Man lär så länge man lever. Roliga saker är roligast att lära.
Lär-unge.
Jag är en sådan. Det kom jag på idag. Fortsätter zoom-möten och Eva Synnergren och alla ingredienser i digital marknadsföring.
Idag var vi en utvald skara lär-ungar. 3 st invigda.
Jag vet inte vad mina studievänner i apostlagruppen kommer att kalla sig men jag tog namnet Semmeneus. Förutom när jag är förkyld. Då byter jag namn. Per automatik.
Mina Las Bruttas – Tjejgänget som rest med mig flera gånger. Också lär-ungar. De är otroligt lättlärda…….
Fadern i vår familj var en skojfrisk herre. När jag skulle konfirmeras berättade han för mig att man måste lära sig apostlarna vid namn.
Annars skulle pastorn bli gramse på mig.
Han berättade då om Semmeneus, vars föräldrar var förkylda och täta i näsan den dagen han skulle döpas och informerade prästen om namnet de noga valt. Så när gossen skulle döpas sa han: Jag döper dig härmed till Sebbedeus.
Jag döper dig ……….
Denna förvirrande kunskap gjorde nästan att jag blev underkänd i religionshistoria och kuggad i konfirmationskunskap. Nästan ingen nattvard där. Resten är historia men det blev ungefär människa av mig också.
Blomsteryra.
I dessa tider brukar vi också kunna njuta av citronblomknoppar på Costa del Sol. Det egna citronträdet. Köpt för 25 euros på marknaden i Cala de Mijas. När vi flydde från corona-lockdown i våras tog våra kära vänner hand om det – för att rädda det från torrdöden.
Först kommer de små knopparna som bli till väldoftande blommor.
Du vackra lilla blomma. You make me happy.
Här kommer de små citronbäbisarna.
Torrdödsräddad skörd. Tack M och R. Nu lever trädet vidare i högönsklig välmåga.
Mandelblom likaså. Förunderligt vackert. Allt.
”Mandlar förekommer i två varianter, söt och bitter. Vildformen är bitter, men människan upptäckte tidigt söta varianter och började odla och förädla dem. Mandelträdet anses ursprungligen komma från västra delarna av Asien, Afghanistan och Iran, där det fortfarande växer vilt. Härifrån har mandeln brett ut sig över Europa, där det odlas långt upp i Mellaneuropa. Mandel odlas även i Kalifornien, samt i många subtropiska områden. Spanien och Italien är de största producentländerna.” Grenfoodgruppen
Lite Kalleankahastighet på talet, kanske – men det får duga….. Från i våras.
Det är nästan som att gå in i kyrkan för att se ett vackert bröllop – detta att gå in i en mandellund. Så vackert, vackert. Insekterna surrar och det doftar fantastiskt. Att få vara med om detta. Flera år i rad. Utom i år då, alltså.
Förstår ni? Skönhet och underverk.
”Mandelträdet är medelhögt med rödaktiga grenar. Blomningen sker innan bladen slagit ut och träden är vid denna period helt täckta med rosa blommor. Frukten är grågrön, tillplattad i formen och täckt med mjuka hår. Frukten är en stenfrukt. Det grågröna fruktköttet som omger stenen är tunt och oätligt. Mandlar säljs både med och utan skal. Skalet är ljusbrunt, hårt och med små hål. Det ljusgula fröet (mandeln) är omgivet av en tunn brun hinna. Mandlar är speciellt rika på E-vitamin, järn, zink, kalcium, magnesium och fibrer.” Grenfoodgruppen
Mandeln. I sina skal.
Minnenas television.
I år njuter vi av minnen och foton och gläds åt att det är en verklighet ändå – fast för andra. Man måste vara generös. Det mår man själv bra av. Missunnsamhet är inget gott drag hos en människa. Man kan vara avundsglad. Vill ha själv men unnar andra också.
TV 1 och TV 2. Samtidigt. Så sa Mats om mina nya solglasögon när jag kom hem med dem från marknaden i Marbella. 5 Euros för 2 kanaler – samtidigt. Rätt billigt.
Vi sa just det idag Mats o jag, att vi förstår så väl varför vi gjorde valet för några år sedan. Vintern i solen och sommaren i Sverige.
Solsken gör underverk med sinnet. Ljuset, ljuset, ljuset. Värme men inte ökenvarmt, då. Det är precis så bra som det låter. Pilutta dig, sa corona. Det gångna året har bjudit på annan meny – många tankar och annorlunda verklighet. Det är bara att härda ut. Stålsätta sig.
Falla platt ibland, sopa ihop sig, torka upp sig och le. Både åt publiken och de ljuspunkter som ändå finns. The show must go on.
The beautiful end.
Forrest Gump på TV och den filmen kan jag se hur många gånger som helst. Han är så himla bra, Tom Hanks. Nu gluttar jag bara lite i snedögat eftersom jag skriver detta men ändå.
Det är dags att veckla ihop sig. Borsta gaddarna och nana kudden. Mats har har tassat i säng. Lyssnar säkert på Karlavagnen.
Dags för proceduren.
Hör ni ni, ni. Jag tycker vi bestämmer oss för att i kommande vecka skall vi vara riktigt glada MINST 2 ggr om dagen. För vad som helst. Vi bestämmer ju själva vad vi blir glada åt. Låt oss göra så, så tar vi tillvara tiden. Den är verkligen dyrbar.
Hick. Oj, Så glad jag blev. Jag kan hicka.
Hej och godnatt.
PS. Om ni vill prenumerera på mina krönikor så kan ni fylla i nedanstående ruta.
Kram på er.
Annicka
PS. Kommentera eller samtala gärna med mig nedanför. Om ni vill. Trevlig kommunikation är ……..trevligt ♥.
Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.
Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.
Julannandagsmorgon glimmar.
Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.
Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.
Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En fasanhona satt på staketet häromveckan. Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.
En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.
En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.
Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?
Jul i Spanien.
Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag. Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.
En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.
Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.
Vinterbada gör få människor på Costa del Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….
Tacka vet vi vattengympa.Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.
De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.
En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.
Hur firar vi julen i Spanien?
Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.
En film om att tro. Polarexpressen
Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.
Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen
Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.
Tant Roffa vann allt.
I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.
Nissarna och Polarexpressen
Framtiden är vår. Och er.
Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.
Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.
Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.
Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.
Ta-ta.
Annicka
Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt. Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂
https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.
