Annicka Ekengren

Korkad. Suveränt m a o.

9 januari, 2021 by Annicka Ekengren Lämna en kommentar

Hilsen.

Egentligen borde man be korkeken om ursäkt. En utomordentligt smart och användbar produkt. Inte alls korkad.

How do they do it?

Visste ni att 50 % av jordens produktion av kork kommer från Portugal?
Att det är ett utmärkt material för isolering – t o m som material för en husfasad?! Människan lär ha använt korken som material i över 5 000 år. Man får vara uthållig om man ska vara en korkeksskalare. Eken måste vara minst 25-30 år innan man ger sig på och skalar av för första gången. Ni förstår. Vem har tålamod att sitta där och vänta medan den växer till sig? Jag bara undrar. Ferdinand, kanske?

Korkek — De är lite spretiga, korkekarna. Man känner väl igen dem med sitt krokiga växtsätt och kraftiga bark.

Maken och jag har åkt genom ändlösa skogar både i Portugal och Spanien och det är en häftig syn med dessa spretiga och numrerade träd – vilka anger ordning på vilka träd som står på tur nästa gång.

Tjur vid korkek — Jag trivs bättre hääääääär.

Ungefär var 9:e år skalar man bort barken från korkeken, bryter sönder den, torkar den och processar den. Barkens egen kåda fungerar som klister när korken pressas ihop i hög värme. Ut kommer stora kuber, som man sedan kan skära ner i lagom stora bitar och därefter göra den produkt man vill av den. Handväskor, kepsar och husfasader. Det är ingen åning på allt. Jag har sett hur man tillverkar och det är fascinerande. Människor kan. Vill ni läsa mer om vad man kan ha kork till så klicka här. På engelska i o f s men det känns vederhäftigt.

Avskalad korkek — Lite naket kan man tycka. Så här har man gjort i generationer.

Skulle korksuget bli alldeles väldigt stort, så kan ni klicka och titta på denna film. Only for you, ma friend. Lite coolt att lära sig nya saker, tycker jag. Man har ju inte mycket annat att göra i dessa förjolade covidtider. Förvalta tiden. Det gör vi hela dagarna och kvällarna. Sitter där och förvaltar tiden, Mats och jag. Vad kan då vara bättre än en utbildningsfilm? Eftersom jag är speciellt förtjust i Portugal och de är de är stora producenter så kommer denna film därifrån. Superintressant. Luta er tillbaka och och bered er på filmtajm. Popcorn och en påse godis och ni är hemma.

Röda mattan i Malaga — Röda mattan till Cine Albéniz i Málaga

Framtidstro.

Har börjat ta tag i glöden för Unnadigresan igen. Kände mig lite skadeskjuten förra året med alla inställda resor pga covid och osäkerheten om vad som skall ske. Med allt. Ska jag satsa mer? Lägga ned hela hjärtat på något som ändå inte blir? Göra annat? Vad? Tiden går, jag blir äldre och det är SLÖSERI med tiden att inte använda den. Så tänker jag. Har alltid gjort. Nu har jag processat klart och reser mig ur askan likt fågel Fenix.

Jag ÄLSKAR ju det! Ju.

Unnadigresans logotype. uftballong — Färger, möjligheter, glädje och upptäckarlusta. Unnadigresan.

Uschamej, så inte roligt det var. Besvikna resenärer, besviken Annicka och en värld i upp-och-ner-läge. Resebranschen är………..lite känslig. Om man säger. När flygen ställs in och länder går in i lock-down – då reser man inte. Man reser sig inte ens.

Gammalt mög — Man får gräva där man står. Fniss. Kiviks Marknad med Syrran.

Hitta nya idéer – som är genomförbara – med de begränsningar och möjligheter som kommer att finnas. Vill gärna fortsätta med Portugal och gärna återigen Spanien. Men gräv där du står, sa en kär vän för ett tag sedan. Med så mycket tid som vi spenderar i Spanien, så borde jag fortsätta gräva efter pärlor där – Annickas Pärlor. Sa hon. Gullet. Jag har samlade uppslag, ska ni veta. En hel del förarbete är gjort. Unnadigresan har gjort några lyckade resor dit redan men det finns annat och mer att uppleva……..Nu när jag är mer varm i kläderna. Ni fattar.

