• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

kåsera

En dag i Ekengrenskans Liv

7 juli, 2023 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

En dag i Ekengrenskans liv.

Gick ni på den? Detta blir apselut inte bara om EN dag i Ekengrenskans liv. Det blir hur om många dagar som helst. Tänk på att jag levt länge. Viss igenkänning kan det bli. Det blir Karlssons blandning som vanligt. Lite hursomhelst och fullständigt i oordning. Så som livet är för somliga.

En ny dag. Ny möjligheter och omöjligheter också, för den delen. Lite klyschigt men ibland är klyschor de rätta. Det blir lite blandat i livet – inte mycket vet man i förväg. Tur, tror jag. Det gäller att vara rätt klädd bara, kom jag nyss på. Då blir man glad. Visst blir man?  I alla fall i princip. Om jag bara har på läppstift, har kammat till mig och tagit på mig något som inte är brunt eller grått – då känner jag mig säker under armarna – för där har jag Poëme Parfym, som hjälper till med välbehaget.

Jag snackar mycket. Ibland. Rätt ofta.Egentligen.

Rätt klädd på Tahiti. Inte jag men väl vår hostess. Hon dansade hula-hula. Det gjorde inte jag.

Om du fått frågan

Om du hade fått frågan – Vill du veta din framtid – hade du velat ha det svaret då?
Inte jag. Tänkte att tag att det kunde vara bra, så visste man vilka fällor man INTE skulle dyka in i, men dels vore det en latväg i livet och lat är jag oftast INTE. Dessutom vore det obehagligt att vänta på svaret från den där ”någon” som sitter på svaren. Tänk om…….liksom.

Räckmacka
Livet är inte alltid som en räkmacka men ibland så. Sommarminnen.

Inte så att man kan förvänta sig lycka och räkmacka resten av livet. Det mackan får man oftast göra själv, köpa räkorna dyrt och har man tur så är man inte allergisk mot skaldjur. Som exempel, bara. Allt kan hända och allt kan vända, som Babben Larsson säger i  TV-programmet Bäst i Test.

Då kanske livet hade krackelerat alldeles fullständigt. Om någon annan lagt livspusslet ………..

En odlingslott i Hjo

Kan garantera att den enda av mina läsare som har en 100 kvm odlingslott på promenadavstånd från hemmet i Hjo – är jag. Moi. Yours truly. Én vagyok, az ( ungerska)  
Jag har tur som en tokig. Ställde mig i kö så fort vi invandrade till Hjo stad och så har jag kanske legat på, om man säger. Visat intresse. Aktivt. Tydligt, kan man säga. Vill Ekengrenskan något så vill hon, och det märks. Oftast. Kösystem, I know och jag var nummer 8 i kön när jag anmälde mig. Så glad och tacksam för min jordplätt här på Hjorda 🙂 !

100 kvm är rätt mycket….. Många rädisor kan det bli. Och maskrosor. Å kirskål. Å potäter.
Så långt har jag kommit nu. Potatis. Många.
En stor tomt på 100 kvm som var helt tom när jag tog över – förutom ogräset som vill ta över.

Av jord är hon kommen

Ekengrenskan är en sådan där  som måste jorda sig och bäst trivs hon när hon får stå dubbelvikt – med den svajande räva mot himmelska höjder – och rensa ogräs. Min Mats skrattar varje gång han ser mig gå förbi en rabatt/odling/grusgång – som inte ens tillhör oss – då jag kvickt som en vessla  ( gammal sådan ) böjer mig ner och rycker upp det som inte ska vara där. Oavsett klädsel.  Det är som om att jag sätter mitt revir – fast jag avhåller mig att göra det som  hundarna. Det skulle se ut, det. Nej. Ogräsryck – det är min grej.

Backen upp där – Knivarns Backe – och sedan är man där. På lotten.
En kort promenad genom skogen till min odlingslott

Alltid på jakt efter fröer

Någon mer än jag som tycker om att följa hur saker växer och blir något ?  Alltså. Jag tänker inte i första hand på näshår och annat som växer fel, utan mer gröda. Det har ALLTID varit min grej och jag har plockat fröställningar från i princip varje land jag varit i och sedan puttat ner i jorden och väntat på resultat. Oftast har det blivit något men varit svårt att få att överleva över tid. Plockade frön när vi var på Tahiti och det tog sig fint i mitt växthus i Mölnlycke men sedan blev det missväxt. Om inte förutsättningarna är rätt så blir följderna ganska uppenbara. Gäller allt. Tahiti och Mölnlycke delar inte samma klimat, visar det sig……….I vilket fall har det härmed prövats, så då vet vi hur det gick.

