Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

Blogg

På väg att ge upp och gå i kloster.

by 2 kommentarer

Tjing.

Jag var nästan på väg att ge upp och gå i kloster.

Jo. Faktiskt. Mentalt. Fast inte riktigt. Abbedissa eller bara trädgårdstomte - fridfullt i alla fall.
Precis så har jag tänkt länge :  Jag lägger ner Ekengrenskans krönikor, för jag skriver ju ändå inte. Bara stress att ha det på sina axlar - och dom musklerna har jag jätteont i i alla fall.
Behöver inga oskrivna krönikor som extra tyngd. Meeeen......så kan jag vara lite envis också och har tänkt att dom kommer väl. Orden, alltså. Om tiden får gå lite till?

Fluffiga tankar.....

  • Vill jag bli nunna?
  • Är trädgårdstomte innanför klostermurarna det enda jag kan tänka mig som framtidsutsikt?

Ska jag bli en trädgårdstomte så skall det vara med stil i alla fall. Abbedissa går bort. Alltså försvinner. Inte dör. Ni fattar.

Kom på att det är det nog inte ändå.

Det kommer att regna lika mycket i en klosterträdgård som på min odlingslott och lika blöt blir jag - so what´s the point? Så har jag tänkt att jag kommer att få klådan Allan om jag ska ha ett dok på huvudet som abbedissa. Jag skulle klia ihjäl mig omgående och hela tiden.
Det hampade sig så att det kom några ord skvimpandes idag så då tänkte jag att om himmelens portar nu öppnar sig för mig så skall jag stå med bokstavshinken och fånga upp hela alfabetet flera gånger om. Tur att man kan ändra sig. Typ ofta.

Ibland känner man sig som ett ösregn.

Ibland tittar solen fram

Färdigskrivet om covid.

  • Jag ska inte skriva om covid, för det har jag säkert redan gjort i något inlägg någonstans.  Jag har nog skrivit något om ALLT tidigare - eftersom jag ju skrapat ned ett antal krönikor tidigare. Det får flyta på, helt enkelt. Orden skall bara få flöda, sedan skall jag finna foton som livgör det hela, sedan börjar själva det TRÖGA:
    Fotona skall förminskas, ändras, sparas med filnamn vilket är detsamma som att jag döper dem så att jag hittar vad och varför, komprimeras för att det inte skall ta trekvart/14 da´r innan de laddas upp i era mobiler och DÅ - KÄRA VÄNNER - det är DÅ jag lämnar tangentbordet och gör något helt annat.

När det gäller alla regler för att skriva så att man kommer igenom filtret.....ghaaaaa

Det finns kunskap om hur man gör det lätt som en plätt men jag låter det vara som det är. Jag vill inte ge detta den tiden av mitt liv. Det är för kort för att hålla på med saker jag inte kan eller orkar med. Eller vill. Jag tar konsekvenserna. Det gör jag alltid. Jag är nöjd med att ha skrivit och om du som läser bara är en endaste enda lite förvirrad människa  - då är jag glad för det.

Ibland är det lite svårt.....men det finns alltid svårare saker ändå.

Idag är en annan dag.

Det KAN vara så att det kommer att hända även en dag som denna men jag skall verkligen anstränga mig. Jag vill ju att ni skall läsa och då måste jag ju skriva. Jag använder INTE ChatGPT - bara så att ni vet. Det är mina tillkortakommanden som kommer ner på pränt - och inte AI skulle klara av svängningarna i mina ämnen. Dessutom vore det FUSK i mina ögon - och DET skulle jag genomskåda direkt för FUSK tycker inte Ekengrenskan om. Alri på ti´n. Ekengrenskan kan ha fel, förståss.

Då vad gör hon då, människan Ekengrenskan? Gör hon något vettigt överhuvudtaget?
Well, det kan väl ingen svara på direkt. Vad är nödigt och vettigt - och för vem?

Frukost vid Vättern är viktigt. T ex.

