I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt. Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.
Sanningens ögonblick.
Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år. Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.
En klänning ser dagens ljus.
Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.
Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.
Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?
Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.
Kuriosa och tips i Hjo.
Stadsparken.
Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes. Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?
Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.
Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien
Bo på hotell eller camping i Hjo.
Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi användeHotellpremien.sedå när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.
Campingmöjligheter finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.
Småstadskänsla.
Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder – berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..
Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?
Man ska ha husvagn….
Costa del Sol
Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.
Detta saknar jag sååååå mycket.
Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.
Ett litet kjoltyg.
Här tar det abrupt slut.
Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.
Det är så det är.
Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.
Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.
Det får bli en kortis idag. Igår hann jag inte. Orkade inte. Hade en vakarnatt natten innan och då blir det inte mycket koncentrat på tankar och bokstäver. Åsså är det ju det där med flytten………en kär vän sa häromdagen – Du som packar hela tiden – så mycket grejor får det väl inte plats i en villavagn?
En bråkdel. Köket och mitt kontorsmaterial tar största platsen i lådorna. Ändå har jag rensat. Igen.
Hon bor själv i en. – Ni har ju gjort er av med allt förut, ju? Fick förklara att det kallas D-R-A-M-A. Om jag skriver att jag packar lådor – då tar det ju slut där. Då kan jag inte filjoxa vidare i mina skriverier. Vad ska jag då skriva om? Plus att jag tycker om att brodera med orden. Hon förstod.♥. Tror jag.
Drama-Queen? Fyller en funktion. För mig då, alltså.Alla känslorna på en och samma gång.
Vakarnätterna.
Har ni sådana också? När sömnen inte infinner sig öht och natten är en enda väntan på att det ska bli dag? Ibland smyger dessa nätter på mig – b ´a så b ´a. Jag kan somna till, vakna efter en kvart och sedan är det kört. När jag är orolig för något – förståeligt att grubbla då – men ibland kommer de ändå. Glad, tacksam och lycklig. Ingen oro alls. En liten flytt – jo – men det är ju ingen katastrof.
Suss gott, du Lilla.
Det är i de lägena jag är tacksam att jag slipper gå upp på morgonen för skiftgång på jobbet. Jag har prövat på det i några år, också. När jag arbetade på fantastiska Landvetter Flygplats var arbetstiderna ett dilemma. För mig. Att börja klockan 04.30 på morgonen kräver att man lägger sig i tid. Även om man gör det och sömnen inte infinner sig – då blir man spagetti och köttfärsröra i hjärnan.
Ingen bra hjärnsubstans.
Inte en god blandning att ha däruppe. Fy. Fantastiska år bortsett från det där med spagettin – med härligaste kollegerna – som jag fortfarande har kontakt med – bless you för att ni fixar tiderna. Puss på er.
Utan flyget – inget Landvetter.
Det hinns inte med mer………
Kära läsare, vänner, följare och andra härliga – jag måste ge mig. Det duger inte att sitta här – fastän jag känner att jag kommit igång nu…………Oh well – vad är väl en bal på slottet?
Ska öva lite till bara. Har problem med vänsterbenet. Också. Söta kalasbyxor han har, förresten.
Tänker att vi skall hålla modet uppe. Färg, glädje och förhoppningar. Vassegoda. Det blir bra, det här. Hör av mig igen snart. Kommer att fortsätta med mina D-R-A-M-A-N………if you know what I mean……….
Vackert. Egen bild. Andras blommor.Vita Sippan. Den Fina.
Åsså den lilla påskhälsningen. From me to you. With love.
Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider. Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.
Hur många skruvar finns det i en låda?
Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!
Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.
Ska vi gå hit eller dit?
Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄRför att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.
Oj. Så gott. Så otroligt gott.Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.
Plåtnisse.
Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.
En liten näpen sak
Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.
Ännu mera bananlådor att fylla.
Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!! Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!! Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.
Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?
En kostym för speciella tillfällen……Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?
Vad är väl en macka?
Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.Sanning, tror jag.
G´natt.
Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.
Sweet dreams.
Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.
Morsning och godbaj.
Annicka
PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.
Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.
En solskensdag. Sparar jag på. ♥
Stiltje i några dagar.
Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”
Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.
Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.
Många glas blir´e.
Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.
Lite Hej Då och Tack.
Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.
En vy att minnas. Hela livet.
Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…
Unnadigresan – vad händer?
Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.
Tacksam för mina nöjda kunder.
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan
Inte självklart.
Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?
Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….
Mamma Carolas Sirapskubb ♥
Ingen utbildning idag.
Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.
Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!
Vackert så att man suckar.
Så släcker jag ned.
Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.
Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.
Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här – Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.
Det var en gång en gång – och den var sandad.
En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know. Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.
Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)
Barnasinne.
En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.
Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.Vårrulle in the making. Ser mest ut som ett örngott med jox på men vänta bara……
Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.
Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.
Syjumper och nätverkande.
Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.
Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.
Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här– som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.
Bästaste Eva Synnergren
Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!
Härliga Lena Nilson på Antika Syfabriken.Textil- och återbruksdesigner.
En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.
Kreativt arbete och hobby. I like
Tåååååålamoooood.
Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.
Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.
Varför just Hjo?
Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.
Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo
Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.
Vasaloppet på TV.
Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.
Heja, heja!
Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.
Solnedgång i Mora Noret.
Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/
Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.
Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.
No return.
Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.
Let it shine. På oss alla.
Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.
Hur har ni det, kära läsare? Hoppas ni håller ut och hittar goda saker att bli glad åt. Vet så väl att man måste aktivt söka alternativ. Inte mycket läggs på en bricka och serveras med champagne här i livet. Man får börja med en bricka…………..sedan får man lasta på. Eller av.
Våren på G! Kom igen, bara. Jag är beredd!!!
Solen strålar.
Hur skönt är inte detta? Ljuset, värmen, hoppet. Varm korv i bröd. På den egna verandan. Varm korv kan man äta närsomhelst. Kokt wienerkorv. I färskt korvbröd. Med stark senap. En kaffe därtill och magen tror den är på bröllop en stund. Efter några timmars arbete är det skönt att pusta – även om det är skönt att kroppsarbeta efter ett halvår av stillasittande. I princip. Vardagsmotion, helt enkelt. Som jag uppskattar så mycket. Gym i all ära, men att kratta, köra skottkärra, gräva, bära brädor…………….dä ä livet dä, se. Lite meningsfullt kämpande i lagom – gärna unset lite för stor – dos. Knas? Möjligt. Det är sådan jag är.
Funkar alltid. Man blir mätt. Man blir glad. Man vill ha en till.
Dags att dra vidare.
Precis. Ni hörde rätt. Vi tänkte att det är hög tid att utnyttja tiden som bara rinner bort – i dessa covidtider. Att bara sitta av tiden, liksom. Vänta på…….vad? Nej, nej, nej – sådant har vi inte lust med längre. Det kan hålla i sig genom hösten också med coronan och då är det lika bra att agera. NU. Så det har vi gjort lite sådär långsamt och utan större basunerande sedan i höstas. Processer att bearbeta.
Man måste inte trumpeta ut allt innan man ens vet själv. Allt tids nog!
Vi har rekognoscerat lite runtomkring i Sverige ett antal gånger. Letat plats för själarna att bo när vi inte bor hemma i Göteborg eller Spanien. Om vissa ställen har vi sagt – ALDRIG I LIVET. Andra platser har fått halvt godkänt. Några har fått helt ok. Hjo fick klart godkänt. Extra-extra speciellt klart godkänt i Hjo. Lite småkära i det samhället. Så………………..dit beger vi oss. Flyttar vår villavagn från Skåneland och hittar på något annat bus istället.
Kanske kommer vi att bo här? Vi är ju vana vid att bo minimalistic
I april går vårt flyttlass så nu håller vi på med demontering av trädäck och allt annat. Många skruvar och brädor bli´re. Bananlåda efter bananlåda med inomhuspryttlar – som är många men ändå hanterbart. Trots allt. Det var 3 000 ggr värre att flytta från det stora huset. Anyway – tror Mats dragit ut MINST 4 000 skruvar vi det här laget. Jag drog ut ungefär 200……Men jag drog i mig 2 koppar kaffe, så det jämnar ut sig.
Inte badkrukor i alla fall.
Bra med nytt syre.
