Det var en gång……nej……en gång var det…..nej…..Hilsen. Så får det bli. Som jag alltid gjort. Nu kör vi!
Jo. Det svänger. I Hjo.
Denna gulliga lilla stad – eller samhälle med sina 9000 invånare. Niotusentvå närmare bestämt. Numera. Vi har suttit som 2 flugor på ett bullpapper nere vid torget och slickat i oss av allt vi ser. Torghandeln, det småttigt familjära, salamin i korvbilen, surdegslimpan i Bröd-Anders ( fast det heter han inte ), Blomster-Berra (heter han inte, heller ) och Cykel-Anders ( gissa…..). Kan inga vid riktiga namn än – så framfusiga är vi inte trots allt – men att bli välkomnad i en ny stad i denna magiska vårtid – magi!!! Snacka om tajming. Ibland blir det bara rätt.
Det svänger i Hjo. Det blev allt en krukväxt, isterband och salami. Åsså fika påVete&Råg. Pariserflarn och kaffe. Alldeles för gott.
Inte samma känsla som marknaden i Marbella, Mijas på Costa del Sol, Peso da Régua eller Budapest – men själva tänket är detsamma. Buzz och människor. Trevligt.
Ostmarknad i Peso da Regua i Douro, Portugal. Den krämiga osten som man åt med sked…….mumzitt.
Hattarna i Mijas, Costa del Sol
Inlagda oliver i hur många varianter som helst. Färskt bröd, olivolja, lite salt och sedan smaska oliver på det…….
Rejäla bitar med skinka i Peso da Regua, Douro i Portugal
Blommor i Marbella
Grillat är godast.
Häromkvällen packade vi ihop den lilla picknickkorgen och drog ned till Vätterns strand ( 200 meter dit….). Hittade bord, stol, solsken och en stor allmän grill som pyrde. På med kycklingfiléerna, upp med potatissalladen, de kokta grönsakerna och…….in i därtill avsedd ansiktsöppning för tuggande och…………..njutning. Tog inte kameran med. För omväxlings skull.
Vackert som i sagan.Det var inte denna vi använde……..
När det sedan började bli lite smådragigt drog vi oss uppåt mot en husvägg, satte oss på den perfekt placerade soffan och njöt i solens glans. Hur bra kan det bli? Kan inte tänka mig att livet kan bjuda på finare stunder än så. Det finns andra fina stunder men det ena behöver inte bräcka det andra. Stunderna behöver ju inte tävla med varandra. Det är bara olika.
En annan dag satt vi på en bänk och tittade på alla båtar som skall doppas i Vättern
På tal om Vättern.
Fjuk. Jag är inte Fjuk. Fullt Fjisk. Dumma mig….. Fjuk är en f d bemannad fyr i Vättern. Hittade en sida med information om fyrar. Lite kul läsning, faktiskt. Läs själva HÄR.
Med modersrötterna från Karlsborg har Vättern varit en följeslagare i livet. Minns mormor i det stora vita huset på Alstigen i Karlsborg. Med det gigantiska trädet med vita körsbär – som vi fick plocka hur många som helst av. Däremot fick vi ABSOLUT inte gå i hennes land och röra till det. Helst inte gå på den så fint krattade grusgången, heller. Inte ropa högt eller allmänt störa till det. Undrar hur mamma fick pli på oss tre barn?
Lilla Mamsen. Från Undenäs, egentligen. Uppvuxen i Karlsborg när Flyget tog över deras lilla torp.
Kardemummaskorporna mormor bakade var fantastiska – jag gör dem ibland själv. Så göttigt att doppa i kaffet. På mormors vis. ELLER inlagd siklöja på knäckebröd eller till potatismos. Det var allt bra gott, det!
Liten svart-vit Annicka med morfar och Taxigumman i Karlsborg. Ett foto från järnålderns början, tror jag…..
