Just NU är livet helt perfekt säger mina celler.

Just nu är livet helt perfekt säger mina celler.

Jó napot, sa ungraren. Precis så. Livet är helt perfekt. Så sa jag för en stund sedan till min Mats. Här och nu kokar potatisen, rabatten rensad, en vildvuxen häck fick ge sig inför mitt anfall av åning och reda, friden infinner sig, lite pill och fix hemma och jag trivs. Helt klart feelgood i dess bästa form. Radion i bakgrunden, Mats är nöjd i sitt garage och jag bland mina inlagda gurkor. Det lilla Livet som är så stort och så fyllt med bra-iga saker. Mina bärmuffins fick klart godkänt och jag sov jättegott – bara en sådan sak!!!  Det är roligt på jobbet med mina villavagnar. Viktigt. Här och nu är bäst. Just nu.

Kvällsbild från Hjo
My home is my castle – oavsett var. Där själen trivs – där trivs jag. Foto från igårkväll.
Röd ros i Annickas Trädgård
Min lilla oas. Efterlängtad. Välgörande. Lyllos mig.

Igår hade vi en myskväll med en väninna från Spanien som är på besök i Sverige.  Prat högt och lågt och så innerligt. Hon är snäll som få. Med sig hade hon en gullig tonåring som fascinerade oss med sin härliga klokhet och optimism inför allt.  Att umgås över åldersgränserna är välsignat. Jag älskar´t! Tänker på så illa många barn hanteras men vilken fantastisk kraftkälla de är om vi vuxna ser dem för det de är. Hjärtegull. Det kommer att gå bra för dig.

Flicka sitter på en resväska
Liten blir stor blir större. Ut i livet skall du. Rustad.
En solfjäder i rosa och lila. Me like. Fick jag i present. Hon vet att detta är mina färger.

 

Här sitter jag med mina multiband och trivs.

I mysiga Hjo finns ett stort varuhus som har typ allt. Räddningsplankan när något saknas. Idag gick jag iväg för att leta multiband till gardiner jag skall sy. Vad är ett multiband? Multiband är ett slags gardinband som man syr på gardinernas överkant för att sedan trä gardinstången genom hällorna. Jo, sådant håller jag på med. Jag fick så ont i plånboken och hade ingen lust att köpa gardinringar för 80 kr för 5 st  vilket skulle blivit en sisådär 400 riksdaler – så det blev multiband för 75. Inte gratis det heller men vad göra?

Multiband för gardiner
Man får lägga band på sig ibland. Detta skall dock läggas på en gardin.

Ett lugn i kroppen och mycket feelgood.

Jag känner att jag har ett tryggt lugn i kroppen  med mycket feelgood och runt mig känns det som om det är lugnt. Jag lider när andra lider , blir orolig när andra är ledsna, tappar energin i negativa sammanhang men just NU – i min absolut omedelbara närhet – är det Fridens Liljor.  Sänder många tacksamhetstankar någonstans uppåt Universum eller kanske Tromsö? Vem vet var tacksamheten hamnar?

Bryggan och horisont
Där borta i horisonten landar min tacksamhet, tror jag,

Uppskattar´t mycket och har hela livet varit ganska bra på det – oaktat att jag är en tänkare av stora mått. Man får ju använda det lilla man har fått till det bästa.  I det lilla – som jag inte alltid basunerar ut på sociala medier – kan jag uppskatta småsaker framför nosen. Dock inte vattensnokar. Det går bort. Så läskigt, alltså. Har upplevt dem när jag badat i sjön Balaton i Ungern och jag blir skräckslagen varje gång. Inte farliga – jag vet – men sååååå obehagligt när de råkar slingra sig runt mina ben. Jag tappar andan av skräck. Faktiskt.

Ta-da!

 

Inlagda Västeråsgurkor för 1 år framåt.

Inlagda Västeråsgurkor har ockuperat mitt sinne de sista dagarna. Vi äter MYCKET av den varan – men inlagda skall de vara. Inte bara i skåp utan även i ättikslag. Alldeles för söt lag enligt näringsexperterna men om ni inte berättar för dem så gör inte jag det, heller. Vår hemlighet – capiche? Nybakat bröd med leverpastej och inlagd ättiksgurka – eller leverspassajej som lilla Nina sa när jag var barnflicka i unga år – det är gött, det. Grejen är bara att leverpastejen inte skall smaka lever. Helst. Jag stryker mina mackor så tunt med leverpastej att min Mats ler och undrar varför jag besvärar mig överhuvudtaget. Han klabbar på med rejäla lager, han. Jag tänker att vi har diskmaskin och det kostar inget extra att jag sölat ned en smörkniv med lite pastej.

Inlagda Västeråsgurkor
4.5 kg Västeråsgurkor har flyttat in till Hjo.

 

Säger man Schweitsch?

Jo. Det gör några och det får dom men jag fnissar varje gång.

