nytt syre-arkiv - Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Hilsen.

Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här – Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.

Slingrande sandväg — Det var en gång en gång – och den var sandad.

En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know. Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.

Mamma badar syrran i plåtbalja — Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)

Barnasinne.

En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.

Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.

Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.

Mönster , tyg, burda — Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.

Vårrullar på fat — Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.

Syjumper och nätverkande.

Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.

Varg och fullmåne — Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.

Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här – som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.

Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!

En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.

Sytillbehör — Kreativt arbete och hobby. I like

Tåååååålamoooood.

Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.

7 km /tim — Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.

Varför just Hjo?

Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.

Torget i Hjo — Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo

Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.

Vasaloppet på TV.

Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.

Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.

Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/

Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.

Skylt med Vändplats saknas — Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.

No return.

Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.

Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.

Annicka

Prenumerera gärna.
Kommentera gärna.
Dela gärna.

Hilsen.

Hur har ni det, kära läsare? Hoppas ni håller ut och hittar goda saker att bli glad åt. Vet så väl att man måste aktivt söka alternativ. Inte mycket läggs på en bricka och serveras med champagne här i livet. Man får börja med en bricka…………..sedan får man lasta på. Eller av.

Annicka i cerise jacka — Våren på G! Kom igen, bara. Jag är beredd!!!

Solen strålar.

Hur skönt är inte detta? Ljuset, värmen, hoppet. Varm korv i bröd. På den egna verandan. Varm korv kan man äta närsomhelst. Kokt wienerkorv. I färskt korvbröd. Med stark senap. En kaffe därtill och magen tror den är på bröllop en stund. Efter några timmars arbete är det skönt att pusta – även om det är skönt att kroppsarbeta efter ett halvår av stillasittande. I princip. Vardagsmotion, helt enkelt. Som jag uppskattar så mycket. Gym i all ära, men att kratta, köra skottkärra, gräva, bära brädor…………….dä ä livet dä, se. Lite meningsfullt kämpande i lagom – gärna unset lite för stor – dos. Knas? Möjligt. Det är sådan jag är.

Kokt korv med bröd — Funkar alltid. Man blir mätt. Man blir glad. Man vill ha en till.

Dags att dra vidare.

Precis. Ni hörde rätt. Vi tänkte att det är hög tid att utnyttja tiden som bara rinner bort – i dessa covidtider. Att bara sitta av tiden, liksom. Vänta på…….vad? Nej, nej, nej – sådant har vi inte lust med längre. Det kan hålla i sig genom hösten också med coronan och då är det lika bra att agera. NU. Så det har vi gjort lite sådär långsamt och utan större basunerande sedan i höstas. Processer att bearbeta.

Man spelar trumpet — Man måste inte trumpeta ut allt innan man ens vet själv. Allt tids nog!

Vi har rekognoscerat lite runtomkring i Sverige ett antal gånger. Letat plats för själarna att bo när vi inte bor hemma i Göteborg eller Spanien. Om vissa ställen har vi sagt – ALDRIG I LIVET. Andra platser har fått halvt godkänt. Några har fått helt ok. Hjo fick klart godkänt. Extra-extra speciellt klart godkänt i Hjo. Lite småkära i det samhället. Så………………..dit beger vi oss. Flyttar vår villavagn från Skåneland och hittar på något annat bus istället.

Slott — Kanske kommer vi att bo här? Vi är ju vana vid att bo minimalistic

I april går vårt flyttlass så nu håller vi på med demontering av trädäck och allt annat. Många skruvar och brädor bli´re. Bananlåda efter bananlåda med inomhuspryttlar – som är många men ändå hanterbart. Trots allt. Det var 3 000 ggr värre att flytta från det stora huset. Anyway – tror Mats dragit ut MINST 4 000 skruvar vi det här laget. Jag drog ut ungefär 200……Men jag drog i mig 2 koppar kaffe, så det jämnar ut sig.

Bra med nytt syre.

Är inte rädd för förändringar – men vissa förutsättningar måste vara klara – sedan är det bara att köra. Att inte ha skulder, inte vara utlämnad till elaka människor och ha en liten slant på banken. Sedan grejar man det mesta. Hälsan, förståss – men den är alltid en förutsättning för att kunna göra vad man vill. När man kan och vill – då får man se till att greja till det, helt enkelt. Ögon som ler från hjärtat och att vara nyfiken – då brukar det ordna till sig.

