eva synnergren

Det närmar sig ett slut. En början.

20 mars, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen.

Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider. Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.

En skylt med Too busy to be organised — Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.

Hur många skruvar finns det i en låda?

Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.

Villavagn skall flyttas — En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!

Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.

Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.

Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.

Plåtnisse.

Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.

Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.

Bryggan och horisont — En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.

Småsnäckor i handen — Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?

Stenstrand — Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!! Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!! Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.

Friterade risbollar in the making — Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.

Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?

Modeshow — En kostym för speciella tillfällen……

Tyg medexotiska fåglar — Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?

Vad är väl en macka?

Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.

If you dont live for something — Sanning, tror jag.

G´natt.

Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.

Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.

Morsning och godbaj.

Annicka

PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.

https://ekengrenskan.se/kaseri-kronika-blogg/

Det var en gång en gång – och den var sandad.

7 mars, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här – Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.

Slingrande sandväg — Det var en gång en gång – och den var sandad.

En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know. Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.

Mamma badar syrran i plåtbalja — Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)

Barnasinne.

En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.

Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.

Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.

Mönster , tyg, burda — Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.

Vårrullar på fat — Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.

Syjumper och nätverkande.

Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.

Varg och fullmåne — Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.

Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här – som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.

Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!

En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.

Sytillbehör — Kreativt arbete och hobby. I like

Tåååååålamoooood.

Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.

7 km /tim — Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.

Varför just Hjo?

Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.

Torget i Hjo — Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo

Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.

Vasaloppet på TV.

Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.

Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.

Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/

Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.

Skylt med Vändplats saknas — Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.

No return.

Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.

Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.

Annicka

Prenumerera gärna.
Kommentera gärna.
Dela gärna.

Den slappaste veckan i La Stada

5 februari, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen.

Ända in i aftonsången. Eller morgonpsalmen. As you like it.

Slappaste veckan i mannaminne.

Det kyler på även i söder. Södra Sverige, alltså. Minusgrader i minst en vecka. Snö, blåst, sol. Olika. Jag som inte har några vinterkläder att tala om. Det brukar ju vara Spanienvarmt så här års. Pilutta.

Kaklad entre i Spanien — Välkommen till oss – fast just här bor vi inte. Här bor någon annan – men fint är det !

Den slappaste veckan i mannaminne, if you ask me. En enda jättelångpromenad i veckan på nästan 1 1/2 mil – sedan blåvägrade jag bestämt. Inte sugen någonstans. Inget ont. Inget konstigt bara helt olustad.Fastän det är viktigt, nyttigt, livsavgörande och dessutom riktigt skööööönt. Vet inte vad som tagit åt mig. Bara tappade det, helt enkelt. Jag tittade ut – tittade på Mats – tittade ut – och sedan tog HAN på sig och tog MIN promenad. Jag satt kvar. Satt kvinna sitter, säger jag.

Kraftig kvinna i bikini — Jag sitter kvar. Redo för Beach 2025

Inte så att jag sitter 100 % sysslolös. Det händer saker. Lite brödbakning, stickar en liten sak till en liten gosse, konserverar kål , studerar spanska och gör en Youtube-kanal till Ekengrenskan.se Inte helt klart vad jag skall fylla den med men jag har lite planer.

Faktiskt kul att använda inlärda kunskaper. De som Eva Synnergren lärt mig på sina superduperkurser. Resten är upp till mig. En Youtube-kanal utan innehåll är som ett liv utan liv. Inget att berätta om – så det blir att skotta i lite fix och trix. Vi får se vad som händer. Det är bara jag som har förväntningarna – och jag behöver bara ansvara inför mig själv. Ni får gärna prenumerera genom att klicka HÄR, förståss. Då får ni meddelande när något hänt. Än så länge är kanalen i det närmaste död. Jag började ju igår, ju. Rom byggdes inte på en natt. Ni kan ta det lugnt. Ni kommer inte att bli stressade av tempot. Of that I am very sure. Jag bara måste. Man kan glädjas med mig eller låta bli. No worries.