A lily-to-be from Tahiti
Älskad. Saknad. Mitt fina växthus.

 

Franska Polynesien. Tahiti. Papeete´s hamn. Kryssning på gång. Lovely.

 

Det där med sömnapné.

Bara att säga det är knepigt och än värre att stava till det. Lider man av detta fenomen så vet man det inte alltid. Jag visste inte. Jag har gått på allsköns sömnutredningar och den sista påvisade denna lilla snedvridning i mitt sömnbeteende. Att inte andas är dumt. Det är jättedumt. Att inte andas flera gånger på raken – det är rent urbota idiotiskt. Man kan dö och vem vill det helt i onödan? Det måste man göra något åt så därför fick jag remiss på en bettskena – att umgås med på natten förutom med maken, då. Man måste inte sova ensam med bettskena – mer oftare då om man INTE har bettskena och låter som mandelmassenasse. Det skulle kunna störa sängkompisen. Har jag hört…….

Sova som en gris…….Hmmmmmm……

Å förresten, usch vad jag inte tycker om ordet ”snarka” – när det gäller mig. Andra får. Det låter jättebra med ordet snarka när det gäller andra.Inga problem alls. Bara inte jag. Låter elakt fult. Som ordet ”praktfull ”- det låter inte alls som något positivt.  Smaka på orden så märker ni. I vilket fall – inprovning och kontroll ett antal gånger och sedan bar det iväg i Underbettets Fantastiska Värld. ”Äldre och överviktiga är representerade”.  Tur att jag är yngre och trådsmal, så det gäller inte mig. I princip.

Talsvårigheter.

Man ska inte försöka ha en konversation och tro att man blir tagen på allvar när man har den s k chiffonjén i munnen – en otymplig möbel med utdragen låda nertill, som man skall försöka att negligera. Underbett magnum, alltså. Inte lätt. Jag kan få mina skrattanfall innan vi ska somna eftersom jag gärna vill prata lite om allt möjligt, innan John Blund lägger sig i.  Det blir ett fint avslut på dagen. Jag har insett att Mats omöjligt kan ta mig på allvar med alla dessa galna tje-sje-sch-ljud som blir av ett vanligt hederligt ”S”. Galet. ”Tjolen gick upp tidit i mosche”.  Det är sedan gammalt.

En liten chiffonje……med underbett

 

Sömnens underbara värld – om man sover, ja.

Det där med min sömn har alltid varit mitt aber. Vaknat otroligt ofta och inte sovit skönt, helt enkelt. Det kan ha berott på antingen hemska mardrömmar där jag ofta var förloraren – det har varit grundtemat. I drömmarna var jag alltid den som inte fick följa med när andra åkte iväg. Det har varit jag som i drömmen misslyckats med det jag tänkt göra – eller att en elak människa lurar mig – fastän jag satt all tilltro till hen. Svek och otrygghet, helt enkelt. Kanske har jag haft sömnnapné hela livet och ingen märkt det? Tät i ena näsborren är jag pga för mycket nässpray i tonåren och jag hade halsfluss och förkylning 4 ggr om året. Minst. Aj. Ont. Tätt. Sova måste man annars blir man en grönsak eller vad värre är: ett inget. Tur ändå att jag blev nå´t.

Kan giraffer få halsfluss? Var sitter den flussen i så fall någonstans?

Anyway – är man människa så får man hantera livet så gott det går när det händer. Är man dessutom en tänkare, så tar allvarliga saker och ting lite tid men när jag har tänkt klart så är det färdigt. Skönt, tänker jag. Jag inser nu att jag bearbetat saker på natten och så har jag tolkat drömmarna…………….tydliga i många fall.

Precis. Denna skylt satt på väggen ovanför ett bord på en restaurang vi var på.

Numera väljer jag själv om jag vill följa med

Numera drömmer jag mer sällan sådana där ”jag-får-inte-följa-med-drömmar ”.

  • Troligen för att jag ändå inte vill följa med
  • eller för att jag är en självklar del av sällskapet
  • och för att jag inte är en lika stor följare numera.
  • Jag åker när och om jag vill, helt enkelt. Jag har tagit kommandot över tankarna.  Såklart förstår jag att jag hade ångest då – grymt obehaglig sådan – fast på den tiden – när fotona var i svartvitt och man hade en nylonstrumpa över TV-skärmen för att få färg-TV – då pratade man inte om ångest……..så jag trodde jag var en  bortbyting eller varför inte en utomjording?
Strumpbyxor
Dra dessa kalasbyxor över TV:n så får ni se vad som händer……..

