I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt. Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.
Sanningens ögonblick.
Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år. Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.
En klänning ser dagens ljus.
Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.
Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.
Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?
Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.
Kuriosa och tips i Hjo.
Stadsparken.
Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes. Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?
Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.
Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien
Bo på hotell eller camping i Hjo.
Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi användeHotellpremien.sedå när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.
Campingmöjligheter finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.
Småstadskänsla.
Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder – berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..
Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?
Man ska ha husvagn….
Costa del Sol
Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.
Detta saknar jag sååååå mycket.
Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.
Ett litet kjoltyg.
Här tar det abrupt slut.
Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.
Det är så det är.
Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.
Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.
Det närmar sig. Inte slutet utan början. Fast ett visst slut är det, förståss. Utan slut ingen början. Har ni tänkt på det? Fast det kan ju hålla på, också. Å då blir det ju inget slut. Men början blev det. Well. Ibland tänker jag. Ibland tänker jag att jag borde låta bli att tänka. Varför fick jag då en hjärna, tänker jag? Eller vad det nu är som skvalpar innanför pannbenet. Så kan jag hålla på – i evinnerliga tider. Utan slut. Spelar roll? Apselut inte.
Det KAN vara så. Inte säkert men troligt. Fast det beror på. Jag är inte som man tror. Jag är både mer och mindre.
Hur många skruvar finns det i en låda?
Det kan man undra. I synnerhet som den lådan tömts en gång redan. Man skulle kunnat ha räknat dem alla men jag hoppade över det. Även jag har gränser. Vårt stora trädäck har många plankor. Många fästen. Många skruvar. Mycket av allt. Ett rekorderligt trädäck. Som vi levt vårt liv på. Ett väldigt bra liv.
En litet paradis får tacka för sig. Snart väntar nytt paradis!
Nu är just DET livet slut. Det kommer annat. Så har vi tänkt. Kul med äventyr i positiv anda. Mycket.
Ska vi gå hit eller dit?
Vet ni vad? Bor man i Hjo blir det nära till Falköping. Smart, va´? Jo, b´a f´att där har man Falköpings Ost. Klicka HÄRför att komma till deras hemsida. Ett paradis för ostälskare. Alltså, vilka ostar. Vilken butik!! Där är det antalet lusidorer i plånboken som avgör hur många sorter man köper. Krämig cheddar, t e x. Frossa får jag. Mest för att det är 2:dag idag. Då hallucinerar man.
Oj. Så gott. Så otroligt gott.Bild från Falköpings Osts Hemsida. Gott. Längtar.
Plåtnisse.
Det är väl jag, det. Fotograferar allt jag kommer åt. Tycker om att berätta i bilder. Bilder förstärker – om man träffar rätt. Så många bilder som jag har tagit finns det nästan alltid någon som passar till min okontrollerade text. Tiden det tar att leta är dock rätt tradig. I alla fall när timmen blir sen. När jag hittar rätt bild – då känns det som bingo. Fullträff.
En liten näpen sak
Naturen här omkring är fantastiskt vacker. Bilderna vid havet berör mig. Mäktigt att gå där. Såklart i synnerhet när det är vindstilla. Soluppgång. Solnedgång. Vad som helst bara inte blåst ihop med regn. Det går bort.
En vacker horisont. En vacker förgrund. Söderslätt. Skåne.Yttepyttesnäckor – eller jättehanden Allan?Å lite åt andra hållet, också. Vackert. Oavsett riktning.
Ännu mera bananlådor att fylla.
Det mesta som skall packas ner – som jag tror – är från köket. Så mycket pryttlar man har! Men, då!! Syns inte och märks inte när de ligger i lådor och skåp…………….ÄNDÅ har jag inte alls så mycket som man SKULLE kunna ha!!! Ni fattar. Anyway – ska man hålla på i köket så måste det finnas lite resurser. Både vad gäller kryddor, slevar och kasteroller. Köket är min verkstad. Basta.
Friterade risbollar kräver sin utrustning. Åsså ris, då´rå.
Idag packade jag ner mina sysaker. Det blir inte mycket broderat de närmaste veckorna. Varken zig-zag eller raksöm göre sig besvär. Undrar om jag skall överraska maken med en ny kostym i höst? Inser att jag har tyg för det. Vad tror ni om denna? Kan bli svårt med själva provningen – jag vill ju överraska……dessutom är ju maken en LÅNG man. Undrar om tyget räcker ändå när jag tänker efter?