I alla fall:
Vättern är en långsmal djup insjö vilken är belägen i södra Sverige och delar Götaland i Östergötland och Västergötland. I norr och söder gränsar den även till Närke respektive Småland. Den är Sveriges näst största sjö[3], både till yta (1 893 km²) och volym (77,6 km³) och den är Europas sjätte största insjö./ https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4ttern
Många utflyktsmål runt Vättern.
Vättern lär betyda vatten – och det låter vettigt. Här får vi allt dricksvatten från Vättern, så det gäller att vara rädd om den sjön. Den är kall, djup och klar, har jag läst.
Vättern mår idag förhållandevis bra: sjön är en näringsfattig klarvattensjö med ett för svenska sjöar enormt siktdjup som är på samma nivå (återigen) som för 100-120 år sen. Fosforhalten är låg. Växt- och djursamhället tyder på en överlag välmående sjö. Halter av de flesta metaller och miljögifter är låga och/eller sjunkande./ https://www.vattern.org/sa-mar-vattern/
En Monark har flyttat till Hjo.
Faktiskt. Maken håller på och renoverar sin farfars gamla Monark-cykel från 1945, tror jag. Den är isärplockad, putsad, filad, skruvar bytta, skärmar putsade, ram lackad och …………..Gediget och noggrant renoverat. Nu väntar klenoden bara på att få bakdäcket om-ekrat. Det finns en cykelspecialist här i Hjo, som har öppet torsdagar kl 17-19. HAN skall fixa den detaljen.
En Monark på väg till Hjo.
Maken har för övrigt cyklat Vättern runt väldigt många ggr – på just denna cykel. Oväxlad. Utsliten sadel. Han har retat gallfeber på cyklister han kört om – med tävlingscyklar och diverse proffsutrustning………….. När de legat i dikena av trötthet har han oförtrutet knirkat på sin oväxlade Monark på lika bra tider som många av de som tränat året om.
Han har en sådan här också – maken. Den fick han inte ställa upp med i Vätternrundan. Tro mig. Han försökte.
Själv åkte jag Vätternrundan 1 gång. Lade av innan Karlsborg. Jag hade kunnat fortsätta men min rumpa ville inte det. Enough said. Tjej-Vättern har jag dock cyklat 3 ggr. Rumpan höll tyst alla gångerna. Efter det har den tystnat helt. Får ta upp cyklingen snart när Monarken träder in i salen. Då får vi göra Mullsjön runt till en början …………
Eller så cyklar vi runt Stadsparken……………
Hjo fortsätter att imponera.
Det gör däremot inte denna krönika. Tror det är wordpress ( plattformen jag skriver på ) som segar. ”Anslutningen avbröts”. Tack för den. Min internethastighet är förträfflig. Har kollat. Så………………innan jag blir tossig tänker jag sluta. Tossiga kvinnor kan vara rent besvärliga, det har jag hört.
Fulla muggar.
Skall arbeta idag hos Morgan Nyman AB. Jag och villavagnar, ni vet. Can´t live without them. Regntunga skyar men det är bra för både rabarber, potatis och och paraplytillverkare.
Snart frukost. Dags att dressa upp sig.
Välkomna idag kl 11-15. Ranstadverket i Häggum. Stenstorp. Villavagnspassionistan är där.
Önskar er en förträfflig dag och vecka. Lyssna på hur det sprakar i naturen!! Växtkraft!
Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.
En solskensdag. Sparar jag på. ♥
Stiltje i några dagar.
Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”
Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.
Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.
Många glas blir´e.
Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.
Lite Hej Då och Tack.
Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.
En vy att minnas. Hela livet.
Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…
Unnadigresan – vad händer?
Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.
Tacksam för mina nöjda kunder.
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan
Inte självklart.
Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?
Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….
Mamma Carolas Sirapskubb ♥
Ingen utbildning idag.
Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.
Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!
Vackert så att man suckar.
Så släcker jag ned.
Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.
Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.
