Goddä, som dansken säger.
Min krönika tog ledigt.
Kan inte fatta det. Tiden. Vem snodde den? Mitt framför nosen på mig. Jag inget skrivit på evinnerliga tider.
Ett par villavagnsbloggar blev det och det var vad orden och inspirationen räckte till. Sedan gick tiden. Vart?
När inget innehåll finns till bokstäverna
Så här är det:
Jag tröttnade på henne. Ekengrenskan. Fick nog. Inspirationen, nyfikenheten, go´et och glädjen fick pyspunka.
Det där att skriva på ett feel-good-sätt kräver sin inspiration.
Jag blev aldrig nöjd med det jag skrev. Jag dissade allt. Undrade vad jag höll på med och framförallt VARFÖR? För vem?
Det tog sig inte liksom. Det vet man ju sedan gammalt – när vedhögen är slut – då får man ta till fnösket – och det blir ju ingen värme av det. Mest knaster och os.
Fnöske, knaster och os.
Så var det med mig. Jag som alltid haft en inre brand som pyrt. Nyfiken på det mesta – villig att hoppa på alla spännande utmaningar som erbjudits mig i livet.
Översatt det mesta eländiga till möjligheter. Jag kände inte igen mig. Saknade mig liksom. Ho-ho ?? Någon hemma ?? Gammeln som tog mig?
Covid och en liten livskris?
En stor del ska jag skylla på coviden – för en Passionerad Liten Resebyrå utan resor eller ens hopp om hopp – det är ingen rolig resebyrå.
Det har varit kämpigt med all osäkerhet, ombokningar, avbokningar, regler och förordningar – i en stadigt förändrande röra. Orka.
Det är inte ens roligt att berätta om. Ska jag lägga ned? Alla dessa prishöjningar, förändringar på plats – är det värt det?
Vad ska bli min ”baby” då? En ”baby” måste jag ha. En som är min, som JAG får fostra. Capiche?
Så har vi ju flyttat ett par gånger också. Packat ned och packat upp och packat ned och packat upp.
Burit, lyft och tänkt. Kan inte här beskriva all i detalj men mycket att röra runt i – den saken är biff, som Fadern hade sagt.
Nu struntar vi i det som var för det har vatt redan.
Nu är allt detta historia. Jag hade möjligheten att ta mig tiden och gjorde det. Det var bra. Nu är jag ungefär som vanligt och det vet inte ens jag själv vad det är.
Det är lite hur som och så blir det även med mina krönikor.
Även om det inte blir jäääääättttelåååånga krönikor så får det bli det som blir.
I första hand måste jag nu skriva av mig för det är så inihilskotta många bokstäver som ska ut ur denna kropp. De kan ju inte komma hur som helst utan i lite ordning – så att de bildar ord. Så tänkte jag.
Jag önskar ju att åtminstone några ska läsa mina ängkla rader. Tilläggas kan att jag säkert kommer att göra tvärtom – och skriva hur långt som helst och hur sällan som helst – eller ofta.
Det blir som det blir och det blir jättebra. We will survive this.
Hittar Google mig och min krönika?
Frågan är befogad för så här är det: Jag vill gärna ha många läsare – såklart vill jag det. Så roligt att få roa andra. Det roar mig, liksom. Double glädje,
Då är det så att det är inte bara att skriva och släppa ut en massa text och tro att den hittar till er.
Hej och tjo. Man måste ha rätt rubriker, rätt sökord, rätt SEO, rätt font, rätt rubrik, rätt ton, rätt slugg, komprimerade foton och döpta efter ämnena innan – och guvetva.
Allt ska vara rätt och man ska hålla sig till ett ÄMNE så att Google hittar. Det är svårt men jag jobbar på det. Resten av mitt liv, if you ask me. It´s a djungle!!!
Redan där är jag ute ur leken. Big times.
Jag har ju inget speciellt ämne. Velar ju runt med tankar och ord och det är ju det som blir ett flöde. Ju. I min värld.
Det är nästan så att jag inte minns hur man staverar. Ens. Nästan, sa jag. Så jag får väl se hur det blir………Allmänt bluddriga krönikor finns ingen formula för.
- Vilka tycker ni att jag skall vända mig till? Begreppet ALLA är för brett.
- Vilka tror ni vill läsa – damer – herrar?
- Vilket åldersspann, tror ni?
- Är igenkänning en viktig del? Jag är ju ganska generös med mina tillkortakommanden – som jag kanske broderat lite……
- Ni får gärna ge mig tips. Jag vill inte krångla till det men om man har ett mål, så har man.
-
Jag får försöka utgå från hur JAG tänker och sedan göra tvärtom. Det brukar bli bra.
Hjo är fortfarande en pärla att bo i.
Joråsåatte…………..jättemysigt. På riktigt. Lagom litet men nära till stort. Perfekt. Skövde 3 mil bort – där hittar man allt och lite till.
Därifrån går Västtrafik och pendel in till Gbg – där jag fortfarande har mitt hjärta – en liten bit, i alla fall.
För 105 kr kan jag åka från oss i Hjo med buss, tåg/pendel från Skövde och sedan buss till Mölnlycke. Allt inom 180 minuter.
Jag tycker det är alla tajders, helt enkelt. Vi gosar långsamt in oss med Hjoborna men vi är mycket hemma och fixar. Njuter av möjligheten.
Dessutom har jag nu äntligen fått möjlighet att arbeta på plats hos Morgan Nyman AB ca 4.5 mil bort i Stenstorp och det är superkul. Härliga kolleger, roligt med alla kunder, fantastiska fritidshus de bygger och jag säljer, passionerar om villavagnar och är allmänt i vägen. Typ. Ni fattar.
Slutet är nära.
Nu mina kära flickor och pojkar – jag tänker sluta här. Det blir lagom för denna gång. Känner mig nöjd att jag gjort vad jag basunerat ut – nämligen skrivit igen.
Nästa gång skall jag berätta mer om den fantastiska Unnadigresan till Portugal med Tjejgänget i maj. Formidabelt lyckosamt och vackert.
Vilka Tjejer!! Vilka vyer!! Sedan skall jag säkert berätta om något mera men det får vi se då. Sickan har i alla fall en plan. Det är inte dumt.
Ursäkta alla foton på mig denna gång – väldigt egocentriskt – men det är bara ett startskott för att boosta mig själv – OCH det finns ett budskap i varje foto.
Jag säger som jag brukar säga:
To-to-ti-to-to-to-to.
Annicka 🌿🌹
Ekengrenskan
Unnadigresan
Villavagnsbloggen