En kostym för speciella tillfällen……Kanske en topp? En klänning? Grytlappar? Knästrumpor?
Vad är väl en macka?
Helt underbar, if you ask me. Förbjuden frukt, om man säger. Förbjudet bröd. 2:dag. Då får man bara bita ihop – utom vid midda´n – och invänta dagen efter. Fast det är ok. Det funkar. Inget viktras för min del. Tyvärr. Jag kompensationsäter säkert de andra dagarna. Om jag INTE kört denna 5:2-diet hade det varit illa. Nu står jag åtminstone still. På vågen, alltså.
Nybakat bröd. Inte idag. Annan dag.Sanning, tror jag.
G´natt.
Då packar jag ihop mina tentakler och ber om mitt avsked från denna natt. Resten blir raklångad och tandborstad. Det är så det blir. Imorgon väntar en frukost med Skagenröra på fröknäcke. Skulle jag tro. Eller på det nybakade brödet. Eller på vanligt brungräddat knäcke. Eller på en sked rätt i munnen. Just nu gäller det att hoppa i säng innan hungern intar moral och ståndaktighet, tar över sans och balans alldeles och sänder mig in i Skagenröreträsket för tidigt. Farligt, farligt.
Sweet dreams.
Önskar eder alla fantastiska dagar under solen. Klarblå himmel, rabarberpaj med vaniljglass och goda drömmar i denna krassa verklighet. Schas på covid och välkommen vitsippor – när ni nu behagar våga er fram.
Morsning och godbaj.
Annicka
PS. Tipsa gärna andra som kanske kan tänkas tycka om mina krumeluringar.
Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.
En solskensdag. Sparar jag på. ♥
Stiltje i några dagar.
Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”
Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.
Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.
Många glas blir´e.
Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.
Lite Hej Då och Tack.
Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.
En vy att minnas. Hela livet.
Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…
Unnadigresan – vad händer?
Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.
Tacksam för mina nöjda kunder.
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan
Inte självklart.
Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?
Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….
Mamma Carolas Sirapskubb ♥
Ingen utbildning idag.
Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.
Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!
Vackert så att man suckar.
Så släcker jag ned.
Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.
Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.
Sådana skämt skrattade man åt på -60-talet. Eller den här – Jag har köpt en bladlös kniv utan skaft. Det tyckte jag var roligt. På den tiden, alltså. Bäst att förklara sig så att ni inte tror att jag går igång på det igen. Skulle inte sitta bra i mitt CV.
Det var en gång en gång – och den var sandad.
En 10-åring är mer lättroad än en sjättifemåring – det är då helt klart. Det har jag kommit på alldeles själv efter en del funderande. My brrrrain, you know. Som jag skrattade. Då. Åt det. Det var tider det. Då hade man inte covid. Då var det Hong-Kong-influensa. Jag hade det. Tror hela vår familj hade det. Minns dock aldrig att mamma var sjuk. Mammor blir inte sjuka. Trodde jag. Odödlig, liksom.
Det var då, det. Söstra mi´♥ ! Tiden går ! (och den är den enda som har vett att gå hör jag mamma säga……)
Barnasinne.
En liten familjemedlem och gosse blir 1 år. Ekengrenskan syr så att det skvätter om det. Skapande är roligt. Ett livselixir. Måste ha det i mitt liv. Är det inte inlagd gurka så blir det en hoodie. Eller vårrullar.
Förutsättningen för vårrullar. Filodeg och köttfärs med mängder med kryddor.Vårrulle in the making. Ser mest ut som ett örngott med jox på men vänta bara……
Eller en onödig you-tube-kanal. Möjligheterna är många. Ibland blir det resultat som är något att ha. Andra gånger blir det en tummetott. Nobody´s perfect.
Sömnad på gång. Till den Lille Juvelen. Den blir för stor, det vet jag redan nu men gossen växer så att det knakar.Ta-da! Goda. Hemmagjorda. Stolt husmor. Smackande husfar.
Syjumper och nätverkande.
Det är lätt att soffa bort sig helt på den skånska myllan och yla av frustration för den ofrivilliga men nödvändiga isoleringen. Träffar inte en människa utom på Willys i stort sett. Ökenkänsla? Ja. Passar Ekengrenskans natur? Nej. Jag kämpar.
Jag ylar i smyg och kämpar på med yrkesidentiteten i dessa isolerande tider.
