Hur har ni det, kära läsare? Hoppas ni håller ut och hittar goda saker att bli glad åt. Vet så väl att man måste aktivt söka alternativ. Inte mycket läggs på en bricka och serveras med champagne här i livet. Man får börja med en bricka…………..sedan får man lasta på. Eller av.
Våren på G! Kom igen, bara. Jag är beredd!!!
Solen strålar.
Hur skönt är inte detta? Ljuset, värmen, hoppet. Varm korv i bröd. På den egna verandan. Varm korv kan man äta närsomhelst. Kokt wienerkorv. I färskt korvbröd. Med stark senap. En kaffe därtill och magen tror den är på bröllop en stund. Efter några timmars arbete är det skönt att pusta – även om det är skönt att kroppsarbeta efter ett halvår av stillasittande. I princip. Vardagsmotion, helt enkelt. Som jag uppskattar så mycket. Gym i all ära, men att kratta, köra skottkärra, gräva, bära brädor…………….dä ä livet dä, se. Lite meningsfullt kämpande i lagom – gärna unset lite för stor – dos. Knas? Möjligt. Det är sådan jag är.
Funkar alltid. Man blir mätt. Man blir glad. Man vill ha en till.
Dags att dra vidare.
Precis. Ni hörde rätt. Vi tänkte att det är hög tid att utnyttja tiden som bara rinner bort – i dessa covidtider. Att bara sitta av tiden, liksom. Vänta på…….vad? Nej, nej, nej – sådant har vi inte lust med längre. Det kan hålla i sig genom hösten också med coronan och då är det lika bra att agera. NU. Så det har vi gjort lite sådär långsamt och utan större basunerande sedan i höstas. Processer att bearbeta.
Man måste inte trumpeta ut allt innan man ens vet själv. Allt tids nog!
Vi har rekognoscerat lite runtomkring i Sverige ett antal gånger. Letat plats för själarna att bo när vi inte bor hemma i Göteborg eller Spanien. Om vissa ställen har vi sagt – ALDRIG I LIVET. Andra platser har fått halvt godkänt. Några har fått helt ok. Hjo fick klart godkänt. Extra-extra speciellt klart godkänt i Hjo. Lite småkära i det samhället. Så………………..dit beger vi oss. Flyttar vår villavagn från Skåneland och hittar på något annat bus istället.
Kanske kommer vi att bo här? Vi är ju vana vid att bo minimalistic
I april går vårt flyttlass så nu håller vi på med demontering av trädäck och allt annat. Många skruvar och brädor bli´re. Bananlåda efter bananlåda med inomhuspryttlar – som är många men ändå hanterbart. Trots allt. Det var 3 000 ggr värre att flytta från det stora huset. Anyway – tror Mats dragit ut MINST 4 000 skruvar vi det här laget. Jag drog ut ungefär 200……Men jag drog i mig 2 koppar kaffe, så det jämnar ut sig.
Inte badkrukor i alla fall.
Bra med nytt syre.
Är inte rädd för förändringar – men vissa förutsättningar måste vara klara – sedan är det bara att köra. Att inte ha skulder, inte vara utlämnad till elaka människor och ha en liten slant på banken. Sedan grejar man det mesta. Hälsan, förståss – men den är alltid en förutsättning för att kunna göra vad man vill. När man kan och vill – då får man se till att greja till det, helt enkelt. Ögon som ler från hjärtat och att vara nyfiken – då brukar det ordna till sig.
Man behöver syre annars kippar man efter andan.
Söderslätt i Skåne
Fantastiskt fint. Vi har älskat det. De milslånga stränderna. Utsikten. Rapsåkrarna. Smörrebröden. Pommes frites och vitlökstjosesås från Restaurang Amalfi………………..Närheten till Köpenhamn och flyget till Spanien. Och allt annat som varit fint. Det är mycket, det.
Vi flyttar vår villavagn, helt enkelt. Fniss.
Otaliga mil har jag gått på stranden. Kilometer efter kilometer. Magiskt. Syre. Mycket syre. Grussvägarna mellan rapsfälten. Byta luft i lungorna. Njuta av det vackra. Njuta av möjligheten att ha möjligheten. Hade covid inte kommit så hade vi kanske tänkt annorlunda – men nu bejakar vi möjligheterna och lusten att ta nya steg. Livet är trots allt det som pågår nu. Livet måste levas. Inte sittas av. Välkommen Möjligheter och Lusta!
