Det var en gång……nej……en gång var det…..nej…..Hilsen. Så får det bli. Som jag alltid gjort. Nu kör vi!
Jo. Det svänger. I Hjo.
Denna gulliga lilla stad – eller samhälle med sina 9000 invånare. Niotusentvå närmare bestämt. Numera. Vi har suttit som 2 flugor på ett bullpapper nere vid torget och slickat i oss av allt vi ser. Torghandeln, det småttigt familjära, salamin i korvbilen, surdegslimpan i Bröd-Anders ( fast det heter han inte ), Blomster-Berra (heter han inte, heller ) och Cykel-Anders ( gissa…..). Kan inga vid riktiga namn än – så framfusiga är vi inte trots allt – men att bli välkomnad i en ny stad i denna magiska vårtid – magi!!! Snacka om tajming. Ibland blir det bara rätt.
Det svänger i Hjo. Det blev allt en krukväxt, isterband och salami. Åsså fika påVete&Råg. Pariserflarn och kaffe. Alldeles för gott.
Inte samma känsla som marknaden i Marbella, Mijas på Costa del Sol, Peso da Régua eller Budapest – men själva tänket är detsamma. Buzz och människor. Trevligt.
Ostmarknad i Peso da Regua i Douro, Portugal. Den krämiga osten som man åt med sked…….mumzitt.
Hattarna i Mijas, Costa del Sol
Inlagda oliver i hur många varianter som helst. Färskt bröd, olivolja, lite salt och sedan smaska oliver på det…….
Rejäla bitar med skinka i Peso da Regua, Douro i Portugal
Blommor i Marbella
Grillat är godast.
Häromkvällen packade vi ihop den lilla picknickkorgen och drog ned till Vätterns strand ( 200 meter dit….). Hittade bord, stol, solsken och en stor allmän grill som pyrde. På med kycklingfiléerna, upp med potatissalladen, de kokta grönsakerna och…….in i därtill avsedd ansiktsöppning för tuggande och…………..njutning. Tog inte kameran med. För omväxlings skull.
Vackert som i sagan.Det var inte denna vi använde……..
När det sedan började bli lite smådragigt drog vi oss uppåt mot en husvägg, satte oss på den perfekt placerade soffan och njöt i solens glans. Hur bra kan det bli? Kan inte tänka mig att livet kan bjuda på finare stunder än så. Det finns andra fina stunder men det ena behöver inte bräcka det andra. Stunderna behöver ju inte tävla med varandra. Det är bara olika.
En annan dag satt vi på en bänk och tittade på alla båtar som skall doppas i Vättern
På tal om Vättern.
Fjuk. Jag är inte Fjuk. Fullt Fjisk. Dumma mig….. Fjuk är en f d bemannad fyr i Vättern. Hittade en sida med information om fyrar. Lite kul läsning, faktiskt. Läs själva HÄR.
Med modersrötterna från Karlsborg har Vättern varit en följeslagare i livet. Minns mormor i det stora vita huset på Alstigen i Karlsborg. Med det gigantiska trädet med vita körsbär – som vi fick plocka hur många som helst av. Däremot fick vi ABSOLUT inte gå i hennes land och röra till det. Helst inte gå på den så fint krattade grusgången, heller. Inte ropa högt eller allmänt störa till det. Undrar hur mamma fick pli på oss tre barn?
Lilla Mamsen. Från Undenäs, egentligen. Uppvuxen i Karlsborg när Flyget tog över deras lilla torp.
Kardemummaskorporna mormor bakade var fantastiska – jag gör dem ibland själv. Så göttigt att doppa i kaffet. På mormors vis. ELLER inlagd siklöja på knäckebröd eller till potatismos. Det var allt bra gott, det!
Liten svart-vit Annicka med morfar och Taxigumman i Karlsborg. Ett foto från järnålderns början, tror jag…..
I alla fall:
Vättern är en långsmal djup insjö vilken är belägen i södra Sverige och delar Götaland i Östergötland och Västergötland. I norr och söder gränsar den även till Närke respektive Småland. Den är Sveriges näst största sjö[3], både till yta (1 893 km²) och volym (77,6 km³) och den är Europas sjätte största insjö./ https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ttern
Många utflyktsmål runt Vättern.
Vättern lär betyda vatten – och det låter vettigt. Här får vi allt dricksvatten från Vättern, så det gäller att vara rädd om den sjön. Den är kall, djup och klar, har jag läst.
Vättern mår idag förhållandevis bra: sjön är en näringsfattig klarvattensjö med ett för svenska sjöar enormt siktdjup som är på samma nivå (återigen) som för 100-120 år sen. Fosforhalten är låg. Växt- och djursamhället tyder på en överlag välmående sjö. Halter av de flesta metaller och miljögifter är låga och/eller sjunkande./ https://www.vattern.org/sa-mar-vattern/
En Monark har flyttat till Hjo.
Faktiskt. Maken håller på och renoverar sin farfars gamla Monark-cykel från 1945, tror jag. Den är isärplockad, putsad, filad, skruvar bytta, skärmar putsade, ram lackad och …………..Gediget och noggrant renoverat. Nu väntar klenoden bara på att få bakdäcket om-ekrat. Det finns en cykelspecialist här i Hjo, som har öppet torsdagar kl 17-19. HAN skall fixa den detaljen.
En Monark på väg till Hjo.
Maken har för övrigt cyklat Vättern runt väldigt många ggr – på just denna cykel. Oväxlad. Utsliten sadel. Han har retat gallfeber på cyklister han kört om – med tävlingscyklar och diverse proffsutrustning………….. När de legat i dikena av trötthet har han oförtrutet knirkat på sin oväxlade Monark på lika bra tider som många av de som tränat året om.
Han har en sådan här också – maken. Den fick han inte ställa upp med i Vätternrundan. Tro mig. Han försökte.
Själv åkte jag Vätternrundan 1 gång. Lade av innan Karlsborg. Jag hade kunnat fortsätta men min rumpa ville inte det. Enough said. Tjej-Vättern har jag dock cyklat 3 ggr. Rumpan höll tyst alla gångerna. Efter det har den tystnat helt. Får ta upp cyklingen snart när Monarken träder in i salen. Då får vi göra Mullsjön runt till en början …………
Eller så cyklar vi runt Stadsparken……………
Hjo fortsätter att imponera.
Det gör däremot inte denna krönika. Tror det är wordpress ( plattformen jag skriver på ) som segar. ”Anslutningen avbröts”. Tack för den. Min internethastighet är förträfflig. Har kollat. Så………………innan jag blir tossig tänker jag sluta. Tossiga kvinnor kan vara rent besvärliga, det har jag hört.
Fulla muggar.
Skall arbeta idag hos Morgan Nyman AB. Jag och villavagnar, ni vet. Can´t live without them. Regntunga skyar men det är bra för både rabarber, potatis och och paraplytillverkare.
Snart frukost. Dags att dressa upp sig.
Välkomna idag kl 11-15. Ranstadverket i Häggum. Stenstorp. Villavagnspassionistan är där.
Önskar er en förträfflig dag och vecka. Lyssna på hur det sprakar i naturen!! Växtkraft!
I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt. Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.
Sanningens ögonblick.
Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år. Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.
En klänning ser dagens ljus.
Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.
Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.
Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?
Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.
Kuriosa och tips i Hjo.
Stadsparken.
Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes. Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?
Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.
Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien
Bo på hotell eller camping i Hjo.
Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi användeHotellpremien.sedå när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.
Campingmöjligheter finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.
Småstadskänsla.
Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder – berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..
Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?
Man ska ha husvagn….
Costa del Sol
Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.
Detta saknar jag sååååå mycket.
Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.
Ett litet kjoltyg.
Här tar det abrupt slut.
Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.
Det är så det är.
Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.
Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.
Hon är tillbaka. Igen. Ekengrenskan. Man kan undra hur många gånger hon tänker hoppa ur och in i era liv – jag säger bara en sak – ingen aning. Det beror sig på. Vad som helst, egentligen. En förutsättning är tillgång till internet. Den saken är biff.
Allt hänger ihop. I Hjo eller Beddingestrand. Eller Tokyo. Eller Baku. Starkt eller sårbart.
Sårbar utan www.
Det är ju inte bara i min lilla värld som internet är en förutsättning för ett gott liv. Vi har alla byggt in oss i det behovet. INGET skulle fungera om internet stängde ner. Varken tidtabeller, kassasystem, webhandeln, bokningssystem, vattenförsörjning eller ens att låna bok på bibliotek. Lite ruskigt om man tänker till. Ännu värre blir det att tänka på om man tänker på att om de som bestämmer inte tänker till – då blir det………..o-bra. T o m i lilla Hjo – där vi nu installerat oss till det Nya Livet.
Bredband. Fungerande. Oavsett sort. Det måste man ha.
Livsstilsförändring. Igen.
Jag backade undan i några veckor. Inga dåliga energier – bara flyttenergier. Nedsläckning. Nytt liv på annan plats. Man får det. Både flytta och ligga lågt. Eller flyga högt för den delen. Är man sjättifem år får man göra som man vill i mångt och mycket. Jag passar på.
Modig men lite ängslig. Emellanåt.
Har duckat halva mitt liv – nu när hela fantastiska resten är kvar så jag sträcker på mig – vilket kan behövas – man blir ju kortare ju äldre man blir. Snart når man väl inte upp till bordskanten och den goda mackan ens. Den med jordnötssmör på.
Man får slänga sig i lampkronan t o m – i den här åldern……..Han då. Inte jag. Är rädd om min kristallkrona.
Tänker att jag inte drar HELA historien. Bananlådor, skruvar, spikar, brädor, mera skuvar, än mer brädor, värk i underarmar, knarriga knän, ömma magmuskler av allt lyftande och bärande MEN…………gott sinne och goda tankar. Flytten är ju självvald. Ingen som fördrivit oss. Vi lämnar för egen maskin och med spänning i blick. Tänker att ni gärna får bläddra tillbaka i någon av mina tidigare krönikor och läsa.
8.5 ton rakt upp mot himlavalvet. Här lyfts vår villavagn från plats till trailer för frakt till Morgan Nyman AB.
Sista veckan tillbringades i Skåne – för avslut och flytt av villavagn. Den smartaste lösningen jag vet. Man flyttar sitt hus dit man kan och vill. Fantastiskt skickliga och proffsiga yrkesmän som mäter, funderar, mäter och gör. Dyra maskiner. Stora investeringar. Stort ansvar. Det ska man komma ihåg när man tycker saker och ting är kostsamma. Någon har oftast tagit de tunga kostnaderna för dig. Satsat och tagit risker.
En kran som kan nå 90 meter upp i luften! Bra utsikt från toppen!
Internet är lika viktigt som knäckebröd.
Inte bara att trycka på knappen. En hel del fissel och russel sedan vi landade. I samma ögonblick vi klev in i vår lägenhet vi har just nu – då tvärnitade internet. Krypfart. Fungerat perfekt i Skåne – med obegränsat mobilt bredband.
Raps och bredband =sant
I lilla Hjo, i vårt lilla kvarter i centrum, där blev det tvärstopp. Steg pulsen på mig? Steg trycket? Stressnivån? Svaret är enkelt. Obetvingat JA!!! Haft så nog av det i mitt liv som digital nomad. Orkar inte den rundan igen. Inte utan att bryta ihop.
Inte alltid bara att trycka på knappen och det funkar!
Jag slapp. En ny investering gjordes och numera sprakar gigabajterna hej vilt. Hastigheten på det nya mobila bredbandet går så fort att jag inte ens hinner med på resan. Vips så har fotona laddats upp – innan jag ens tagit dem! Ni fattar. Snabbt alltså.
