• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

den onödiga lilla hemsidan

Fantasi versus verklighet

21 februari, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Bortresta. Hemkomna. Snö när vi for. Barmark o plusgrader vid återinträdet. Det är nu det börjar. Ljus, vår och…..nytt liv. Ut och röja i den lilla rabatten. Kaffe på verandan och ny luft i lungorna. Tack. Very welcome.

Annicka kramar
Närkontakt. Villavagnskramen.

Utbildning och bondning med kollegerna.

Varit på utbildning hos Morgan Nyman AB i Stenstorp. Nära Hjo. Träffat kära kolleger. Skuttat runt i nya modeller.

Villavagnen Roecliffe
Bara att flytta in! Vad väntar ni på?

Lite fotoshooting med kollegan Daniels nya superduperkamera – av och med yours truly. Några snabba skjut, om man översätter fotoshot. Låter farligt och opassande men det gick lugnt tillväga. Påfyllning av kort var på sin plats. Nu har ni sett stranden i Beddingestrand i alla årstider. Min superpinka toppluva på allavägar och upp i alla trän. Året har snart gått runt. Jag har gått runt. Mig själv. Flera gånger om. Nypåfyllning mottogs tacksamt.

Annicka i Superpink mössa
Jag har snart klättrat i varenda vindpinade pilträd i hela Södra Skåne med min superpinka mössa.

Langsam fahren, bitte

Det var en fröjd att lyfta på rumpan och bege sig på vift ut i den stora världen. I den världen där människorna faktiskt finns. Vi håller oss så undan från covid och människor att vi skulle kunna tro att vi bor på Mars. Tomt och rätt allena men vi är friska. Skönt. Man vet ju inte hur det kan drabba en, ju. Ska erkännas att det tar på en MEN……..det är vår på G och det går att vara ute. Våren kom igår, faktiskt. Några timmar. Plusgrader. Solsken. Fågelkvitter. Hackspett som äter fröer på sitt lilla sätt – upp och ner. Man blir glad.Puss på dig, solen.

Hjärta av tulpaner
Hjärtat på fel ställe men med rätt budskap ändå.

Jojo. Sov över i vår favvostad Hjo. Denna mysiga lilla bygd. Lite kallt om nosen nu i vintertider men så hjärtefint. Allt ligger i centrum – större än så är inte samhället. Finns många restauranger och och små mysiga affärer. Åsså finns det semlor. Vi var där på Semlans Dag. Gissa om vi ätit. Rätt. Vi åt. Det har varit ett semleår i år utan dess like. Aldrig någonsin ätit så många – men så har det inte varit covid förut och inte har vi varit i Sverige på vintern, heller. Ni fattar. Vi bestämde i förrgår att DEN Wienersemlan får bli den sista. Poff – det blir semlemage av sådant. Ni kan förstå hur en sådan ser ut i profil. Outstanding, om man säger.

Målad mage
Kanske inte så dumt med semlemage ändå. Rätt vackert. En bulle i ugnen, eller hur det nu är man säger.

Bott på hotell och njutit. Så covidanpassat som bara den. Ingen trängsel i frukostrummet. Handsprit överallt och a-v-s-t-å-n-d. Knappt någon personal alls. Heerregu, när covid lugnat ner sig skall jag ansöka om att man tar bort ordet ”avstånd” från ordlistan. Ordet ska förbjudas, helt enkelt. If you ask me – så gör inte det för då vet ni vad som vankas.

Chokladkartong på säng
SURPRISE!!!! Ett kärt välkomnande. Vi tappade hakorna. Alla. Kära vänner i Spanien hade fixat en överraskning. TACK M & R!
Grillat i Hjo
Grillat är godast i Hjo. Om man har fantasi, alltså.

Vandrat gata upp och gata ned. Kallt men välkomnande ändå. Så mycket gång var det nu inte. Egentligen. Bilpromenad, som jag brukar kalla det. Så är det ju – en varm bil är ett fantastiskt alternativ när det nyper kallt. Bekvämt, ombonat och tillgängligt.

Soluppgång över Vättern.

En vacker vy att vakna till. Bara titta. Inte bada.

Badplats i Hjo
För den sugne.

För den väldigt sugna fanns det möjlighet till vinterbad. Att gå på vattnet, liksom. Det kunde man gjort om det hade pockats på det men det var inget i min kropp som kände just den darrningen av välbehag. Förstår att det är det nya man borde hoppa på men trots alla bedyranden om att det så skööööönt – EFTERÅT – så avstår jag gärna. Är inte där än………… Jag tycker bättre om när det är skönt före än efter – för då vet man att det verkligen ÄR skönt eftersom man är mitt i det, liksom. Efteråt kommer sedan och det kan man ju aldrig vara säker på.

Lama rullar i gräset
Skönare än isbad, tänker jag. Ögonblicket räknas. Inte efteråt-et. Förutom ett tandläkarbesök. Bäst efteråt.

Fantasi.

Ordet f-a-n-t-a-s-i är ju ett synnerligen bra ord att använda när verkligheten är lite ogästvänligt verklig.  Gaaaaaah! Kom snart – vår!!!