Fiskar hämtar luft — Man behöver syre annars kippar man efter andan.

Söderslätt i Skåne

Fantastiskt fint. Vi har älskat det. De milslånga stränderna. Utsikten. Rapsåkrarna. Smörrebröden. Pommes frites och vitlökstjosesås från Restaurang Amalfi………………..Närheten till Köpenhamn och flyget till Spanien. Och allt annat som varit fint. Det är mycket, det.

Stort magasin i Smygehuk — Vi flyttar vår villavagn, helt enkelt. Fniss.

Otaliga mil har jag gått på stranden. Kilometer efter kilometer. Magiskt. Syre. Mycket syre. Grussvägarna mellan rapsfälten. Byta luft i lungorna. Njuta av det vackra. Njuta av möjligheten att ha möjligheten. Hade covid inte kommit så hade vi kanske tänkt annorlunda – men nu bejakar vi möjligheterna och lusten att ta nya steg. Livet är trots allt det som pågår nu. Livet måste levas. Inte sittas av. Välkommen Möjligheter och Lusta!

Gurka i burk — Jag är en riktig gurkinläggare, jag. Redan i somras föddes idén om Ekengrenskan. Skyndat långsamt.

Smörrebrödets lov.

Denna lilla macka som har så mycket på sig. Konstigt att den inte finns att köpa uppåt landet – vad jag vet. Hade livet varit annorlunda så hade jag kunnat öppna ett litet smörrebrödsfik någon trevlig stans. Hjo, kanske? Hmmmm. Ny fick Sickan en ny plan.

Annicka lagar ett däck — En gång drev jag en bilverkstad med 3 anställda. Fattar ni? Inte jag. Sant, dock. Kan jag laga däck kan jag laga smörrebröd, kom jag att tänka på nyss.

Smørrebrød kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en ganska bastant smörgås, som vanligen består av en skiva grovt bröd och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen och vissa typer av smørrebrød kan även utgöra huvudrätten i en måltid.
Vissa smørrebrød är så populära i Danmark att de fått egna namn, till exempel Sol over Gudhjem(rågbröd, rökt sill, gräslök eller lök samt en rå äggula), Dyrlægens natmad (rågbröd, leverpastej, saltrulle, lökringar och sås) samt Stjerneskud (franskbröd, sallad, tomatskivor, panerad rödspättafilé, räkor och kaviar)./ Den lille Danske i Trelleborg

Supergott. Med en liten ölpinne till. Eller vatten, eller hallonsoda. Bara ni trivs.

Tiden har sin gång.

Vi äter sällan ute numera. På restaurang, alltså. Ikväll gjorde vi det. Det ekade nästan därinne. Mycket lite med folk. Ho-ho! Restaurang Pärlan i Beddingestrand. God mat. Härlig utsikt alldeles vid havet. Ta vägen förbi i sommar. Det är värt det.

Som sagt – tiden har sin gång. Jag har min. Sengång. Dags att natta sig. Skönt att få tänka tillbaka på en fin dag, en fin kväll och en trevlig stund med vänner. Det är sällan vi träffar någon öht numera. Trist som tusan men det skall bli ändring på det. Någongång.

Tycker om lugn. Också. Och riv. Också.

Det finns ingen självuppfyllande profetia i detta att det måste hända saker hela tiden i mitt liv. Det måste det inte. Att lägga in gurka är bland det bästa jag vet. Stillsamt. Att skriva krönika för er är också fantastiskt. Stillsamt men utmanande. Att baka bröd eller dra ur skruvar – stillsamt och trevligt. Fara och flänga – ger energi. Ett måste. Det också.Oavsett så måste det berika på något sätt. Det är det som är grejen.

Så……gå ut och berika dig med något. Det är du som vet vad som ger just dig mening. ♥

Kram, Annicka

PS. Dela gärna med dig av mina krumeluringskrönikor till andra. Ni är min förlängda arm att nå ut till fler.
PPS. Kommentera gärna om ni orkar – det är roligt att kommunicera – inte bara köra en monolog, som jag gör. Ju.

Det var en gång en gång – och den var sandad.