rårakor

Hilsen.

En stjärna på himlen föds. Anno 2021. Välkommen.

Det var då, det.

Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.

Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.

KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.

Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.

Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?

Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS.  Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..

En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och  sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.

Nytt år. Välkommen 2021.

Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:

We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary

Ingen ordning på allting.

Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.

Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut  – säger man bägge eller/och båda?

Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD

Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.

Inga nyårslöften.

Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.

Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!

Kakor och rårakor.

Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.

Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.

 

Enough is enough.

Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGET jag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥

Att stilla önska får man. Gjorde just det.

Kärlek och kakor till folket!

Å där kom Mats med kaffet. Bless you.

Ta-ta. Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree