kåsera

En dag i Ekengrenskans liv.

Gick ni på den? Detta blir apselut inte bara om EN dag i Ekengrenskans liv. Det blir hur om många dagar som helst. Tänk på att jag levt länge. Viss igenkänning kan det bli. Det blir Karlssons blandning som vanligt. Lite hursomhelst och fullständigt i oordning. Så som livet är för somliga.

En ny dag. Ny möjligheter och omöjligheter också, för den delen. Lite klyschigt men ibland är klyschor de rätta. Det blir lite blandat i livet – inte mycket vet man i förväg. Tur, tror jag. Det gäller att vara rätt klädd bara, kom jag nyss på. Då blir man glad. Visst blir man?  I alla fall i princip. Om jag bara har på läppstift, har kammat till mig och tagit på mig något som inte är brunt eller grått – då känner jag mig säker under armarna – för där har jag Poëme Parfym, som hjälper till med välbehaget.

Jag snackar mycket. Ibland. Rätt ofta.Egentligen.

Om du fått frågan

Om du hade fått frågan – Vill du veta din framtid – hade du velat ha det svaret då?
Inte jag. Tänkte att tag att det kunde vara bra, så visste man vilka fällor man INTE skulle dyka in i, men dels vore det en latväg i livet och lat är jag oftast INTE. Dessutom vore det obehagligt att vänta på svaret från den där ”någon” som sitter på svaren. Tänk om…….liksom.

Inte så att man kan förvänta sig lycka och räkmacka resten av livet. Det mackan får man oftast göra själv, köpa räkorna dyrt och har man tur så är man inte allergisk mot skaldjur. Som exempel, bara. Allt kan hända och allt kan vända, som Babben Larsson säger i  TV-programmet Bäst i Test.

En odlingslott i Hjo

Kan garantera att den enda av mina läsare som har en 100 kvm odlingslott på promenadavstånd från hemmet i Hjo – är jag. Moi. Yours truly. Én vagyok, az ( ungerska)  
Jag har tur som en tokig. Ställde mig i kö så fort vi invandrade till Hjo stad och så har jag kanske legat på, om man säger. Visat intresse. Aktivt. Tydligt, kan man säga. Vill Ekengrenskan något så vill hon, och det märks. Oftast. Kösystem, I know och jag var nummer 8 i kön när jag anmälde mig. Så glad och tacksam för min jordplätt här på Hjorda 🙂 !

Av jord är hon kommen

Ekengrenskan är en sådan där  som måste jorda sig och bäst trivs hon när hon får stå dubbelvikt – med den svajande räva mot himmelska höjder – och rensa ogräs. Min Mats skrattar varje gång han ser mig gå förbi en rabatt/odling/grusgång – som inte ens tillhör oss – då jag kvickt som en vessla  ( gammal sådan ) böjer mig ner och rycker upp det som inte ska vara där. Oavsett klädsel.  Det är som om att jag sätter mitt revir – fast jag avhåller mig att göra det som  hundarna. Det skulle se ut, det. Nej. Ogräsryck – det är min grej.

Alltid på jakt efter fröer

Någon mer än jag som tycker om att följa hur saker växer och blir något ?  Alltså. Jag tänker inte i första hand på näshår och annat som växer fel, utan mer gröda. Det har ALLTID varit min grej och jag har plockat fröställningar från i princip varje land jag varit i och sedan puttat ner i jorden och väntat på resultat. Oftast har det blivit något men varit svårt att få att överleva över tid. Plockade frön när vi var på Tahiti och det tog sig fint i mitt växthus i Mölnlycke men sedan blev det missväxt. Om inte förutsättningarna är rätt så blir följderna ganska uppenbara. Gäller allt. Tahiti och Mölnlycke delar inte samma klimat, visar det sig……….I vilket fall har det härmed prövats, så då vet vi hur det gick.

 

 

Det där med sömnapné.