Smörrebröd på danskt rågbröd. 3 st för 85 kr. Superfräscht och gott!!!Jag är en riktig gurkinläggare, jag. Redan i somras föddes idén om Ekengrenskan. Skyndat långsamt.
Smörrebrödets lov.
Denna lilla macka som har så mycket på sig. Konstigt att den inte finns att köpa uppåt landet – vad jag vet. Hade livet varit annorlunda så hade jag kunnat öppna ett litet smörrebrödsfik någon trevlig stans. Hjo, kanske? Hmmmm. Ny fick Sickan en ny plan.
En gång drev jag en bilverkstad med 3 anställda. Fattar ni? Inte jag. Sant, dock. Kan jag laga däck kan jag laga smörrebröd, kom jag att tänka på nyss.
Smørrebrød kan kallas Danmarks nationalrätt, och är en ganska bastant smörgås, som vanligen består av en skiva grovt bröd och kompakt fullkornsbröd med en kombination av pålägg som kan varieras i det oändliga. Mängden pålägg är ofta ganska väl tilltagen och vissa typer av smørrebrød kan även utgöra huvudrätten i en måltid. Vissa smørrebrød är så populära i Danmark att de fått egna namn, till exempel Sol over Gudhjem(rågbröd, rökt sill, gräslök eller lök samt en rå äggula), Dyrlægens natmad (rågbröd, leverpastej, saltrulle, lökringar och sås) samt Stjerneskud (franskbröd, sallad, tomatskivor, panerad rödspättafilé, räkor och kaviar)./ Den lille Danske i Trelleborg
Supergott. Med en liten ölpinne till. Eller vatten, eller hallonsoda. Bara ni trivs.
Tiden har sin gång.
Vi äter sällan ute numera. På restaurang, alltså. Ikväll gjorde vi det. Det ekade nästan därinne. Mycket lite med folk. Ho-ho! Restaurang Pärlan i Beddingestrand. God mat. Härlig utsikt alldeles vid havet. Ta vägen förbi i sommar. Det är värt det.
Som sagt – tiden har sin gång. Jag har min. Sengång. Dags att natta sig. Skönt att få tänka tillbaka på en fin dag, en fin kväll och en trevlig stund med vänner. Det är sällan vi träffar någon öht numera. Trist som tusan men det skall bli ändring på det. Någongång.
Tycker om lugn. Också. Och riv. Också.
Det finns ingen självuppfyllande profetia i detta att det måste hända saker hela tiden i mitt liv. Det måste det inte. Att lägga in gurka är bland det bästa jag vet. Stillsamt. Att skriva krönika för er är också fantastiskt. Stillsamt men utmanande. Att baka bröd eller dra ur skruvar – stillsamt och trevligt. Fara och flänga – ger energi. Ett måste. Det också.Oavsett så måste det berika på något sätt. Det är det som är grejen.
Så……gå ut och berika dig med något. Det är du som vet vad som ger just dig mening. ♥
Kram, Annicka
PS. Dela gärna med dig av mina krumeluringskrönikor till andra. Ni är min förlängda arm att nå ut till fler.
PPS. Kommentera gärna om ni orkar – det är roligt att kommunicera – inte bara köra en monolog, som jag gör. Ju.
Bortresta. Hemkomna. Snö när vi for. Barmark o plusgrader vid återinträdet. Det är nu det börjar. Ljus, vår och…..nytt liv. Ut och röja i den lilla rabatten. Kaffe på verandan och ny luft i lungorna. Tack. Very welcome.
Närkontakt. Villavagnskramen.
Utbildning och bondning med kollegerna.
Varit på utbildning hos Morgan Nyman AB i Stenstorp. Nära Hjo. Träffat kära kolleger. Skuttat runt i nya modeller.
Bara att flytta in! Vad väntar ni på?
Lite fotoshooting med kollegan Daniels nya superduperkamera – av och med yours truly. Några snabba skjut, om man översätter fotoshot. Låter farligt och opassande men det gick lugnt tillväga. Påfyllning av kort var på sin plats. Nu har ni sett stranden i Beddingestrand i alla årstider. Min superpinka toppluva på allavägar och upp i alla trän. Året har snart gått runt. Jag har gått runt. Mig själv. Flera gånger om. Nypåfyllning mottogs tacksamt.
