• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

Hur hittar Google mig

En dag i Ekengrenskans Liv

7 juli, 2023 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

En dag i Ekengrenskans liv.

Gick ni på den? Detta blir apselut inte bara om EN dag i Ekengrenskans liv. Det blir hur om många dagar som helst. Tänk på att jag levt länge. Viss igenkänning kan det bli. Det blir Karlssons blandning som vanligt. Lite hursomhelst och fullständigt i oordning. Så som livet är för somliga.

En ny dag. Ny möjligheter och omöjligheter också, för den delen. Lite klyschigt men ibland är klyschor de rätta. Det blir lite blandat i livet – inte mycket vet man i förväg. Tur, tror jag. Det gäller att vara rätt klädd bara, kom jag nyss på. Då blir man glad. Visst blir man?  I alla fall i princip. Om jag bara har på läppstift, har kammat till mig och tagit på mig något som inte är brunt eller grått – då känner jag mig säker under armarna – för där har jag Poëme Parfym, som hjälper till med välbehaget.

Jag snackar mycket. Ibland. Rätt ofta.Egentligen.

Rätt klädd på Tahiti. Inte jag men väl vår hostess. Hon dansade hula-hula. Det gjorde inte jag.

Om du fått frågan

Om du hade fått frågan – Vill du veta din framtid – hade du velat ha det svaret då?
Inte jag. Tänkte att tag att det kunde vara bra, så visste man vilka fällor man INTE skulle dyka in i, men dels vore det en latväg i livet och lat är jag oftast INTE. Dessutom vore det obehagligt att vänta på svaret från den där ”någon” som sitter på svaren. Tänk om…….liksom.

Räckmacka
Livet är inte alltid som en räkmacka men ibland så. Sommarminnen.

Inte så att man kan förvänta sig lycka och räkmacka resten av livet. Det mackan får man oftast göra själv, köpa räkorna dyrt och har man tur så är man inte allergisk mot skaldjur. Som exempel, bara. Allt kan hända och allt kan vända, som Babben Larsson säger i  TV-programmet Bäst i Test.

Då kanske livet hade krackelerat alldeles fullständigt. Om någon annan lagt livspusslet ………..

En odlingslott i Hjo

Kan garantera att den enda av mina läsare som har en 100 kvm odlingslott på promenadavstånd från hemmet i Hjo – är jag. Moi. Yours truly. Én vagyok, az ( ungerska)  
Jag har tur som en tokig. Ställde mig i kö så fort vi invandrade till Hjo stad och så har jag kanske legat på, om man säger. Visat intresse. Aktivt. Tydligt, kan man säga. Vill Ekengrenskan något så vill hon, och det märks. Oftast. Kösystem, I know och jag var nummer 8 i kön när jag anmälde mig. Så glad och tacksam för min jordplätt här på Hjorda 🙂 !

100 kvm är rätt mycket….. Många rädisor kan det bli. Och maskrosor. Å kirskål. Å potäter.
Så långt har jag kommit nu. Potatis. Många.
En stor tomt på 100 kvm som var helt tom när jag tog över – förutom ogräset som vill ta över.

Av jord är hon kommen

Ekengrenskan är en sådan där  som måste jorda sig och bäst trivs hon när hon får stå dubbelvikt – med den svajande räva mot himmelska höjder – och rensa ogräs. Min Mats skrattar varje gång han ser mig gå förbi en rabatt/odling/grusgång – som inte ens tillhör oss – då jag kvickt som en vessla  ( gammal sådan ) böjer mig ner och rycker upp det som inte ska vara där. Oavsett klädsel.  Det är som om att jag sätter mitt revir – fast jag avhåller mig att göra det som  hundarna. Det skulle se ut, det. Nej. Ogräsryck – det är min grej.