Örhängen — Sådant är mitt liv. Mycket av lite eller lite av mycket. As you wish.

Någon mer som känner igen sig?

Egentligen handlar det om att jag inte står ut med att vara utan engagemang som kittlar. Covid drev fram det i ljuset. Att driva projekt, göra det omöjliga och driva i hamn. När man är en kreativ kraft som jag – då blir stillsamheten en oerhörd stress. Det är faktiskt sant. Jo, jag kan andas i fyrkant och meditera. Det har jag gjort. Varje gång någon säger – låt kroppen slappna av – visualisera ingenting. Tänk på ingenting alls. Slappna av i benet. I armen. I magen. I huvudet. I alla lemmar. Inandning. Utandning. Ok, och se´n då? Vad gör jag sedan?

Redan där går det käpprätt åt helskotta. Jag kan ligga och andas i både fyrkant och och zigzag en hel dag om så krävs – men att inte tänka – det funkar inte. Jag vet inte om ZERO är min grej, riktigt. Vila kan jag – men det är skillnad på att vila och att slösa på tiden. Vägrar. Livet är kort.

Ljuset i snön — Ljuset i tunneln – eller som det är på riktigt: julbelysning under snön.

Med de tiderna som är nu är det bara att anpassa sig efter det som finns i närområdet och i livet runtomkring. Alla kan inte ha allt överallt och hela tiden. Snart blir det vår och då blir det annat. Så är planen. Om inget lägger sig i. Schas.

Hyacintfrossa.

När det blir fritt att resa framöver – passa på att åka till Nederländerna – i blomstertider i synnerhet. Det är magiskt. Helt gudomligt vackert. Det finns blomsterparader och uppvisningar som man inte tror att de är på riktigt. En bukett med 100 tulpaner – bara 5 Euro. Jag har varit på Keukenhof i Lissen 3 gånger och det är lika ögonbedövande vackert varje gång.

När vi var på husvagnsresa för några år sedan åkte vi omkring i Holland och tittade på i stort sett allt. Alla dessa kanaler t ex. Vi kom på våren – i blomstertider. Wow. Det var tider, det. Också. Det var inte billigt men mycket trevligt, det vill jag lova.

Lila Hycintblommor — Man plockar av alla blommorna från hyacinterna……..

Hyacintblommor — ………..sätter ihop dem…….

Formel 1 och hyacintblommor — Voilá! En blomsterbil kommer lastad

Doften av morsans bak

Skyll inte på mig. Det var Faderns skämt men idag har hon bakat – Ekengrenskan. Igen. Lite kreativt, i alla fall. Belönande. Jag har fått önskemål om recept men se jag har inga direkta mått när jag bakar. Jag blandar och ger. Däremot kan jag ge er ett tips, som min ungerska Pótmama gav mig för så många år sedan. När man gör en jäsdeg – börja alltid med att förjäsa.

3 hembakade bröd — Ungerska bröd med potatis i.

Blanda jästen med hälften av degvätskan och kanske 2 dl vetemjöl, 2 tsk socker, rör om och låt stå och förjäsa i minst en halvtimma. Denna smet är lös. Därefter fortsätter ni med resten av blandningen ni vill ha i. Rågsikt, annat grovt mjöl och proteinrikt mjöl (typ Manitoba Cream). På en halvliter vätska tillsätter jag ofta dessutom någon/några deciliter med fet filmjölk. Till detta bak mosade jag i 2 kokta potatisar. Lång jästid det är viktigt! Minst en timma i bunke och sedan 30 minuter i form innan de åker in i ugnen. Följ ett vanligt brödrecept och experimentera med vad ni häller i. Degen ska vara ganska kletig. Glöm inte: ALLTID förjäsa – det är ett hett tips.

Nu är jag visst ute och cyklar.