  • Jag lever. Det är vettigt.
  • Mår gott. Det är viktigt.
  • Bor i Hjo. Det är trivsamt
  • Rensar ogräs. Det rensar även hjärnan.
  • Älskar min man. Det är viktigast av allt.  ( Han har sagt att han älskar mig också vilket gör det hela rent ljuvligt )
  • Älskar min och våra familjer och nära vänner - fast det blir mycket på avstånd i o med att de bor där de bor och inte i Hjo. Det är tråkigt med avstånd men vi ses och umgås när det går.
  • Jag gör några få inhopp på villavagnar.com i sommar. Något mindre närvaro där i år men villavagnar där är mitt liv. Än mer förr när jag bodde i en. Allt har sin tid.  Vi har kamperat ihop i 10 år nu, tror jag!
  • Såklart har jag hittat på något att skapa, som är generöst med färginslag, och som jag kan inspirera med och inspireras av - och som bara jag kan styra över. Jag är väl jag, eller ? Najsthings.se    "Special Gifts for Special People". Var ska sleven vara om inte i grytan. F´låt GRYTORNA.

Nu säger jag som man säger på TV - ingen inbördes ordning på punkterna ovan. De bara kom sådär när fingrarna landade på tangentbordet.
Dessutom finns 39087 st fler punkter men vi tar dem senare.

Mina Prima Ballerinor

En del av en ballerinas födsel. Pilligt.

Mina Prima Ballerinor är damer på ett snöre i färgsprakande kjolar - unikt personifierade efter mottagaren - ett alter ego fast i annan form. Lite likt men men en oväntad twist. En kort beskrivning. Jag tillverkar dem i återvunnet material som frigolit ( som omger spisar o annat vid leverans ) samt tidningspapper, klister och maizena = papier maché.

 

Jag har länge sökt efter något att skapa, något som bara är mitt, något jag brinner för och som brinner för mig, liksom.  Efter Unnadigresans pausande och faktiskt nästan nedläggande har jag sökt och inte funnit det där med GO i. Något jag kan göra själv, som jag kan påverka själv och som inte kräver dessa hundratusentals kronor i investering som behövdes för att få Unnadigresan att växa. Så mycket ansvar och så mycket stress.

Unnadigresan ligger på vänt. För kostsamt. Underbart roligt. I did it very well. Det vet jag.

Storyn med mina ballerinor börjar i Brasilien och en kurs på nätet.

Precis, storyn med mina Prima Ballerinor börjar i Brasilien och en kurs på nätet.

Så här var det: Jag håller mig lite uppdaterad på sociala medier och "gillar" allt jag tycker är roligt. Må de bli glada för att få följare. Det blir ju jag! Folk är så duktiga på att skapa. Allt.
Så fastnade jag på Dolores sida, där hon visade upp fantastiska dockor på tråd med de mest ljuvliga ballerinakjolar..................jag bröt ihop. Nästan. Av glädje. 100 %. Jag vill, jag vill, jag vill!
Det visade sig att hon hade en webkurs i hur man skapar dessa damer. Kursen gick på portugisiska. Inget på engelska. Jag köpte den och hade ett antal möten på Zoom och på WhatsApp. Jag kan inte portugisiska nog för att klara en kurs - jag kan knappt beställa en öl - men jag är en jäkel på att härma det jag ser och på den vägen är det.

Ballerinorna gör MIG väldigt glad när de får liv i mina händer.

Ballerinorna gör mig väldigt glad när de får liv i mina händer. 110 % och så många procent finns inte ens, sa min Mats gamle far.
Mina Prima Ballerinor och dess teknik har jag sedan utvecklat så att de passar mitt sätt och mina förutsättningar. Jag har försvenskat mina donnor med med brasilianskt "fräs".
Färger och glädje ska det vara OCH de ska passa mottagaren. Jag har nått dit och det har tagit mig 1.5 år cirka att bli någorlunda nöjd med det jag gör. Jag är STENHÅRD mot mig själv.
Mottagaren bli också väldigt glad när paketet öppnas och en Donna som liknar HENNE flyttar in. Antingen levererar jag själv paketet eller så gör Postnord det.