Jag berättade inte för någon heller. Utvecklingen går framåt ( och jag ) om man gör något åt det som måste göras något åt så kan förändring ske. I did och jag är stolt och stark – men minns. Oh, yes. Brrrr.

Det var rätt så mycket som pågick då i själ och hjärta.

Snälla Google – var barmhärtig

Jaaaaa. Snälla Google. Var det.
När man skall skriva bloggar och inlägg och hoppas på att fler än en läser, då ska man skriva på ett speciellt sätt. Detta speciella sätt är såklart INTE som JAG skriver. Mitt ordflöde i skrift är inte Google-vänligt. Inte alls. Det skall tänkas igenom alldeles väldeliga och jag tappar sugen direkt när det blir för träigt. Jag vill ju ha det som jag vill ha det för jag vet ju att det blir bra då. Ett flöde med tanke bakom och omsorg. Inte då. Google och jag har alltså en konflikt. Google är den starka men jag kämpar på. Försök få mig på fall.

Google, google – hav lite medkänsla hörru.

Man ska ha ett ÄMNE att skriva om

Jo, man ska ha ett ämne att skriva om – som t ex ”hajarna i Antarktis”. Då får alla som vill veta något om dessa förlupna hajar hjälp att hitta mina krönikor via dessa sökord. Hej och tack för den. Men nu skriver ju inte jag om hajar i Antarktis. Mest för att det inte finns några och jag hittar då inte på vad som helst. Ju. Man skall använda övergångsord, många rubriker där orden återfinns i stycket, inte skriva korta meningar alls och gubevare om man bara skriver ETT ord och sedan sätter en punkt efter. Alltså.

Ha, ha. Jag är i alla fall inte dummast i La Stada. Letade efter en bild med bus bland alla mina egentagna 47 000 foton. Så kommer Google med en buss………….

Jag vill förstärka och skapa en speciell känsla

Jag gör det ju för att förstärka och skapa en speciell känsla  men det vill Google inte höra talas om alls. Jag får bakläxa varje gång jag skriver och får reda på att ingen hittar mig och jag inte skriver rätt sökord – alltså ett ord som folk kan tänkas söka efter. Vem söker efter en Ekengrenska?  Inte ens om jag lägger till  ”En Ekengrenska i Hjo” blir det intressant. Ingen kommer på ………..”nu ska jag se om det finns en Ekengrenska i Hjo”. Eller ” en Johanssonska” , eller ”en typisk Hakerödska”. Det händer inte. Jag bara säger.

Kan ”Annicka under en handduk” vara något för Google, kanske?

Jag vill ju så gärna bli läst – en form av uppskattning som jag mår bra av. Som jag liksom brinner för. Lite brand, i alla fall. Ingen brasa, mer än glöd med värme. Inte förarga, inte reta upp, bara få människor att dra lite på munnen och uppleva en skvätt av feelgood  och igenkänning så där mitt i vardagslivets vedermödor.  Jag är precis som ni fast värre, skulle jag kunna tro. Det finns alltid igenkänning i sådant. Jag vet inget annat sätt än att ni som gillar det jag skriver – berättar för andra…..och delar mina länkar. Om ni inte vill det så går det bra ändå för jag har i alla fall en trogen läsare. Jag själv i o m att jag korrekturläser många gånger………..Pilutta Google.

Man spelar trumpet
Berätta för fler! Trumpeta ut budskapet bara! Ekengrenskans Krönikor.

En tur till Provence blev det.

Jag är ju en lyckligt ingift Ekengrenare så som bonus har jag fått 2 fantastiska familjer till att tycka mycket om. Svärsonen Rickard fyllde 50 och är Frankrikefrälst. Normandie och Provence. Det bidde alltså stor fest för släkt och nära vänner i Lorgues i Provence. En trevlig liten by, omgärdad av vacker natur. Ett stort hus med många rum och en härlig pool. Kanske var vi 35 st som fick förmånen att fira detta födelsedagsbarn. Glädjens och busets tecken, I promise.

Här låg vi och guppade. I otakt. Galet skönt.
Gästen på festen. En fransk ekoxe, kanske?