Jag har snart klättrat i varenda vindpinade pilträd i hela Södra Skåne med min superpinka mössa.
Langsam fahren, bitte
Det var en fröjd att lyfta på rumpan och bege sig på vift ut i den stora världen. I den världen där människorna faktiskt finns. Vi håller oss så undan från covid och människor att vi skulle kunna tro att vi bor på Mars. Tomt och rätt allena men vi är friska. Skönt. Man vet ju inte hur det kan drabba en, ju. Ska erkännas att det tar på en MEN……..det är vår på G och det går att vara ute. Våren kom igår, faktiskt. Några timmar. Plusgrader. Solsken. Fågelkvitter. Hackspett som äter fröer på sitt lilla sätt – upp och ner. Man blir glad.Puss på dig, solen.
Hjärtat på fel ställe men med rätt budskap ändå.
Jojo. Sov över i vår favvostad Hjo. Denna mysiga lilla bygd. Lite kallt om nosen nu i vintertider men så hjärtefint. Allt ligger i centrum – större än så är inte samhället. Finns många restauranger och och små mysiga affärer. Åsså finns det semlor. Vi var där på Semlans Dag. Gissa om vi ätit. Rätt. Vi åt. Det har varit ett semleår i år utan dess like. Aldrig någonsin ätit så många – men så har det inte varit covid förut och inte har vi varit i Sverige på vintern, heller. Ni fattar. Vi bestämde i förrgår att DEN Wienersemlan får bli den sista. Poff – det blir semlemage av sådant. Ni kan förstå hur en sådan ser ut i profil. Outstanding, om man säger.
Kanske inte så dumt med semlemage ändå. Rätt vackert. En bulle i ugnen, eller hur det nu är man säger.
Bott på hotell och njutit. Så covidanpassat som bara den. Ingen trängsel i frukostrummet. Handsprit överallt och a-v-s-t-å-n-d. Knappt någon personal alls. Heerregu, när covid lugnat ner sig skall jag ansöka om att man tar bort ordet ”avstånd” från ordlistan. Ordet ska förbjudas, helt enkelt. If you ask me – så gör inte det för då vet ni vad som vankas.
SURPRISE!!!! Ett kärt välkomnande. Vi tappade hakorna. Alla. Kära vänner i Spanien hade fixat en överraskning. TACK M & R!Grillat är godast i Hjo. Om man har fantasi, alltså.
Vandrat gata upp och gata ned. Kallt men välkomnande ändå. Så mycket gång var det nu inte. Egentligen. Bilpromenad, som jag brukar kalla det. Så är det ju – en varm bil är ett fantastiskt alternativ när det nyper kallt. Bekvämt, ombonat och tillgängligt.
En vacker vy att vakna till. Bara titta. Inte bada.
För den sugne.
För den väldigt sugna fanns det möjlighet till vinterbad. Att gå på vattnet, liksom. Det kunde man gjort om det hade pockats på det men det var inget i min kropp som kände just den darrningen av välbehag. Förstår att det är det nya man borde hoppa på men trots alla bedyranden om att det så skööööönt – EFTERÅT – så avstår jag gärna. Är inte där än………… Jag tycker bättre om när det är skönt före än efter – för då vet man att det verkligen ÄR skönt eftersom man är mitt i det, liksom. Efteråt kommer sedan och det kan man ju aldrig vara säker på.
Skönare än isbad, tänker jag. Ögonblicket räknas. Inte efteråt-et. Förutom ett tandläkarbesök. Bäst efteråt.
Fantasi.
Ordet f-a-n-t-a-s-i är ju ett synnerligen bra ord att använda när verkligheten är lite ogästvänligt verklig. Gaaaaaah! Kom snart – vår!!!
Längtar.Iskristaller i närbild. Fint på sitt sätt men inte för länge.Colours to keep me awakeFantasi med verklighet. Sedan.
Kalk var det här!
Tog en liten biltur häromdagen. Med 2 liter yoghurt, 2 kilo potatis och en syndig påse chips ( eller 2 – det var ju extrapris ) for vi hemåt. Tog en omväg och körde in på småvägar. I love it. Bara svänga hit och dit och se vad man hittar. Som svampar på åkern dök de upp. Kalkugnarna.
Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.
Här brände man minsann. Kalk till jordbruket, hus och faktiskt att strö över lik för att förhindra pestens spridning.En historia – nu bevarad för eftervärlden.
Spettekaka – någon?