Min affärsidé är denna: Jag skapar personligheter i form av Prima Ballerinor - vilka jag "levandegör" med hjälp av en beskrivning av kvinnan som skall få presenten. Det kan vara så att man vill fira sin allra bästa väninna t ex. Då vill jag veta vilka intressen hon har, favoritfärger, hårfärg, drömmar, passioner, opassioner 🙂 och annat som beskriver henne. I min fantasi skapar jag då denna Kvinna - med lite humoristisk twist - och hon får så ett liv på ett snöre. Snurrandes.

Jag gör Prima Ballerinor i kvinnoskepnad just nu - men har fått idé om att göra en ballerino ( vad heter en ballerina i maskulinum ? ) i trikåer och med diverse epitet........Kanske utan kjol, men vi får se....Watch this space....... Jag pratade med Eva Synnergren idag - som är mig välsignat behjälplig med min hemsida bl a ( annars skulle jag få spunk av stillasittandet när man skapar hemsidan och jag skulle ändra på allt ) och så är hon skapare av Fri&Framgångsrik där jag såklart är med -  och vi fnittrade högt på hur kul det skulle vara att skapa en Njurejev i papier maché - med humoristisk twist......Vänta får ni se vad som månde bliva av detta. En herre i kroppsstrumpa enligt min fria tolkning.........................you just wait and see...... Det är nästan så att jag rodnar redan.

Det blev som jag trodde - ett avbrott.

Jo, det blev som jag trodde. Jag slutade skriva eftersom jag behövde äta, nysa, rensa rabatter eller städa i köksskåpet. För att det behövdes. Alltihop. På en gång. Så nu sitter jag här igen i min ateljé gubevars - det som jag tidigare benämnt som hobbyrum - och blickar ut över allt. Många saker är det. Många fina saker som kan bli riktigt fantastiska. Jag har givit mig attan på att jag skall nå ut med mina Prima Ballerinor. Jag vill så att det värker och förutsättningarna finns. Now it is up to me!

Min ateljé. Tar mig friheten att kalla den för det. Mest för att det är det. Här prövar jag min nya roll-upp- Mitt segertågsrollup

Lite i limbo.

Jag har befunnit mig lite i limbo ett bra tag. Inte funnit min plats. Ni vet den där känslan som kan infinna sig när man satt sig ner i mysfåtöljen och bara gosar in sig. När ändan fyllt ut alla sömmar och stoppning och bara är där. Ni fattar. Där har jag inte varit på ett tag.
Inte riktigt hittat ett hem för mitt inre mig och utan mig är ju inte jag själv något - även om jag vet att jag är något. Hela tiden. Det lägger andra märke till, om inte annat. Jag är ju inte osynlig fastän jag ofta numera vill vara det. Fast inte. Inte alls egentligen. Det blir konflikt inuti lilla mig - trots alla mina kilon - så där kan tankarna ligga och skallra emellanåt. Balans. Jag söker balans. Måste ha det.

Inte tjottablängarfri, jag heller.

Jo, tjottablängare har jag åkt på i livet. Så att det skvättit - skvuttit - skvättat - skvätt om det.  Ingen går fri. Inte jag heller. Nu jobbar jag på att  lägga uttjänta och begrundade delar av oförrätter och lort i min lilla inombordsbyrå i själen. Det är ju sååååå mycket som funkar. Det viktiga. Det stora. Men......jag försöker förstå mönster i min omvärld - mitt förhållningssätt till det. Ibland härdar jag ut alldeles för länge  med sådant som absolut inte är bra för mig. Nu jobbar jag på att dra igen dörrar - så att det inte blir kallt. Känns viktigt. Det låter ödesmättat när jag skriver det - men detta är vardagsmat och naturligt för många av er som har god självkänsla. Lyllos er, säger jag.