Hur har ni det, kära läsare? Hoppas ni håller ut och hittar goda saker att bli glad åt. Vet så väl att man måste aktivt söka alternativ. Inte mycket läggs på en bricka och serveras med champagne här i livet. Man får börja med en bricka…………..sedan får man lasta på. Eller av.
Våren på G! Kom igen, bara. Jag är beredd!!!
Solen strålar.
Hur skönt är inte detta? Ljuset, värmen, hoppet. Varm korv i bröd. På den egna verandan. Varm korv kan man äta närsomhelst. Kokt wienerkorv. I färskt korvbröd. Med stark senap. En kaffe därtill och magen tror den är på bröllop en stund. Efter några timmars arbete är det skönt att pusta – även om det är skönt att kroppsarbeta efter ett halvår av stillasittande. I princip. Vardagsmotion, helt enkelt. Som jag uppskattar så mycket. Gym i all ära, men att kratta, köra skottkärra, gräva, bära brädor…………….dä ä livet dä, se. Lite meningsfullt kämpande i lagom – gärna unset lite för stor – dos. Knas? Möjligt. Det är sådan jag är.
Funkar alltid. Man blir mätt. Man blir glad. Man vill ha en till.
Dags att dra vidare.
Precis. Ni hörde rätt. Vi tänkte att det är hög tid att utnyttja tiden som bara rinner bort – i dessa covidtider. Att bara sitta av tiden, liksom. Vänta på…….vad? Nej, nej, nej – sådant har vi inte lust med längre. Det kan hålla i sig genom hösten också med coronan och då är det lika bra att agera. NU. Så det har vi gjort lite sådär långsamt och utan större basunerande sedan i höstas. Processer att bearbeta.
Man måste inte trumpeta ut allt innan man ens vet själv. Allt tids nog!
Vi har rekognoscerat lite runtomkring i Sverige ett antal gånger. Letat plats för själarna att bo när vi inte bor hemma i Göteborg eller Spanien. Om vissa ställen har vi sagt – ALDRIG I LIVET. Andra platser har fått halvt godkänt. Några har fått helt ok. Hjo fick klart godkänt. Extra-extra speciellt klart godkänt i Hjo. Lite småkära i det samhället. Så………………..dit beger vi oss. Flyttar vår villavagn från Skåneland och hittar på något annat bus istället.
Kanske kommer vi att bo här? Vi är ju vana vid att bo minimalistic
I april går vårt flyttlass så nu håller vi på med demontering av trädäck och allt annat. Många skruvar och brädor bli´re. Bananlåda efter bananlåda med inomhuspryttlar – som är många men ändå hanterbart. Trots allt. Det var 3 000 ggr värre att flytta från det stora huset. Anyway – tror Mats dragit ut MINST 4 000 skruvar vi det här laget. Jag drog ut ungefär 200……Men jag drog i mig 2 koppar kaffe, så det jämnar ut sig.
Inte badkrukor i alla fall.
Bra med nytt syre.
Är inte rädd för förändringar – men vissa förutsättningar måste vara klara – sedan är det bara att köra. Att inte ha skulder, inte vara utlämnad till elaka människor och ha en liten slant på banken. Sedan grejar man det mesta. Hälsan, förståss – men den är alltid en förutsättning för att kunna göra vad man vill. När man kan och vill – då får man se till att greja till det, helt enkelt. Ögon som ler från hjärtat och att vara nyfiken – då brukar det ordna till sig.
Man behöver syre annars kippar man efter andan.
Söderslätt i Skåne
Fantastiskt fint. Vi har älskat det. De milslånga stränderna. Utsikten. Rapsåkrarna. Smörrebröden. Pommes frites och vitlökstjosesås från Restaurang Amalfi………………..Närheten till Köpenhamn och flyget till Spanien. Och allt annat som varit fint. Det är mycket, det.
Vi flyttar vår villavagn, helt enkelt. Fniss.