Lavendelolja — Lavendel. Här kokar Eli det som skall bli lavendelolja. På gammalt maner. Tätar med deg!! Ett superutflyktsmål. Genuint.

Precis. Fortsätta hitta pärlor till er. Covid kommer att ta slut och vi kommer att börja resa igen. Of that I am sure. Gäller att inte bli skogstokig innan dess. Gäller att hitta formen och sättet – samt att få det att gå ihop sig. Det svåraste av allt. Stora pengar att utforska och våga lita på att man får leverans av det överenskomna på plats.

T-shirt Choose to shine — I en affär i Málaga. Fanns inte i min storlek men texten är jag. Loving it.

När man anordnar resor enligt paketreselagen, måste man till Kammarkollegiet ställa en bankgaranti (egna sparpengar eller hus t ex) som täcker resenärernas kostnader – OM resebyrån skulle hamna på obestånd under resans gång eller tiden innan. Varje år skall man uppge budget och antal resor. Innan jag vet om det blir något. Innan jag vet om någon vill åka med mig.

T-shirt med texten Don´t stop — Ytterligare en T-shirt med för liten storlek men med budskap som är jag. Endast det bästa är sämst nog.

Så om jag anordnar resor på vår och höst så måste bankgarantin täcka de medel kunden köpt resan för av mig.
Det är såklart inte gratis. Banken tar ut en nätt avgift för att jag garanterar med mina egna pengar. Bra affärsidé. Att jag inte tänkte på det….Banken är ingen välgörenhetsinrättning. Om någon oförhappandes trodde det.

Plånbok i skruvstäd — Man får hålla ihop både det ena och det andra i dessa tider. Alla tider, förresten.

Att resa är att leva.

Inte själva resandet i sig alltid. Jo, förresten. Hela resan. Destinationen. Hela upplevelsen. Möjligheten att lära sig nya saker. Se hur andra lever. Annan klokskap. I was born that way. Nyfiken. Häromdagen frågade jag Mats – visst är jag vanlig fast bara med lite mer energi än många andra? Jag hade precis gjort kåldolmar, knäckebröd och kålgryta. Det blev lite intensivt i några timmar.

Douro och Casa do Romezal — Kåldolmar eller en resa. Upplevelser bägge båda – men olika. Kammarkollegiet behöver inte bry sig i kålfallet.

Kände att jag behövde strykas medhårs just i den stunden. Kände mig liten. Nä, sa han bara. Samtidigt log han. ♥ På torsdag ska jag fråga om han vill utveckla det lite till. Är jag inte vanlig eller har jag inte energi? Tror jag vet svaret men så här i covid-tider får man hitta på lekar för att få tiden att gå……… Vi har i alla fall varit ett par i 23 år så något vanligt rätt måtte jag ha gjort. Fniss.

Nyponsoppa med grädde — I must have done something good tra-la-la-la

Kära konfirmander, sa Pastorn.

Det betydde oftast att det var slut på predikan. Min konfirmationspräst. En tvättäkta Schartauan.
En del människor säger att man får det man behöver. Att sådant kommer till en. Jo, jag tackar, jag. En semla skulle sitta bra men det kommer ingen än – vad jag kan se.

Semla med grädde — Detta skulle jag behöva. Kom till mig.

Till alla som säger att man får vad man behöver: jag kan till er säga högtidligt här och nu: Just denna stränga präst behövde inte jag. Apselut inte. Han gjorde inte gott. Verkligen inte. Han har orsakat så mycket smärta och ångest. Nedrans gubbe. Med sina domedagspredikningar, om Domens dag och agnarna skola skiljas från vetet, sparvarna skola täcka himlen på Domedagen. Gott om sparvar var det när jag gick hem från konfirmationslektionerna.

Vete, vallmo och präskrage — Så himla roligt var det inte då. Jag är stor flicka nu.

Så klart var jag dessutom en av agnarna. Det begrep jag ju. Jag skulle sållas bort och min familj skulle få komma till himmelen medan jag fick bli kvar. Ensam. Än idag – fastän jag är sjättifem år – vaknar jag kallsvettig ibland över att jag inte får följa med. Vart vet jag inte men jag får lik förbaskat inte följa med. Nedrans prästelände. Så. Nu var det sagt. Har väntat 50 år på att säga det. Dumma dig. Jag är lite försiktig med orden – så att jag inte får ångra något………..

