• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

funderingar

Hoppa på bussen eller bli kvar.

25 mars, 2023 by Annicka Ekengren 8 kommentarer

Salve.

Hoppa på bussen eller bli kvar.

Jaha, så har det gått 2 veckor sedan sist. Det kan ha gått 2 år också – sedan sist – det beror ju på när sedan sist inföll. Det sedan sistaste jag tänker på är förra krönikan. Bra att jag inte lovade en insats varje lördag morgon – för det hade fallerat direkt. Lördagar kommer för ofta. Jag har inte koll på tiden längre. Inte mycket, i alla fall. Vet att den går i ilfart och att man får bestämma sig för om man vill bli kvar på trottoaren eller om man ska hoppa på bussen.

Inte alltid utsidan som räknas. Det är innehållet man vill åt.

I mitt nya liv hoppar jag på bussen – om jag känner att den går åt rätt håll dvs. Ibland låter jag den passera bara – fastän jag tänkt åka med – och tänker att det blir bra ändå. Kollar in trottoaren, helt enkelt. Lite Hop On och Hop Off. Man går på och av som det passar en. Det finns så mycket fint under nosen så nuet är viktigt som tusan. Bara man ser det lilla i detta nu. Alla har inte ett nu som är NU längre. Ju. Blessings.

Hop on – Hop off

Fysioterpeut i Fuengirola

Imorgon ska jag till en fysioterapeut i Fuengirola – eller i Funkan, som det kallas för – lite slarvigt – för att försöka få ordning på min nacke.  Tror jag har fått nackskott. Som ryggskott fast mer i den där smala delen under själva huvudet.  Nacken, heter det nog……………..Svårt att stretcha den och det knakar i käkarna. Har fått massage många gånger och det verkar som om jag behöver vridas runt på något sätt. Utan att kroppen följer med. Om ni fattar. Det gör inte jag men något i mig måste möbleras om. Förfallet är nära. Watch this space.

Ingen gamnacke här, inte. För full hals.

Lata dagar, aktiva dagar. Dagar som kommer och går.

Vädret är vänligt. Soligt. Skönt. Sommarvarmt, helt enkelt. Vi njuter så mycket att det nästan är opassande…………. Välsignat varde vårt val att göra detta i tid. Sommaren i Sverige och vinterförvaring i solen. Må det få hålla på och hålla på. Å hålla på. Så länge vi kan, vill och har möjlighet. Allt bestämmer man ju inte själv. Visar det sig.

Ett liv utan blommor…….apselut inte.

Har precis vinkat av goda vänner som varit på besök här. De haffade värmen precis. Kalasväder varje dag. Långa promenader.

Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Goda middagar. Många skratt. Djupa och lätta samtal om allt. Upplyftande och en energiboost.

Fin utsikt vid gym-passet!
Strandpromenaden i Marbella är inte så tokig…….

2 kilo på 24 timmar – slå det om ni kan.

Det blev väl en och annan Cava – välkänd dryck får man förmoda – för att inte tala om Tinto de Verano. Jag brukar förresten alltid be om ”utan is” för då får man mer dryck……………………och så slipper jag brain freeze.

Att hålla huvudet kallt är inget för mig……

Vi bestämde att vi skulle satsa på att gå ned 5 kg var på 2 månader genom att minska på sockret, det vita mjölet samt  lägga till mer rörelse. Nu är jag osäker på om den överenskommelsen kom till under Cavans inverkan……..Vi får stämma av i slutet av maj. Jag har i alla fall gått ned 2 kilo på ett dygn redan. Märkligt. Men så var jag uppe och strilade 3 ggr inatt. Rörelse och avlämning. Tänker att det kanske är modellen – att pinka sig smal?

Eureka. Jag kom på det…….
Så vackert. Det blev en mils promenad. Från Artola till Cala de Mijas

Vata, Pitta eller Kappa

Förresten tycker jag inte så mycket om kall dryck över huvud taget. Lite ljommen, blir bra för mig. Jag kommer inte ihåg riktigt vad för typ jag är och vad för mat som passar mig men någonting med Vata, Pitta och Kapha från Ayurvedans kunskapsland. Tror jag. Soppa och ljummet, sa någon till mig en gång. Troligen ingår inte Cava eller GT i det jag skall förse min kroppsboning med. Jag fuskar ibland, får erkännas.