Någon som tycker om det? Inte jag. Inte särskilt. Inte alls. Finns ett bageri någon mil bort från oss. Var där för några år sedan. Häftigt att se handhavandet. Traditionellt bakande. Bra att någon håller på traditionerna. Själv kan jag inte förlika mig med äggsmaken, helt enkelt. Mjöligt och äggigt. Inte marängigt, alls. Jag som ÄLSKAR t e x Schwartzwaldtårta. Skillnad. Allt jag kan säga.
Klar vinnare.
Å andra sidan, Schwarzwald ligger ju långt från Skåne, så man får fatta hur det ligger till. Vi får hålla oss till lokala produkter. Förutom Spettekaka, då. Som JAG tycker. Många älskar det. It´s yours, with pleasure.
Gaaaaaaaanska grått men solen sken från en klarblå himmel
Så vad händer nu?
Nu händer följande: Jag startar TV:n, lutar mig tillbaka och väntar på att ni skall vakna. Helt enkelt. Efter det blir det eventuellt en kopp kaffe – men jag är ingen kaffekäring egentligen. Inte så att jag MÅSTE ha kaffe. Jag dricker för att det är mysigt med 11-kaffe ihop med Mats – men annars………………njaeä. Inga måsten alls. Jordnötssmör på vitt bröd är godare. Å Schwarzwaldtårta. Bara säger. Därefter lite frukost och ut på vårbete. Kosläpp á la pansjis. Hon kan. Än. Jädrar, vad jag skall skutta.
Kosläpp. Apselut.
Åsså det sista, då.
Ber att få önska er det allra bästa av det mesta. Tycker ni om rostade palsternackor – ja, men så ät, då! Unna er! Är det så att ni tycker bättre om att damma av persiennernas lameller – ja, men så damma på, då! Gör det ni kan och trivs med. Alltid något varje dag. Vi får samla på gördetbrasaker, helt enkelt. Själv skall jag njuta av fotot på gårdagens middag. Rårakor med bacon. Fyfabian, så gott det var.
Goda. Potatis med lite palsternacka, gnuttigt med lök och yttepyttegnutta vitlök.
Vårhatt. Har ni en sådan – eller kanske flera? Det har jag. Både en och flera. I gabberoben. Vem använder hatt i en villavagn en kall vinter i Skåne? Jag. För att jag fick lust. För att nu får det vara sluttänkt. In med glädjen och piffet. Ut med kalasbyxor och ylletofflor. Självupptagen? Jag bryr mig mycket om andra. Det vet jag bestämt. Jag bryr mig om fina hattar, också.
Tant i hatt.
Finsalongen.
Det är kanske där man skall ha hatten på sig? Vad vet jag. Jag tröttnade på såseriet och tänkte – du som alltid piffat dig, Annicka – vad gör du därnere i källaren? Gräver och gräver och lägger mentalt pussel – är du klar snart? Har du lagt bitarna där du vill ha dem? Det har tagit sin tid. Oh, yes. Ja, svarade jag på det och så kände jag en sådan lättnad. Lättnad är gott. Skattelättnad behöver jag inte men gott för många. Sagt och gjort – jag ställde mig på tå och tog ner mina hattar från högsta hyllan.
Är det inte den ena så är det den andra……
Provade dem. En efter en. När man provar hatt – då kan man inte ha hemmastickad mohairväst på sig med tappade maskor och översized. Inte kan man heller ha glåmiga ögon – man måste go all in. Sagt och gjort. På med trutpasta och lite sotiga ögon.
Ibland lyckas man – ibland går det åt skogen.
Nej – man måste såklart inte. Man måste ingenting men en hatt måste man ha OM man har hattlängtan. Det är som ett liniment på en värkande fot. Hatt på ett trängtande själ. En prydnad. Lite mystik. Lite mod. Lite piff. Lite märkvärdig. Och så en hatt, då. Allt det har jag.
Allt är inte som det var när man var ung. Den här figuren skall jag ha i min webshop.
Jag är nog gammalmodig men det får man när man är …………….gammal. Utan könsrollstänk – för min egen skull – läppstift, högklackat och hatt – fräckt. Kläder också såklart men det förutsätter jag att ni förstår. Hatt kan man ha till jeans – då klär man ”ner” sig, som jag brukar säga. När man inte vill vara överflott utan bara sådär…….kaxig. Hatt och festblåsa – då har man klätt ”upp” sig. Enligt mig, alltså.
