jag kommer inte ihåg riktigt vad för typ jag är och vad för mat som passar mig men någonting med Vata, Pitta och Kapha från Ayurvedans kunskapsland. Tror jag. Soppa och ljummet, sa någon till mig en gång. Troligen ingår inte Cava eller GT i det jag skall förse min kroppsboning med. Jag fuskar ibland, får erkännas.

Utan is, förståss…….

Dagen efter.

Idag var jag och fick min nacke och rygg omplacerad. Jag säger bara det……..vilket ljud det blir när osteopaten lyfter och knäcker till. Lite scary samtidigt. Tänk om han gör fel? Tänk om min kropp inte reagerar som den borde. Anyway. Det gjorde den. Nu är fram fram och bak bak. Såsom jag skapades  en gång. Träningsprogram och stretching framför allt. Vill ni ha en god kontakt i Fuengirola så anlita Physiospain. En glad norrman Rolf Martinsen, som kan det där med ben och leder och så´na däringa tentakler.

Måsen från Hjo

Det blir till att leka Sparven från Minsk –  Olga Korbut nu, så att jag får ordning på mig. Vill inte bli en stel tant som får överlutning framåt och medelst hasning tar sig fram. APSELUT INTE!!! Inte om jag kan förhindra det själv.

Framstupa framläge.

Och med detta lämnar jag er för denna gång. Måste finna sätt att sitta rätt. Det där med att denna tunga skalle skall sitta böjd framåt påfrestar nacken hårt. Pandemin och 1 år av för mycket sittande vid datorn – för att hålla mig mentalt vid liv – gav andra effekter. Promenader långa och många och många hyss vid datorn………Kände inget då men det har kommit nu. Reparerbart – om jag jobbar på det.

Ha en alldeles förträfflig vecka, kära ni. Hoppas värmen gör sitt intrång snart. Hos er. Här har den trätt in med bravur. Ljuset, blommorna, värmen, möjligheten till detta liv. We are truly blessed. Truly, truly.

5 äldre damer
Man gör sitt bästa. Ändå. Hon, längst till höger, kommer att gå ned i vikt snabbt. I know.

Love. Always.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

 

Salve säger jag – Den planerade Återkomsten.

by 3 kommentarer

Goddä, sa dansken i Hjo. Inte Salve.

Salve betyder ”var hälsad”. Det tänker jag är en passande start. Överger härmed ”hilsen”. Den kör jag på Villavagnsbloggen. Tror jag. Förändring av den kalibern kan tyckas våghalsigt, men mod har jag alltid haft…..galet modigt if you ask me…..  Då kan ni förstå vad SalveQuick betyder? Man säger hej snabbt som tusan eller så sätter man på ett plåster. I do it my way.

SalveQuick.

Den planerade återkomsten.

Här kommer den. Igen. Jag planerar och sedan händer något annat. Å andra sidan är inte mina skriverier något som världen inte kan leva gott utan, så det  är ändå lugnt på den fronten. Det är mest jag själv som vill men inte har kunnat eller velat få ihop något. Under en ganska lång tid nu har jag tappat lusten för skriverier helt och mina ord stannade i någon av mina hjärnhalvor. Höger, vänster eller mittemellan.  Tyckte inte om att vara i fokus, hade inget att skriva om tyckte jag, och överhuvudtaget höll mig i bakkant med det sociala. Motorn på tomgång. Det där VARFÖR gör jag det? VILL jag ? VAD ger det? VEM ger det?

Andas. Känner in. Landar.

Grejen är ju också den att det här med att nå ut på nätet med en blogg, krönika eller kåserier m m – det är ett tidskrävande ”jobb”. Om man ska göra det ”på riktigt” – och det vill jag alltid. Göra på riktigt.