Är inte rädd för förändringar – men vissa förutsättningar måste vara klara – sedan är det bara att köra. Att inte ha skulder, inte vara utlämnad till elaka människor och ha en liten slant på banken. Sedan grejar man det mesta. Hälsan, förståss – men den är alltid en förutsättning för att kunna göra vad man vill. När man kan och vill – då får man se till att greja till det, helt enkelt. Ögon som ler från hjärtat och att vara nyfiken – då brukar det ordna till sig.
Man behöver syre annars kippar man efter andan.
Söderslätt i Skåne
Fantastiskt fint. Vi har älskat det. De milslånga stränderna. Utsikten. Rapsåkrarna. Smörrebröden. Pommes frites och vitlökstjosesås från Restaurang Amalfi………………..Närheten till Köpenhamn och flyget till Spanien. Och allt annat som varit fint. Det är mycket, det.
Vi flyttar vår villavagn, helt enkelt. Fniss.
Otaliga mil har jag gått på stranden. Kilometer efter kilometer. Magiskt. Syre. Mycket syre. Grussvägarna mellan rapsfälten. Byta luft i lungorna. Njuta av det vackra. Njuta av möjligheten att ha möjligheten. Hade covid inte kommit så hade vi kanske tänkt annorlunda – men nu bejakar vi möjligheterna och lusten att ta nya steg. Livet är trots allt det som pågår nu. Livet måste levas. Inte sittas av. Välkommen Möjligheter och Lusta!
Smörrebröd på danskt rågbröd. 3 st för 85 kr. Superfräscht och gott!!!Jag är en riktig gurkinläggare, jag. Redan i somras föddes idén om Ekengrenskan. Skyndat långsamt.
Smörrebrödets lov.
Denna lilla macka som har så mycket på sig. Konstigt att den inte finns att köpa uppåt landet – vad jag vet. Hade livet varit annorlunda så hade jag kunnat öppna ett litet smörrebrödsfik någon trevlig stans. Hjo, kanske? Hmmmm. Ny fick Sickan en ny plan.
En gång drev jag en bilverkstad med 3 anställda. Fattar ni? Inte jag. Sant, dock. Kan jag laga däck kan jag laga smörrebröd, kom jag att tänka på nyss.
Smørrebrød kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en ganska bastant smörgås, som vanligen består av en skiva grovt bröd och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen och vissa typer av smørrebrød kan även utgöra huvudrätten i en måltid. Vissa smørrebrød är så populära i Danmark att de fått egna namn, till exempel Sol over Gudhjem(rågbröd, rökt sill, gräslök eller lök samt en rå äggula), Dyrlægens natmad (rågbröd, leverpastej, saltrulle, lökringar och sås) samt Stjerneskud (franskbröd, sallad, tomatskivor, panerad rödspättafilé, räkor och kaviar)./ Den lille Danske i Trelleborg
Supergott. Med en liten ölpinne till. Eller vatten, eller hallonsoda. Bara ni trivs.
Tiden har sin gång.
Vi äter sällan ute numera. På restaurang, alltså. Ikväll gjorde vi det. Det ekade nästan därinne. Mycket lite med folk. Ho-ho! Restaurang Pärlan i Beddingestrand. God mat. Härlig utsikt alldeles vid havet. Ta vägen förbi i sommar. Det är värt det.
Som sagt – tiden har sin gång. Jag har min. Sengång. Dags att natta sig. Skönt att få tänka tillbaka på en fin dag, en fin kväll och en trevlig stund med vänner. Det är sällan vi träffar någon öht numera. Trist som tusan men det skall bli ändring på det. Någongång.
Tycker om lugn. Också. Och riv. Också.
Det finns ingen självuppfyllande profetia i detta att det måste hända saker hela tiden i mitt liv. Det måste det inte. Att lägga in gurka är bland det bästa jag vet. Stillsamt. Att skriva krönika för er är också fantastiskt. Stillsamt men utmanande. Att baka bröd eller dra ur skruvar – stillsamt och trevligt. Fara och flänga – ger energi. Ett måste. Det också.Oavsett så måste det berika på något sätt. Det är det som är grejen.
Så……gå ut och berika dig med något. Det är du som vet vad som ger just dig mening. ♥
Kram, Annicka
PS. Dela gärna med dig av mina krumeluringskrönikor till andra. Ni är min förlängda arm att nå ut till fler.
PPS. Kommentera gärna om ni orkar – det är roligt att kommunicera – inte bara köra en monolog, som jag gör. Ju.