Hilsen.
Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.
Det är idag det händer.
Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans. Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa. Så länge det är greppbart, alltså.
När man kan se över kanten efter många försök.
Utfall, infall, bortfall.
Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.
Pandemi och möss.
Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in. Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.
Pilutta, sa musen.
Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.
Det gäller att tänka bort.
Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?
Tidsnödig.
Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.
Surdegar och julgardiner.
Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.
Myror i brallan
Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.
Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.
P1 och annat på P.
Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?
Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.
P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall. Dopningsexperiment på unga flickor.
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!
Om inte om vore……
Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.
Fortsatt osäkerhet.
Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.
Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.
Enough is enough.
Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….
Änden.
Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.
Cheers, Annicka
www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
Ibland svär jag. Mycket.
Hilsen.
The eagle has landed on Spanish soil.
FRAMME
Sola skiner och det är ljuvligt skönt. Ofattbart – oktober månad och man måste svalka sig i poolen för att få ordning på kroppstemperaturen.
Medelhavet har fått sig några besök. Ca 23 c i vattnet.
Det kryllar av solstolar nere vid stranden och än mer folk. Inte bara utomjordingar utom även spanjorer. Många.
FULLT ÖS
Det är fullt ös på strandbarerna. Öl, drinkar, french fries, underhållning och special-price-for-you-försäljare.
Vad sägs om äkta Chanelsjalar, äkta Gucciväskor, äkta Breitlingklockor? God prutmån.
Säkert 15 st herrar, fullpackade med grejor, går omkring och säljer.
När man vänligt sagt nej tack till en – kommer nästa. Ja, folk köper. En Breitling för 20 Euro. Ni fattar………
KÄRT ÅTERSEENDE OCH COMPACT LIVING
Det var ett härligt att återse våra nyfunna vänner – som också bor på campingen.
Vi vinkade hejdå tidigt i våras för att tuffa hemåt och påbörja packning och slängbortning av prylar inför flytt.
Vi sålde vårt stora och framför allt fina hus – för att göra oss friare från krav och måsten.
Att äga färre saker och uppleva mer. Berättade om det i förra inlägget.
Inte ångrat oss alls.
Nu bor det en härlig familj i vår gamla boning och blåser ny energi in i huset,
Barnaspring och vuxentass. Mysigt,
Våra vänner här har gjort samma som vi – fast tagit stegen än längre. Sålt allt och bor i husvagn respektive husbil.
Har allt de behöver och lever gott och fritt.
Man klarar sig med bra mycket mindre pengar men lever kungligt.
Vet att många vill göra detta men varken vågar eller orkar ta steget fullt ut.
MATKASSEN ÄR BILLIG
Att ha självhushåll här på Costa del Sol är billigt. Skulle tro att du betalar 3 ggr så mycket hemma, för samma innehåll.
Att äta på restaurang är inte jättebilligt, tycker jag. Inte så att man springer ner restaurangerna och öser pengar.
Solkusten är definitivt en dyr del av Spanien – bor man längre norrut – på Costa Brara t ex, kommer man billigare undan.
Ändå är det MYCKET billigare att leva här än hemma.
JOBBAR VIA INTERNET OCH SVÄR
Jag jobbar på med mina resor och villavagnskunder – har några gruppbokningar som jag jobbar med på distans, jag behöver ju bara en dator och en telefon till en början.
Skall presentera 2 offerter snart. Roligt. Hoppas de faller på läppen.
Behöver jag säga att internet är en ständig plåga – eller snarare den ojämna tillgången till den?
Jag blir både ledsen och förbannad att det skall vara så jefla svårt att få fason på det.
T o m betalat mycket extra för att kunna få till det i år.
Får lägga ner mer än dubbelt så lång tid på mina jobb än jag behöver – för att allt behöver göras om och startas om. Morr.
Nåväl och emedan – det finns värre saker. Om man jämför.