Backen upp där – Knivarns Backe – och sedan är man där. På lotten.
En kort promenad genom skogen till min odlingslott

Alltid på jakt efter fröer

Någon mer än jag som tycker om att följa hur saker växer och blir något ?  Alltså. Jag tänker inte i första hand på näshår och annat som växer fel, utan mer gröda. Det har ALLTID varit min grej och jag har plockat fröställningar från i princip varje land jag varit i och sedan puttat ner i jorden och väntat på resultat. Oftast har det blivit något men varit svårt att få att överleva över tid. Plockade frön när vi var på Tahiti och det tog sig fint i mitt växthus i Mölnlycke men sedan blev det missväxt. Om inte förutsättningarna är rätt så blir följderna ganska uppenbara. Gäller allt. Tahiti och Mölnlycke delar inte samma klimat, visar det sig……….I vilket fall har det härmed prövats, så då vet vi hur det gick.

A lily-to-be from Tahiti
Älskad. Saknad. Mitt fina växthus.

 

Franska Polynesien. Tahiti. Papeete´s hamn. Kryssning på gång. Lovely.

 

Det där med sömnapné.

Bara att säga det är knepigt och än värre att stava till det. Lider man av detta fenomen så vet man det inte alltid. Jag visste inte. Jag har gått på allsköns sömnutredningar och den sista påvisade denna lilla snedvridning i mitt sömnbeteende. Att inte andas är dumt. Det är jättedumt. Att inte andas flera gånger på raken – det är rent urbota idiotiskt. Man kan dö och vem vill det helt i onödan? Det måste man göra något åt så därför fick jag remiss på en bettskena – att umgås med på natten förutom med maken, då. Man måste inte sova ensam med bettskena – mer oftare då om man INTE har bettskena och låter som mandelmassenasse. Det skulle kunna störa sängkompisen. Har jag hört…….

Sova som en gris…….Hmmmmmm……

Å förresten, usch vad jag inte tycker om ordet ”snarka” – när det gäller mig. Andra får. Det låter jättebra med ordet snarka när det gäller andra.Inga problem alls. Bara inte jag. Låter elakt fult. Som ordet ”praktfull ”- det låter inte alls som något positivt.  Smaka på orden så märker ni. I vilket fall – inprovning och kontroll ett antal gånger och sedan bar det iväg i Underbettets Fantastiska Värld. ”Äldre och överviktiga är representerade”.  Tur att jag är yngre och trådsmal, så det gäller inte mig. I princip.

Talsvårigheter.

Man ska inte försöka ha en konversation och tro att man blir tagen på allvar när man har den s k chiffonjén i munnen – en otymplig möbel med utdragen låda nertill, som man skall försöka att negligera. Underbett magnum, alltså. Inte lätt. Jag kan få mina skrattanfall innan vi ska somna eftersom jag gärna vill prata lite om allt möjligt, innan John Blund lägger sig i.  Det blir ett fint avslut på dagen. Jag har insett att Mats omöjligt kan ta mig på allvar med alla dessa galna tje-sje-sch-ljud som blir av ett vanligt hederligt ”S”. Galet. ”Tjolen gick upp tidit i mosche”.  Det är sedan gammalt.

En liten chiffonje……med underbett

 

Sömnens underbara värld – om man sover, ja.

Det där med min sömn har alltid varit mitt aber. Vaknat otroligt ofta och inte sovit skönt, helt enkelt. Det kan ha berott på antingen hemska mardrömmar där jag ofta var förloraren – det har varit grundtemat. I drömmarna var jag alltid den som inte fick följa med när andra åkte iväg. Det har varit jag som i drömmen misslyckats med det jag tänkt göra – eller att en elak människa lurar mig – fastän jag satt all tilltro till hen. Svek och otrygghet, helt enkelt. Kanske har jag haft sömnnapné hela livet och ingen märkt det? Tät i ena näsborren är jag pga för mycket nässpray i tonåren och jag hade halsfluss och förkylning 4 ggr om året. Minst. Aj. Ont. Tätt. Sova måste man annars blir man en grönsak eller vad värre är: ett inget. Tur ändå att jag blev nå´t.

