• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

Jansons Frestelse

Jag tog ett steg. Så tog jag ett till. Det blev 3.

4 december, 2020 by Annicka Ekengren Lämna en kommentar

Hilsen.

Ibland gör man ett skutt. Eller två. Man får passa på innan kroppen vägrar lyfta trots order. Veckans skutt är genomfört. 14 cm fritt fall.

Treriksröset
Tänkte hoppa dit men det var för långt.

När man ändå är uppe och går.

Körde lite maggymnastik för en stund sedan. Fick ett ryck och tänkte att man kanske skulle rädda det som räddas kan? Denna kropp i pågående sönderfall – det känns viktigt. Det blev ett ytterst litet ryck – men ändå. Ett ben upp och ett åt sidan. Sedan såg jag att köksgolvet behövde dammsugas, och då avbröt jag övningen abrupt. Man måste ha båda benen till hands när man städar. Dessutom så går skräp före platt mage. Det är sedan gammalt, sägs det. Medan jag dammsög tänkte jag bara lite löst på om löken är slut?  När jag ändå håller på – har jag grillkrydda hemma?  Om jag skulle ta och frosta av frysen? Nu finns det både lök och grillkrydda. Frysen får vänta.
Som jag håller på.

Allt. Samtidigt. Vad är det för konstigt med det?

En stunds musikunderhållning.

Medan denna lilla krönika skapas sitter Mats med korslagda ben i sin fåtölj och spånar på sin mobil. Jag sitter i min egen fåtölj – med fot- och benstöd – och viftar med fötterna samtidigt som jag knappar på datorn. Ni förstår, det är en egenhet jag har, att mina fötter alltid måste vara i rörelse. Alltid. Vid insomning, vid vila. Inte hysteriskt fort utan sakta gnidandes mot varandra. Så fort jag ligger eller sitter. Helt befriad när jag står……av den enkla anledningen att jag står på dem. Annars hade det kallats balett. Det ägnar jag mig inte åt. Än. Vi får se. Viftar ni med fötterna? Inte?

Lite fint är det allt.

Anyway. Skön musik i högtalarna. Mats har hittat en skön spellista på Spotify. Blandad kompott. Ett litet smörgåsbord av svenskt och amörrikanskt. Lite soft sådär. Kaffe har vi precis avnjutit. Godaste saffransbullarna i La Stada samt dito mjuk pepparkaka. Hembakat. Är det 5:dag så får man ta 5 av varje. Det är så jag tolkat den dieten.

Levande ljus
Trivsel

Levande ljus och en liten söt gran som lyser stämningsfullt. I fönstren glittrar jullamporna. Hur bra kan man ha det? Så HÄR bra. Just här och just nu. I morse var jag urless på alla restriktioner och ville hoppa i en galen tunna och vråla högt någonstans men jag hittade ingen snygg. Så pratade jag med mig och så sitter jag här nu och njuter ihop med min Älskling. Så det kan ändra sig bara man behåller sansen. I nöden prövas man.

Inte så dumma tankar, faktiskt. Jag klarar mig <3 .

I och ur balans.

Det är så det är just nu. Tror stenhårt på saker och egna aktiviteter – sedan tror jag stenhårt tvärtom. 34 ggr om dagen. I min hjärna. Man kan inte berätta för alla vad som händer däruppe – då vore jag inlåst på heltid. Kanske halvtid, när jag tänker efter.  Eller deltid. Eller så är det så att de flesta tänker en massa olika saker. En skillnad kan vara att jag tänker högt – ni gör inte det. Smart drag. Inte så att jag hör det i alla fall. Det är inte troligt att mitt öppna sinne – utan stora filter ( utan när jag absolut måste – då filtrerar jag och hanterar allt supersnyggt ) är så gångbart i dessa tider. Å andra sidan är jag på gränsen till  utgången vad gäller datum – så då är jag som jag är. Basta.

Promenader rensar och ger liv
Promenaden den sköna. Frisk luft i lungorna. Nytt blod i hjärnan.

Huvudet under armen.

Då kan det gå som det går. När jag bakade dessa mumziga lussebullar häromsistens hände det en liten malör. För att jag inte tänkte klart. För att jag glömde. För att jag är människa. Troligen. Förvarade plåten med supergoda fröknäcke högst uppe i ugnen. Glömmer såklart inte att flytta den när jag bakar. Glömde såklart att flytta den när jag bakade. Tyckte väl det bolmade när jag öppnade ugnsluckan men föga förstod jag. Resulterade i svart fröknäcke. Fick slänga hälften. Vågade inte mata fåglarna ens en gång. Stackarna. Deras gener är nog inte inställda på bränt bröd. De slapp. Nu är det bara lättbrända bröd kvar. Brungräddat, heter det nog på finspråk. Så onödigt men allt kan vara värre.

Ljusa fröknäcke. Smakliga.
Mörkgräddade. 2 x gräddning blir väldigt mörkt.

Några har frågat efter lussebullereceptet.

Här kommer det. Jag är en sådan där typ som höftar med mängd men det stämmer ganska bra. Smakar superextragott om man värmer dem försiktigt i mikro eller ugn innan glufsning.

5 dl ljummen mjölk.
Blandas med 1 paket färsk jäst.
1 msk socker. Rör runt.
Häll i 2 dl mjöl med hög proteinhalt. Typ Manitoba Cream.
Rör runt. Lägg över plastfilm.
Låt stå ca 30 minuter och förjäsa. Ett tips jag lärde mig av min vän i Ungern.