Tant Rufsa. Nästan som jag föddes. Fast äldre. Efter-hatt-frisyr.
Enda minus med att bära hatt att frisyren blir fullständig katastrof efter en dag i hatt. Verkligen. Jag frågade min mamma en gång – varför tanter aldrig tar av sig hatten inomhus. Tant Elsa hade både hatt på huvudet och snus i en rännil nedför mungipan. Mössorna tar man ju av sig, tänkte jag. Man blir inte fin, sa hon. Tror jag att hon sa. Kan vara efterkonstruktion men jag vet att jag frågade. Nu vet jag varför tanter behåller den på. Man ser ut som en obäddad säng i håret, svinto, hölass…….whatever. Inte snyggt, i alla fall. Åsså kliar det……….Vill man vara fin…….. <3 . Det vill man. Jag. Helst.
Denna kommer att finnas i min webshop. En ängelmamma. Några exemplar. Vill ha? Skynda!
Glad. Gladsax. Gladiolus. Gladlynt.
Fina ord. Alla med glad i. Vi går mot våren. Jag blir glad. Jag är faktiskt glad. Kan bero på att jag vann över maken i kortspel idag – han vinner nästan ALLTID. Vi spelar Phase 10, som lär vara likt Gin Rummy. Tar oss ett parti ibland.
Kortspelet Phase 10Detta samlar man på.
Idag gjorde jag dessutom semlor som tröst för kortförlusten. Eller som pris för vinsten. Spelar roll, så att säga. Borde gå ut men nu skriver jag ju krönikan och tänkte låta bli att sitta i natt. Nu är inspirationslustan på topp. Harrejäddrar.
……….ger dig viiiiingar…….
När solen skiner vänligt på en – då får man välbehagspåslag. Trots kylan. Alla vinterbilder – fina – men eftersom jag inte är någon slalom åkare eller puckelpistveteran – föredrar jag ändå solsken och värme.
När Långa Farbrorn var kort. 12 personer i en vecka i Trysil. Varje vinter. Lovely.
Och blommor. Och marknad. Och gambas pil-pil. Sådan är jag.En vecka i fjällen med familjen <3 skulle sitta fint – för att jag älskar att vara med dem – men det får vänta tills covideländet är väck med pusta. Jäkligt mycket som får vänta, if you ask me.
Bá så, b´a!
ffeel ffashion.
En klädaffär jag hade för ett antal år sedan. Började med hemförsäljning. Tröttnade på att kånka omkring med alla tunga lådor, alla galgar, som fastnade i varandra, packa upp, hänga snyggt och sedan packa ned, tappa kläder på marken i ösregnet, få fläckar, kassera……… Ingen förtjänst, heller. Mysigt, alla hade trevligt, drack kaffe och åt mackor – men jag växte ifrån det efter ett tag. Så mycket slit och så mycket kapital bundet. Mer trevligt än lönsamt. Jag är ingen hårdsäljare heller. Inte säljare alls, egentligen. Bara inspiratör och allmänt trevlig.
ffeel ffashion? Kanske.
När tillfället sedan gavs, kånkade jag in alla lådor i en lokal som maken och jag hyrde. Så blev det ett rum med kläder. Så blev det 2. Så blev det nästan 5 rum. Fullt med kläder, smycken, skor, halsdukar……………….ALLT möjligt. Jag importerade kläder från Budapest. Åkte ner och handlade från leverantörer där. Inte main-stream mode. Udda och….lite vanligt. Åkte på mässor i Danmark. Köpte, köpte och köpte. Bland det roligaste och dyraste jag gjort.
Fullt sortiment.
Har ni en sådan blus som ni inte har?
Man måste ju ha ett sortiment. Någon säger: Den svarta tröjan – har du den i blått? Den blå tröjan, har du den i V-ringat? Den korta kjolen, har du den i knälängd? Den kjolen i knälängd, har du den i långkjol? Oj, så synd att den blusen inte finns utan krage……………Så håller det på. Så köper man in och köper in och passar man sig inte så…………………..Ebberöds Bank, nästa.
Enkelt mode. Stövlar och kjol.
Jo, jag inspirerade många att byta stil, att pröva andra färger. Otroligt roligt och givande och alla dessa fantastiska människor som letade upp min butik i Pixbo och handlade. JAG ÄLSKADE DET!!!!! Bara öppet kvällstid och vissa lördagar. Jag hade ju ett heltidsjobb dagtid på Svenska Mässan också. Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om detta – vi får se om jag någon gång i livet får till det med den……
Marknadsfrossa
Behöver en ”baby”.