Kan giraffer få halsfluss? Var sitter den flussen i så fall någonstans?

Anyway – är man människa så får man hantera livet så gott det går när det händer. Är man dessutom en tänkare, så tar allvarliga saker och ting lite tid men när jag har tänkt klart så är det färdigt. Skönt, tänker jag. Jag inser nu att jag bearbetat saker på natten och så har jag tolkat drömmarna…………….tydliga i många fall.

Precis. Denna skylt satt på väggen ovanför ett bord på en restaurang vi var på.

Numera väljer jag själv om jag vill följa med

Numera drömmer jag mer sällan sådana där ”jag-får-inte-följa-med-drömmar ”.

  • Troligen för att jag ändå inte vill följa med
  • eller för att jag är en självklar del av sällskapet
  • och för att jag inte är en lika stor följare numera.
  • Jag åker när och om jag vill, helt enkelt. Jag har tagit kommandot över tankarna.  Såklart förstår jag att jag hade ångest då – grymt obehaglig sådan – fast på den tiden – när fotona var i svartvitt och man hade en nylonstrumpa över TV-skärmen för att få färg-TV – då pratade man inte om ångest……..så jag trodde jag var en  bortbyting eller varför inte en utomjording?
Strumpbyxor
Dra dessa kalasbyxor över TV:n så får ni se vad som händer……..

Jag berättade inte för någon heller. Utvecklingen går framåt ( och jag ) om man gör något åt det som måste göras något åt så kan förändring ske. I did och jag är stolt och stark – men minns. Oh, yes. Brrrr.

Det var rätt så mycket som pågick då i själ och hjärta.

Snälla Google – var barmhärtig

Jaaaaa. Snälla Google. Var det.
När man skall skriva bloggar och inlägg och hoppas på att fler än en läser, då ska man skriva på ett speciellt sätt. Detta speciella sätt är såklart INTE som JAG skriver. Mitt ordflöde i skrift är inte Google-vänligt. Inte alls. Det skall tänkas igenom alldeles väldeliga och jag tappar sugen direkt när det blir för träigt. Jag vill ju ha det som jag vill ha det för jag vet ju att det blir bra då. Ett flöde med tanke bakom och omsorg. Inte då. Google och jag har alltså en konflikt. Google är den starka men jag kämpar på. Försök få mig på fall.

Google, google – hav lite medkänsla hörru.

Man ska ha ett ÄMNE att skriva om

Jo, man ska ha ett ämne att skriva om – som t ex ”hajarna i Antarktis”. Då får alla som vill veta något om dessa förlupna hajar hjälp att hitta mina krönikor via dessa sökord. Hej och tack för den. Men nu skriver ju inte jag om hajar i Antarktis. Mest för att det inte finns några och jag hittar då inte på vad som helst. Ju. Man skall använda övergångsord, många rubriker där orden återfinns i stycket, inte skriva korta meningar alls och gubevare om man bara skriver ETT ord och sedan sätter en punkt efter. Alltså.

Ha, ha. Jag är i alla fall inte dummast i La Stada. Letade efter en bild med bus bland alla mina egentagna 47 000 foton. Så kommer Google med en buss………….

Jag vill förstärka och skapa en speciell känsla

Jag gör det ju för att förstärka och skapa en speciell känsla  men det vill Google inte höra talas om alls. Jag får bakläxa varje gång jag skriver och får reda på att ingen hittar mig och jag inte skriver rätt sökord – alltså ett ord som folk kan tänkas söka efter. Vem söker efter en Ekengrenska?  Inte ens om jag lägger till  ”En Ekengrenska i Hjo” blir det intressant. Ingen kommer på ………..”nu ska jag se om det finns en Ekengrenska i Hjo”. Eller ” en Johanssonska” , eller ”en typisk Hakerödska”. Det händer inte. Jag bara säger.