Cykel vid landsväg — Längtar till våren. Mycket. Kolossalt mycket.

Det är helt ok att drömma. Det är det man får ägna sig åt numera. Leva på sparlåga lite grann och drömma framåt och tänka ödmjukt tillbaka. Så lär det vara för oss alla. Att få var frisk – det är ingen klyscha i dessa tider. Inte i några tider öht. Vi håller i och håller ut. Vad annat?

Blomsterfält i Holland — A view to die for. Overkligt men sant. Även i covidtider.

Ber att få önska er alla den bästa veckan hittills. Bra saker varje dag. Hur bra kan det bli? Kexchoklad på extrapris hela veckan och 2 buketter med tulpaner för 59 kr? Det börjar bra, tycker jag.

Ta-ta.

Annicka

Lär-unge. Lärj-unge. Lär-junge.

22 januari, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Man lär så länge man lever. Roliga saker är roligast att lära.

Lär-unge.

Jag är en sådan. Det kom jag på idag. Fortsätter zoom-möten och Eva Synnergren och alla ingredienser i digital marknadsföring.
Idag var vi en utvald skara lär-ungar. 3 st invigda.
Jag vet inte vad mina studievänner i apostlagruppen kommer att kalla sig men jag tog namnet Semmeneus. Förutom när jag är förkyld. Då byter jag namn. Per automatik.

Fadern i vår familj var en skojfrisk herre. När jag skulle konfirmeras berättade han för mig att man måste lära sig apostlarna vid namn.
Annars skulle pastorn bli gramse på mig.
Han berättade då om Semmeneus, vars föräldrar var förkylda och täta i näsan den dagen han skulle döpas och informerade prästen om namnet de noga valt. Så när gossen skulle döpas sa han: Jag döper dig härmed till Sebbedeus.

Denna förvirrande kunskap gjorde nästan att jag blev underkänd i religionshistoria och kuggad i konfirmationskunskap. Nästan ingen nattvard där. Resten är historia men det blev ungefär människa av mig också.

Blomsteryra.

I dessa tider brukar vi också kunna njuta av citronblomknoppar på Costa del Sol. Det egna citronträdet. Köpt för 25 euros på marknaden i Cala de Mijas. När vi flydde från corona-lockdown i våras tog våra kära vänner hand om det – för att rädda det från torrdöden.

Knoppar på citronträdet — Först kommer de små knopparna som bli till väldoftande blommor.

Citronblomma. — Du vackra lilla blomma. You make me happy.

Citronkart — Här kommer de små citronbäbisarna.

Citronskörd — Torrdödsräddad skörd. Tack M och R. Nu lever trädet vidare i högönsklig välmåga.

Mandelblom likaså. Förunderligt vackert. Allt.

”Mandlar förekommer i två varianter, söt och bitter. Vildformen är bitter, men människan upptäckte tidigt söta varianter och började odla och förädla dem. Mandelträdet anses ursprungligen komma från västra delarna av Asien, Afghanistan och Iran, där det fortfarande växer vilt. Härifrån har mandeln brett ut sig över Europa, där det odlas långt upp i Mellaneuropa. Mandel odlas även i Kalifornien, samt i många subtropiska områden. Spanien och Italien är de största producentländerna.” Grenfoodgruppen

Lite Kalleankahastighet på talet, kanske – men det får duga….. Från i våras.

Det är nästan som att gå in i kyrkan för att se ett vackert bröllop – detta att gå in i en mandellund. Så vackert, vackert. Insekterna surrar och det doftar fantastiskt. Att få vara med om detta. Flera år i rad. Utom i år då, alltså.

Mandelblom — Förstår ni? Skönhet och underverk.