Utan is, förståss…….

Dagen efter.

Idag var jag och fick min nacke och rygg omplacerad. Jag säger bara det……..vilket ljud det blir när osteopaten lyfter och knäcker till. Lite scary samtidigt. Tänk om han gör fel? Tänk om min kropp inte reagerar som den borde. Anyway. Det gjorde den. Nu är fram fram och bak bak. Såsom jag skapades  en gång. Träningsprogram och stretching framför allt. Vill ni ha en god kontakt i Fuengirola så anlita Physiospain. En glad norrman Rolf Martinsen, som kan det där med ben och leder och så´na däringa tentakler.

Måsen från Hjo

Det blir till att leka Sparven från Minsk –  Olga Korbut nu, så att jag får ordning på mig. Vill inte bli en stel tant som får överlutning framåt och medelst hasning tar sig fram. APSELUT INTE!!! Inte om jag kan förhindra det själv.

Framstupa framläge.

Och med detta lämnar jag er för denna gång. Måste finna sätt att sitta rätt. Det där med att denna tunga skalle skall sitta böjd framåt påfrestar nacken hårt. Pandemin och 1 år av för mycket sittande vid datorn – för att hålla mig mentalt vid liv – gav andra effekter. Promenader långa och många och många hyss vid datorn………Kände inget då men det har kommit nu. Reparerbart – om jag jobbar på det.

Ha en alldeles förträfflig vecka, kära ni. Hoppas värmen gör sitt intrång snart. Hos er. Här har den trätt in med bravur. Ljuset, blommorna, värmen, möjligheten till detta liv. We are truly blessed. Truly, truly.

5 äldre damer
Man gör sitt bästa. Ändå. Hon, längst till höger, kommer att gå ned i vikt snabbt. I know.

Love. Always.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Canva, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, feelgood, Fuengirola, funderingar, Fysioterapi i Fuengirola, Hoppa på bussen, kåsera, Krönika, Lättsam krönika, Ont i nacke, Osteopat, se, spanien, Sparven från Minsk, Tinto de Verano, unnadigresan, unnadigresan.se, Vata pitta kappa

Underbart är kort. Eller nå´t.

27 mars, 2021 by Annicka Ekengren 12 kommentarer

Hilsen.

Det får bli en kortis idag. Igår hann jag inte. Orkade inte. Hade en vakarnatt natten innan och då blir det inte mycket koncentrat på tankar och bokstäver. Åsså är det ju det där med flytten………en kär vän sa häromdagen – Du som packar hela tiden – så mycket grejor får det väl inte plats i en villavagn?

Flyttlådor i staplar.
En bråkdel. Köket och mitt kontorsmaterial tar största platsen i lådorna. Ändå har jag rensat. Igen.

Hon bor själv i en. – Ni har ju gjort er av med allt förut, ju? Fick förklara att det kallas D-R-A-M-A. Om jag skriver att jag packar lådor – då tar det ju slut där. Då kan jag inte filjoxa vidare i mina skriverier. Vad ska jag då skriva om? Plus att jag tycker om att brodera med orden. Hon förstod.♥. Tror jag.

Dramatiskt väder
Drama-Queen? Fyller en funktion. För mig då, alltså.
Alla känslorna på en och samma gång.

Vakarnätterna.

Har ni sådana också? När sömnen inte infinner sig öht och natten är en enda väntan på att det ska bli dag? Ibland smyger dessa nätter på mig – b ´a så b ´a. Jag kan somna till, vakna efter en kvart och sedan är det kört. När jag är orolig för något – förståeligt att grubbla då – men ibland kommer de ändå. Glad, tacksam och lycklig. Ingen oro alls. En liten flytt – jo – men det är ju ingen katastrof.

Katt sover
Suss gott, du Lilla.