Mats och jag tog bilen ned och passade på att ha lite semester mitt i all semester. Det fick vi eftersom vi har mycket semester att ta ut nu i dessa pansjistider. Vi tar in på mindre hotell när vi tycker det är dags att koppla ner och släppa foten från gaspedalen och det finns en hel del att välja på. De flesta är riktigt bra – bara några få överreklamerade ställen. TripAdvisor är en bra mätare på vad som är uselt och vad som är ok. Vi åkte via Moseldalen och det är alltid en fullträff. Så mysigt och inte söndermoderniserat. Fortfarande gamla byggnader och en känsla för det lilla och folkliga. We like.

En liten fickparkering i en liten stad – med en liten bil.
Högt och lågt i Cochem. Kyrkan mitt i byn
Hisnande vackert på väg mot Lorgues

Slutkläm – bara så där

  • Final words:
    When I am an old woman I shall wear purple
    With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
  • And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
    I shall sit down on the pavement when I’m tired
    And gobble up samples in shops and press alarm bells
  • And run my stick along the public railings
    And make up for sobriety in my youth.
  • I shall go out in my slippers in the rain
    And pick the flowers in other people’s gardens
  • And learn to spit.

( okänd författare. Texten kopierade jag i en liten butik i södra Portugal )

Det blev dagens budskap. Lev på ni, bara. Så gott ni kan och förmår. Vi hörs och ses.

Kram,

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Cochem, ekengrenskan.se, Ekengrenskans liv, Hur hittar Google mig, kåsera, Krönika, Lorgues, MOrgan Nyman AB, Provence, Semester till Provence, Sökord, unnadigresan, www.villavagnsbloggen.se

Hoppa på bussen eller bli kvar.

25 mars, 2023 by Annicka Ekengren 8 kommentarer

Salve.

Jaha, så har det gått 2 veckor sedan sist. Det kan ha gått 2 år också – sedan sist – det beror ju på när sedan sist inföll. Det sedan sistaste jag tänker på är förra krönikan. Bra att jag inte lovade en insats varje lördag morgon – för det hade fallerat direkt. Lördagar kommer för ofta. Jag har inte koll på tiden längre. Inte mycket, i alla fall. Vet att den går i ilfart och att man får bestämma sig för om man vill bli kvar på trottoaren eller om man ska hoppa på bussen.

Inte alltid utsidan som räknas. Det är innehållet man vill åt.

I mitt nya liv hoppar jag på bussen – om jag känner att den går åt rätt håll dvs. Ibland låter jag den passera bara – fastän jag tänkt åka med – och tänker att det blir bra ändå. Kollar in trottoaren, helt enkelt. Lite Hop On och Hop Off. Man går på och av som det passar en. Det finns så mycket fint under nosen så nuet är viktigt som tusan. Bara man ser det lilla i detta nu. Alla har inte ett nu som är NU längre. Ju. Blessings.

Hop on – Hop off

Imorgon ska jag till en fysioterapeut i Fuengirola – eller i Funkan, som det kallas för – lite slarvigt – för att försöka få ordning på min nacke.  Tror jag har fått nackskott. Som ryggskott fast mer i den där smala delen under själva huvudet.  Nacken, heter det nog……………..Svårt att stretcha den och det knakar i käkarna. Har fått massage många gånger och det verkar som om jag behöver vridas runt på något sätt. Utan att kroppen följer med. Om ni fattar. Det gör inte jag men något i mig måste möbleras om. Förfallet är nära. Watch this space.

Ingen gamnacke här, inte. För full hals.

Lata dagar, aktiva dagar. Dagar som kommer och går.

Vädret är vänligt. Soligt. Skönt. Sommarvarmt, helt enkelt. Vi njuter så mycket att det nästan är opassande…………. Välsignat varde vårt val att göra detta i tid. Sommaren i Sverige och vinterförvaring i solen. Må det få hålla på och hålla på. Å hålla på. Så länge vi kan, vill och har möjlighet. Allt bestämmer man ju inte själv. Visar det sig.

Ett liv utan blommor…….apselut inte.

Har precis vinkat av goda vänner som varit på besök här. De haffade värmen precis. Kalasväder varje dag. Långa promenader.

Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Goda middagar. Många skratt. Djupa och lätta samtal om allt. Upplyftande och en energiboost.

Fin utsikt vid gym-passet!

Strandpromenaden i Marbella är inte så tokig…….

2 kilo på 24 timmar – slå det om ni kan.

Det blev väl en och annan Cava – välkänd dryck får man förmoda – för att inte tala om Tinto de Verano. Jag brukar förresten alltid be om ”utan is” för då får man mer dryck……………………och så slipper jag brain freeze.