”Mandelträdet är medelhögt med rödaktiga grenar. Blomningen sker innan bladen slagit ut och träden är vid denna period helt täckta med rosa blommor. Frukten är grågrön, tillplattad i formen och täckt med mjuka hår. Frukten är en stenfrukt. Det grågröna fruktköttet som omger stenen är tunt och oätligt. Mandlar säljs både med och utan skal. Skalet är ljusbrunt, hårt och med små hål. Det ljusgula fröet (mandeln) är omgivet av en tunn brun hinna. Mandlar är speciellt rika på E-vitamin, järn, zink, kalcium, magnesium och fibrer.” Grenfoodgruppen

Mandeln. I sina skal.

Minnenas television.

I år njuter vi av minnen och foton och gläds åt att det är en verklighet ändå – fast för andra. Man måste vara generös. Det mår man själv bra av. Missunnsamhet är inget gott drag hos en människa. Man kan vara avundsglad. Vill ha själv men unnar andra också.

Annicka Ekengren med TV-glasögon — TV 1 och TV 2. Samtidigt. Så sa Mats om mina nya solglasögon när jag kom hem med dem från marknaden i Marbella. 5 Euros för 2 kanaler – samtidigt. Rätt billigt.

Vi sa just det idag Mats o jag, att vi förstår så väl varför vi gjorde valet för några år sedan. Vintern i solen och sommaren i Sverige.
Solsken gör underverk med sinnet. Ljuset, ljuset, ljuset. Värme men inte ökenvarmt, då. Det är precis så bra som det låter. Pilutta dig, sa corona. Det gångna året har bjudit på annan meny – många tankar och annorlunda verklighet. Det är bara att härda ut. Stålsätta sig.
Falla platt ibland, sopa ihop sig, torka upp sig och le. Både åt publiken och de ljuspunkter som ändå finns. The show must go on.

The beautiful end.

Forrest Gump på TV och den filmen kan jag se hur många gånger som helst. Han är så himla bra, Tom Hanks. Nu gluttar jag bara lite i snedögat eftersom jag skriver detta men ändå.

Det är dags att veckla ihop sig. Borsta gaddarna och nana kudden. Mats har har tassat i säng. Lyssnar säkert på Karlavagnen.

Groda borstar tänderna — Dags för proceduren.

Hör ni ni, ni. Jag tycker vi bestämmer oss för att i kommande vecka skall vi vara riktigt glada MINST 2 ggr om dagen. För vad som helst. Vi bestämmer ju själva vad vi blir glada åt. Låt oss göra så, så tar vi tillvara tiden. Den är verkligen dyrbar.

Hick. Oj, Så glad jag blev. Jag kan hicka.

PS. Om ni vill prenumerera på mina krönikor så kan ni fylla i nedanstående ruta.

Knorriga Krönikor direkt i min mailbox - JA TACK !

Det vill jag gärna!
Såklart kan jag avsluta min prenumeration närsomhelst!

Name

Ett litet ögonblick, bara.

Tack för att du prenumererar! Du är min hjälte och rockstar! / Annicka

Kram på er.

Annicka

PS. Kommentera eller samtala gärna med mig nedanför. Om ni vill. Trevlig kommunikation är ……..trevligt ♥.

Mera glasyr till folket

12 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Jag bara säger vad jag menar. Glasyr i alla dess former. Må vara på tårtan, i staden, på landet eller i vardagsrummet. Bara gör´t !!

Det stora Piffet.

Mmmmm. Det är vad jag tycker. När man krusidullar på med saker. Lägger extra schnitzung på lite tradiga dagar och gör dem oemotståndliga. Piffar upp en oansenlig tröja med en liten brosch, hajpar läpparna med en piffig trutpasta eller lägger en liten persiljekvist på potatisen? För att man kan!? För att man vill!? För att det är alldeles livsnödvändigt !?