Möjligheten att träffa människor och socialisera digitalt har blivit ett nödvändigt och uppskattat behov. Via duktiga Eva Synnergren – Klicka Här– som skapat spännande kurser som jag investerat i, har jag fått möjligheten till ett nytt fantastiskt nätverk med nya vänner och kontakter. Jag har berättat om det förut och det tål att upprepas. 456938 ggr. Minst.
Bästaste Eva Synnergren
Möten på nätet med bild och samtal, skratt, fika, kunskap, tips och allt vad som man får till sig. Virtuell fika är uppskattat. Tips och trix för marknadsföring. Att lysa på nätet, helt enkelt – Evas slogan. Ett gäng entreprenörer med stora och små planer och mål. Fantastiskt!
Härliga Lena Nilson på Antika Syfabriken.Textil- och återbruksdesigner.
En ny kontakt som frodas är Lena Nilsson från Evas digra nätverk. Skapare av Antika Syfabrikens online-kurs på FB. Jätteroligt. En mästarinna på att ta tillvara och hitta på nya användningsområden för textila material. Ligger i tiden och är sunt? YES!!! Information hittar du genom att Klicka HÄR. Facebook-kontakten hittar du HÄR.
Kreativt arbete och hobby. I like
Tåååååålamoooood.
Det har jag. Det har jag inte. Det är olika. Bara det händer något. Finns många bokstäver att välja bland i vårt alfabet. Man ska inte raljera om detta med diagnoser. Det fattar jag. Men likväl som det finns filmer som är ren fantasi – så heter min eventuella diagnos Uoi90J#. Eller vad som helst. I alla fall – Hjo har vi fallit för och där sätter vi ned bopålarna. Hur dessa pålar ser ut – det får vi se. En påle hit och en påle dit – om jag känner oss. Vi bankar väl ned dem lite här och där. Som en början på en fortsättning av vad som helst som innebär glädje och att leva livet som det ser ut här och nu – med en viss framförhållning.
Jag kommer att få lära mig att gå lååååångsamt i Hjo. Ytterligare en utmaning för en Ekengrenska.
Varför just Hjo?
Varför inte? Jo, för att Hjo finns. En god anledning. För att det inte ens är roligt att betala miljoners miljoner för boende i storsta´n – hur gärna just jag än längtar efter familj och vänner. I mindre städer betalar man för stål men får guld. Både vad gäller tomter och annat boende. Än så länge. That´s why. Good enough. Nya möjligheter? Tror jag, det. Kom igen, bara.
Min framtid är säkrad. Det finns många lyktstolpar i Hjo
Pandemin kan hålla på ett tag till. Förändringen är av nöd tvungen för att få syre. Livskraft. Lyskraft. Helt enkelt. Vi är bra på det, min man och jag. Att lukta på nya saker och få nytt syre och möta nytt ljus. Nya promenadvägar, nya möjligheter, socialare liv, fördjupade jobbmöjligheter för den mest rastlösa i familjen…….moi…… — och möjligheter att umgås på ett annat sätt. Inte långt till Morgan Nyman AB – för vilka jag gjort lite nytta ibland ♥ genom åren – och kan fortsätta med det.
Vasaloppet på TV.
Det är där det upplevs. Bekvämt i fåtöljen och fingrarna hackandes på tangentbordet. 11-kaffet som blev halv-9-kaffe och fröknäcke med ost. Lövtunna blev det denna gången – knäcket. Oj. Gott. Hoppsan. Såg precis en tävlande, vars skida/bindning precis gick sönder – Max Novak…….fy vilken frustration att hantera…….. Skulle inte vilja vara i dina skidor, kompis…..Andas…..
Maken har åkt Vasaloppet 14 gånger, tror jag. En bragd varje gång. Därför fick han 2 st extrastora fröknäckemackor idag. Hjältar måste firas. Ofta. Jag har inte åkt en enda gång men den som bakar får smaka, så jag fick 2 stora. Av mig själv. Snäll jag är. Hjältesnäll.
Heja, heja!
Maken är från Mora så det klappar extra i hans hjärta när loppet körs. Mora är vackert. Vi har åkt husvagn dit ett antal gånger. Speciell känsla. Varje gång. Kär släkt att hälsa på. Det kan jag berätta om en annan gång.
Solnedgång i Mora Noret.