Att hålla huvudet kallt är inget för mig……

Vi bestämde att vi skulle satsa på att gå ned 5 kg var på 2 månader genom att minska på sockret, det vita mjölet samt  lägga till mer rörelse. Nu är jag osäker på om den överenskommelsen kom till under Cavans inverkan……..Vi får stämma av i slutet av maj. Jag har i alla fall gått ned 2 kilo på ett dygn redan. Märkligt. Men så var jag uppe och strilade 3 ggr inatt. Rörelse och avlämning. Tänker att det kanske är modellen – att pinka sig smal?

Eureka. Jag kom på det…….

Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Förresten tycker jag inte så mycket om kall dryck över huvud taget. Lite ljommen, blir bra för mig. Jag kommer inte ihåg riktigt vad för typ jag är och vad för mat som passar mig men någonting med Vata, Pitta och Kapha från Ayurvedans kunskapsland. Tror jag. Soppa och ljummet, sa någon till mig en gång. Troligen ingår inte Cava eller GT i det jag skall förse min kroppsboning med. Jag fuskar ibland, får erkännas.

Utan is, förståss…….

Dagen efter.

Idag var jag och fick min nacke och rygg omplacerad. Jag säger bara det……..vilket ljud det blir när osteopaten lyfter och knäcker till. Lite scary samtidigt. Tänk om han gör fel? Tänk om min kropp inte reagerar som den borde. Anyway. Det gjorde den. Nu är fram fram och bak bak. Såsom jag skapades  en gång. Träningsprogram och stretching framför allt. Vill ni ha en god kontakt i Fuengirola så anlita Physiospain. En glad norrman Rolf Martinsen, som kan det där med ben och leder och så´na däringa tentakler.

Måsen från Hjo

Det blir till att leka Sparven från Minsk –  Olga Korbut nu, så att jag får ordning på mig. Vill inte bli en stel tant som får överlutning framåt och medelst hasning tar sig fram. APSELUT INTE!!! Inte om jag kan förhindra det själv.

Framstupa framläge.

Och med detta lämnar jag er för denna gång. Måste finna sätt att sitta rätt. Det där med att denna tunga skalle skall sitta böjd framåt påfrestar nacken hårt. Pandemin och 1 år av för mycket sittande vid datorn – för att hålla mig mentalt vid liv – gav andra effekter. Promenader långa och många och många hyss vid datorn………Kände inget då men det har kommit nu. Reparerbart – om jag jobbar på det.

Ha en alldeles förträfflig vecka, kära ni. Hoppas värmen gör sitt intrång snart. Hos er. Här har den trätt in med bravur. Ljuset, blommorna, värmen, möjligheten till detta liv. We are truly blessed. Truly, truly.

5 äldre damer
Man gör sitt bästa. Ändå. Hon, längst till höger, kommer att gå ned i vikt snabbt. I know.

Love. Always.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Canva, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, feelgood, Fuengirola, funderingar, Fysioterapi i Fuengirola, Hoppa på bussen, kåsera, Krönika, Lättsam krönika, Ont i nacke, Osteopat, se, spanien, Sparven från Minsk, Tinto de Verano, unnadigresan, unnadigresan.se

Just NU är livet helt perfekt säger mina celler.

24 juli, 2022 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Just nu är livet helt perfekt säger mina celler.

Jó napot, sa ungraren. Precis så. Livet är helt perfekt. Så sa jag för en stund sedan till min Mats. Här och nu kokar potatisen, rabatten rensad, en vildvuxen häck fick ge sig inför mitt anfall av åning och reda, friden infinner sig, lite pill och fix hemma och jag trivs. Helt klart feelgood i dess bästa form. Radion i bakgrunden, Mats är nöjd i sitt garage och jag bland mina inlagda gurkor. Det lilla Livet som är så stort och så fyllt med bra-iga saker. Mina bärmuffins fick klart godkänt och jag sov jättegott – bara en sådan sak!!!  Det är roligt på jobbet med mina villavagnar. Viktigt. Här och nu är bäst. Just nu.

Kvällsbild från Hjo
My home is my castle – oavsett var. Där själen trivs – där trivs jag. Foto från igårkväll.

Röd ros i Annickas Trädgård
Min lilla oas. Efterlängtad. Välgörande. Lyllos mig.

Igår hade vi en myskväll med en väninna från Spanien som är på besök i Sverige.  Prat högt och lågt och så innerligt. Hon är snäll som få. Med sig hade hon en gullig tonåring som fascinerade oss med sin härliga klokhet och optimism inför allt.  Att umgås över åldersgränserna är välsignat. Jag älskar´t! Tänker på så illa många barn hanteras men vilken fantastisk kraftkälla de är om vi vuxna ser dem för det de är. Hjärtegull. Det kommer att gå bra för dig.