Kan ”Annicka under en handduk” vara något för Google, kanske?

Jag vill ju så gärna bli läst – en form av uppskattning som jag mår bra av. Som jag liksom brinner för. Lite brand, i alla fall. Ingen brasa, mer än glöd med värme. Inte förarga, inte reta upp, bara få människor att dra lite på munnen och uppleva en skvätt av feelgood  och igenkänning så där mitt i vardagslivets vedermödor.  Jag är precis som ni fast värre, skulle jag kunna tro. Det finns alltid igenkänning i sådant. Jag vet inget annat sätt än att ni som gillar det jag skriver – berättar för andra…..och delar mina länkar. Om ni inte vill det så går det bra ändå för jag har i alla fall en trogen läsare. Jag själv i o m att jag korrekturläser många gånger………..Pilutta Google.

Man spelar trumpet
Berätta för fler! Trumpeta ut budskapet bara! Ekengrenskans Krönikor.

En tur till Provence blev det.

Jag är ju en lyckligt ingift Ekengrenare så som bonus har jag fått 2 fantastiska familjer till att tycka mycket om. Svärsonen Rickard fyllde 50 och är Frankrikefrälst. Normandie och Provence. Det bidde alltså stor fest för släkt och nära vänner i Lorgues i Provence. En trevlig liten by, omgärdad av vacker natur. Ett stort hus med många rum och en härlig pool. Kanske var vi 35 st som fick förmånen att fira detta födelsedagsbarn. Glädjens och busets tecken, I promise.

Här låg vi och guppade. I otakt. Galet skönt.
Gästen på festen. En fransk ekoxe, kanske?

Mats och jag tog bilen ned och passade på att ha lite semester mitt i all semester. Det fick vi eftersom vi har mycket semester att ta ut nu i dessa pansjistider. Vi tar in på mindre hotell när vi tycker det är dags att koppla ner och släppa foten från gaspedalen och det finns en hel del att välja på. De flesta är riktigt bra – bara några få överreklamerade ställen. TripAdvisor är en bra mätare på vad som är uselt och vad som är ok. Vi åkte via Moseldalen och det är alltid en fullträff. Så mysigt och inte söndermoderniserat. Fortfarande gamla byggnader och en känsla för det lilla och folkliga. We like.

En liten fickparkering i en liten stad – med en liten bil.
Högt och lågt i Cochem. Kyrkan mitt i byn
Hisnande vackert på väg mot Lorgues

Slutkläm – bara så där

  • Final words:
    When I am an old woman I shall wear purple
    With a red hat which doesn’t go, and doesn’t suit me.
  • And satin sandals, and say we’ve no money for butter.
    I shall sit down on the pavement when I’m tired
    And gobble up samples in shops and press alarm bells
  • And run my stick along the public railings
    And make up for sobriety in my youth.
  • I shall go out in my slippers in the rain
    And pick the flowers in other people’s gardens
  • And learn to spit.

( okänd författare. Texten kopierade jag i en liten butik i södra Portugal )

Det blev dagens budskap. Lev på ni, bara. Så gott ni kan och förmår. Vi hörs och ses.

Kram,

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel
Apa tittar i en spegel

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Cochem, ekengrenskan.se, Ekengrenskans liv, Hur hittar Google mig, kåsera, Krönika, Lorgues, MOrgan Nyman AB, Provence, Semester till Provence, Sökord, unnadigresan, www.villavagnsbloggen.se

Min krönika tog ledigt.

16 juli, 2022 by Annicka Ekengren 12 kommentarer

Goddä, som dansken säger.

Min krönika tog ledigt.