Otaliga mil har jag gått på stranden. Kilometer efter kilometer. Magiskt. Syre. Mycket syre. Grussvägarna mellan rapsfälten. Byta luft i lungorna. Njuta av det vackra. Njuta av möjligheten att ha möjligheten. Hade covid inte kommit så hade vi kanske tänkt annorlunda – men nu bejakar vi möjligheterna och lusten att ta nya steg. Livet är trots allt det som pågår nu. Livet måste levas. Inte sittas av. Välkommen Möjligheter och Lusta!
Smörrebröd på danskt rågbröd. 3 st för 85 kr. Superfräscht och gott!!!Jag är en riktig gurkinläggare, jag. Redan i somras föddes idén om Ekengrenskan. Skyndat långsamt.
Smörrebrödets lov.
Denna lilla macka som har så mycket på sig. Konstigt att den inte finns att köpa uppåt landet – vad jag vet. Hade livet varit annorlunda så hade jag kunnat öppna ett litet smörrebrödsfik någon trevlig stans. Hjo, kanske? Hmmmm. Ny fick Sickan en ny plan.
En gång drev jag en bilverkstad med 3 anställda. Fattar ni? Inte jag. Sant, dock. Kan jag laga däck kan jag laga smörrebröd, kom jag att tänka på nyss.
Smørrebrød kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en ganska bastant smörgås, som vanligen består av en skiva grovt bröd och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen och vissa typer av smørrebrød kan även utgöra huvudrätten i en måltid. Vissa smørrebrød är så populära i Danmark att de fått egna namn, till exempel Sol over Gudhjem(rågbröd, rökt sill, gräslök eller lök samt en rå äggula), Dyrlægens natmad (rågbröd, leverpastej, saltrulle, lökringar och sås) samt Stjerneskud (franskbröd, sallad, tomatskivor, panerad rödspättafilé, räkor och kaviar)./ Den lille Danske i Trelleborg
Supergott. Med en liten ölpinne till. Eller vatten, eller hallonsoda. Bara ni trivs.
Tiden har sin gång.
Vi äter sällan ute numera. På restaurang, alltså. Ikväll gjorde vi det. Det ekade nästan därinne. Mycket lite med folk. Ho-ho! Restaurang Pärlan i Beddingestrand. God mat. Härlig utsikt alldeles vid havet. Ta vägen förbi i sommar. Det är värt det.
Som sagt – tiden har sin gång. Jag har min. Sengång. Dags att natta sig. Skönt att få tänka tillbaka på en fin dag, en fin kväll och en trevlig stund med vänner. Det är sällan vi träffar någon öht numera. Trist som tusan men det skall bli ändring på det. Någongång.
Tycker om lugn. Också. Och riv. Också.
Det finns ingen självuppfyllande profetia i detta att det måste hända saker hela tiden i mitt liv. Det måste det inte. Att lägga in gurka är bland det bästa jag vet. Stillsamt. Att skriva krönika för er är också fantastiskt. Stillsamt men utmanande. Att baka bröd eller dra ur skruvar – stillsamt och trevligt. Fara och flänga – ger energi. Ett måste. Det också.Oavsett så måste det berika på något sätt. Det är det som är grejen.
Så……gå ut och berika dig med något. Det är du som vet vad som ger just dig mening. ♥
Kram, Annicka
PS. Dela gärna med dig av mina krumeluringskrönikor till andra. Ni är min förlängda arm att nå ut till fler.
PPS. Kommentera gärna om ni orkar – det är roligt att kommunicera – inte bara köra en monolog, som jag gör. Ju.
Vårhatt. Har ni en sådan – eller kanske flera? Det har jag. Både en och flera. I gabberoben. Vem använder hatt i en villavagn en kall vinter i Skåne? Jag. För att jag fick lust. För att nu får det vara sluttänkt. In med glädjen och piffet. Ut med kalasbyxor och ylletofflor. Självupptagen? Jag bryr mig mycket om andra. Det vet jag bestämt. Jag bryr mig om fina hattar, också.