Flicka sitter på en resväska
Liten blir stor blir större. Ut i livet skall du. Rustad.

En solfjäder i rosa och lila. Me like. Fick jag i present. Hon vet att detta är mina färger.

 

Här sitter jag med mina multiband och trivs.

I mysiga Hjo finns ett stort varuhus som har typ allt. Räddningsplankan när något saknas. Idag gick jag iväg för att leta multiband till gardiner jag skall sy. Vad är ett multiband? Multiband är ett slags gardinband som man syr på gardinernas överkant för att sedan trä gardinstången genom hällorna. Jo, sådant håller jag på med. Jag fick så ont i plånboken och hade ingen lust att köpa gardinringar för 80 kr för 5 st  vilket skulle blivit en sisådär 400 riksdaler – så det blev multiband för 75. Inte gratis det heller men vad göra?

Multiband för gardiner
Man får lägga band på sig ibland. Detta skall dock läggas på en gardin.

Ett lugn i kroppen och mycket feelgood.

Jag känner att jag har ett tryggt lugn i kroppen  med mycket feelgood och runt mig känns det som om det är lugnt. Jag lider när andra lider , blir orolig när andra är ledsna, tappar energin i negativa sammanhang men just NU – i min absolut omedelbara närhet – är det Fridens Liljor.  Sänder många tacksamhetstankar någonstans uppåt Universum eller kanske Tromsö? Vem vet var tacksamheten hamnar?

Bryggan och horisont
Där borta i horisonten landar min tacksamhet, tror jag,

Uppskattar´t mycket och har hela livet varit ganska bra på det – oaktat att jag är en tänkare av stora mått. Man får ju använda det lilla man har fått till det bästa.  I det lilla – som jag inte alltid basunerar ut på sociala medier – kan jag uppskatta småsaker framför nosen. Dock inte vattensnokar. Det går bort. Så läskigt, alltså. Har upplevt dem när jag badat i sjön Balaton i Ungern och jag blir skräckslagen varje gång. Inte farliga – jag vet – men sååååå obehagligt när de råkar slingra sig runt mina ben. Jag tappar andan av skräck. Faktiskt.

Ta-da!

 

Inlagda Västeråsgurkor för 1 år framåt.

Inlagda Västeråsgurkor har ockuperat mitt sinne de sista dagarna. Vi äter MYCKET av den varan – men inlagda skall de vara. Inte bara i skåp utan även i ättikslag. Alldeles för söt lag enligt näringsexperterna men om ni inte berättar för dem så gör inte jag det, heller. Vår hemlighet – capiche? Nybakat bröd med leverpastej och inlagd ättiksgurka – eller leverspassajej som lilla Nina sa när jag var barnflicka i unga år – det är gött, det. Grejen är bara att leverpastejen inte skall smaka lever. Helst. Jag stryker mina mackor så tunt med leverpastej att min Mats ler och undrar varför jag besvärar mig överhuvudtaget. Han klabbar på med rejäla lager, han. Jag tänker att vi har diskmaskin och det kostar inget extra att jag sölat ned en smörkniv med lite pastej.

Inlagda Västeråsgurkor
4.5 kg Västeråsgurkor har flyttat in till Hjo.

 

Säger man Schweitsch?

Jo. Det gör några och det får dom men jag fnissar varje gång.

  • Det heter Schweiz. Inget ”sch” i slutet eftersom det är  fullt tillräckligt med ”sch-et” i början.
  • Det heter inte ”falmskärm”, heller. FALLSKÄRM är det korrekta men det spelar egentligen ingen roll – bara men viker ihop den rätt – så att den ”falmer ut” när det är dags.
  • Skall man till sjukhuset och röntga sig så skall man inte runka sig. En jäkligt stor skillnad, if you ask me. Det kan bli så jäkla fel, liksom.

Zermatt
Zermatt i Soejtsch.

Beethoven eller Behåen – det är frågan.

Måste du alltid lyssna på BEHÅEN, sa brorsan som liten till vår far – som dirigerade Beethovens pianokonserter för det vilda. Alltså – musiken strömmade från skivspelaren och han satt i sin fåtölj och nynnade med. Tondöv var han Farsan, så det lät bättre från skivan än när han själv tog ton fast det hindrade honom inte alls. Han satt där och dirigerade med slutna ögon och hummade och nynnade i en helt annan tonart – men njutning var det. För honom. Beethoven hade koll så det var okej. Någon hade i alla fall rätt. Att säga Behåen är gulligt, däremot. Love you, Bro.

Händer
En dirigent i vardagsrummet – det hade vi.

Beethovens noter
Lille Beethoven – favoriten alla kategorier

Konsert i regnet med han Winnerbäck.

När Syster Yster fyllde jämnt för 2.5 år sedan fick hon 2 biljetter till sommarkonserten i Trädgårdsföreningen i Göteborg av maken och mig. Då bjöd hon mig att få följa med. Det var bara det att då kom pandemiuslingen och sedan har det varit uppskjutet alltsedan dess.  I år blev det av. Härligt att få spendera tid med söstra mi – fokuserat. Kära Sis. Inte mig rantandes runt överallt för att göra 234 ärenden på kortast möjliga tid. Fullt fokus. Hon och jag. Regnet öste ned en stund in på konserten men publiken stod troget kvar. Gungande och försiktigt diggande. Inga excesser – rätt stillsamt – men innerligt.

I vått och torrt. Avskalat och dyngvått.

Vi åt en fantastisk lunch på Fiskbar17 på Magasinsgatan 17 i Göteborg. Ägs och drivs av min systerson ihop med 2 kompanjoner. Gå dit och njut!!!

Vi konstaterade i alla fall att det är bra att vara lång när man är på stå-upp-konsert. Vi var kortare.

Lång man i publik
En del ser bättre än andra. Lyllos.

Snart Portugal med nästa sällskap.

Unnadigresan gör resa nr 2 19 – 26 september. Det sällskap som bokade resan 2019 får nu äntligen åka iväg. I maj gjorde jag ju en oförglömligt härlig resa med en skara go´a tjejer – som också väntat  lika länge. Lyckat – yes – if you ask me. Nu håller vi alla tummar vi har för att det skall bli av igen och inte en ny våg av något smittsamt blockerar vår väg.

Härligt inspirerande Tjejer med bus i blick och många skratt. Tack för att ni hängde med!

Gott och lärorikt!! Luís är engagerad, kunnig och entusiasmerande. Dessutom var vinet gott.

Genom att jag hyr en liten minibuss, kan jag ta med mina gäster på olika saker. Allt är inte tillgängligt med stora bussar och dessutom vill jag hålla det småskaligt men exklusivt jordnära.

Utsikt från ett av rummen mina gäster bor i.

Vingården har en ”modergård” och ett nytt komplex. Vi bor i bägge / en av dem beroende på hur många vi är och om det är fullbokat sedan innan. Dourodalen är mycket populärt.

Unnadigresans logga och samlingsbild
Mysigt och speciellt.

Margarída – vår värdinna och ägare av hotellverksamheten. Här rengör hon poolen vid The Mother House

Nu tänker jag att det kan räcka så här.

Nu har jag fått skriva av mig och delat foton. Idag står det gräsklippning på agendan, sy gardiner och jobba med Unnadigresans administration. Säkert kommer jag på något annat också. Min planering är denna och jag tror jag lyckas. Det har jag bestämt.

Önskar er en formidabel vecka. Ber om ursäkt för att jag är lite asocial på många plan. Om nu någon undrar. Jag bara trivs med att inte vara så ”PÅ” för tillfället. Tänker på er och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Vi som har varandra  – vi har varandra ändå och vet. No hard feelings, no grudge, no nothing. Bara är och mår bra. Det får man. Jag är nåbar – bara så att ni vet. Ifall.

Lite så men egentligen inte. Bara är där jag är. Fniss.

Åsså heter det inte ”Egängkligen”. Det heter egentligen fast man kan säga egängkligen om man vill. Egentligen kan man det. Bara man trivs.
Så fick jag sagt det, också.

Puzz.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Blogg, Douro, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, feelgood, inlagda gurkor, kåsera, Krönika, multiband, researrangör, Resor, unnadigresan, villavagnar.com

Nackdelen med löften är att man måste hålla dem. At all cost.

30 april, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen

I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt.  Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.

2 Annicka
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.

Sanningens ögonblick.

Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år.  Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!

Sommarklänning med mönster
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.

En klänning ser dagens ljus.

Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.

Judi från Cape Town
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.

Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.

Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.

Dubbelgångare
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?

Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.

En skylt med Yoga Class
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.

Kuriosa och tips i Hjo.

Stadsparken.

Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes.
Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/

Vitsippor i Stadsparken i Hjo
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.

Stadsparken i Hjo Grillplats
En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?

Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/Hjo-Strand.mp4

 

Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.

En katt sover
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien

Bo på hotell eller camping i Hjo.

Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi använde Hotellpremien.se då när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.