Det är i de lägena jag är tacksam att jag slipper gå upp på morgonen för skiftgång på jobbet. Jag har prövat på det i några år, också. När jag arbetade på fantastiska Landvetter Flygplats var arbetstiderna ett dilemma. För mig. Att börja klockan 04.30 på morgonen kräver att man lägger sig i tid. Även om man gör det och sömnen inte infinner sig – då blir man spagetti och köttfärsröra i hjärnan.

Spagetti med köttfärssås
Ingen bra hjärnsubstans.

Inte en god blandning att ha däruppe. Fy. Fantastiska år bortsett från det där med spagettin – med härligaste kollegerna – som jag fortfarande har kontakt med – bless you för att ni fixar tiderna. Puss på er.

Flygbild
Utan flyget – inget Landvetter.

Det hinns inte med mer………

Kära läsare, vänner, följare och andra härliga – jag måste ge mig. Det duger inte att sitta här – fastän jag känner att jag kommit igång nu…………Oh well – vad är väl en bal på slottet?

Dans på slottet.
Ska öva lite till bara. Har problem med vänsterbenet. Också. Söta kalasbyxor han har, förresten.

Tänker att vi skall hålla modet uppe. Färg, glädje och förhoppningar. Vassegoda. Det blir bra, det här. Hör av mig igen snart. Kommer att fortsätta med mina D-R-A-M-A-N………if you know what I mean……….

Tulpaner från Benareby
Vackert. Egen bild. Andras blommor.
Vita Sippan. Den Fina.

Åsså den lilla påskhälsningen. From me to you. With love.

Glad Pussk!

Cheers,
Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Äventyr, Bananlådor, Blogg, Drama, Drama queen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, flytt, Flytta, funderingar, Glad Påsk, Hjärnsubstans, Hjo, Krönika, Resor, Sömnbridt, Spagetti, tulpaner, Vakarnatt, www.unnadigresan.se

Det närmar sig ett slut. En början.

20 mars, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen.

Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider.  Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.

En skylt med Too busy to be organised
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.

Hur många skruvar finns det i en låda?

Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.

Villavagn skall flyttas
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!

Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.

Vägval
Ska vi gå hit eller dit?

Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.

Falköpingsost
Oj. Så gott. Så otroligt gott.
Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.

Plåtnisse.

Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.

Ljusblå scilla
En liten näpen sak

Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.

Bryggan och horisont
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.
Småsnäckor i handen
Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?
Stenstrand
Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!!  Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!!  Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.

Friterade risbollar in the making
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.

Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?

Modeshow
En kostym för speciella tillfällen……
Tyg medexotiska  fåglar
Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?

Vad är väl en macka?

Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.

Nybakat bröd
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.
If you dont live for something
Sanning, tror jag.

G´natt.

Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.

Krona och fjädrar
Sweet dreams.

Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.

Morsning och godbaj.

Annicka 🌿🌹

 

PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.

https://ekengrenskan.se/kaseri-kronika-blogg/

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: 5:2 diet, Annicka Ekengren, Blogg, blommor, Defigit AB, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, flytt, Framtid, fröknäcke, frukost, funderingar, Hjo, kåsera, Krönika, livet är nu, nybakat bröd, ost, Skagenröra, Söderslätt, spanien, Tyg, unnadigresan, Villavagnar

Det var en gång en gång – och den var sandad.

7 mars, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här –  Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.

Slingrande sandväg
Det var en gång en gång – och den var sandad.

En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know.  Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.

Mamma badar syrran i plåtbalja
Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)

Barnasinne.

En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.

Filodeg och köttfärs
Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.
Filodeg och köttfärs
Vårrulle in the making. Ser mest ut som ett örngott med jox på men vänta bara……

Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.

Mönster , tyg, burda
Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.
Vårrullar på fat
Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.

Syjumper och nätverkande.

Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.

Varg och fullmåne
Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.

Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här – som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.

Eva Synnergren
Bästaste Eva Synnergren

Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!

Antika Syfabriken
Härliga Lena Nilson på Antika Syfabriken.Textil- och återbruksdesigner.

En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.

Sytillbehör
Kreativt arbete och hobby. I like

Tåååååålamoooood.

Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.

7 km /tim
Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.