För att bli hittad och läst i större bredd måste man ha rätt sökord, rätt struktur, rätt rubriker, rätt format på bilder, rätt namngivna, sparade i bibliotek………etc, etc, etc. Att göra det som ser ut som bara en massa text och fullt med foton – det tar ansenligt många timmar – och jag vill göra annat också. Detta ”riktiga” har liksom tagit död på flödet. Mitt tankeflöde. Det är vad jag har erkänt inför mig själv är felet. Att ”nå ut” blir liksom kontraproduktivt – det tog bort inspirationen och lusten. Bra att tänka ibland!

Eva Synnergren lär ut oss entreprenörer om hur man syns och finns på nätet

Så hade jag ett samtal med kunniga Eva Synnergren – vars kurser för entreprenörer som jag förkovrar mig i – där hon inspirerade mig att strunta i detta och bara skriva på. Det är bättre att nå ut och glädja färre antal läsare än att låta komplexiteten ta död på kreativiteten.

Förvräng foto av Annicka
Man kan få spader för mindre. En typisk tänkarpose.

Så hon hjälpte mig att få till
Ekengrenskans hemsida på riktigt och sedan kan jag bara ösa på.  Jag tycker ju mycket om att skriva. Nu får det flöda och skvätta och ni som vill dela denna min Ekengrenskalänk – gör det mycket gärna. Jag blir glad men life goes on ändå – det är kontentan. End of trauma.

Man kan bli snurrig för mindre.

Jag var på G i juli, ju men så…….jag lade ner det och har sedan väntat in mig. Tänkte att hon kommer väl snart, Ekengrenskan. Bara låtit dagarna komma och gjort det jag verkligen önskat. Jag har gjort så mycket annat roligt härnere på vinterförvaringen på Costa del Sol och hemma också för den delen. Sytt, sytt och sytt.

[Läs mer…] om Salve säger jag – Den planerade Återkomsten.

Just NU är livet helt perfekt säger mina celler.

by 6 kommentarer

Just nu är livet helt perfekt säger mina celler.

Jó napot, sa ungraren. Precis så. Livet är helt perfekt. Så sa jag för en stund sedan till min Mats. Här och nu kokar potatisen, rabatten rensad, en vildvuxen häck fick ge sig inför mitt anfall av åning och reda, friden infinner sig, lite pill och fix hemma och jag trivs. Helt klart feelgood i dess bästa form. Radion i bakgrunden, Mats är nöjd i sitt garage och jag bland mina inlagda gurkor. Det lilla Livet som är så stort och så fyllt med bra-iga saker. Mina bärmuffins fick klart godkänt och jag sov jättegott – bara en sådan sak!!!  Det är roligt på jobbet med mina villavagnar. Viktigt. Här och nu är bäst. Just nu.

Kvällsbild från Hjo
My home is my castle – oavsett var. Där själen trivs – där trivs jag. Foto från igårkväll.

Röd ros i Annickas Trädgård
Min lilla oas. Efterlängtad. Välgörande. Lyllos mig.

Igår hade vi en myskväll med en väninna från Spanien som är på besök i Sverige.  Prat högt och lågt och så innerligt. Hon är snäll som få. Med sig hade hon en gullig tonåring som fascinerade oss med sin härliga klokhet och optimism inför allt.  Att umgås över åldersgränserna är välsignat. Jag älskar´t! Tänker på så illa många barn hanteras men vilken fantastisk kraftkälla de är om vi vuxna ser dem för det de är. Hjärtegull. Det kommer att gå bra för dig.

Flicka sitter på en resväska
Liten blir stor blir större. Ut i livet skall du. Rustad.

En solfjäder i rosa och lila. Me like. Fick jag i present. Hon vet att detta är mina färger.

 

Här sitter jag med mina multiband och trivs.

I mysiga Hjo finns ett stort varuhus som har typ allt. Räddningsplankan när något saknas. Idag gick jag iväg för att leta multiband till gardiner jag skall sy. Vad är ett multiband? Multiband är ett slags gardinband som man syr på gardinernas överkant för att sedan trä gardinstången genom hällorna. Jo, sådant håller jag på med. Jag fick så ont i plånboken och hade ingen lust att köpa gardinringar för 80 kr för 5 st  vilket skulle blivit en sisådär 400 riksdaler – så det blev multiband för 75. Inte gratis det heller men vad göra?

Multiband för gardiner
Man får lägga band på sig ibland. Detta skall dock läggas på en gardin.

Ett lugn i kroppen och mycket feelgood.

Jag känner att jag har ett tryggt lugn i kroppen  med mycket feelgood och runt mig känns det som om det är lugnt. Jag lider när andra lider , blir orolig när andra är ledsna, tappar energin i negativa sammanhang men just NU – i min absolut omedelbara närhet – är det Fridens Liljor.  Sänder många tacksamhetstankar någonstans uppåt Universum eller kanske Tromsö? Vem vet var tacksamheten hamnar?

Bryggan och horisont
Där borta i horisonten landar min tacksamhet, tror jag,

Uppskattar´t mycket och har hela livet varit ganska bra på det – oaktat att jag är en tänkare av stora mått. Man får ju använda det lilla man har fått till det bästa.  I det lilla – som jag inte alltid basunerar ut på sociala medier – kan jag uppskatta småsaker framför nosen. Dock inte vattensnokar. Det går bort. Så läskigt, alltså. Har upplevt dem när jag badat i sjön Balaton i Ungern och jag blir skräckslagen varje gång. Inte farliga – jag vet – men sååååå obehagligt när de råkar slingra sig runt mina ben. Jag tappar andan av skräck. Faktiskt.

Ta-da!

 

Inlagda Västeråsgurkor för 1 år framåt.

Inlagda Västeråsgurkor har ockuperat mitt sinne de sista dagarna. Vi äter MYCKET av den varan – men inlagda skall de vara. Inte bara i skåp utan även i ättikslag. Alldeles för söt lag enligt näringsexperterna men om ni inte berättar för dem så gör inte jag det, heller. Vår hemlighet – capiche? Nybakat bröd med leverpastej och inlagd ättiksgurka – eller leverspassajej som lilla Nina sa när jag var barnflicka i unga år – det är gött, det. Grejen är bara att leverpastejen inte skall smaka lever. Helst. Jag stryker mina mackor så tunt med leverpastej att min Mats ler och undrar varför jag besvärar mig överhuvudtaget. Han klabbar på med rejäla lager, han. Jag tänker att vi har diskmaskin och det kostar inget extra att jag sölat ned en smörkniv med lite pastej.

Inlagda Västeråsgurkor
4.5 kg Västeråsgurkor har flyttat in till Hjo.

 

Säger man Schweitsch?

Jo. Det gör några och det får dom men jag fnissar varje gång.

  • Det heter Schweiz. Inget ”sch” i slutet eftersom det är  fullt tillräckligt med ”sch-et” i början.
  • Det heter inte ”falmskärm”, heller. FALLSKÄRM är det korrekta men det spelar egentligen ingen roll – bara men viker ihop den rätt – så att den ”falmer ut” när det är dags.
  • Skall man till sjukhuset och röntga sig så skall man inte runka sig. En jäkligt stor skillnad, if you ask me. Det kan bli så jäkla fel, liksom.

Zermatt
Zermatt i Soejtsch.

Beethoven eller Behåen – det är frågan.

Måste du alltid lyssna på BEHÅEN, sa brorsan som liten till vår far – som dirigerade Beethovens pianokonserter för det vilda. Alltså – musiken strömmade från skivspelaren och han satt i sin fåtölj och nynnade med. Tondöv var han Farsan, så det lät bättre från skivan än när han själv tog ton fast det hindrade honom inte alls. Han satt där och dirigerade med slutna ögon och hummade och nynnade i en helt annan tonart – men njutning var det. För honom. Beethoven hade koll så det var okej. Någon hade i alla fall rätt. Att säga Behåen är gulligt, däremot. Love you, Bro.