Jag har helst inte velat synas så mycket. Varför ska jag, liksom.

The bottom is nådd.

Jo, jag tänker att the bottom is nådd för att jag nu släpper taget om sådant som puttar mig i fel riktning.

  • Självförtroende har jag så att jag kan sälja och gå med vinst. Är ganska så säker på att jag klarar det mesta om jag bara vill riktigt. Inga problem med den känslan. Icke. Give me a mission and a reason och jag är på!
  • Däremot - en understundom förlamande självkänsla skulle jag också kunna dela med mig av - och på det bli en vinstmaskin - om nu sådan förlamande känsla vore eftersökt. Har inte gjort någon SWOT-analys SWOT-analys av den. Tror det kvitttar.

Det blir i alla fall gott om potatis i år. På tal om något helt annat.

Don´t cry for me.............

Don´t cry for me, Argentina. Det gör inte jag. Man repar sig. Hittar strategier. Övar sig. Allt går över. This too shall pass. Det är bara det att jag behöver vara lite snällare mot mig. Så det har jag nu talat om i ett publikum och på allmän plats..........Bäva månde jag - eller så struntar jag i att känna skam för det för det är inte så många som läser detta ändå. I alla fall har jag sagt det. Mest för mig själv. Basta.

Balansen infinner sig sakta

Kantareller bor inte på kalhyggen.

Nej, kantareller bor inte på kalhyggen. Det visste jag men nu är jag botad. Var ute med trevliga och kära kolonigrannen Hjördis häromdagen, och skulle gå in i de mörka skogarna efter guldet. Samma skog som vi skördade multum förra året.

Kaffe, myggas och kantareller. I den ordningen.

Det gula guldet blev inte direkt till sand - vi hittade - men mer än hälften av skogen var borta. Trist. Vi gick och vi gick och hittade platser som skogsägaren inte ännu givit sig på. Han kanske inte såg skogen för alla träden? Halleluja! Kaffe och macka njöt vi av också där i skogsbrynet. Myggen bet mig men det är först idag som det kliar såinihilvitta.  Har pluttat i mig allergitablett nu så snart lägger sig galenskapen.
I alla fall hittade vi 15 lingonbär, som vi skall gå tillbaka och skörda nästa vecka. Sju och ett halvt bär till oss var - om inte skogsägaren eller någon förlupen lingonplockare hunnit före.

Vi får dela på överflödet.....Vackert! Att skogsbada är underskattat

Slutet gott - allting gott - och det mesta däremellan.

Nu skall jag vara med på en kurs för Affärskompetens.  "FOTO och FILM för SOCIALA MEDIER". En timme av mitt liv för att få chansen att bli lite, lite klokare. Kunskap är bra och en hörnsten för utveckling. Jag är inte klar än. Inte med kunskap. Bara med dumskap.

Puss och kram hela da´n.

Annicka 🩰🌿

https://najsthings.se
https://www.instagram.com/najsthings.se
https://ekengrenskan.se
villavagnar.com

Just NU är livet helt perfekt säger mina celler.

by 6 kommentarer

Just nu är livet helt perfekt säger mina celler.

Jó napot, sa ungraren. Precis så. Livet är helt perfekt. Så sa jag för en stund sedan till min Mats. Här och nu kokar potatisen, rabatten rensad, en vildvuxen häck fick ge sig inför mitt anfall av åning och reda, friden infinner sig, lite pill och fix hemma och jag trivs. Helt klart feelgood i dess bästa form. Radion i bakgrunden, Mats är nöjd i sitt garage och jag bland mina inlagda gurkor. Det lilla Livet som är så stort och så fyllt med bra-iga saker. Mina bärmuffins fick klart godkänt och jag sov jättegott – bara en sådan sak!!!  Det är roligt på jobbet med mina villavagnar. Viktigt. Här och nu är bäst. Just nu.