Varför  just Hjo?

Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.

Torget i Hjo
Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo

Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/AREmoji_20210305_185938-1.mp4

Vasaloppet på TV.

Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.

Män åker skidor
Heja, heja!

Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.

Solnedgång i Mora Noret
Solnedgång i Mora Noret.

Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/

Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.

Skylt med Vändplats saknas
Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.

No return.

Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.

Annicka i solsken på stranden
Let it shine. På oss alla.

Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.

Annicka 🌿🌹

  • Prenumerera gärna.
  • Kommentera gärna.
  • Dela gärna.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Antika Syfabriken, Återbruka, Blogg, Blogga, Burda, Dansa i Hjo, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, feelgood, Fika, filodeg, förändring, frihet, fröknäcke, funderingar, funderingar husvagn, Hjälte, Hjo, Hong-Kong influensa, Hoodie, Husvagn, kåsera, Krönika, livet är nu, livsval, Lysa på nätet, Max Novak, Mönster, Mora, Mora Noret, MOrgan Nyman AB, Nätverk, Nya möjligheter, nytt syre, on-line kurs, Prenumerera, solglasögon, solsken, sömnad, Sytillbehör, unnadigresan, vårrulle, Vasaloppet, Villavagnar, villavagnar.com, Villavagnslivet, www.ekengrenskan.se, www.evasynnergren.com, www.villavagnsbloggen.se

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: and nothing but the truth, Annicka Ekengren, Bar-hopping, Barhopping, benareby, Blogg, Blogga, den onödiga lilla hemsidan, Den usla pandemin tar på humöret, Det är idag det händer., Det drar i Spanientarmen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, Farsans Sillarätt, funderingar, Göra en inköpslista, Hus i Spanien, inga krigszoner i närheten, Jansons Frestelse, Jordnötter och annat gott, julemys i det lilla, kålpudding, kåsera, kåseri, Krönika, krönika med knorr, krönikan, Krönikor med knorr, MOrgan Nyman AB, P Dokumentär, P1 Dokumentär, På nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in, Passfoton, Pilutta, roa, Sally Staffli, Sjättifem år, Släkt med Salvador Dali?, Slöseri med livet, unnadigresan, utspädda med jordgubbsgin, Vad blir utfallet, Villavagn, villavagnsbloggen, Vipeholmsanstalten

Ibland svär jag. Mycket.

9 oktober, 2016 by Annicka Ekengren 7 kommentarer

Hilsen.

The eagle has landed on Spanish soil.

FRAMME

Sola skiner och det är ljuvligt skönt. Ofattbart – oktober månad och man måste svalka sig i poolen för att få ordning på kroppstemperaturen.
Medelhavet har fått sig några besök. Ca 23 c i vattnet.
Det kryllar av solstolar nere vid stranden och än mer folk. Inte bara utomjordingar utom även spanjorer. Många.

Clear blue skies and hot. In October. In Spain.
Clear blue skies and hot. In October. In Spain.
FULLT ÖS

Det är fullt ös på strandbarerna. Öl, drinkar, french fries, underhållning och special-price-for-you-försäljare.
Vad sägs om äkta Chanelsjalar, äkta Gucciväskor, äkta Breitlingklockor? God prutmån.
Säkert 15 st herrar, fullpackade med grejor, går omkring och säljer.
När man vänligt sagt nej tack till en – kommer nästa. Ja, folk köper. En Breitling för 20 Euro. Ni fattar………

KÄRT ÅTERSEENDE OCH COMPACT LIVING

Det var ett härligt att återse våra nyfunna vänner – som också bor på campingen.
Vi vinkade hejdå tidigt i våras för att tuffa hemåt och påbörja packning och slängbortning av prylar inför flytt.
Vi sålde vårt stora och framför allt fina hus – för att göra oss friare från krav och måsten.
Att äga färre saker och uppleva mer. Berättade om det i förra inlägget.
Inte ångrat oss alls.