Kan inte fatta det. Tiden. Vem snodde den? Mitt framför nosen på mig. Jag inget skrivit på evinnerliga tider.
Ett par villavagnsbloggar blev det och det var vad orden och inspirationen räckte till. Sedan gick tiden. Vart?
En skylt med orden blah-bla

När inget innehåll finns till bokstäverna

Så här är det:

Jag tröttnade på henne. Ekengrenskan. Fick nog. Inspirationen, nyfikenheten, go´et och glädjen fick pyspunka.
Det där att skriva på ett feel-good-sätt kräver sin inspiration.
Jag blev aldrig nöjd med det jag skrev. Jag dissade allt. Undrade vad jag höll på med och framförallt VARFÖR? För vem?
Det tog sig inte liksom. Det vet man ju sedan gammalt – när vedhögen är slut – då får man ta till fnösket – och det blir ju ingen värme av det. Mest knaster och os.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/Iamgettingtoooldforthisshit.mp4

 

Fnöske, knaster och os.

Så var det med mig. Jag som alltid haft en inre brand som pyrt. Nyfiken på det mesta – villig att hoppa på alla spännande utmaningar som erbjudits mig i livet.
Översatt det mesta eländiga till möjligheter. Jag kände inte igen mig. Saknade mig liksom. Ho-ho ?? Någon hemma ?? Gammeln som tog mig?

Annicka talar i blå telefon
Hallå? Någon hemma ? Nope, bara knaster.

 

Covid och en liten livskris?

En stor del ska jag skylla på coviden – för en Passionerad Liten Resebyrå utan resor eller ens hopp om hopp – det är ingen rolig resebyrå.
Det har varit kämpigt med all osäkerhet, ombokningar, avbokningar, regler och förordningar – i en stadigt förändrande röra. Orka.
Det är inte ens roligt att berätta om. Ska jag lägga ned? Alla dessa prishöjningar, förändringar på plats – är det värt det?
Vad ska bli min ”baby” då? En ”baby” måste jag ha. En som är min, som JAG får fostra. Capiche?

Liten hand i stor hand
Liten hand blir så småningom stor hand – om den tas om hand.

Så har vi ju flyttat ett par gånger också. Packat ned och packat upp och packat ned och packat upp.
Burit, lyft och tänkt. Kan inte här beskriva all i detalj men mycket att röra runt i – den saken är biff, som Fadern hade sagt.

Män med flyttlådor
Packa ner, packa upp, packa ner, packa upp

 

Villavagnen demonteras
Hela detta stora trädäck nedmonteras och fraktas bort. Jag har nästan glömt men det har nog inte Mats – för han gjorde nästan allt ute.

 

Villavagnslyft
Bye, bye. Will miss you dearly.

 

Nu struntar vi i det som var för det har vatt redan.

Nu är allt detta historia. Jag hade möjligheten att ta mig tiden och gjorde det. Det var bra. Nu är jag ungefär som vanligt och det vet inte ens jag själv vad det är.
Det är lite hur som och så blir det även med mina krönikor.

Dubbelgångare
Det kan bli si eller så. Det får man se.

Även om det inte blir jäääääättttelåååånga krönikor så får det bli det som blir.
I första hand måste jag nu skriva av mig för det är så inihilskotta många bokstäver som ska ut ur denna kropp. De kan ju inte komma hur som helst utan i lite ordning – så att de bildar ord. Så tänkte jag.
Jag önskar ju att åtminstone några ska läsa mina ängkla rader. Tilläggas kan att jag säkert kommer att göra tvärtom – och skriva hur långt som helst och hur sällan som helst – eller ofta.
Det blir som det blir och det blir jättebra. We will survive this.

Skylt med texten How to be lovely
Jag jobbar på det. How to be lovely.

 

Hittar Google mig och min krönika?