Kvällsbild från Hjo
My home is my castle – oavsett var. Där själen trivs – där trivs jag. Foto från igårkväll.

Röd ros i Annickas Trädgård
Min lilla oas. Efterlängtad. Välgörande. Lyllos mig.

Igår hade vi en myskväll med en väninna från Spanien som är på besök i Sverige.  Prat högt och lågt och så innerligt. Hon är snäll som få. Med sig hade hon en gullig tonåring som fascinerade oss med sin härliga klokhet och optimism inför allt.  Att umgås över åldersgränserna är välsignat. Jag älskar´t! Tänker på så illa många barn hanteras men vilken fantastisk kraftkälla de är om vi vuxna ser dem för det de är. Hjärtegull. Det kommer att gå bra för dig.

Flicka sitter på en resväska
Liten blir stor blir större. Ut i livet skall du. Rustad.

En solfjäder i rosa och lila. Me like. Fick jag i present. Hon vet att detta är mina färger.

 

Här sitter jag med mina multiband och trivs.

I mysiga Hjo finns ett stort varuhus som har typ allt. Räddningsplankan när något saknas. Idag gick jag iväg för att leta multiband till gardiner jag skall sy. Vad är ett multiband? Multiband är ett slags gardinband som man syr på gardinernas överkant för att sedan trä gardinstången genom hällorna. Jo, sådant håller jag på med. Jag fick så ont i plånboken och hade ingen lust att köpa gardinringar för 80 kr för 5 st  vilket skulle blivit en sisådär 400 riksdaler – så det blev multiband för 75. Inte gratis det heller men vad göra?

Multiband för gardiner
Man får lägga band på sig ibland. Detta skall dock läggas på en gardin.

Ett lugn i kroppen och mycket feelgood.

Jag känner att jag har ett tryggt lugn i kroppen  med mycket feelgood och runt mig känns det som om det är lugnt. Jag lider när andra lider , blir orolig när andra är ledsna, tappar energin i negativa sammanhang men just NU – i min absolut omedelbara närhet – är det Fridens Liljor.  Sänder många tacksamhetstankar någonstans uppåt Universum eller kanske Tromsö? Vem vet var tacksamheten hamnar?

Bryggan och horisont
Där borta i horisonten landar min tacksamhet, tror jag,

Uppskattar´t mycket och har hela livet varit ganska bra på det – oaktat att jag är en tänkare av stora mått. Man får ju använda det lilla man har fått till det bästa.  I det lilla – som jag inte alltid basunerar ut på sociala medier – kan jag uppskatta småsaker framför nosen. Dock inte vattensnokar. Det går bort. Så läskigt, alltså. Har upplevt dem när jag badat i sjön Balaton i Ungern och jag blir skräckslagen varje gång. Inte farliga – jag vet – men sååååå obehagligt när de råkar slingra sig runt mina ben. Jag tappar andan av skräck. Faktiskt.

Ta-da!

 

Inlagda Västeråsgurkor för 1 år framåt.

Inlagda Västeråsgurkor har ockuperat mitt sinne de sista dagarna. Vi äter MYCKET av den varan – men inlagda skall de vara. Inte bara i skåp utan även i ättikslag. Alldeles för söt lag enligt näringsexperterna men om ni inte berättar för dem så gör inte jag det, heller. Vår hemlighet – capiche? Nybakat bröd med leverpastej och inlagd ättiksgurka – eller leverspassajej som lilla Nina sa när jag var barnflicka i unga år – det är gött, det. Grejen är bara att leverpastejen inte skall smaka lever. Helst. Jag stryker mina mackor så tunt med leverpastej att min Mats ler och undrar varför jag besvärar mig överhuvudtaget. Han klabbar på med rejäla lager, han. Jag tänker att vi har diskmaskin och det kostar inget extra att jag sölat ned en smörkniv med lite pastej.

Inlagda Västeråsgurkor
4.5 kg Västeråsgurkor har flyttat in till Hjo.

 

Säger man Schweitsch?