Lama — Vet hut. Skrämma barn på det sättet!!!!

Kära ni, säger Annicka.

Nu är det färdigt och klart. Signed, sealed, delivered and yours. Det blir inte mer nu. Inga sparvar så långt ögat når. Inga veten, inget tvång, ingen rädsla. Bara bra saker. Och covid, förståss. En följeslagare nu för tiden.

Målat öga — Inga onda ögon idag. Long gone.

Idag skall jag ha visning av en fin villavagn i Grottbyn. På avstånd, ingen beröring, torkning etc etc etc. I know. Ni kan veta att jag ÄR försiktig och ansvarsfull, så behöver vi inte avhandla det något mer. Som när en väninna ringer – hostar i telefonen och ber om ursäkt och säger: Det är inte corona ♥. Vi har blivit halvt tokiga pga denna pandemi. Vi får ha överseende med varandras små pandemi-egenheter.

Ha fina dagen. Det blir en bra dag. Klart. Slut.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

När det blir upp och ner.

2 januari, 2021 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

En stjärna på himlen föds. Anno 2021. Välkommen.

Det var då, det.

Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Yoga style — Så här kom jag ut. Fast jag var lite mindre och hade inte röd tröja.

Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.

Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.

Mamma och pappa i lampans sken — A little bit of both – Annicka

KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.

Mamma och Annicka — Jag kom till slut. Veni – Vidi – Vici.

Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.

Old age — Som sagt. Försöker hinna med……

Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.

Kvinna med väska — Livet är en enda stor resa.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?

Gammal bakelittelefon — Ibland efterlängtad……

Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS. Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..

Rosa telefon — Den dåsa. Tack lilla E för att du myntade det.

En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.

Skylt med texten How to be lovely — Jag jobbar på det. How to be lovely.

Nytt år. Välkommen 2021.

Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:

We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary

Ingen ordning på allting.

Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.

Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut – säger man bägge eller/och båda?

Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD

Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.

Inga nyårslöften.

Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.

Pojke pratar med tomte n — Man måste lyssna. Inåt och utåt.

Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!

Melerad päls — Det ska vara PIFF i livet. Annars får det quitta.

Kakor och rårakor.

Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.

Mandelbakelser med hjortron — En mandelbakelse varje nyår har aldrig skadat.

Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.

Tom tallrik med såsrester — Oxfilé med pepparsås och gratäng. Long gone. Hann inte fota själva maten……Ni får gissa.

Rårakor in the making. Hann inte fota resultatet. Det var ju festmiddag. Inte social media time. Man får prioritera. Det var smaskigt gott.

Enough is enough.

Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGET jag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥

Att stilla önska får man. Gjorde just det.

Kärlek och kakor till folket!

Å där kom Mats med kaffet. Bless you.

mandelhjärtan — Kärlek och kakor till folket!

Ta-ta. Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

Omhuldad, omsluten och skinkmackad.

26 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.

Vit amaryllis — Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.

Julannandagsmorgon glimmar.

Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.

Fluffig fjäderlampa — Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.

Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En fasanhona satt på staketet häromveckan. Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.

Rödhake — En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.

En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.

Granklädd bock — Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?

Jul i Spanien.

Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag. Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.

Cerise Kamelia — En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.

Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.

Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.

Vinterbada gör få människor på Costa del Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….

Annicka Badar — Tacka vet vi vattengympa.

Gibraltar på avstånd — Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.

De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.

Kaffekopp — En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.

Hur firar vi julen i Spanien?

Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.

Polarexptressen — En film om att tro. Polarexpressen

Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.

Julpynt på öppna spisen — Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen

Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.

I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.

Polarexpressen och Tomtenissar — Nissarna och Polarexpressen

Framtiden är vår. Och er.

Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.

Många ansikten — Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.

Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.

Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.

Ta-ta.

Annicka

Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt. Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂

https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

Mera glasyr till folket

12 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Jag bara säger vad jag menar. Glasyr i alla dess former. Må vara på tårtan, i staden, på landet eller i vardagsrummet. Bara gör´t !!

Det stora Piffet.