Vackra vyer i Hjo. Man kan vänja sig lätt.Inget bada i VätternVälkomna till Hjo! Här får alla plats!
Unnadigresan – Den Passionerade Lilla Resebyrån
Som står på vänt. Hela den resande världen står på vänt, helt enkelt. Jag kommer inte undan, heller. Nya förutsättningar hela tiden. Nya möjligheter också, för den delen. Först har vi en resa i september i år. Fullbokad med tålmodigt väntande resenärer. Douro, vingård, Porto och upplevelser.
Och de väntar och väntar och väntar och väntarPorto. I love you. And Hjo. Förståss.
Jag jobbar oförtrutet vidare. Att skapa resor och bygga förtroenden är bland det roligste jag vet. Det blir fortsatt Portugal nästa år också. Så många fina pärlor att upptäcka och sätta ihop till ett fint upplevelsehalsband.
Härliga resenärer! Hungriga, glada och hur go´a som helst.Som ständigt närvarande researrangör får jag aldrig smaka – bara titta………..Inte illa i o f s. Fina utsikter!
Omtag, famntag, klapp eller kyss.
Nu när vi är Hjo-landade är det att ta tag i alla mina planer.
Min hemsida för Unnadigresan ligger i träda. Ska uppdatera den. Ligger i planen framåt. En hel del fix där. Den tappade sugen har återvänt.
Utveckla nya resmål – kontakter är tagna.Jag vill inte släppa min Passionerade Lilla Resebyrå. Alri i livet!!!
Andra rutiner för mina krönikor. Inga mer fredagsnätter eller tidiga lördagsmor´nar. Helst. Ny utveckling.
Jag blir trött på mig själv när jag skriver om mig själv. Faktiskt. Jag finns gärna och syns gärna men är självkritisk. Måste ge er mervärde om jag skall få än fler läsare. Det vill jag.
Nu ska det bli andra bullar. Mer smör. Mer socker. Mer kanel. Ekengrenskan laddar om.
Nu kommer jag att jobba mer stadigt för Morgan Nyman AB – där skall jag utveckla Villavagnspassionistan än mer. Utveckla sociala medienärvaron. Plus sälja villavagnar så att det skvätter om det i alla vattenpölar. Loving it.
Plus allt annat. Till hjälp har jag fortsatt investerat i Eva Synnergrens utbildningar. Fri & Framgångsrik heter kundklubben hon skapat för oss entreprenörer och soloprenörer. Något för dig? Så himla spännande.Läs HÄR!!!
Bá så, b´a!
Nu skall jag ut i härligheten och göra stordåd.
Eller bara vara. Njutning oavsett. Solen skiner. Inget snöfall.
Mats sitter i köket och filurar på sin cykelsadelsstång. Den är dum. Sadeln går åt ena sidan och rumpan hans åt andra. Aldrig mötas de två. Så nu har han bytt stång och justerar in så att ändalykt och sadel vill samma sak. Samtidigt. Han har kört Vättern runt hur många gånger som helst – på sin farfarscykel……Bra tider. 11 timmar blankt. Oväxlad. Vint bakhjul. Han tycker om utmaningar, min man. Han också.
Lånad cykel. Spansk utflykt. Make, bake och sadel i samklang. Samtidigt.
Tror det blir frukost snart.
Önskar er en dag med skratt och fniss. Hoppas ni får chansen. Jag har redan fått en dos idag. Lade mig på golvet och sov en sväng i morse. Ögonen var inte krönikasugna kl 04.50. En kort slummer. Skrattade högt åt mig själv. Är jag dum på riktigt, tänkte jag. Har inte svarat än……
Kram på er. Nu dansar jag ut och tar emot denna dagen. Den ska bli min. Och din. Och allas – som fångar den.
Det får bli en kortis idag. Igår hann jag inte. Orkade inte. Hade en vakarnatt natten innan och då blir det inte mycket koncentrat på tankar och bokstäver. Åsså är det ju det där med flytten………en kär vän sa häromdagen – Du som packar hela tiden – så mycket grejor får det väl inte plats i en villavagn?
En bråkdel. Köket och mitt kontorsmaterial tar största platsen i lådorna. Ändå har jag rensat. Igen.
Hon bor själv i en. – Ni har ju gjort er av med allt förut, ju? Fick förklara att det kallas D-R-A-M-A. Om jag skriver att jag packar lådor – då tar det ju slut där. Då kan jag inte filjoxa vidare i mina skriverier. Vad ska jag då skriva om? Plus att jag tycker om att brodera med orden. Hon förstod.♥. Tror jag.
Drama-Queen? Fyller en funktion. För mig då, alltså.Alla känslorna på en och samma gång.
Vakarnätterna.
Har ni sådana också? När sömnen inte infinner sig öht och natten är en enda väntan på att det ska bli dag? Ibland smyger dessa nätter på mig – b ´a så b ´a. Jag kan somna till, vakna efter en kvart och sedan är det kört. När jag är orolig för något – förståeligt att grubbla då – men ibland kommer de ändå. Glad, tacksam och lycklig. Ingen oro alls. En liten flytt – jo – men det är ju ingen katastrof.
Suss gott, du Lilla.
Det är i de lägena jag är tacksam att jag slipper gå upp på morgonen för skiftgång på jobbet. Jag har prövat på det i några år, också. När jag arbetade på fantastiska Landvetter Flygplats var arbetstiderna ett dilemma. För mig. Att börja klockan 04.30 på morgonen kräver att man lägger sig i tid. Även om man gör det och sömnen inte infinner sig – då blir man spagetti och köttfärsröra i hjärnan.
Ingen bra hjärnsubstans.
Inte en god blandning att ha däruppe. Fy. Fantastiska år bortsett från det där med spagettin – med härligaste kollegerna – som jag fortfarande har kontakt med – bless you för att ni fixar tiderna. Puss på er.
Utan flyget – inget Landvetter.
Det hinns inte med mer………
Kära läsare, vänner, följare och andra härliga – jag måste ge mig. Det duger inte att sitta här – fastän jag känner att jag kommit igång nu…………Oh well – vad är väl en bal på slottet?
Ska öva lite till bara. Har problem med vänsterbenet. Också. Söta kalasbyxor han har, förresten.
Tänker att vi skall hålla modet uppe. Färg, glädje och förhoppningar. Vassegoda. Det blir bra, det här. Hör av mig igen snart. Kommer att fortsätta med mina D-R-A-M-A-N………if you know what I mean……….
Vackert. Egen bild. Andras blommor.Vita Sippan. Den Fina.
Åsså den lilla påskhälsningen. From me to you. With love.
Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider. Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.
Hur många skruvar finns det i en låda?
Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!
Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.
Ska vi gå hit eller dit?
Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄRför att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.
Oj. Så gott. Så otroligt gott.Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.
Plåtnisse.
Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.
En liten näpen sak
Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.
Ännu mera bananlådor att fylla.
Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!! Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!! Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.
Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?
En kostym för speciella tillfällen……Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?
Vad är väl en macka?
Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.Sanning, tror jag.
G´natt.
Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.
Sweet dreams.
Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.
Morsning och godbaj.
Annicka
PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.
Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.
En solskensdag. Sparar jag på. ♥
Stiltje i några dagar.
Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”
Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.
Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.
Många glas blir´e.
Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.
Lite Hej Då och Tack.
Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.
En vy att minnas. Hela livet.
Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…
Unnadigresan – vad händer?
Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.
Tacksam för mina nöjda kunder.
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan
Inte självklart.
Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?
Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….
Mamma Carolas Sirapskubb ♥
Ingen utbildning idag.
Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.
Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!
Vackert så att man suckar.
Så släcker jag ned.
Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.
Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.