Händer
En dirigent i vardagsrummet – det hade vi.

Beethovens noter
Lille Beethoven – favoriten alla kategorier

Konsert i regnet med han Winnerbäck.

När Syster Yster fyllde jämnt för 2.5 år sedan fick hon 2 biljetter till sommarkonserten i Trädgårdsföreningen i Göteborg av maken och mig. Då bjöd hon mig att få följa med. Det var bara det att då kom pandemiuslingen och sedan har det varit uppskjutet alltsedan dess.  I år blev det av. Härligt att få spendera tid med söstra mi – fokuserat. Kära Sis. Inte mig rantandes runt överallt för att göra 234 ärenden på kortast möjliga tid. Fullt fokus. Hon och jag. Regnet öste ned en stund in på konserten men publiken stod troget kvar. Gungande och försiktigt diggande. Inga excesser – rätt stillsamt – men innerligt.

I vått och torrt. Avskalat och dyngvått.

Vi åt en fantastisk lunch på Fiskbar17 på Magasinsgatan 17 i Göteborg. Ägs och drivs av min systerson ihop med 2 kompanjoner. Gå dit och njut!!!

Vi konstaterade i alla fall att det är bra att vara lång när man är på stå-upp-konsert. Vi var kortare.

Lång man i publik
En del ser bättre än andra. Lyllos.

Snart Portugal med nästa sällskap.

Unnadigresan gör resa nr 2 19 – 26 september. Det sällskap som bokade resan 2019 får nu äntligen åka iväg. I maj gjorde jag ju en oförglömligt härlig resa med en skara go´a tjejer – som också väntat  lika länge. Lyckat – yes – if you ask me. Nu håller vi alla tummar vi har för att det skall bli av igen och inte en ny våg av något smittsamt blockerar vår väg.

Härligt inspirerande Tjejer med bus i blick och många skratt. Tack för att ni hängde med!

Gott och lärorikt!! Luís är engagerad, kunnig och entusiasmerande. Dessutom var vinet gott.

Genom att jag hyr en liten minibuss, kan jag ta med mina gäster på olika saker. Allt är inte tillgängligt med stora bussar och dessutom vill jag hålla det småskaligt men exklusivt jordnära.

Utsikt från ett av rummen mina gäster bor i.

Vingården har en ”modergård” och ett nytt komplex. Vi bor i bägge / en av dem beroende på hur många vi är och om det är fullbokat sedan innan. Dourodalen är mycket populärt.

Unnadigresans logga och samlingsbild
Mysigt och speciellt.

Margarída – vår värdinna och ägare av hotellverksamheten. Här rengör hon poolen vid The Mother House

Nu tänker jag att det kan räcka så här.

Nu har jag fått skriva av mig och delat foton. Idag står det gräsklippning på agendan, sy gardiner och jobba med Unnadigresans administration. Säkert kommer jag på något annat också. Min planering är denna och jag tror jag lyckas. Det har jag bestämt.

Önskar er en formidabel vecka. Ber om ursäkt för att jag är lite asocial på många plan. Om nu någon undrar. Jag bara trivs med att inte vara så ”PÅ” för tillfället. Tänker på er och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Vi som har varandra  – vi har varandra ändå och vet. No hard feelings, no grudge, no nothing. Bara är och mår bra. Det får man. Jag är nåbar – bara så att ni vet. Ifall.

Lite så men egentligen inte. Bara är där jag är. Fniss.

Åsså heter det inte ”Egängkligen”. Det heter egentligen fast man kan säga egängkligen om man vill. Egentligen kan man det. Bara man trivs.
Så fick jag sagt det, också.

Puzz.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Min krönika tog ledigt.

by 12 kommentarer

Goddä, som dansken säger.