Mmmmm. Det är vad jag tycker. När man krusidullar på med saker. Lägger extra schnitzung på lite tradiga dagar och gör dem oemotståndliga. Piffar upp en oansenlig tröja med en liten brosch, hajpar läpparna med en piffig trutpasta eller lägger en liten persiljekvist på potatisen? För att man kan!? För att man vill!? För att det är alldeles livsnödvändigt !?

Annicka med jordgubbsglass på beachen — Man kan piffa till sig med en jordgubbsglass t ex! Bara en sådan sak kan gör vem som helst lycklig. Mig t ex

För att själen känner att den är på bröllop när sinnena får sitt vackra. I princip, i alla fall. Kommer ALLTID att tycka så och måtte jag få möjligheten att fortsätta med det. Kom ihåg det alla – om jag någon gång måste bli omhändertagen – förära mig en pifflåda så att jag klarar mig.

Piffig på ålderns höst — Min 97-åriga födelsedag.

Man kan få spel.

Julspel, till exempel. I Málaga. DET, mina kära läsare – det är magiskt häftigt, vackert, coolt och involverande. Kanske kommer ni att åka dit med mig på Unnadigresan en gång – kommer att ha turer dit när allt blir vettigt igen. Om ni inte åker med mig – åk dit själva.

Mysig restaurang i Malaga — På en sidogata i Malaga. Här kan man både njuta och äta. I december. Ute.

I vilket fall: Dagen för premiären av detta ljus- och ljudspel är den stora gågatan Calle Larios smockfylld med jublande människor inför detta mästerverk – men ni har chansen varje kväll från slutet november och Trettondagshelgen. Spanjorer vet hur man festar och visar sina känslor. Missa inte. När Jose Feliciano stämmer upp i Feliz Navidad – som betyder God Jul – då sjunger ALLA med. Jag blir lika lycklig varje gång av att se alla så glada och uppsluppna! Delad glädje är dubbel glädje, eller hur?

Man säljer ljusballonger på Calle Larios — Kommersen på Calle Larios i full gång. Huvudpromenadgatan i Málaga.

Om ni klickar på denna länken får ni se premiären från 2019 ! Missa inte detta!!! Det förbaskade covidviruset förhindrar den stora folkfesten i år – men ljus- och ljudskådespelet pågår varje kväll. Ändå. Såklart finns det åsikter om att detta ljusspel drar för mycket energi och att det inte är bra för vår jord. Jag backar i den frågan och bara njuter. Så får det bli.

Ljusbåge i Malaga — Ögonblicksbild från förra året när Mats och jag var där. Jag blir lika lycklig varje gång jag får uppleva detta skådespel.

Tomte tittar på — Även tomtar får vila ibland. Calle Larios är inte sämsta platsen precis

En salig blandning.

Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Så fick ni veta det. Just nu är livet en salig blandning av pepparkakshusbakning, 5-2-diet, längtan och saknad efter kära och nära OCH lakritsbilar. Har ni smakat? Ta 8 st ur påsen och möla i er. Gott. OM ni tycker om lakrits – alla gör ju inte det. Förstår inte hur ni klarar er i så fall. Tips bara – häll inte upp i skål och glöm av. Bilarna blir fuktiga och lösaktiga 🙂 ! Fässka bilar är bäst. Direkt ur påsen. TIps från er coach.

Ahlgrens Lakritsbilar — Ett måste i var mans och kvinnas hem.

Det är det jag alltid sagt.

Rosa – eller DÅSA som lilla E myntade – är en fin färg. Eller lila. I like. I love. I Trelleborg finns gigantiska växthus som en dansk tomatodlare driver. – Alfred Pedersen & Son. Han driver ett drivhus, helt enkelt. För att kunna få större skördar och längre säsong använder han en ledbelysning, som ger lila sken. Hur snyggt som helst, tycker jag då, men det tycker inte andra.

Vacker väg — Som en saga för oss lilarosatokiga

”Problemet är nu att ljuset blivit lila, ett ljus som en del upplever som direkt störande och som lyser in i hus och hem. Nu har miljöchefen i Trelleborg fått in detta som ett ärende. Man har klagat på det starka ljuset från växthusen. Från den 6 november har de nu släckt ner belysningen mellan klockan 17 till 23 för att störa mindre. Sedan har vi bett dem inkomma med en vidare åtgärdsplan, säger Mikael Norén, miljöchef i Trelleborg. När vi talar med folk verkar ljusfenomenet främst uppstå när det är lågt liggande tjocka moln och som då blir belysta underifrån. Miljöförvaltningen har haft kontakt med Alfred Pedersen & son som driver tomatodlingen och där vill man gärna hitta en lösning./SVT Nyheter Skåne”

Vrålrosa himmel — På väg till villavagnen från Trelleborg. En stunds njutning. Lys på mig – gör ingenting alls.