Da House
Da House

Nu bor det en härlig familj i vår gamla boning och blåser ny energi in i huset,
Barnaspring och vuxentass. Mysigt,

Våra vänner här har gjort samma som vi – fast tagit stegen än längre. Sålt allt och bor i husvagn respektive husbil.
Har allt de behöver och lever gott och fritt.
Man klarar sig med bra mycket mindre pengar men lever kungligt.
Vet att många vill göra detta men varken vågar eller orkar ta steget fullt ut.

 

Foodstuff in bulk
Foodstuff in bulk
MATKASSEN ÄR BILLIG

Att ha självhushåll här på Costa del Sol är billigt. Skulle tro att du betalar 3 ggr så mycket hemma, för samma innehåll.
Att äta på restaurang är inte jättebilligt, tycker jag. Inte så att man springer ner restaurangerna och öser pengar.
Solkusten är definitivt en dyr del av Spanien – bor man längre norrut – på Costa Brara t ex, kommer man billigare undan.
Ändå är det MYCKET billigare att leva här än hemma.

JOBBAR VIA INTERNET OCH SVÄR

Jag jobbar på med mina resor och villavagnskunder – har några gruppbokningar som jag jobbar med på distans, jag behöver ju bara en dator och en telefon till en början.
Skall presentera 2 offerter snart. Roligt. Hoppas de faller på läppen.

Behöver jag säga att internet är en ständig plåga – eller snarare den ojämna tillgången till den?
Jag blir både ledsen och förbannad att det skall vara så jefla svårt att få fason på det.
T o m betalat mycket extra för att kunna få till det i år.
Får lägga ner mer än dubbelt så lång tid på mina jobb än jag behöver – för att allt behöver göras om och startas om. Morr.
Nåväl och emedan – det finns värre saker. Om man jämför.

love-pink

DÅSA ÄR FINT MEN PINK STINKER

När man färdas genom Europa behöver man rasta emellanåt. Finns fantastiska rastplatser och finns fantastiskt rysliga rastplatser.
Det värsta är att stanna, kliva ur bilen för att koka kaffe i husvagnen och inse att det inte går att stå kvar.
Det stinker PINK och då talar vi inte FÄRG. Inget rosa skimmer över denna otrevliga odör. Fy schåen.
Gäller även de rastplatser som erbjuder toaletter – det finns nödiga herrar ( mest sådana ) som är så himla kissenödiga,
så de hinner inte ta sig till Caballeros och tömma blåsan. Nä´rå. Mitt i kaffestunden strilar de. Ogenerat.
Äckelpäckel.

20160530_112118

Rent allmänt måste jag säga att det är skräpigt på spanska rastplatser.Det verkar som om man inte stör sig på alla papper och plastflaskor som ligger.
Vet inte om det är kulturellt betingat eller brist på pengar för renhållning.
Skräpigt är det i alla fall – däremot är toaletterna alltid rena. Oklanderliga.
Inte som hemma – där får man skämmas över schweineriet. T o m fina restauranger negligerar renligheten på ”muggen”.
Till syvende o sist är det ju besökarna som bär sig åt eller inte men att toaletter skall vara rena är rent viktigt.
Tvål och papper och vatten skall finnas. Basta.

Tycker i alla fall jag.

WWW.DEFIGIT.SE NÅGORLUNDA FIXAD

Har upptäckt att min hemsida visar goja och reklam för nya hemsideteman – utan mitt tillstånd.
Jag har ingen gratissida – utan betalar, så något annat än det jag har bestämt vill jag inte ha.
Tror det är fixat nu. Skall öht uppdatera min hemsida. Den är inte hipp.

cropped-newiser-instagran-2-1.jpg

27 c i skuggan. Vackert så att man dånar.

Nu dags för mera jobb. Internet funkar för tillfället. Då skall slipstenen dras.
Skraaaaaaap.

Ha det.

Anka

Arkiverad under: Husvagn och resor på 4 hjul Taggad som: Annicka Ekengren, Blogga, camping, Camping i Spanien, Defigit AB, digital nomad, frihet, funderingar, funderingar husvagn, Husvagn, kåsera, livet är nu, livet ärnu, livsval, researrangör, Resor, våga, Villavagn

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Go to Nästa sida »

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.