Spansk soffa
Längtar.
Iskristaller
Iskristaller i närbild. Fint på sitt sätt men inte för länge.
Gula penseer
Colours to keep me awake
Fantasi med verklighet. Sedan.

Kalk var det här!

Tog en liten biltur häromdagen. Med 2 liter yoghurt, 2 kilo potatis och en syndig påse chips ( eller 2 – det var ju extrapris ) for vi hemåt. Tog en omväg och körde in på småvägar. I love it. Bara svänga hit och dit och se vad man hittar. Som svampar på åkern dök de upp. Kalkugnarna.

Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.

Kalkugnar
Här brände man minsann. Kalk till jordbruket, hus och faktiskt att strö över lik för att förhindra pestens spridning.
Kalkbruk
En historia – nu bevarad för eftervärlden.

Spettekaka – någon?

Någon som tycker om det? Inte jag. Inte särskilt. Inte alls. Finns ett bageri någon mil bort från oss. Var där för några år sedan. Häftigt att se handhavandet. Traditionellt bakande. Bra att någon håller på traditionerna. Själv kan jag inte förlika mig med äggsmaken, helt enkelt. Mjöligt och äggigt. Inte marängigt, alls. Jag som ÄLSKAR t e x Schwartzwaldtårta. Skillnad. Allt jag kan säga.

Schwarzwaldtårta
Klar vinnare.

Å andra sidan, Schwarzwald ligger ju långt från Skåne, så man får fatta hur det ligger till. Vi får hålla oss till lokala produkter. Förutom Spettekaka, då. Som JAG tycker. Många älskar det. It´s yours, with pleasure.

Spettekaksbageri
Gaaaaaaaanska grått men solen sken från en klarblå himmel
https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/VID_20180805_132359.mp4

Så vad händer nu?

Nu händer följande: Jag startar TV:n, lutar mig tillbaka och väntar på att ni skall vakna. Helt enkelt. Efter det blir det eventuellt en kopp kaffe – men jag är ingen kaffekäring egentligen. Inte så att jag MÅSTE ha kaffe. Jag dricker för att det är mysigt med 11-kaffe ihop med Mats – men annars………………njaeä. Inga måsten alls. Jordnötssmör på vitt bröd är godare. Å Schwarzwaldtårta. Bara säger. Därefter lite frukost och ut på vårbete. Kosläpp á la pansjis. Hon kan. Än. Jädrar, vad jag skall skutta.

Närbild kossa
Kosläpp. Apselut.

Åsså det sista, då.

Ber att få önska er det allra bästa av det mesta. Tycker ni om rostade palsternackor –  ja, men så ät, då! Unna er! Är det så att ni tycker bättre om att damma av persiennernas lameller – ja, men så damma på, då! Gör det ni kan och trivs med. Alltid något varje dag. Vi får samla på gördetbrasaker, helt enkelt. Själv skall jag njuta av fotot på gårdagens middag. Rårakor med bacon. Fyfabian, så gott det var.

Rårakor med bacon
Goda. Potatis med lite palsternacka, gnuttigt med lök och yttepyttegnutta vitlök.

Let´s Rock!

Annicka som emoji
                                                                                        Let´s rock!!!!!

Kram hela da´n. På garanterat avstånd men ändå.

Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, barmark, Beddingestrand, Blogg, Blogga, body painting, Daniel, den onödiga lilla hemsidan, digital nomad, ekengrenskan, Falköping, fantasi, Färgexplosioner, fotoshot, frukost, funderingar husvagn, Hjo, hotellrum, Hus i Spanien, isbad, Iskristaller, Jordnötssmör, kalktillverkning, Kalkugnar, kåsera, kosläpp, kram, Krönika, Kupolugnar, Lama, livet är nu, mage, Mars, MOrgan Nyman AB, Östra Torp, palsternacka, penséer, Pilträd, Rapsfält, rårakor, Resor, schwarzwaldtårta, semla, Skåne, Skövde, spettekaka, Stenstorp, stockrosor, Surprise, unnadigresan, Vättern, Verklighet, Villavagnar, villavagnar.com, vinterbad, X-net

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: and nothing but the truth, Annicka Ekengren, Bar-hopping, Barhopping, benareby, Blogg, Blogga, den onödiga lilla hemsidan, Den usla pandemin tar på humöret, Det är idag det händer., Det drar i Spanientarmen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, Farsans Sillarätt, funderingar, Göra en inköpslista, Hus i Spanien, inga krigszoner i närheten, Jansons Frestelse, Jordnötter och annat gott, julemys i det lilla, kålpudding, kåsera, kåseri, Krönika, krönika med knorr, krönikan, Krönikor med knorr, MOrgan Nyman AB, P Dokumentär, P1 Dokumentär, På nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in, Passfoton, Pilutta, roa, Sally Staffli, Sjättifem år, Släkt med Salvador Dali?, Slöseri med livet, unnadigresan, utspädda med jordgubbsgin, Vad blir utfallet, Villavagn, villavagnsbloggen, Vipeholmsanstalten

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.