• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

frukost

Det närmar sig ett slut. En början.

20 mars, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen.

Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider.  Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.

En skylt med Too busy to be organised
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.

Hur många skruvar finns det i en låda?

Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.

Villavagn skall flyttas
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!

Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.

Vägval
Ska vi gå hit eller dit?

Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.

Falköpingsost
Oj. Så gott. Så otroligt gott.
Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.

Plåtnisse.

Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.

Ljusblå scilla
En liten näpen sak

Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.

Bryggan och horisont
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.
Småsnäckor i handen
Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?
Stenstrand
Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!!  Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!!  Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.

Friterade risbollar in the making
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.

Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?

Modeshow
En kostym för speciella tillfällen……
Tyg medexotiska  fåglar
Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?

Vad är väl en macka?

Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.

Nybakat bröd
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.
If you dont live for something
Sanning, tror jag.

G´natt.

Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.

Krona och fjädrar
Sweet dreams.

Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.

Morsning och godbaj.

Annicka 🌿🌹

 

PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.

https://ekengrenskan.se/kaseri-kronika-blogg/

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: 5:2 diet, Annicka Ekengren, Blogg, blommor, Defigit AB, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, flytt, Framtid, fröknäcke, frukost, funderingar, Hjo, kåsera, Krönika, livet är nu, nybakat bröd, ost, Skagenröra, Söderslätt, spanien, Tyg, unnadigresan, Villavagnar

Fantasi versus verklighet

21 februari, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Bortresta. Hemkomna. Snö när vi for. Barmark o plusgrader vid återinträdet. Det är nu det börjar. Ljus, vår och…..nytt liv. Ut och röja i den lilla rabatten. Kaffe på verandan och ny luft i lungorna. Tack. Very welcome.

Annicka kramar
Närkontakt. Villavagnskramen.

Utbildning och bondning med kollegerna.

Varit på utbildning hos Morgan Nyman AB i Stenstorp. Nära Hjo. Träffat kära kolleger. Skuttat runt i nya modeller.

Villavagnen Roecliffe
Bara att flytta in! Vad väntar ni på?

Lite fotoshooting med kollegan Daniels nya superduperkamera – av och med yours truly. Några snabba skjut, om man översätter fotoshot. Låter farligt och opassande men det gick lugnt tillväga. Påfyllning av kort var på sin plats. Nu har ni sett stranden i Beddingestrand i alla årstider. Min superpinka toppluva på allavägar och upp i alla trän. Året har snart gått runt. Jag har gått runt. Mig själv. Flera gånger om. Nypåfyllning mottogs tacksamt.

Annicka i Superpink mössa
Jag har snart klättrat i varenda vindpinade pilträd i hela Södra Skåne med min superpinka mössa.

Langsam fahren, bitte

Det var en fröjd att lyfta på rumpan och bege sig på vift ut i den stora världen. I den världen där människorna faktiskt finns. Vi håller oss så undan från covid och människor att vi skulle kunna tro att vi bor på Mars. Tomt och rätt allena men vi är friska. Skönt. Man vet ju inte hur det kan drabba en, ju. Ska erkännas att det tar på en MEN……..det är vår på G och det går att vara ute. Våren kom igår, faktiskt. Några timmar. Plusgrader. Solsken. Fågelkvitter. Hackspett som äter fröer på sitt lilla sätt – upp och ner. Man blir glad.Puss på dig, solen.

Hjärta av tulpaner
Hjärtat på fel ställe men med rätt budskap ändå.

Jojo. Sov över i vår favvostad Hjo. Denna mysiga lilla bygd. Lite kallt om nosen nu i vintertider men så hjärtefint. Allt ligger i centrum – större än så är inte samhället. Finns många restauranger och och små mysiga affärer. Åsså finns det semlor. Vi var där på Semlans Dag. Gissa om vi ätit. Rätt. Vi åt. Det har varit ett semleår i år utan dess like. Aldrig någonsin ätit så många – men så har det inte varit covid förut och inte har vi varit i Sverige på vintern, heller. Ni fattar. Vi bestämde i förrgår att DEN Wienersemlan får bli den sista. Poff – det blir semlemage av sådant. Ni kan förstå hur en sådan ser ut i profil. Outstanding, om man säger.

Målad mage
Kanske inte så dumt med semlemage ändå. Rätt vackert. En bulle i ugnen, eller hur det nu är man säger.

Bott på hotell och njutit. Så covidanpassat som bara den. Ingen trängsel i frukostrummet. Handsprit överallt och a-v-s-t-å-n-d. Knappt någon personal alls. Heerregu, när covid lugnat ner sig skall jag ansöka om att man tar bort ordet ”avstånd” från ordlistan. Ordet ska förbjudas, helt enkelt. If you ask me – så gör inte det för då vet ni vad som vankas.

Chokladkartong på säng
SURPRISE!!!! Ett kärt välkomnande. Vi tappade hakorna. Alla. Kära vänner i Spanien hade fixat en överraskning. TACK M & R!
Grillat i Hjo
Grillat är godast i Hjo. Om man har fantasi, alltså.

Vandrat gata upp och gata ned. Kallt men välkomnande ändå. Så mycket gång var det nu inte. Egentligen. Bilpromenad, som jag brukar kalla det. Så är det ju – en varm bil är ett fantastiskt alternativ när det nyper kallt. Bekvämt, ombonat och tillgängligt.

Soluppgång över Vättern.

En vacker vy att vakna till. Bara titta. Inte bada.

Badplats i Hjo
För den sugne.

För den väldigt sugna fanns det möjlighet till vinterbad. Att gå på vattnet, liksom. Det kunde man gjort om det hade pockats på det men det var inget i min kropp som kände just den darrningen av välbehag. Förstår att det är det nya man borde hoppa på men trots alla bedyranden om att det så skööööönt – EFTERÅT – så avstår jag gärna. Är inte där än………… Jag tycker bättre om när det är skönt före än efter – för då vet man att det verkligen ÄR skönt eftersom man är mitt i det, liksom. Efteråt kommer sedan och det kan man ju aldrig vara säker på.

Lama rullar i gräset
Skönare än isbad, tänker jag. Ögonblicket räknas. Inte efteråt-et. Förutom ett tandläkarbesök. Bäst efteråt.

Fantasi.

Ordet f-a-n-t-a-s-i är ju ett synnerligen bra ord att använda när verkligheten är lite ogästvänligt verklig.  Gaaaaaah! Kom snart – vår!!!

Spansk soffa
Längtar.
Iskristaller
Iskristaller i närbild. Fint på sitt sätt men inte för länge.
Gula penseer
Colours to keep me awake
Fantasi med verklighet. Sedan.

Kalk var det här!

Tog en liten biltur häromdagen. Med 2 liter yoghurt, 2 kilo potatis och en syndig påse chips ( eller 2 – det var ju extrapris ) for vi hemåt. Tog en omväg och körde in på småvägar. I love it. Bara svänga hit och dit och se vad man hittar. Som svampar på åkern dök de upp. Kalkugnarna.

Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.

Kalkugnar
Här brände man minsann. Kalk till jordbruket, hus och faktiskt att strö över lik för att förhindra pestens spridning.
Kalkbruk
En historia – nu bevarad för eftervärlden.

Spettekaka – någon?

Någon som tycker om det? Inte jag. Inte särskilt. Inte alls. Finns ett bageri någon mil bort från oss. Var där för några år sedan. Häftigt att se handhavandet. Traditionellt bakande. Bra att någon håller på traditionerna. Själv kan jag inte förlika mig med äggsmaken, helt enkelt. Mjöligt och äggigt. Inte marängigt, alls. Jag som ÄLSKAR t e x Schwartzwaldtårta. Skillnad. Allt jag kan säga.

Schwarzwaldtårta
Klar vinnare.

Å andra sidan, Schwarzwald ligger ju långt från Skåne, så man får fatta hur det ligger till. Vi får hålla oss till lokala produkter. Förutom Spettekaka, då. Som JAG tycker. Många älskar det. It´s yours, with pleasure.

Spettekaksbageri
Gaaaaaaaanska grått men solen sken från en klarblå himmel
https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/VID_20180805_132359.mp4

Så vad händer nu?

Nu händer följande: Jag startar TV:n, lutar mig tillbaka och väntar på att ni skall vakna. Helt enkelt. Efter det blir det eventuellt en kopp kaffe – men jag är ingen kaffekäring egentligen. Inte så att jag MÅSTE ha kaffe. Jag dricker för att det är mysigt med 11-kaffe ihop med Mats – men annars………………njaeä. Inga måsten alls. Jordnötssmör på vitt bröd är godare. Å Schwarzwaldtårta. Bara säger. Därefter lite frukost och ut på vårbete. Kosläpp á la pansjis. Hon kan. Än. Jädrar, vad jag skall skutta.

Närbild kossa
Kosläpp. Apselut.

Åsså det sista, då.

Ber att få önska er det allra bästa av det mesta. Tycker ni om rostade palsternackor –  ja, men så ät, då! Unna er! Är det så att ni tycker bättre om att damma av persiennernas lameller – ja, men så damma på, då! Gör det ni kan och trivs med. Alltid något varje dag. Vi får samla på gördetbrasaker, helt enkelt. Själv skall jag njuta av fotot på gårdagens middag. Rårakor med bacon. Fyfabian, så gott det var.

Rårakor med bacon
Goda. Potatis med lite palsternacka, gnuttigt med lök och yttepyttegnutta vitlök.

Let´s Rock!

Annicka som emoji
                                                                                        Let´s rock!!!!!

Kram hela da´n. På garanterat avstånd men ändå.

Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, barmark, Beddingestrand, Blogg, Blogga, body painting, Daniel, den onödiga lilla hemsidan, digital nomad, ekengrenskan, Falköping, fantasi, Färgexplosioner, fotoshot, frukost, funderingar husvagn, Hjo, hotellrum, Hus i Spanien, isbad, Iskristaller, Jordnötssmör, kalktillverkning, Kalkugnar, kåsera, kosläpp, kram, Krönika, Kupolugnar, Lama, livet är nu, mage, Mars, MOrgan Nyman AB, Östra Torp, palsternacka, penséer, Pilträd, Rapsfält, rårakor, Resor, schwarzwaldtårta, semla, Skåne, Skövde, spettekaka, Stenstorp, stockrosor, Surprise, unnadigresan, Vättern, Verklighet, Villavagnar, villavagnar.com, vinterbad, X-net

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2020 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.