I alla fall har jag nyss återregistrerat ffeelffashion.se som domän. Jag tycker om namnet, helt enkelt. Vet att alla leverantörer hade svårighet med de 2 ff-en – men sedan behövde jag bara presentera mig som Annicka från De Många F:en 🙂 ! Anyway, vi får se vad jag gör med detta. Ekengrenskan måste hitta på något att bita i. Som kan ge en liten inkomst och som man inte blir lusfattig på. Webhandel i yttepytteskala – med bara godbitar. Några stycken. När det är slut är det slut. Vi får se………..Den som tänker – lever. It ain´t over ´til it´s over. Det är därför jag håller på och försöker utbilda mig inom gu-vet-vad. För det som komma skall. Om det nu gör det. Det beror på mig till en början. Jag har INTE slutat med villavagnar men av naturliga skäl har pandemin bromsat in. Bara att anpassa sig till det.
Man får utbilda sig. Lille Nisse läser kokbok.
Färdigpratat. Blommor. I love.
Så kom vi till slutet.
På Spåret på TV. Chipsen slut. Vinet slut. Det återstår bara att koppla bort sig. Inte är det natt. Inte är jag trött. Känns bra i hela mig. Jag har tänkt färdigt. Guuuu, så skönt. Har lagt alla tankar i ett fiktivt skåp – i olika lådor. Efterhand kommer jag att tömma den låda som inte längre behövs. Den som är så färdigtänkt att jag inte ens behöver minnas något. Gone with the wind, liksom. Så funkar jag.
Lite kvällsmat a la Porto. En sen natt.
Kära ni. Jag hoppas att ni får trivas i det lilla, det stora, i allt. Det går framåt – fastän vi inte märker det precis varje dag. Tänk på ljuset – så länge det är dag numera! Borta är vintermörkret. Visst är det fantastiskt! I love it! När det är som mörkast. Då kommer ljuset. Det har jag fattat. Plötsligt händer det………. Can hardly wait……♥
Ända in i aftonsången. Eller morgonpsalmen. As you like it.
Slappaste veckan i mannaminne.
Det kyler på även i söder. Södra Sverige, alltså. Minusgrader i minst en vecka. Snö, blåst, sol. Olika. Jag som inte har några vinterkläder att tala om. Det brukar ju vara Spanienvarmt så här års. Pilutta.
Välkommen till oss – fast just här bor vi inte. Här bor någon annan – men fint är det !
Den slappaste veckan i mannaminne, if you ask me. En enda jättelångpromenad i veckan på nästan 1 1/2 mil – sedan blåvägrade jag bestämt. Inte sugen någonstans. Inget ont. Inget konstigt bara helt olustad.Fastän det är viktigt, nyttigt, livsavgörande och dessutom riktigt skööööönt. Vet inte vad som tagit åt mig. Bara tappade det, helt enkelt. Jag tittade ut – tittade på Mats – tittade ut – och sedan tog HAN på sig och tog MIN promenad. Jag satt kvar. Satt kvinna sitter, säger jag.
Jag sitter kvar. Redo för Beach 2025
Inte så att jag sitter 100 % sysslolös. Det händer saker. Lite brödbakning, stickar en liten sak till en liten gosse, konserverar kål , studerar spanska och gör en Youtube-kanal till Ekengrenskan.se Inte helt klart vad jag skall fylla den med men jag har lite planer.
Faktiskt kul att använda inlärda kunskaper. De som Eva Synnergren lärt mig på sina superduperkurser. Resten är upp till mig. En Youtube-kanal utan innehåll är som ett liv utan liv. Inget att berätta om – så det blir att skotta i lite fix och trix. Vi får se vad som händer. Det är bara jag som har förväntningarna – och jag behöver bara ansvara inför mig själv. Ni får gärna prenumerera genom att klicka HÄR, förståss. Då får ni meddelande när något hänt. Än så länge är kanalen i det närmaste död. Jag började ju igår, ju. Rom byggdes inte på en natt. Ni kan ta det lugnt. Ni kommer inte att bli stressade av tempot. Of that I am very sure. Jag bara måste. Man kan glädjas med mig eller låta bli. No worries.