Tant i hatt.
Finsalongen.
Det är kanske där man skall ha hatten på sig? Vad vet jag. Jag tröttnade på såseriet och tänkte – du som alltid piffat dig, Annicka – vad gör du därnere i källaren? Gräver och gräver och lägger mentalt pussel – är du klar snart? Har du lagt bitarna där du vill ha dem? Det har tagit sin tid. Oh, yes. Ja, svarade jag på det och så kände jag en sådan lättnad. Lättnad är gott. Skattelättnad behöver jag inte men gott för många. Sagt och gjort – jag ställde mig på tå och tog ner mina hattar från högsta hyllan.
Är det inte den ena så är det den andra……
Provade dem. En efter en. När man provar hatt – då kan man inte ha hemmastickad mohairväst på sig med tappade maskor och översized. Inte kan man heller ha glåmiga ögon – man måste go all in. Sagt och gjort. På med trutpasta och lite sotiga ögon.
Ibland lyckas man – ibland går det åt skogen.
Nej – man måste såklart inte. Man måste ingenting men en hatt måste man ha OM man har hattlängtan. Det är som ett liniment på en värkande fot. Hatt på ett trängtande själ. En prydnad. Lite mystik. Lite mod. Lite piff. Lite märkvärdig. Och så en hatt, då. Allt det har jag.
Allt är inte som det var när man var ung. Den här figuren skall jag ha i min webshop.
Jag är nog gammalmodig men det får man när man är …………….gammal. Utan könsrollstänk – för min egen skull – läppstift, högklackat och hatt – fräckt. Kläder också såklart men det förutsätter jag att ni förstår. Hatt kan man ha till jeans – då klär man ”ner” sig, som jag brukar säga. När man inte vill vara överflott utan bara sådär…….kaxig. Hatt och festblåsa – då har man klätt ”upp” sig. Enligt mig, alltså.
Tant Rufsa. Nästan som jag föddes. Fast äldre. Efter-hatt-frisyr.
Enda minus med att bära hatt att frisyren blir fullständig katastrof efter en dag i hatt. Verkligen. Jag frågade min mamma en gång – varför tanter aldrig tar av sig hatten inomhus. Tant Elsa hade både hatt på huvudet och snus i en rännil nedför mungipan. Mössorna tar man ju av sig, tänkte jag. Man blir inte fin, sa hon. Tror jag att hon sa. Kan vara efterkonstruktion men jag vet att jag frågade. Nu vet jag varför tanter behåller den på. Man ser ut som en obäddad säng i håret, svinto, hölass…….whatever. Inte snyggt, i alla fall. Åsså kliar det……….Vill man vara fin…….. <3 . Det vill man. Jag. Helst.
Denna kommer att finnas i min webshop. En ängelmamma. Några exemplar. Vill ha? Skynda!
Glad. Gladsax. Gladiolus. Gladlynt.
Fina ord. Alla med glad i. Vi går mot våren. Jag blir glad. Jag är faktiskt glad. Kan bero på att jag vann över maken i kortspel idag – han vinner nästan ALLTID. Vi spelar Phase 10, som lär vara likt Gin Rummy. Tar oss ett parti ibland.
Kortspelet Phase 10Detta samlar man på.
Idag gjorde jag dessutom semlor som tröst för kortförlusten. Eller som pris för vinsten. Spelar roll, så att säga. Borde gå ut men nu skriver jag ju krönikan och tänkte låta bli att sitta i natt. Nu är inspirationslustan på topp. Harrejäddrar.
……….ger dig viiiiingar…….
När solen skiner vänligt på en – då får man välbehagspåslag. Trots kylan. Alla vinterbilder – fina – men eftersom jag inte är någon slalom åkare eller puckelpistveteran – föredrar jag ändå solsken och värme.