  • Det heter Schweiz. Inget ”sch” i slutet eftersom det är  fullt tillräckligt med ”sch-et” i början.
  • Det heter inte ”falmskärm”, heller. FALLSKÄRM är det korrekta men det spelar egentligen ingen roll – bara men viker ihop den rätt – så att den ”falmer ut” när det är dags.
  • Skall man till sjukhuset och röntga sig så skall man inte runka sig. En jäkligt stor skillnad, if you ask me. Det kan bli så jäkla fel, liksom.
Zermatt
Zermatt i Soejtsch.

Beethoven eller Behåen – det är frågan.

Måste du alltid lyssna på BEHÅEN, sa brorsan som liten till vår far – som dirigerade Beethovens pianokonserter för det vilda. Alltså – musiken strömmade från skivspelaren och han satt i sin fåtölj och nynnade med. Tondöv var han Farsan, så det lät bättre från skivan än när han själv tog ton fast det hindrade honom inte alls. Han satt där och dirigerade med slutna ögon och hummade och nynnade i en helt annan tonart – men njutning var det. För honom. Beethoven hade koll så det var okej. Någon hade i alla fall rätt. Att säga Behåen är gulligt, däremot. Love you, Bro.

Händer
En dirigent i vardagsrummet – det hade vi.
Beethovens noter
Lille Beethoven – favoriten alla kategorier

Konsert i regnet med han Winnerbäck.

När Syster Yster fyllde jämnt för 2.5 år sedan fick hon 2 biljetter till sommarkonserten i Trädgårdsföreningen i Göteborg av maken och mig. Då bjöd hon mig att få följa med. Det var bara det att då kom pandemiuslingen och sedan har det varit uppskjutet alltsedan dess.  I år blev det av. Härligt att få spendera tid med söstra mi – fokuserat. Kära Sis. Inte mig rantandes runt överallt för att göra 234 ärenden på kortast möjliga tid. Fullt fokus. Hon och jag. Regnet öste ned en stund in på konserten men publiken stod troget kvar. Gungande och försiktigt diggande. Inga excesser – rätt stillsamt – men innerligt.

I vått och torrt. Avskalat och dyngvått.
Vi åt en fantastisk lunch på Fiskbar17 på Magasinsgatan 17 i Göteborg. Ägs och drivs av min systerson ihop med 2 kompanjoner. Gå dit och njut!!!

Vi konstaterade i alla fall att det är bra att vara lång när man är på stå-upp-konsert. Vi var kortare.

Lång man i publik
En del ser bättre än andra. Lyllos.

Snart Portugal med nästa sällskap.

Unnadigresan gör resa nr 2 19 – 26 september. Det sällskap som bokade resan 2019 får nu äntligen åka iväg. I maj gjorde jag ju en oförglömligt härlig resa med en skara go´a tjejer – som också väntat  lika länge. Lyckat – yes – if you ask me. Nu håller vi alla tummar vi har för att det skall bli av igen och inte en ny våg av något smittsamt blockerar vår väg.

Härligt inspirerande Tjejer med bus i blick och många skratt. Tack för att ni hängde med!
Gott och lärorikt!! Luís är engagerad, kunnig och entusiasmerande. Dessutom var vinet gott.

Genom att jag hyr en liten minibuss, kan jag ta med mina gäster på olika saker. Allt är inte tillgängligt med stora bussar och dessutom vill jag hålla det småskaligt men exklusivt jordnära.

Utsikt från ett av rummen mina gäster bor i.

Vingården har en ”modergård” och ett nytt komplex. Vi bor i bägge / en av dem beroende på hur många vi är och om det är fullbokat sedan innan. Dourodalen är mycket populärt.

Unnadigresans logga och samlingsbild
Mysigt och speciellt.
Margarída – vår värdinna och ägare av hotellverksamheten. Här rengör hon poolen vid The Mother House

Nu tänker jag att det kan räcka så här.

Nu har jag fått skriva av mig och delat foton. Idag står det gräsklippning på agendan, sy gardiner och jobba med Unnadigresans administration. Säkert kommer jag på något annat också. Min planering är denna och jag tror jag lyckas. Det har jag bestämt.

Önskar er en formidabel vecka. Ber om ursäkt för att jag är lite asocial på många plan. Om nu någon undrar. Jag bara trivs med att inte vara så ”PÅ” för tillfället. Tänker på er och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Vi som har varandra  – vi har varandra ändå och vet. No hard feelings, no grudge, no nothing. Bara är och mår bra. Det får man. Jag är nåbar – bara så att ni vet. Ifall.

Lite så men egentligen inte. Bara är där jag är. Fniss.

Åsså heter det inte ”Egängkligen”. Det heter egentligen fast man kan säga egängkligen om man vill. Egentligen kan man det. Bara man trivs.
Så fick jag sagt det, också.

Puzz.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Posted in
Wild and crazy

Annicka Ekengren

Lite bus, filuringar, tankar och bilder. Från resor, hemmets vrå, nära musfällan eller precis var som helst.
Lite feel-good, helt enkelt.

Jag finns lite överallt.  Digital Nomad, marknadsförare, säljare, inspiratör, passionista, medmänniska och livsbejakare!

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Lena Nilsson säger

    Tack för din kåseri denna gång och all lycka till med september-resan…den blir säkert lika bra som er resa i maj👍

    Önskar Lena Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.