Annicka med jordgubbsglass på beachen — Man kan piffa till sig med en jordgubbsglass t ex! Bara en sådan sak kan gör vem som helst lycklig. Mig t ex

För att själen känner att den är på bröllop när sinnena får sitt vackra. I princip, i alla fall. Kommer ALLTID att tycka så och måtte jag få möjligheten att fortsätta med det. Kom ihåg det alla – om jag någon gång måste bli omhändertagen – förära mig en pifflåda så att jag klarar mig.

Piffig på ålderns höst — Min 97-åriga födelsedag.

Man kan få spel.

Julspel, till exempel. I Málaga. DET, mina kära läsare – det är magiskt häftigt, vackert, coolt och involverande. Kanske kommer ni att åka dit med mig på Unnadigresan en gång – kommer att ha turer dit när allt blir vettigt igen. Om ni inte åker med mig – åk dit själva.

Mysig restaurang i Malaga — På en sidogata i Malaga. Här kan man både njuta och äta. I december. Ute.

I vilket fall: Dagen för premiären av detta ljus- och ljudspel är den stora gågatan Calle Larios smockfylld med jublande människor inför detta mästerverk – men ni har chansen varje kväll från slutet november och Trettondagshelgen. Spanjorer vet hur man festar och visar sina känslor. Missa inte. När Jose Feliciano stämmer upp i Feliz Navidad – som betyder God Jul – då sjunger ALLA med. Jag blir lika lycklig varje gång av att se alla så glada och uppsluppna! Delad glädje är dubbel glädje, eller hur?

Man säljer ljusballonger på Calle Larios — Kommersen på Calle Larios i full gång. Huvudpromenadgatan i Málaga.

Om ni klickar på denna länken får ni se premiären från 2019 ! Missa inte detta!!! Det förbaskade covidviruset förhindrar den stora folkfesten i år – men ljus- och ljudskådespelet pågår varje kväll. Ändå. Såklart finns det åsikter om att detta ljusspel drar för mycket energi och att det inte är bra för vår jord. Jag backar i den frågan och bara njuter. Så får det bli.

Ljusbåge i Malaga — Ögonblicksbild från förra året när Mats och jag var där. Jag blir lika lycklig varje gång jag får uppleva detta skådespel.

Tomte tittar på — Även tomtar får vila ibland. Calle Larios är inte sämsta platsen precis

En salig blandning.

Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Så fick ni veta det. Just nu är livet en salig blandning av pepparkakshusbakning, 5-2-diet, längtan och saknad efter kära och nära OCH lakritsbilar. Har ni smakat? Ta 8 st ur påsen och möla i er. Gott. OM ni tycker om lakrits – alla gör ju inte det. Förstår inte hur ni klarar er i så fall. Tips bara – häll inte upp i skål och glöm av. Bilarna blir fuktiga och lösaktiga 🙂 ! Fässka bilar är bäst. Direkt ur påsen. TIps från er coach.

Ahlgrens Lakritsbilar — Ett måste i var mans och kvinnas hem.

Det är det jag alltid sagt.

Rosa – eller DÅSA som lilla E myntade – är en fin färg. Eller lila. I like. I love. I Trelleborg finns gigantiska växthus som en dansk tomatodlare driver. – Alfred Pedersen & Son. Han driver ett drivhus, helt enkelt. För att kunna få större skördar och längre säsong använder han en ledbelysning, som ger lila sken. Hur snyggt som helst, tycker jag då, men det tycker inte andra.

Vacker väg — Som en saga för oss lilarosatokiga

”Problemet är nu att ljuset blivit lila, ett ljus som en del upplever som direkt störande och som lyser in i hus och hem. Nu har miljöchefen i Trelleborg fått in detta som ett ärende. Man har klagat på det starka ljuset från växthusen. Från den 6 november har de nu släckt ner belysningen mellan klockan 17 till 23 för att störa mindre. Sedan har vi bett dem inkomma med en vidare åtgärdsplan, säger Mikael Norén, miljöchef i Trelleborg. När vi talar med folk verkar ljusfenomenet främst uppstå när det är lågt liggande tjocka moln och som då blir belysta underifrån. Miljöförvaltningen har haft kontakt med Alfred Pedersen & son som driver tomatodlingen och där vill man gärna hitta en lösning./SVT Nyheter Skåne”

Vrålrosa himmel — På väg till villavagnen från Trelleborg. En stunds njutning. Lys på mig – gör ingenting alls.