När Långa Farbrorn var kort. 12 personer i en vecka i Trysil. Varje vinter. Lovely.
Och blommor. Och marknad. Och gambas pil-pil. Sådan är jag.En vecka i fjällen med familjen <3 skulle sitta fint – för att jag älskar att vara med dem – men det får vänta tills covideländet är väck med pusta. Jäkligt mycket som får vänta, if you ask me.
Bá så, b´a!
ffeel ffashion.
En klädaffär jag hade för ett antal år sedan. Började med hemförsäljning. Tröttnade på att kånka omkring med alla tunga lådor, alla galgar, som fastnade i varandra, packa upp, hänga snyggt och sedan packa ned, tappa kläder på marken i ösregnet, få fläckar, kassera……… Ingen förtjänst, heller. Mysigt, alla hade trevligt, drack kaffe och åt mackor – men jag växte ifrån det efter ett tag. Så mycket slit och så mycket kapital bundet. Mer trevligt än lönsamt. Jag är ingen hårdsäljare heller. Inte säljare alls, egentligen. Bara inspiratör och allmänt trevlig.
ffeel ffashion? Kanske.
När tillfället sedan gavs, kånkade jag in alla lådor i en lokal som maken och jag hyrde. Så blev det ett rum med kläder. Så blev det 2. Så blev det nästan 5 rum. Fullt med kläder, smycken, skor, halsdukar……………….ALLT möjligt. Jag importerade kläder från Budapest. Åkte ner och handlade från leverantörer där. Inte main-stream mode. Udda och….lite vanligt. Åkte på mässor i Danmark. Köpte, köpte och köpte. Bland det roligaste och dyraste jag gjort.
Fullt sortiment.
Har ni en sådan blus som ni inte har?
Man måste ju ha ett sortiment. Någon säger: Den svarta tröjan – har du den i blått? Den blå tröjan, har du den i V-ringat? Den korta kjolen, har du den i knälängd? Den kjolen i knälängd, har du den i långkjol? Oj, så synd att den blusen inte finns utan krage……………Så håller det på. Så köper man in och köper in och passar man sig inte så…………………..Ebberöds Bank, nästa.
Enkelt mode. Stövlar och kjol.
Jo, jag inspirerade många att byta stil, att pröva andra färger. Otroligt roligt och givande och alla dessa fantastiska människor som letade upp min butik i Pixbo och handlade. JAG ÄLSKADE DET!!!!! Bara öppet kvällstid och vissa lördagar. Jag hade ju ett heltidsjobb dagtid på Svenska Mässan också. Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om detta – vi får se om jag någon gång i livet får till det med den……
Marknadsfrossa
Behöver en ”baby”.
I alla fall har jag nyss återregistrerat ffeelffashion.se som domän. Jag tycker om namnet, helt enkelt. Vet att alla leverantörer hade svårighet med de 2 ff-en – men sedan behövde jag bara presentera mig som Annicka från De Många F:en 🙂 ! Anyway, vi får se vad jag gör med detta. Ekengrenskan måste hitta på något att bita i. Som kan ge en liten inkomst och som man inte blir lusfattig på. Webhandel i yttepytteskala – med bara godbitar. Några stycken. När det är slut är det slut. Vi får se………..Den som tänker – lever. It ain´t over ´til it´s over. Det är därför jag håller på och försöker utbilda mig inom gu-vet-vad. För det som komma skall. Om det nu gör det. Det beror på mig till en början. Jag har INTE slutat med villavagnar men av naturliga skäl har pandemin bromsat in. Bara att anpassa sig till det.
Man får utbilda sig. Lille Nisse läser kokbok.
Färdigpratat. Blommor. I love.
Så kom vi till slutet.