DÅSA ÄR FINT MEN PINK STINKER
När man färdas genom Europa behöver man rasta emellanåt. Finns fantastiska rastplatser och finns fantastiskt rysliga rastplatser.
Det värsta är att stanna, kliva ur bilen för att koka kaffe i husvagnen och inse att det inte går att stå kvar.
Det stinker PINK och då talar vi inte FÄRG. Inget rosa skimmer över denna otrevliga odör. Fy schåen.
Gäller även de rastplatser som erbjuder toaletter – det finns nödiga herrar ( mest sådana ) som är så himla kissenödiga,
så de hinner inte ta sig till Caballeros och tömma blåsan. Nä´rå. Mitt i kaffestunden strilar de. Ogenerat.
Äckelpäckel.
Rent allmänt måste jag säga att det är skräpigt på spanska rastplatser.Det verkar som om man inte stör sig på alla papper och plastflaskor som ligger.
Vet inte om det är kulturellt betingat eller brist på pengar för renhållning.
Skräpigt är det i alla fall – däremot är toaletterna alltid rena. Oklanderliga.
Inte som hemma – där får man skämmas över schweineriet. T o m fina restauranger negligerar renligheten på ”muggen”.
Till syvende o sist är det ju besökarna som bär sig åt eller inte men att toaletter skall vara rena är rent viktigt.
Tvål och papper och vatten skall finnas. Basta.
Tycker i alla fall jag.
WWW.DEFIGIT.SE NÅGORLUNDA FIXAD
Har upptäckt att min hemsida visar goja och reklam för nya hemsideteman – utan mitt tillstånd.
Jag har ingen gratissida – utan betalar, så något annat än det jag har bestämt vill jag inte ha.
Tror det är fixat nu. Skall öht uppdatera min hemsida. Den är inte hipp.
27 c i skuggan. Vackert så att man dånar.
Nu dags för mera jobb. Internet funkar för tillfället. Då skall slipstenen dras.
Skraaaaaaap.
Ha det.
Anka
Krumeluringar, helt enkelt.
Hilsen.
Tja´. Var ett tag sedan.
Iväg i oktober. Hem i april. I stort sett.
Idag skiner solen. Från ett vårfint Franrike. Nordväst om Bourdeaux. Royen, närmare bestämt. Jättefin camping. Fint o välskött. Ticker om.
Bara fransoser här. Naturligt. De bor här. Fniss. Läste franska i högstadium och gymnasium…………….mesta glömt men det kommer sig
när man hör det och läser språket på skyltar o annat. Här dubbar man ju programmen i TV, så det är bara att anstränga sig.
Bara de inte pratar för fort.
Hjärnan är bra förunderlig.
Nyss varit nere vid havet, knappt 100 m från husvagnen. Powerwalk. I högklackat. Man får inte tappa stilen.
Skulle inte plocka snäckor, så…………………det gjorde jag naturligtvis. Inte många – men fina. Med lila inslag. A must have.
Jättestor o bred strand – stenhårt packad – ser att det är ebb nu. Högklackat passar INTE vid flod.
Tänkte göra örhängen eller något av snäckorna.. Klistra på lite blixterodunder, så att det glimmar.
Har en hel utrustning med mig. Förra året var det det bl a som jag ägnade mig åt på lediga stunder. Att göra smycken.
Inte nå´t alls denna resa. Mera jobb och helt enkelt ingen smyckeslust.
Jag har pendlat en hel del från Malaga och hem för jobb med villavagnarna. Utställningar, mässor o möten.
Jobbar via internet från utlandet – en fantastisk uppfinning. En fluga som stannat kvar. Ni fattar.
Hoppas på att hitta ett bättre alternativ med intrnetåtkomst nästa gång. Mina spansk-skånsk-västgötska nerver får spunk av opålitligheten.
Allt tar så lång tid och jag blir avbruten mitt i allt viktigt.Helt plötligt lägger nätet er – och INGET händer.
Inte min grej. Stiltje, alltså. När jag jobbar, jobbar jag. Så är det bara.
