Man lär så länge man lever. Roliga saker är roligast att lära.
Lär-unge.
Jag är en sådan. Det kom jag på idag. Fortsätter zoom-möten och Eva Synnergren och alla ingredienser i digital marknadsföring.
Idag var vi en utvald skara lär-ungar. 3 st invigda.
Jag vet inte vad mina studievänner i apostlagruppen kommer att kalla sig men jag tog namnet Semmeneus. Förutom när jag är förkyld. Då byter jag namn. Per automatik.
Mina Las Bruttas – Tjejgänget som rest med mig flera gånger. Också lär-ungar. De är otroligt lättlärda…….
Fadern i vår familj var en skojfrisk herre. När jag skulle konfirmeras berättade han för mig att man måste lära sig apostlarna vid namn.
Annars skulle pastorn bli gramse på mig.
Han berättade då om Semmeneus, vars föräldrar var förkylda och täta i näsan den dagen han skulle döpas och informerade prästen om namnet de noga valt. Så när gossen skulle döpas sa han: Jag döper dig härmed till Sebbedeus.
Jag döper dig ……….
Denna förvirrande kunskap gjorde nästan att jag blev underkänd i religionshistoria och kuggad i konfirmationskunskap. Nästan ingen nattvard där. Resten är historia men det blev ungefär människa av mig också.
Blomsteryra.
I dessa tider brukar vi också kunna njuta av citronblomknoppar på Costa del Sol. Det egna citronträdet. Köpt för 25 euros på marknaden i Cala de Mijas. När vi flydde från corona-lockdown i våras tog våra kära vänner hand om det – för att rädda det från torrdöden.
Först kommer de små knopparna som bli till väldoftande blommor.
Du vackra lilla blomma. You make me happy.
Här kommer de små citronbäbisarna.
Torrdödsräddad skörd. Tack M och R. Nu lever trädet vidare i högönsklig välmåga.
Mandelblom likaså. Förunderligt vackert. Allt.
”Mandlar förekommer i två varianter, söt och bitter. Vildformen är bitter, men människan upptäckte tidigt söta varianter och började odla och förädla dem. Mandelträdet anses ursprungligen komma från västra delarna av Asien, Afghanistan och Iran, där det fortfarande växer vilt. Härifrån har mandeln brett ut sig över Europa, där det odlas långt upp i Mellaneuropa. Mandel odlas även i Kalifornien, samt i många subtropiska områden. Spanien och Italien är de största producentländerna.” Grenfoodgruppen
Lite Kalleankahastighet på talet, kanske – men det får duga….. Från i våras.
Det är nästan som att gå in i kyrkan för att se ett vackert bröllop – detta att gå in i en mandellund. Så vackert, vackert. Insekterna surrar och det doftar fantastiskt. Att få vara med om detta. Flera år i rad. Utom i år då, alltså.
Förstår ni? Skönhet och underverk.
”Mandelträdet är medelhögt med rödaktiga grenar. Blomningen sker innan bladen slagit ut och träden är vid denna period helt täckta med rosa blommor. Frukten är grågrön, tillplattad i formen och täckt med mjuka hår. Frukten är en stenfrukt. Det grågröna fruktköttet som omger stenen är tunt och oätligt. Mandlar säljs både med och utan skal. Skalet är ljusbrunt, hårt och med små hål. Det ljusgula fröet (mandeln) är omgivet av en tunn brun hinna. Mandlar är speciellt rika på E-vitamin, järn, zink, kalcium, magnesium och fibrer.” Grenfoodgruppen
Mandeln. I sina skal.
Minnenas television.
I år njuter vi av minnen och foton och gläds åt att det är en verklighet ändå – fast för andra. Man måste vara generös. Det mår man själv bra av. Missunnsamhet är inget gott drag hos en människa. Man kan vara avundsglad. Vill ha själv men unnar andra också.
TV 1 och TV 2. Samtidigt. Så sa Mats om mina nya solglasögon när jag kom hem med dem från marknaden i Marbella. 5 Euros för 2 kanaler – samtidigt. Rätt billigt.
Vi sa just det idag Mats o jag, att vi förstår så väl varför vi gjorde valet för några år sedan. Vintern i solen och sommaren i Sverige.
Solsken gör underverk med sinnet. Ljuset, ljuset, ljuset. Värme men inte ökenvarmt, då. Det är precis så bra som det låter. Pilutta dig, sa corona. Det gångna året har bjudit på annan meny – många tankar och annorlunda verklighet. Det är bara att härda ut. Stålsätta sig.
Falla platt ibland, sopa ihop sig, torka upp sig och le. Både åt publiken och de ljuspunkter som ändå finns. The show must go on.
The beautiful end.
Forrest Gump på TV och den filmen kan jag se hur många gånger som helst. Han är så himla bra, Tom Hanks. Nu gluttar jag bara lite i snedögat eftersom jag skriver detta men ändå.
Det är dags att veckla ihop sig. Borsta gaddarna och nana kudden. Mats har har tassat i säng. Lyssnar säkert på Karlavagnen.
Dags för proceduren.
Hör ni ni, ni. Jag tycker vi bestämmer oss för att i kommande vecka skall vi vara riktigt glada MINST 2 ggr om dagen. För vad som helst. Vi bestämmer ju själva vad vi blir glada åt. Låt oss göra så, så tar vi tillvara tiden. Den är verkligen dyrbar.
Hick. Oj, Så glad jag blev. Jag kan hicka.
Hej och godnatt.
PS. Om ni vill prenumerera på mina krönikor så kan ni fylla i nedanstående ruta.
Kram på er.
Annicka
PS. Kommentera eller samtala gärna med mig nedanför. Om ni vill. Trevlig kommunikation är ……..trevligt ♥.