På Spåret på TV. Chipsen slut. Vinet slut. Det återstår bara att koppla bort sig. Inte är det natt. Inte är jag trött. Känns bra i hela mig. Jag har tänkt färdigt. Guuuu, så skönt. Har lagt alla tankar i ett fiktivt skåp – i olika lådor. Efterhand kommer jag att tömma den låda som inte längre behövs. Den som är så färdigtänkt att jag inte ens behöver minnas något. Gone with the wind, liksom. Så funkar jag.
Lite kvällsmat a la Porto. En sen natt.
Kära ni. Jag hoppas att ni får trivas i det lilla, det stora, i allt. Det går framåt – fastän vi inte märker det precis varje dag. Tänk på ljuset – så länge det är dag numera! Borta är vintermörkret. Visst är det fantastiskt! I love it! När det är som mörkast. Då kommer ljuset. Det har jag fattat. Plötsligt händer det………. Can hardly wait……♥
Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man. Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen
Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.
Krönika hela da´n!
Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.
Den Ljuvliga Kudden är min.
Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.
Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.
Inte läge för kuddförvaring, just.
Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.
Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått. Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.
Länge leve tulpanerna.
De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.
Krispigt vackra.
På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.
En liten rabatt i decemberMera godis för själen.
Pepparkakshusets födelse.
Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker. Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken
Jullotteriet i Spanien.
En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.
Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.
Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.
Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.
Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid
Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.
Influensa och TBE.
Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……
Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten
Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.
Vad vare du sa att du hette, saru?
Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.
Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder” borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!
Me and my big mouth.
Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen
Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.
Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.
Kram på er.
Annicka https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.
Jag bara säger vad jag menar. Glasyr i alla dess former. Må vara på tårtan, i staden, på landet eller i vardagsrummet. Bara gör´t !!
Det stora Piffet.
Mmmmm. Det är vad jag tycker. När man krusidullar på med saker. Lägger extra schnitzung på lite tradiga dagar och gör dem oemotståndliga. Piffar upp en oansenlig tröja med en liten brosch, hajpar läpparna med en piffig trutpasta eller lägger en liten persiljekvist på potatisen? För att man kan!? För att man vill!? För att det är alldeles livsnödvändigt !?
Man kan piffa till sig med en jordgubbsglass t ex! Bara en sådan sak kan gör vem som helst lycklig. Mig t ex
För att själen känner att den är på bröllop när sinnena får sitt vackra. I princip, i alla fall. Kommer ALLTID att tycka så och måtte jag få möjligheten att fortsätta med det. Kom ihåg det alla – om jag någon gång måste bli omhändertagen – förära mig en pifflåda så att jag klarar mig.
Min 97-åriga födelsedag.
Man kan få spel.
Julspel, till exempel. I Málaga. DET, mina kära läsare – det är magiskt häftigt, vackert, coolt och involverande. Kanske kommer ni att åka dit med mig på Unnadigresan en gång – kommer att ha turer dit när allt blir vettigt igen. Om ni inte åker med mig – åk dit själva.
På en sidogata i Malaga. Här kan man både njuta och äta. I december. Ute.
I vilket fall: Dagen för premiären av detta ljus- och ljudspel är den stora gågatan Calle Lariossmockfylld med jublande människor inför detta mästerverk – men ni har chansen varje kväll från slutet november och Trettondagshelgen. Spanjorer vet hur man festar och visar sina känslor. Missa inte. När Jose Feliciano stämmer upp i Feliz Navidad – som betyder God Jul – då sjunger ALLA med. Jag blir lika lycklig varje gång av att se alla så glada och uppsluppna! Delad glädje är dubbel glädje, eller hur?
Kommersen på Calle Larios i full gång. Huvudpromenadgatan i Málaga.
Om ni klickar på denna länken får ni se premiären från 2019 ! Missa inte detta!!! Det förbaskade covidviruset förhindrar den stora folkfesten i år – men ljus- och ljudskådespelet pågår varje kväll. Ändå. Såklart finns det åsikter om att detta ljusspel drar för mycket energi och att det inte är bra för vår jord. Jag backar i den frågan och bara njuter. Så får det bli.