Jo. Det gör några och det får dom men jag fnissar varje gång.

  • Det heter Schweiz. Inget ”sch” i slutet eftersom det är  fullt tillräckligt med ”sch-et” i början.
  • Det heter inte ”falmskärm”, heller. FALLSKÄRM är det korrekta men det spelar egentligen ingen roll – bara men viker ihop den rätt – så att den ”falmer ut” när det är dags.
  • Skall man till sjukhuset och röntga sig så skall man inte runka sig. En jäkligt stor skillnad, if you ask me. Det kan bli så jäkla fel, liksom.

Zermatt
Zermatt i Soejtsch.

Beethoven eller Behåen – det är frågan.

Måste du alltid lyssna på BEHÅEN, sa brorsan som liten till vår far – som dirigerade Beethovens pianokonserter för det vilda. Alltså – musiken strömmade från skivspelaren och han satt i sin fåtölj och nynnade med. Tondöv var han Farsan, så det lät bättre från skivan än när han själv tog ton fast det hindrade honom inte alls. Han satt där och dirigerade med slutna ögon och hummade och nynnade i en helt annan tonart – men njutning var det. För honom. Beethoven hade koll så det var okej. Någon hade i alla fall rätt. Att säga Behåen är gulligt, däremot. Love you, Bro.

Händer
En dirigent i vardagsrummet – det hade vi.

Beethovens noter
Lille Beethoven – favoriten alla kategorier

Konsert i regnet med han Winnerbäck.

När Syster Yster fyllde jämnt för 2.5 år sedan fick hon 2 biljetter till sommarkonserten i Trädgårdsföreningen i Göteborg av maken och mig. Då bjöd hon mig att få följa med. Det var bara det att då kom pandemiuslingen och sedan har det varit uppskjutet alltsedan dess.  I år blev det av. Härligt att få spendera tid med söstra mi – fokuserat. Kära Sis. Inte mig rantandes runt överallt för att göra 234 ärenden på kortast möjliga tid. Fullt fokus. Hon och jag. Regnet öste ned en stund in på konserten men publiken stod troget kvar. Gungande och försiktigt diggande. Inga excesser – rätt stillsamt – men innerligt.

I vått och torrt. Avskalat och dyngvått.

Vi åt en fantastisk lunch på Fiskbar17 på Magasinsgatan 17 i Göteborg. Ägs och drivs av min systerson ihop med 2 kompanjoner. Gå dit och njut!!!

Vi konstaterade i alla fall att det är bra att vara lång när man är på stå-upp-konsert. Vi var kortare.

Lång man i publik
En del ser bättre än andra. Lyllos.

Snart Portugal med nästa sällskap.

Unnadigresan gör resa nr 2 19 – 26 september. Det sällskap som bokade resan 2019 får nu äntligen åka iväg. I maj gjorde jag ju en oförglömligt härlig resa med en skara go´a tjejer – som också väntat  lika länge. Lyckat – yes – if you ask me. Nu håller vi alla tummar vi har för att det skall bli av igen och inte en ny våg av något smittsamt blockerar vår väg.

Härligt inspirerande Tjejer med bus i blick och många skratt. Tack för att ni hängde med!

Gott och lärorikt!! Luís är engagerad, kunnig och entusiasmerande. Dessutom var vinet gott.

Genom att jag hyr en liten minibuss, kan jag ta med mina gäster på olika saker. Allt är inte tillgängligt med stora bussar och dessutom vill jag hålla det småskaligt men exklusivt jordnära.

Utsikt från ett av rummen mina gäster bor i.

Vingården har en ”modergård” och ett nytt komplex. Vi bor i bägge / en av dem beroende på hur många vi är och om det är fullbokat sedan innan. Dourodalen är mycket populärt.

Unnadigresans logga och samlingsbild
Mysigt och speciellt.

Margarída – vår värdinna och ägare av hotellverksamheten. Här rengör hon poolen vid The Mother House

Nu tänker jag att det kan räcka så här.