När smeten är lite bubblig:

3 paket saffran
1.5 dl strösocker
2 rågade matskedar vaniljsocker
250 gram rumstempererat smör i klickar
Om du tycker om – häll i 2 dl hackad mandel

Kör runt i maskinen på hög styrka
Tillsätt mjölet lite åt gången.
Kan inte mängden men kanske upp till 9 dl?
Degen skall inte vara kletig men absolut inte för hård. Hellre för lös än för hård.
Låt stå och jäsa i knappt 1 timma.

Forma filifjonger – så som du vill ha dem. Pensla med ägg.
Grädda.
Ät och njut. Ruggigt goda.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Sockerbetor. Inte minnesbetor.

Söderslätt översvämmas av sockerbetor så här års. Rejäla högar nästan överallt. Inpackade i presenningar oftast. De ligger där och gosar till sig. Väntar förmodligen på att fraktas bort till sockerfabriken. Gigantiska mängder med betor. Fula är de. Jättefula. Jag norpade en på promenaden häromdagen. Inte gott. Jätte-inte-gott. Sött för all del men inte gott. Smakade jordsocker. Om ni fattar.

Sockerbetor
Enorma högar med sockerbetor överallt.
Sockerbetor är fula
Fula. Oaptitliga. Mycket skal måste bort innan man kan göra strösocker av dessa………

När man har sina sämsta dagar – då kan man säga att man är ful som en sockerbeta. Man behöver inte säga något alls i o f s. Man vet. Andra dagar är man söt som socker. Hur bra är inte det?

Man behöver ingen spegel
Ibland vet man. Även utan spegel. Åt bägge håll…..

Middagsdags.

Dags att laga lite käk. Idag fuskar jag. Tillagade häromdagen så idag blev det bara att värma. Lyxigt. Långkokt högrev med gräddsås och ugnsstekta palsternacks-strips. Syltlök till. Å sallad. Vi har blivit salladsorienterade. Riven vitkål med diverse kryddor och såser. Gott. 5:2-metoden gör att vi har blivit unset medvetnare om vad, hur och varför. Det är bra. På tiden.

Stora grytor med mat.
Middagsdags har det varit. Gott var det. Mätt är man. Jag. Vi.

Om jag kan tipsa er om något så är det att göra rotfruktsstrips. Lite salt och olivolja och in i ugnen på 160 c ca 30 minuter. Gott så in i Norden. Mamma och pappa hade diverse kökshjälpmedel. Jag fick ta över några. Denna stripsmaskin är helt enkelt super. Till Jansons Frestelse och vad som helst. Finns 2 olika storlekar på stripsen. Tjocka och finlemmade. Skala och pressa igenom, Supersmart.

Strips
Strips made the lazy way. Så in i bänken smart.

Fäääääädi.

Yes. Vi har kommit dithän. Återstår för mig att tacka för mig och tacka för er och tacka för allt. Finns mycket att vara tacksam för. Chilinötterna och glaset med rödvin bredvi mig tackar jag alldeles särskilt för. Skoja´ bara.

I Skåne blåser det kalla vindar men det är ungefär så som vintern blir. Vi tar en dag i taget och när det går riktigt fort så tar vi två. Så sa lilla mamma. Undrar förresten vad hon hade sagt om hon levt idag. Lasse Berghagen hade hon sagt. Han var bra snygg, tyckte hon. På Frölunda Torg pussade han henne på kinden. Det glömmer hon aldrig. Inte pappa heller. Undrar om Lasse kommer ihåg. Fundera på det ni så avslutar jag här!

Krönika hela da´n!

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: balett, ekengrenskan.se, en skön spellista på Spotify, En stunds musikunderhållning, enorma högar med sockerbetor, Ett lite smörgåsbord, Ett tips jag lärde mig av min vän i Ungern, Fäääääädi., fröknäcke, Godaste lussebullarna i La Stada, Hembakat, Huvudet under armen., I och ur balans., Jansons Frestelse, Körde lite maggymnastik, Lussebullar, lussebullerecept, Manitoba Cream, Middagsdags. Dags att laga lite kä, Mjöl med hög proteinhalt, mjuk pepparkaka, Några har frågat efter lussebullereceptet., När man ändå är uppe och går., När man har sina sämsta dagar, Nu finns både lök och grillkrydda, Nytt jobb i hjärnan, pommes frites Schneider, Riven vitkål, rotfrukt, rumstempererat smör, Saffran, Skön musik i högtalarna, Socerbetor på Söderslätt, Sockerbeta, Sockerbetor. Inte minnesbetor., Söderslätt, Söt som socker, Treriksröset, Ungern, www.facebook.com/annickadefigitab/, www.facebook.com/villavagnar, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se, Zylizz

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: and nothing but the truth, Annicka Ekengren, Bar-hopping, Barhopping, benareby, Blogg, Blogga, den onödiga lilla hemsidan, Den usla pandemin tar på humöret, Det är idag det händer., Det drar i Spanientarmen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, Farsans Sillarätt, funderingar, Göra en inköpslista, Hus i Spanien, inga krigszoner i närheten, Jansons Frestelse, Jordnötter och annat gott, julemys i det lilla, kålpudding, kåsera, kåseri, Krönika, krönika med knorr, krönikan, Krönikor med knorr, MOrgan Nyman AB, P Dokumentär, P1 Dokumentär, På nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in, Passfoton, Pilutta, roa, Sally Staffli, Sjättifem år, Släkt med Salvador Dali?, Slöseri med livet, unnadigresan, utspädda med jordgubbsgin, Vad blir utfallet, Villavagn, villavagnsbloggen, Vipeholmsanstalten

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.