Ögonblicksbild från förra året när Mats och jag var där. Jag blir lika lycklig varje gång jag får uppleva detta skådespel.Även tomtar får vila ibland. Calle Larios är inte sämsta platsen precis
En salig blandning.
Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Så fick ni veta det. Just nu är livet en salig blandning av pepparkakshusbakning, 5-2-diet, längtan och saknad efter kära och nära OCH lakritsbilar. Har ni smakat? Ta 8 st ur påsen och möla i er. Gott. OM ni tycker om lakrits – alla gör ju inte det. Förstår inte hur ni klarar er i så fall. Tips bara – häll inte upp i skål och glöm av. Bilarna blir fuktiga och lösaktiga 🙂 ! Fässka bilar är bäst. Direkt ur påsen. TIps från er coach.
Ett måste i var mans och kvinnas hem.
Det är det jag alltid sagt.
Rosa – eller DÅSA som lilla E myntade – är en fin färg. Eller lila. I like. I love. I Trelleborg finns gigantiska växthus som en dansk tomatodlare driver. – Alfred Pedersen & Son. Han driver ett drivhus, helt enkelt. För att kunna få större skördar och längre säsong använder han en ledbelysning, som ger lila sken. Hur snyggt som helst, tycker jag då, men det tycker inte andra.
Som en saga för oss lilarosatokiga
”Problemet är nu att ljuset blivit lila, ett ljus som en del upplever som direkt störande och som lyser in i hus och hem. Nu har miljöchefen i Trelleborg fått in detta som ett ärende. Man har klagat på det starka ljuset från växthusen. Från den 6 november har de nu släckt ner belysningen mellan klockan 17 till 23 för att störa mindre. Sedan har vi bett dem inkomma med en vidare åtgärdsplan, säger Mikael Norén, miljöchef i Trelleborg. När vi talar med folk verkar ljusfenomenet främst uppstå när det är lågt liggande tjocka moln och som då blir belysta underifrån. Miljöförvaltningen har haft kontakt med Alfred Pedersen & son som driver tomatodlingen och där vill man gärna hitta en lösning./SVT Nyheter Skåne”
På väg till villavagnen från Trelleborg. En stunds njutning. Lys på mig – gör ingenting alls.
Så drar vi till med slutklämmen, då.
Inser att om jag skall växa och bli stor krönikör – då måste jag jobba mer med detta. Ha det som ett jobb. Liksom. Får se hur det går med det. Vara fokuserad. Ni vet. Jag vet. Jag ÄR det men på många saker. Samtidigt. Så rädd att missa. Någonstans trivs jag väl med det annars skulle jag väl göra annorlunda. Vad vet jag. Anyway: Som att jag har en tygbit som ligger och skriker efter mig. Som vill bli insydd. Den måste jag ta hand om. Fortfarande mycket kvar att fila på på mina webbsidor. Förlåt evasynnergren.com . Det sker det som sker.
Tofflorna.
Måste laga mina skinntofflor. Köra administration och fixa bokföring. Det blir en del fastän årets företagsinkomster är blygsamma. Fundera på framtiden, nuet och om jag skall ha kaffe till frukost eller te. Smör eller inte på mackan. Stora beslut. Plus en massa saker jag gör, tänker och filurar på som jag inte skriver här. Allt har sin tid.
Juleröda blommor från våran gata i sta´n. På Costa del SolMinnenas Television. Typ. Förra julen.
Ha fina dagen. Alla.
Gack nu ut och ha en fin dag. Hoppas att alla av er kan det. Gack in i köket och gör en god kopp kaffe, häll upp ett glas juice, smygsmaka på pepparkaksdegen eller hitta på något bus. Ta en chokladbit, vet jag. Det är livgivande.
Det blir te, macka med smör och så ska jag spontankyssa maken. Så får det bli.