Bara att säga det är knepigt och än värre att stava till det. Lider man av detta fenomen så vet man det inte alltid. Jag visste inte. Jag har gått på allsköns sömnutredningar och den sista påvisade denna lilla snedvridning i mitt sömnbeteende. Att inte andas är dumt. Det är jättedumt. Att inte andas flera gånger på raken – det är rent urbota idiotiskt. Man kan dö och vem vill det helt i onödan? Det måste man göra något åt så därför fick jag remiss på en bettskena – att umgås med på natten förutom med maken, då. Man måste inte sova ensam med bettskena – mer oftare då om man INTE har bettskena och låter som mandelmassenasse. Det skulle kunna störa sängkompisen. Har jag hört…….

Å förresten, usch vad jag inte tycker om ordet ”snarka” – när det gäller mig. Andra får. Det låter jättebra med ordet snarka när det gäller andra.Inga problem alls. Bara inte jag. Låter elakt fult. Som ordet ”praktfull ”- det låter inte alls som något positivt.  Smaka på orden så märker ni. I vilket fall – inprovning och kontroll ett antal gånger och sedan bar det iväg i Underbettets Fantastiska Värld. ”Äldre och överviktiga är representerade”.  Tur att jag är yngre och trådsmal, så det gäller inte mig. I princip.

Talsvårigheter.

Man ska inte försöka ha en konversation och tro att man blir tagen på allvar när man har den s k chiffonjén i munnen – en otymplig möbel med utdragen låda nertill, som man skall försöka att negligera. Underbett magnum, alltså. Inte lätt. Jag kan få mina skrattanfall innan vi ska somna eftersom jag gärna vill prata lite om allt möjligt, innan John Blund lägger sig i.  Det blir ett fint avslut på dagen. Jag har insett att Mats omöjligt kan ta mig på allvar med alla dessa galna tje-sje-sch-ljud som blir av ett vanligt hederligt ”S”. Galet. ”Tjolen gick upp tidit i mosche”.  Det är sedan gammalt.

 

Sömnens underbara värld – om man sover, ja.

Det där med min sömn har alltid varit mitt aber. Vaknat otroligt ofta och inte sovit skönt, helt enkelt. Det kan ha berott på antingen hemska mardrömmar där jag ofta var förloraren – det har varit grundtemat. I drömmarna var jag alltid den som inte fick följa med när andra åkte iväg. Det har varit jag som i drömmen misslyckats med det jag tänkt göra – eller att en elak människa lurar mig – fastän jag satt all tilltro till hen. Svek och otrygghet, helt enkelt. Kanske har jag haft sömnnapné hela livet och ingen märkt det? Tät i ena näsborren är jag pga för mycket nässpray i tonåren och jag hade halsfluss och förkylning 4 ggr om året. Minst. Aj. Ont. Tätt. Sova måste man annars blir man en grönsak eller vad värre är: ett inget. Tur ändå att jag blev nå´t.

Anyway – är man människa så får man hantera livet så gott det går när det händer. Är man dessutom en tänkare, så tar allvarliga saker och ting lite tid men när jag har tänkt klart så är det färdigt. Skönt, tänker jag. Jag inser nu att jag bearbetat saker på natten och så har jag tolkat drömmarna…………….tydliga i många fall.

Numera väljer jag själv om jag vill följa med

Numera drömmer jag mer sällan sådana där ”jag-får-inte-följa-med-drömmar ”.

• Troligen för att jag ändå inte vill följa med
• eller för att jag är en självklar del av sällskapet
• och för att jag inte är en lika stor följare numera.
• Jag åker när och om jag vill, helt enkelt. Jag har tagit kommandot över tankarna.  Såklart förstår jag att jag hade ångest då – grymt obehaglig sådan – fast på den tiden – när fotona var i svartvitt och man hade en nylonstrumpa över TV-skärmen för att få färg-TV – då pratade man inte om ångest……..så jag trodde jag var en  bortbyting eller varför inte en utomjording?

Jag berättade inte för någon heller. Utvecklingen går framåt ( och jag ) om man gör något åt det som måste göras något åt så kan förändring ske. I did och jag är stolt och stark – men minns. Oh, yes. Brrrr.

Snälla Google – var barmhärtig

Jaaaaa. Snälla Google. Var det.
När man skall skriva bloggar och inlägg och hoppas på att fler än en läser, då ska man skriva på ett speciellt sätt. Detta speciella sätt är såklart INTE som JAG skriver. Mitt ordflöde i skrift är inte Google-vänligt. Inte alls. Det skall tänkas igenom alldeles väldeliga och jag tappar sugen direkt när det blir för träigt. Jag vill ju ha det som jag vill ha det för jag vet ju att det blir bra då. Ett flöde med tanke bakom och omsorg. Inte då. Google och jag har alltså en konflikt. Google är den starka men jag kämpar på. Försök få mig på fall.