Nu har jag fått skriva av mig och delat foton. Idag står det gräsklippning på agendan, sy gardiner och jobba med Unnadigresans administration. Säkert kommer jag på något annat också. Min planering är denna och jag tror jag lyckas. Det har jag bestämt.

Önskar er en formidabel vecka. Ber om ursäkt för att jag är lite asocial på många plan. Om nu någon undrar. Jag bara trivs med att inte vara så ”PÅ” för tillfället. Tänker på er och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Vi som har varandra  – vi har varandra ändå och vet. No hard feelings, no grudge, no nothing. Bara är och mår bra. Det får man. Jag är nåbar – bara så att ni vet. Ifall.

Lite så men egentligen inte. Bara är där jag är. Fniss.

Åsså heter det inte ”Egängkligen”. Det heter egentligen fast man kan säga egängkligen om man vill. Egentligen kan man det. Bara man trivs.
Så fick jag sagt det, också.

Puzz.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Nackdelen med löften är att man måste hålla dem. At all cost.

by 9 kommentarer

Hilsen

I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt.  Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.

2 Annicka
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.

Sanningens ögonblick.

Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år.  Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!

Sommarklänning med mönster
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.

En klänning ser dagens ljus.

Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.

Judi från Cape Town
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.

Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.

Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.

Dubbelgångare
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?

Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.

En skylt med Yoga Class
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.

Kuriosa och tips i Hjo.

Stadsparken.

Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes.
Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/

Vitsippor i Stadsparken i Hjo
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.

Stadsparken i Hjo Grillplats
En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?

Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.

 

Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.

En katt sover
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien

Bo på hotell eller camping i Hjo.

Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi använde Hotellpremien.se då när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.

Torget i Hjo
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.

Campingmöjligheter  finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.

Borta bra men husvagn bäst
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.

Småstadskänsla.

Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder –  berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.

Höghus
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..

Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?

Husvagn
Man ska ha husvagn….

Costa del Sol

Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.

Mimosa och bougeainvilla
Detta saknar jag sååååå mycket.

Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.

Kjol
Ett litet kjoltyg.

Här tar det abrupt slut.

Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.

Himmel och palmer
Det är så det är.

Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.

Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.

Glad Annicka
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.

Kram hela da´n.
Annicka

Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen.se

Underbart är kort. Eller nå´t.

by 12 kommentarer

Hilsen.

Det får bli en kortis idag. Igår hann jag inte. Orkade inte. Hade en vakarnatt natten innan och då blir det inte mycket koncentrat på tankar och bokstäver. Åsså är det ju det där med flytten………en kär vän sa häromdagen – Du som packar hela tiden – så mycket grejor får det väl inte plats i en villavagn?

Flyttlådor i staplar.
En bråkdel. Köket och mitt kontorsmaterial tar största platsen i lådorna. Ändå har jag rensat. Igen.

Hon bor själv i en. – Ni har ju gjort er av med allt förut, ju? Fick förklara att det kallas D-R-A-M-A. Om jag skriver att jag packar lådor – då tar det ju slut där. Då kan jag inte filjoxa vidare i mina skriverier. Vad ska jag då skriva om? Plus att jag tycker om att brodera med orden. Hon förstod.♥. Tror jag.

Dramatiskt väder
Drama-Queen? Fyller en funktion. För mig då, alltså.

Alla känslorna på en och samma gång.

Vakarnätterna.

Har ni sådana också? När sömnen inte infinner sig öht och natten är en enda väntan på att det ska bli dag? Ibland smyger dessa nätter på mig – b ´a så b ´a. Jag kan somna till, vakna efter en kvart och sedan är det kört. När jag är orolig för något – förståeligt att grubbla då – men ibland kommer de ändå. Glad, tacksam och lycklig. Ingen oro alls. En liten flytt – jo – men det är ju ingen katastrof.

Katt sover
Suss gott, du Lilla.