Frågan är befogad för så här är det: Jag vill gärna ha många läsare – såklart vill jag det. Så roligt att få roa andra. Det roar mig, liksom. Double glädje,
Då är det så att det är inte bara att skriva och släppa ut en massa text och tro att den hittar till er.
Hej och tjo. Man måste ha rätt rubriker, rätt sökord, rätt SEO, rätt font, rätt rubrik, rätt ton, rätt slugg, komprimerade foton och döpta efter ämnena innan – och guvetva.
Allt ska vara rätt och man ska hålla sig till ett ÄMNE så att Google hittar. Det är svårt men jag jobbar på det. Resten av mitt liv, if you ask me. It´s a djungle!!!

Grln orm i djungeln
Får väl lura ut hur det går till.

 

Redan där är jag ute ur leken. Big times.

Jag har ju inget speciellt ämne. Velar ju runt med tankar och ord och det är ju det som blir ett flöde. Ju. I min värld.
Det är nästan så att jag inte minns hur man staverar. Ens. Nästan, sa jag. Så jag får väl se hur det blir………Allmänt bluddriga krönikor finns ingen formula för.

  • Vilka tycker ni att jag skall vända mig till? Begreppet ALLA är för brett.
  • Vilka tror ni vill läsa – damer – herrar?
  • Vilket åldersspann, tror ni?
  • Är igenkänning en viktig del? Jag är ju ganska generös med mina tillkortakommanden – som jag kanske broderat lite……
  • Ni får gärna ge mig tips. Jag vill inte krångla till det men om man har ett mål, så har man.

 

  • Apa tittar i en spegel
    Jag får försöka utgå från hur JAG tänker och sedan göra tvärtom. Det brukar bli bra.

 

Hjo är fortfarande en pärla att bo i.

Joråsåatte…………..jättemysigt. På riktigt. Lagom litet men nära till stort. Perfekt. Skövde 3 mil bort – där hittar man allt och lite till.
Därifrån går Västtrafik och pendel in till Gbg – där jag fortfarande har mitt hjärta – en liten bit, i alla fall.
För 105 kr kan jag åka från oss i Hjo med buss, tåg/pendel från Skövde och sedan buss till Mölnlycke. Allt inom 180 minuter.
Jag tycker det är alla tajders, helt enkelt. Vi gosar långsamt in oss med Hjoborna men vi är mycket hemma och fixar. Njuter av möjligheten.

Röd ros i Annickas Trädgård
Formidabelt vackra rosor. Vi njuter storligen.

Vitsippeskog
Vår utsikt från där vi bor. Lyllos oss. 50 meter till paradiset

Dessutom har jag nu äntligen fått möjlighet att arbeta på plats hos Morgan Nyman AB ca  4.5 mil bort i Stenstorp och det är superkul. Härliga kolleger, roligt med alla kunder, fantastiska fritidshus de bygger och jag säljer, passionerar om villavagnar och är allmänt i vägen. Typ. Ni fattar.

Slutet är nära.

Nu mina kära flickor och pojkar – jag tänker sluta här. Det blir lagom för denna gång. Känner mig nöjd att jag gjort vad jag basunerat ut – nämligen skrivit igen.

Nästa gång skall jag berätta mer om den fantastiska Unnadigresan till Portugal med Tjejgänget i maj. Formidabelt lyckosamt och vackert.
Vilka Tjejer!! Vilka vyer!! Sedan skall jag säkert berätta om något mera men det får vi se då. Sickan har i alla fall en plan. Det är inte dumt.

Middag i kvällssol i Dourodalen
Middag i kvällssol i Dourodalen

Ursäkta alla foton på mig denna gång – väldigt egocentriskt – men det är bara ett startskott för att boosta mig själv – OCH det finns ett budskap i varje foto.

 

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/Tototitoto.mp4

 

Jag säger som jag brukar säga:

To-to-ti-to-to-to-to.

Annicka 🌿🌹

Ekengrenskan
Unnadigresan
Villavagnsbloggen

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Dourodalen, feel good, Hjo, Hur hittar Google mig, mina krönikor, MOrgan Nyman AB, unnadigresan

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.