Man ska ha ett ÄMNE att skriva om

Jo, man ska ha ett ämne att skriva om – som t ex ”hajarna i Antarktis”. Då får alla som vill veta något om dessa förlupna hajar hjälp att hitta mina krönikor via dessa sökord. Hej och tack för den. Men nu skriver ju inte jag om hajar i Antarktis. Mest för att det inte finns några och jag hittar då inte på vad som helst. Ju. Man skall använda övergångsord, många rubriker där orden återfinns i stycket, inte skriva korta meningar alls och gubevare om man bara skriver ETT ord och sedan sätter en punkt efter. Alltså.

Jag vill förstärka och skapa en speciell känsla

Jag gör det ju för att förstärka och skapa en speciell känsla  men det vill Google inte höra talas om alls. Jag får bakläxa varje gång jag skriver och får reda på att ingen hittar mig och jag inte skriver rätt sökord – alltså ett ord som folk kan tänkas söka efter. Vem söker efter en Ekengrenska?  Inte ens om jag lägger till  ”En Ekengrenska i Hjo” blir det intressant. Ingen kommer på ………..”nu ska jag se om det finns en Ekengrenska i Hjo”. Eller ” en Johanssonska” , eller ”en typisk Hakerödska”. Det händer inte. Jag bara säger.

Jag vill ju så gärna bli läst – en form av uppskattning som jag mår bra av. Som jag liksom brinner för. Lite brand, i alla fall. Ingen brasa, mer än glöd med värme. Inte förarga, inte reta upp, bara få människor att dra lite på munnen och uppleva en skvätt av feelgood  och igenkänning så där mitt i vardagslivets vedermödor.  Jag är precis som ni fast värre, skulle jag kunna tro. Det finns alltid igenkänning i sådant. Jag vet inget annat sätt än att ni som gillar det jag skriver – berättar för andra…..och delar mina länkar. Om ni inte vill det så går det bra ändå för jag har i alla fall en trogen läsare. Jag själv i o m att jag korrekturläser många gånger………..Pilutta Google.

En tur till Provence blev det.

Jag är ju en lyckligt ingift Ekengrenare så som bonus har jag fått 2 fantastiska familjer till att tycka mycket om. Svärsonen Rickard fyllde 50 och är Frankrikefrälst. Normandie och Provence. Det bidde alltså stor fest för släkt och nära vänner i Lorgues i Provence. En trevlig liten by, omgärdad av vacker natur. Ett stort hus med många rum och en härlig pool. Kanske var vi 35 st som fick förmånen att fira detta födelsedagsbarn. Glädjens och busets tecken, I promise.

Mats och jag tog bilen ned och passade på att ha lite semester mitt i all semester. Det fick vi eftersom vi har mycket semester att ta ut nu i dessa pansjistider. Vi tar in på mindre hotell när vi tycker det är dags att koppla ner och släppa foten från gaspedalen och det finns en hel del att välja på. De flesta är riktigt bra – bara några få överreklamerade ställen. TripAdvisor är en bra mätare på vad som är uselt och vad som är ok. Vi åkte via Moseldalen och det är alltid en fullträff. Så mysigt och inte söndermoderniserat. Fortfarande gamla byggnader och en känsla för det lilla och folkliga. We like.

Slutkläm – bara så där

• Final words:
  When I am an old woman I shall wear purple
  With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
• And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
  I shall sit down on the pavement when I’m tired
  And gobble up samples in shops and press alarm bells
• And run my stick along the public railings
  And make up for sobriety in my youth.
• I shall go out in my slippers in the rain
  And pick the flowers in other people’s gardens
• And learn to spit.

( okänd författare. Texten kopierade jag i en liten butik i södra Portugal )

Det blev dagens budskap. Lev på ni, bara. Så gott ni kan och förmår. Vi hörs och ses.

Kram,

Annicka 🌿🌹

Sök

Sök

Sök

Sök