Så drar vi till med slutklämmen, då.

Inser att om jag skall växa och bli stor krönikör – då måste jag jobba mer med detta. Ha det som ett jobb. Liksom. Får se hur det går med det. Vara fokuserad. Ni vet. Jag vet. Jag ÄR det men på många saker. Samtidigt. Så rädd att missa. Någonstans trivs jag väl med det annars skulle jag väl göra annorlunda. Vad vet jag. Anyway: Som att jag har en tygbit som ligger och skriker efter mig. Som vill bli insydd. Den måste jag ta hand om. Fortfarande mycket kvar att fila på på mina webbsidor. Förlåt evasynnergren.com . Det sker det som sker.

Måste laga mina skinntofflor. Köra administration och fixa bokföring. Det blir en del fastän årets företagsinkomster är blygsamma. Fundera på framtiden, nuet och om jag skall ha kaffe till frukost eller te. Smör eller inte på mackan. Stora beslut. Plus en massa saker jag gör, tänker och filurar på som jag inte skriver här. Allt har sin tid.

Röd bougeanvilla — Juleröda blommor från våran gata i sta´n. På Costa del Sol

Kvällsbelysning i Marbella — Minnenas Television. Typ. Förra julen.

Ha fina dagen. Alla.

Gack nu ut och ha en fin dag. Hoppas att alla av er kan det. Gack in i köket och gör en god kopp kaffe, häll upp ett glas juice, smygsmaka på pepparkaksdegen eller hitta på något bus. Ta en chokladbit, vet jag. Det är livgivande.

Det blir te, macka med smör och så ska jag spontankyssa maken. Så får det bli.

Kram på er.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Ibland köper man sig en liten fotsalva

28 november, 2020 by Annicka Ekengren 11 kommentarer

Hilsen.

Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?

Happy fejs — Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”

Det kunde varit värre.

Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.

Livsmedelsaffär — Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!

Frysen full. Inte jag.

Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.

Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Här behövs ingen frys.

Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.

Vitlöksklyftor — Gott. I lagoma mängder.

2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.

Fröknäcke — Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma

Vi har blivit med oaj-faj.

Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.

Rapsfält — Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.

Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.

Det här med reklam.

Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?

Alla dessa mejl – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant? Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.

Nu är vi där igen.

Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.

En liten bok och ett glas vin — En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.

Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.

Tulpaner i Amsterdam — Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans. Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa. Så länge det är greppbart, alltså.

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du? — Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in. Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt — Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.

Julemys i Villavagnen — Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall. Dopningsexperiment på unga flickor.
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

Bellis — Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar — Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning — Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.

Spanska grönsaker — Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Annicka Ekengren

How do they do it?

Framtidstro.

Att resa är att leva.

Kära konfirmander, sa Pastorn.

Kära ni, säger Annicka.

Det var då, det.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Nytt år. Välkommen 2021.

Ingen ordning på allting.

Inga nyårslöften.

Kakor och rårakor.

Enough is enough.

Julannandagsmorgon glimmar.

Jul i Spanien.

Hur firar vi julen i Spanien?

Framtiden är vår. Och er.

Det stora Piffet.

Man kan få spel.

En salig blandning.

Det är det jag alltid sagt.

Så drar vi till med slutklämmen, då.

Ha fina dagen. Alla.

Det kunde varit värre.

Frysen full. Inte jag.

Här behövs ingen frys.

Vi har blivit med oaj-faj.

Det här med reklam.

Nu är vi där igen.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Det är idag det händer.

Utfall, infall, bortfall.

Pandemi och möss.

Pilutta, sa musen.

Det gäller att tänka bort.

Tidsnödig.

Surdegar och julgardiner.

Myror i brallan

P1 och annat på P.

Om inte om vore……

Fortsatt osäkerhet.

Enough is enough.

Änden.

Här finns jag!

Övrigt