Det är i de lägena jag är tacksam att jag slipper gå upp på morgonen för skiftgång på jobbet. Jag har prövat på det i några år, också. När jag arbetade på fantastiska Landvetter Flygplats var arbetstiderna ett dilemma. För mig. Att börja klockan 04.30 på morgonen kräver att man lägger sig i tid. Även om man gör det och sömnen inte infinner sig – då blir man spagetti och köttfärsröra i hjärnan.

Spagetti med köttfärssås
Ingen bra hjärnsubstans.

Inte en god blandning att ha däruppe. Fy. Fantastiska år bortsett från det där med spagettin – med härligaste kollegerna – som jag fortfarande har kontakt med – bless you för att ni fixar tiderna. Puss på er.

Flygbild
Utan flyget – inget Landvetter.

Det hinns inte med mer………

Kära läsare, vänner, följare och andra härliga – jag måste ge mig. Det duger inte att sitta här – fastän jag känner att jag kommit igång nu…………Oh well – vad är väl en bal på slottet?

Dans på slottet.
Ska öva lite till bara. Har problem med vänsterbenet. Också. Söta kalasbyxor han har, förresten.

Tänker att vi skall hålla modet uppe. Färg, glädje och förhoppningar. Vassegoda. Det blir bra, det här. Hör av mig igen snart. Kommer att fortsätta med mina D-R-A-M-A-N………if you know what I mean……….

Tulpaner från Benareby
Vackert. Egen bild. Andras blommor.

Vita Sippan. Den Fina.

Åsså den lilla påskhälsningen. From me to you. With love.

Glad Pussk!

Cheers,
Annicka

Det närmar sig ett slut. En början.

by 9 kommentarer

Hilsen.

Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider.  Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.

En skylt med Too busy to be organised
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.

Hur många skruvar finns det i en låda?

Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.

Villavagn skall flyttas
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!

Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.

Vägval
Ska vi gå hit eller dit?

Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄR för att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.

Falköpingsost
Oj. Så gott. Så otroligt gott.

Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.

Plåtnisse.

Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.

Ljusblå scilla
En liten näpen sak

Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.

Bryggan och horisont
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.

Småsnäckor i handen
Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?

Stenstrand
Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.

Ännu mera bananlådor att fylla.

Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!!  Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!!  Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.

Friterade risbollar in the making
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.

Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?

Modeshow
En kostym för speciella tillfällen……

Tyg medexotiska fåglar
Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?

Vad är väl en macka?

Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.

Nybakat bröd
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.

If you dont live for something
Sanning, tror jag.

G´natt.

Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.

Krona och fjädrar
Sweet dreams.

Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.

Morsning och godbaj.

Annicka 🌿🌹

 

PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.

https://ekengrenskan.se/kaseri-kronika-blogg/

Packa pappas kappsäck. Kappa packas packsäck.

by 18 kommentarer

Hilsen.

Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.

Balklänning
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.

 

Stranden i Beddingestrand
En solskensdag. Sparar jag på. ♥

Stiltje i några dagar.

Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.

Katt vilar
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.

 

Gamla garagedörrar
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”

 

Resväskor
Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, 
Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck

Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.

Demontering av trädäck
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.

Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.

Vackra glas
Många glas blir´e.

Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.

Rött hus med svenska flagga
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.

Lite Hej Då och Tack.

Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.

 

En utsikt i Beddingestrand
En vy att minnas. Hela livet.

Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.

Ankhuvud
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…

Unnadigresan – vad händer?

Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.

Unnadigresans logotype. uftballong
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.

Dourofloden
Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.

 

Nöjd resenär till Porto
Tacksam för mina nöjda kunder.

 

Margarida serverar
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan

Inte självklart.

Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?

Kokråd
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?

Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….

Brödrecept
Mamma Carolas Sirapskubb ♥

Ingen utbildning idag.

Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.

Vatten och jetski
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.

Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!

Tulpaner i tulpanvas
Vackert så att man suckar.

Så släcker jag ned.

Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.

Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.

Allt gott,

Annicka 🌿🌹