Min krönika tog ledigt.

Kan inte fatta det. Tiden. Vem snodde den? Mitt framför nosen på mig. Jag inget skrivit på evinnerliga tider.
Ett par villavagnsbloggar blev det och det var vad orden och inspirationen räckte till. Sedan gick tiden. Vart?
En skylt med orden blah-bla

När inget innehåll finns till bokstäverna

Så här är det:

Jag tröttnade på henne. Ekengrenskan. Fick nog. Inspirationen, nyfikenheten, go´et och glädjen fick pyspunka.
Det där att skriva på ett feel-good-sätt kräver sin inspiration.
Jag blev aldrig nöjd med det jag skrev. Jag dissade allt. Undrade vad jag höll på med och framförallt VARFÖR? För vem?
Det tog sig inte liksom. Det vet man ju sedan gammalt – när vedhögen är slut – då får man ta till fnösket – och det blir ju ingen värme av det. Mest knaster och os.

 

Fnöske, knaster och os.

Så var det med mig. Jag som alltid haft en inre brand som pyrt. Nyfiken på det mesta – villig att hoppa på alla spännande utmaningar som erbjudits mig i livet.
Översatt det mesta eländiga till möjligheter. Jag kände inte igen mig. Saknade mig liksom. Ho-ho ?? Någon hemma ?? Gammeln som tog mig?

Annicka talar i blå telefon
Hallå? Någon hemma ? Nope, bara knaster.

 

Covid och en liten livskris?

En stor del ska jag skylla på coviden – för en Passionerad Liten Resebyrå utan resor eller ens hopp om hopp – det är ingen rolig resebyrå.
Det har varit kämpigt med all osäkerhet, ombokningar, avbokningar, regler och förordningar – i en stadigt förändrande röra. Orka.
Det är inte ens roligt att berätta om. Ska jag lägga ned? Alla dessa prishöjningar, förändringar på plats – är det värt det?
Vad ska bli min ”baby” då? En ”baby” måste jag ha. En som är min, som JAG får fostra. Capiche?

Liten hand i stor hand
Liten hand blir så småningom stor hand – om den tas om hand.

Så har vi ju flyttat ett par gånger också. Packat ned och packat upp och packat ned och packat upp.
Burit, lyft och tänkt. Kan inte här beskriva all i detalj men mycket att röra runt i – den saken är biff, som Fadern hade sagt.

Män med flyttlådor
Packa ner, packa upp, packa ner, packa upp

 

Villavagnen demonteras
Hela detta stora trädäck nedmonteras och fraktas bort. Jag har nästan glömt men det har nog inte Mats – för han gjorde nästan allt ute.

 

Villavagnslyft
Bye, bye. Will miss you dearly.

 

Nu struntar vi i det som var för det har vatt redan.

Nu är allt detta historia. Jag hade möjligheten att ta mig tiden och gjorde det. Det var bra. Nu är jag ungefär som vanligt och det vet inte ens jag själv vad det är.
Det är lite hur som och så blir det även med mina krönikor.

Dubbelgångare
Det kan bli si eller så. Det får man se.

Även om det inte blir jäääääättttelåååånga krönikor så får det bli det som blir.
I första hand måste jag nu skriva av mig för det är så inihilskotta många bokstäver som ska ut ur denna kropp. De kan ju inte komma hur som helst utan i lite ordning – så att de bildar ord. Så tänkte jag.
Jag önskar ju att åtminstone några ska läsa mina ängkla rader. Tilläggas kan att jag säkert kommer att göra tvärtom – och skriva hur långt som helst och hur sällan som helst – eller ofta.
Det blir som det blir och det blir jättebra. We will survive this.

Skylt med texten How to be lovely
Jag jobbar på det. How to be lovely.

 

Hittar Google mig och min krönika?