Så drar vi till med slutklämmen, då.

Inser att om jag skall växa och bli stor krönikör – då måste jag jobba mer med detta. Ha det som ett jobb. Liksom. Får se hur det går med det. Vara fokuserad. Ni vet. Jag vet. Jag ÄR det men på många saker. Samtidigt. Så rädd att missa. Någonstans trivs jag väl med det annars skulle jag väl göra annorlunda. Vad vet jag. Anyway: Som att jag har en tygbit som ligger och skriker efter mig. Som vill bli insydd. Den måste jag ta hand om. Fortfarande mycket kvar att fila på på mina webbsidor. Förlåt evasynnergren.com . Det sker det som sker.

Måste laga mina skinntofflor. Köra administration och fixa bokföring. Det blir en del fastän årets företagsinkomster är blygsamma. Fundera på framtiden, nuet och om jag skall ha kaffe till frukost eller te. Smör eller inte på mackan. Stora beslut. Plus en massa saker jag gör, tänker och filurar på som jag inte skriver här. Allt har sin tid.

Röd bougeanvilla — Juleröda blommor från våran gata i sta´n. På Costa del Sol

Kvällsbelysning i Marbella — Minnenas Television. Typ. Förra julen.

Ha fina dagen. Alla.

Gack nu ut och ha en fin dag. Hoppas att alla av er kan det. Gack in i köket och gör en god kopp kaffe, häll upp ett glas juice, smygsmaka på pepparkaksdegen eller hitta på något bus. Ta en chokladbit, vet jag. Det är livgivande.

Det blir te, macka med smör och så ska jag spontankyssa maken. Så får det bli.

Kram på er.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Ibland köper man sig en liten fotsalva

28 november, 2020 by Annicka Ekengren 11 kommentarer

Hilsen.

Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?

Happy fejs — Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”

Det kunde varit värre.

Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.

Livsmedelsaffär — Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!

Frysen full. Inte jag.

Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.

Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Här behövs ingen frys.

Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.

Vitlöksklyftor — Gott. I lagoma mängder.

2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.

Fröknäcke — Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma

Vi har blivit med oaj-faj.

Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.

Rapsfält — Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.

Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.

Det här med reklam.

Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?

Alla dessa mejl – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant? Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.

Nu är vi där igen.

Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.

En liten bok och ett glas vin — En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.

Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.

Tulpaner i Amsterdam — Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

eva synnergren

Hur många skruvar finns det i en låda?

Plåtnisse.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Vad är väl en macka?

G´natt.

Barnasinne.

Syjumper och nätverkande.

Tåååååålamoooood.

Varför just Hjo?

Vasaloppet på TV.

No return.

Slappaste veckan i mannaminne.

Någon mer som känner igen sig?

Hyacintfrossa.

Doften av morsans bak

Nu är jag visst ute och cyklar.

Lär-unge.

Blomsteryra.

Mandelblom likaså. Förunderligt vackert. Allt.

Minnenas television.

The beautiful end.

Knorriga Krönikor direkt i min mailbox - JA TACK !

Tack för att du prenumererar! Du är min hjälte och rockstar! / Annicka

Det stora Piffet.

Man kan få spel.

En salig blandning.

Det är det jag alltid sagt.

Så drar vi till med slutklämmen, då.

Ha fina dagen. Alla.

Det kunde varit värre.

Frysen full. Inte jag.

Här behövs ingen frys.

Vi har blivit med oaj-faj.

Det här med reklam.

Nu är vi där igen.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Här finns jag!

Övrigt