Torget i Hjo
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.

Campingmöjligheter  finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.

Borta bra men husvagn bäst
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.

Småstadskänsla.

Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder –  berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.

Höghus
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..

Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?

Husvagn
Man ska ha husvagn….

Costa del Sol

Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.

Mimosa och bougeainvilla
Detta saknar jag sååååå mycket.

Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.

Kjol
Ett litet kjoltyg.

Här tar det abrupt slut.

Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.

Himmel och palmer
Det är så det är.

Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.

Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.

Glad Annicka
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.

Kram hela da´n.
Annicka

Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen.se

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Blogg, Blogga, camping, Coop, digital nomad, ekengrenskan.se, Hjo, hotell, Hotell Bellevue, hotellpremien, Husvagn, kåsera, Krönika, mimosa, Resor, spanien, Stadsparken, Stadsparken i Hjo, Vättern, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se

Det närmar sig ett slut. En början.

20 mars, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen.

Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider.  Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.

En skylt med Too busy to be organised
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.

Hur många skruvar finns det i en låda?

Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.

Villavagn skall flyttas
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!

Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.

Vägval
Ska vi gå hit eller dit?

Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.

Falköpingsost
Oj. Så gott. Så otroligt gott.

Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.

Plåtnisse.

Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.

Ljusblå scilla
En liten näpen sak

Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.

Bryggan och horisont
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.

Småsnäckor i handen
Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?

Stenstrand
Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!!  Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!!  Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.

Friterade risbollar in the making
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.

Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?

Modeshow
En kostym för speciella tillfällen……

Tyg medexotiska  fåglar
Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?

Vad är väl en macka?

Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.

Nybakat bröd
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.

If you dont live for something
Sanning, tror jag.

G´natt.

Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.

Krona och fjädrar
Sweet dreams.

Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.

Morsning och godbaj.

Annicka 🌿🌹

 

PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.

https://ekengrenskan.se/kaseri-kronika-blogg/

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: 5:2 diet, Annicka Ekengren, Blogg, blommor, Defigit AB, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, flytt, Framtid, fröknäcke, frukost, funderingar, Hjo, kåsera, Krönika, livet är nu, nybakat bröd, ost, Skagenröra, Söderslätt, spanien, Tyg, unnadigresan, Villavagnar

Det var en gång en gång – och den var sandad.

7 mars, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här –  Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.

Slingrande sandväg
Det var en gång en gång – och den var sandad.

En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know.  Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.

Mamma badar syrran i plåtbalja
Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)

Barnasinne.

En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.

Filodeg och köttfärs
Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.

Filodeg och köttfärs
Vårrulle in the making. Ser mest ut som ett örngott med jox på men vänta bara……

Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.

Mönster , tyg, burda
Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.

Vårrullar på fat
Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.

Syjumper och nätverkande.

Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.

Varg och fullmåne
Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.

Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här – som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.

Eva Synnergren
Bästaste Eva Synnergren

Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!

Antika Syfabriken
Härliga Lena Nilson på Antika Syfabriken.Textil- och återbruksdesigner.

En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.

Sytillbehör
Kreativt arbete och hobby. I like

Tåååååålamoooood.

Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.

7 km /tim
Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.

Varför  just Hjo?

Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.

Torget i Hjo
Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo

Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/AREmoji_20210305_185938-1.mp4

Vasaloppet på TV.

Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.

Män åker skidor
Heja, heja!

Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.

Solnedgång i Mora Noret
Solnedgång i Mora Noret.

Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/

Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.

Skylt med Vändplats saknas
Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.

No return.

Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.

Annicka i solsken på stranden
Let it shine. På oss alla.

Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.

Annicka 🌿🌹

  • Prenumerera gärna.
  • Kommentera gärna.
  • Dela gärna.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Antika Syfabriken, Återbruka, Blogg, Blogga, Burda, Dansa i Hjo, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, feelgood, Fika, filodeg, förändring, frihet, fröknäcke, funderingar, funderingar husvagn, Hjälte, Hjo, Hong-Kong influensa, Hoodie, Husvagn, kåsera, Krönika, livet är nu, livsval, Lysa på nätet, Max Novak, Mönster, Mora, Mora Noret, MOrgan Nyman AB, Nätverk, Nya möjligheter, nytt syre, on-line kurs, Prenumerera, solglasögon, solsken, sömnad, Sytillbehör, unnadigresan, vårrulle, Vasaloppet, Villavagnar, villavagnar.com, Villavagnslivet, www.ekengrenskan.se, www.evasynnergren.com, www.villavagnsbloggen.se

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Gå till sida 3
  • Go to Nästa sida »

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.