Frågan är befogad för så här är det: Jag vill gärna ha många läsare – såklart vill jag det. Så roligt att få roa andra. Det roar mig, liksom. Double glädje,
Då är det så att det är inte bara att skriva och släppa ut en massa text och tro att den hittar till er.
Hej och tjo. Man måste ha rätt rubriker, rätt sökord, rätt SEO, rätt font, rätt rubrik, rätt ton, rätt slugg, komprimerade foton och döpta efter ämnena innan – och guvetva.
Allt ska vara rätt och man ska hålla sig till ett ÄMNE så att Google hittar. Det är svårt men jag jobbar på det. Resten av mitt liv, if you ask me. It´s a djungle!!!

Grln orm i djungeln
Får väl lura ut hur det går till.

 

Redan där är jag ute ur leken. Big times.

Jag har ju inget speciellt ämne. Velar ju runt med tankar och ord och det är ju det som blir ett flöde. Ju. I min värld.
Det är nästan så att jag inte minns hur man staverar. Ens. Nästan, sa jag. Så jag får väl se hur det blir………Allmänt bluddriga krönikor finns ingen formula för.

  • Vilka tycker ni att jag skall vända mig till? Begreppet ALLA är för brett.
  • Vilka tror ni vill läsa – damer – herrar?
  • Vilket åldersspann, tror ni?
  • Är igenkänning en viktig del? Jag är ju ganska generös med mina tillkortakommanden – som jag kanske broderat lite……
  • Ni får gärna ge mig tips. Jag vill inte krångla till det men om man har ett mål, så har man.

 

  • Apa tittar i en spegel
    Jag får försöka utgå från hur JAG tänker och sedan göra tvärtom. Det brukar bli bra.

 

Hjo är fortfarande en pärla att bo i.

Joråsåatte…………..jättemysigt. På riktigt. Lagom litet men nära till stort. Perfekt. Skövde 3 mil bort – där hittar man allt och lite till.
Därifrån går Västtrafik och pendel in till Gbg – där jag fortfarande har mitt hjärta – en liten bit, i alla fall.
För 105 kr kan jag åka från oss i Hjo med buss, tåg/pendel från Skövde och sedan buss till Mölnlycke. Allt inom 180 minuter.
Jag tycker det är alla tajders, helt enkelt. Vi gosar långsamt in oss med Hjoborna men vi är mycket hemma och fixar. Njuter av möjligheten.

Röd ros i Annickas Trädgård
Formidabelt vackra rosor. Vi njuter storligen.

Vitsippeskog
Vår utsikt från där vi bor. Lyllos oss. 50 meter till paradiset

Dessutom har jag nu äntligen fått möjlighet att arbeta på plats hos Morgan Nyman AB ca  4.5 mil bort i Stenstorp och det är superkul. Härliga kolleger, roligt med alla kunder, fantastiska fritidshus de bygger och jag säljer, passionerar om villavagnar och är allmänt i vägen. Typ. Ni fattar.

Slutet är nära.

Nu mina kära flickor och pojkar – jag tänker sluta här. Det blir lagom för denna gång. Känner mig nöjd att jag gjort vad jag basunerat ut – nämligen skrivit igen.

Nästa gång skall jag berätta mer om den fantastiska Unnadigresan till Portugal med Tjejgänget i maj. Formidabelt lyckosamt och vackert.
Vilka Tjejer!! Vilka vyer!! Sedan skall jag säkert berätta om något mera men det får vi se då. Sickan har i alla fall en plan. Det är inte dumt.

Middag i kvällssol i Dourodalen
Middag i kvällssol i Dourodalen

Ursäkta alla foton på mig denna gång – väldigt egocentriskt – men det är bara ett startskott för att boosta mig själv – OCH det finns ett budskap i varje foto.

 

 

Jag säger som jag brukar säga:

To-to-ti-to-to-to-to.

Annicka 🌿🌹

Ekengrenskan
Unnadigresan
Villavagnsbloggen