Häromdagen åt jag parfymerad hudkräm till frukost. Trodde det var youghurt. Smakade ushlitt.
Det tog inte slut med det………….I två dagar har jag tvättat ögonen – med face-wash. Not. Det sved som bara den, men jag gnuggade på. Blev irriterad för att jag köpt så fullkomligt VÄRDELÖST slabbedabb till ögonen.
Insåg sedan att jag tagit fel på flaska – ganska lika – och gnuggade mina ögon med handdesinfektion…….Ridå.
Sa jag något om att hjärnan är förunderlig?
Idag är min blick klar och jag absolut rena ögon. Inget grus i dem. Effektivt med desinfektion men jag rekommenderar det inte.
Undrar vad som kommer härnäst. Har lagt undan tuben med Wasabi, så att jag inte får för mig att tro att det är grön ögonskugga.
Man kan aldrig veta vad jag överraskar mig själv med.
Övre medelåldern har infunnit sig – vet inte vad jag skall säga om den, egentligen. Ljuvligt skräckinjagande.
Tacksam att den kom – alternativet vore inte attraktivt – och jag kan förundra mig över hur lite jag fattar
– fast jag levt så länge. Ändrat på mig på massor med punkter – för att jag tyckt det varit nödvändigt – men somt blir detsamma.
Ibland tycker jag om mig – andra dagar tycker jag att jag är knas.
Skönt är att fortfarande ha så många möjligheter. Att jag är frisk. Livet är skört.
Skönt att ha älskad man och syskon och nära vänner o släktingar. Ingen glömd men inte nämnd. Jag är glad i er. Bara så att ni vet 😛
Tänker att jag skall skriva ner på en lapp vem jag är och vad jag tycker om – så att personalen kan läsa den dag jag kommer till
hemmet………ifall ingen känner mig…………så att de ser mig…………………..Ni fattar.
Så här tänker jag mig ( ni får lägga till om ni saknar något ) Social, glad, spontan och tillika eftertänksam, färger, piffat hår,
nogsam med utseende och kläder o fräschhet, älskar musik, går igång på bakning, matlagning och fixeri – och är en fullständig toka på blommor o blader.
Det finns mer, men tror inte man får mer för pengarna……… ! Man får vara ödmjuk med det man önskar !
Kom på……..skall lägga till att jag gärna vill vara med att baka – till 3-kaffet. Har hört att de har sådant på hemmet.
Älsklingen njuter av väl införtjänad ledighet, huset nyss sålt, jag jobbar i egen regi som digital nomad – och resa.
Packa-packa grejor – minimera antalet ägodelar…………..komma ner i kostnad…………… uppleva mer.
Umgås med D, syskon, släkt o vänner, bonusbarnbarn……………………….tankarna far i huvudet. Lämna grannar o vänner och ändå inte.
Livet står inte still. För någon. Man sitter på åskådarbänken när det gäller andra. Med sig själv har man scenen.
Åka till eller åka ifrån? Balans som inte är lätt. Har ETT liv – det som levs nu. Vill mycket. Förnöjsam och nyfiken – är det en motsats?
Mycket spring kvar i benen – frågan är vart benen vill? Har inga åderbråck i alla fall !.
Har hört att det gör ont med krumelurer på benen.
Om internet funkar nu, så skall jag avsluta bokningarna för kommande Tjejresa till Budapest.
Ett av mina jobbarben är ju min egen lilla resebyrå. Häftigt.
Las Bruttas on Tour, kallar dessa 10 charmigt galna tjejer sig – som jag har äran att ta med på mysigheter i maj.
Har bokat in go´a grejor för dem – och det kommer att älska Budapest. I know. Ska bara lägga handen vid det sista. En hel del planering och åtskilliga mail och bekräftelser.
Nästa gång kanske ni reser med mig? Någonstans.
Må gott, friends .I wish you well.
Ciao, Anka