Sådant är mitt liv. Mycket av lite eller lite av mycket. As you wish.
Någon mer som känner igen sig?
Egentligen handlar det om att jag inte står ut med att vara utan engagemang som kittlar. Covid drev fram det i ljuset. Att driva projekt, göra det omöjliga och driva i hamn. När man är en kreativ kraft som jag – då blir stillsamheten en oerhörd stress. Det är faktiskt sant. Jo, jag kan andas i fyrkant och meditera. Det har jag gjort. Varje gång någon säger – låt kroppen slappna av – visualisera ingenting. Tänk på ingenting alls. Slappna av i benet. I armen. I magen. I huvudet. I alla lemmar. Inandning. Utandning. Ok, och se´n då? Vad gör jag sedan?
Avkoppling magnum
Redan där går det käpprätt åt helskotta. Jag kan ligga och andas i både fyrkant och och zigzag en hel dag om så krävs – men att inte tänka – det funkar inte. Jag vet inte om ZERO är min grej, riktigt. Vila kan jag – men det är skillnad på att vila och att slösa på tiden. Vägrar. Livet är kort.
Ljuset i tunneln – eller som det är på riktigt: julbelysning under snön.
Med de tiderna som är nu är det bara att anpassa sig efter det som finns i närområdet och i livet runtomkring. Alla kan inte ha allt överallt och hela tiden. Snart blir det vår och då blir det annat. Så är planen. Om inget lägger sig i. Schas.
Vi får leva på hoppet!
Hyacintfrossa.
När det blir fritt att resa framöver – passa på att åka till Nederländerna – i blomstertider i synnerhet. Det är magiskt. Helt gudomligt vackert. Det finns blomsterparader och uppvisningar som man inte tror att de är på riktigt. En bukett med 100 tulpaner – bara 5 Euro. Jag har varit på Keukenhof i Lissen 3 gånger och det är lika ögonbedövande vackert varje gång.
När vi var på husvagnsresa för några år sedan åkte vi omkring i Holland och tittade på i stort sett allt. Alla dessa kanaler t ex. Vi kom på våren – i blomstertider. Wow. Det var tider, det. Också. Det var inte billigt men mycket trevligt, det vill jag lova.
Man plockar av alla blommorna från hyacinterna……..
………..sätter ihop dem…….
Voilá! En blomsterbil kommer lastad
Doften av morsans bak
Skyll inte på mig. Det var Faderns skämt men idag har hon bakat – Ekengrenskan. Igen. Lite kreativt, i alla fall. Belönande. Jag har fått önskemål om recept men se jag har inga direkta mått när jag bakar. Jag blandar och ger. Däremot kan jag ge er ett tips, som min ungerska Pótmama gav mig för så många år sedan. När man gör en jäsdeg – börja alltid med att förjäsa.
Ungerska bröd med potatis i.
Blanda jästen med hälften av degvätskan och kanske 2 dl vetemjöl, 2 tsk socker, rör om och låt stå och förjäsa i minst en halvtimma. Denna smet är lös. Därefter fortsätter ni med resten av blandningen ni vill ha i. Rågsikt, annat grovt mjöl och proteinrikt mjöl (typ Manitoba Cream). På en halvliter vätska tillsätter jag ofta dessutom någon/några deciliter med fet filmjölk. Till detta bak mosade jag i 2 kokta potatisar. Lång jästid det är viktigt! Minst en timma i bunke och sedan 30 minuter i form innan de åker in i ugnen. Följ ett vanligt brödrecept och experimentera med vad ni häller i. Degen ska vara ganska kletig. Glöm inte: ALLTID förjäsa – det är ett hett tips.
Som jag längtar………My Budapest
Nu är jag visst ute och cyklar.
Längtar till våren. Mycket. Kolossalt mycket.
Det är helt ok att drömma. Det är det man får ägna sig åt numera. Leva på sparlåga lite grann och drömma framåt och tänka ödmjukt tillbaka. Så lär det vara för oss alla. Att få var frisk – det är ingen klyscha i dessa tider. Inte i några tider öht. Vi håller i och håller ut. Vad annat?
A view to die for. Overkligt men sant. Även i covidtider.
Ber att få önska er alla den bästa veckan hittills. Bra saker varje dag. Hur bra kan det bli? Kexchoklad på extrapris hela veckan och 2 buketter med tulpaner för 59 kr? Det börjar bra, tycker jag.