Vasaloppet är världens största långlopp på skidor. Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet. Vasaloppets vintervecka med längdskidåkning och Vasaloppets sommarvecka med mountainbikecykling och löpning lockar årligen nära 100 000 anmälda deltagare. Sedan starten 1922 har över 1,6 miljoner deltagare passerat målportalen i Mora. Vasaloppet är en ideell verksamhet som ägs av IFK Mora och Sälens IF. En motor för folkhälsa och föreningsliv, i fäders spår för framtids segrar! / https://www.vasaloppet.se/om-oss/
Gå gärna in på Vasaloppets hemsida och läs lite. Klicka HÄR. Superintressant. Lång historia. Mycket kämpande. Mycket glädje. Stort engagemang. Mycket kärlek. Mycket smärta. Mycket av allt. Ibland ingen snö.
Ny kör vi. Ingen återvändo. På ett tag. Vad vet man i livet? Bejaka det och det kommer till dig.
No return.
Då kör vi väl då, eller? Hur gör ni? Med typ….något? Privat fråga, kanske men ändå. Nyfiken.
Vi kör väl på demonteringen av allt runt vår villavagn – som vi flyttar upp till Morgan Nyman AB. Den ska få nya ägare så småningom. Villavagnslivet är inte slut – men just nu gör vi lite paus. Det finns planer…….tro mig.
Let it shine. På oss alla.
Kram hela dan. Må solen skina på er. På alla möjliga sätt.
Bortresta. Hemkomna. Snö när vi for. Barmark o plusgrader vid återinträdet. Det är nu det börjar. Ljus, vår och…..nytt liv. Ut och röja i den lilla rabatten. Kaffe på verandan och ny luft i lungorna. Tack. Very welcome.
Närkontakt. Villavagnskramen.
Utbildning och bondning med kollegerna.
Varit på utbildning hos Morgan Nyman AB i Stenstorp. Nära Hjo. Träffat kära kolleger. Skuttat runt i nya modeller.
Bara att flytta in! Vad väntar ni på?
Lite fotoshooting med kollegan Daniels nya superduperkamera – av och med yours truly. Några snabba skjut, om man översätter fotoshot. Låter farligt och opassande men det gick lugnt tillväga. Påfyllning av kort var på sin plats. Nu har ni sett stranden i Beddingestrand i alla årstider. Min superpinka toppluva på allavägar och upp i alla trän. Året har snart gått runt. Jag har gått runt. Mig själv. Flera gånger om. Nypåfyllning mottogs tacksamt.
Jag har snart klättrat i varenda vindpinade pilträd i hela Södra Skåne med min superpinka mössa.
Langsam fahren, bitte
Det var en fröjd att lyfta på rumpan och bege sig på vift ut i den stora världen. I den världen där människorna faktiskt finns. Vi håller oss så undan från covid och människor att vi skulle kunna tro att vi bor på Mars. Tomt och rätt allena men vi är friska. Skönt. Man vet ju inte hur det kan drabba en, ju. Ska erkännas att det tar på en MEN……..det är vår på G och det går att vara ute. Våren kom igår, faktiskt. Några timmar. Plusgrader. Solsken. Fågelkvitter. Hackspett som äter fröer på sitt lilla sätt – upp och ner. Man blir glad.Puss på dig, solen.
Hjärtat på fel ställe men med rätt budskap ändå.
Jojo. Sov över i vår favvostad Hjo. Denna mysiga lilla bygd. Lite kallt om nosen nu i vintertider men så hjärtefint. Allt ligger i centrum – större än så är inte samhället. Finns många restauranger och och små mysiga affärer. Åsså finns det semlor. Vi var där på Semlans Dag. Gissa om vi ätit. Rätt. Vi åt. Det har varit ett semleår i år utan dess like. Aldrig någonsin ätit så många – men så har det inte varit covid förut och inte har vi varit i Sverige på vintern, heller. Ni fattar. Vi bestämde i förrgår att DEN Wienersemlan får bli den sista. Poff – det blir semlemage av sådant. Ni kan förstå hur en sådan ser ut i profil. Outstanding, om man säger.
Kanske inte så dumt med semlemage ändå. Rätt vackert. En bulle i ugnen, eller hur det nu är man säger.
Bott på hotell och njutit. Så covidanpassat som bara den. Ingen trängsel i frukostrummet. Handsprit överallt och a-v-s-t-å-n-d. Knappt någon personal alls. Heerregu, när covid lugnat ner sig skall jag ansöka om att man tar bort ordet ”avstånd” från ordlistan. Ordet ska förbjudas, helt enkelt. If you ask me – så gör inte det för då vet ni vad som vankas.
SURPRISE!!!! Ett kärt välkomnande. Vi tappade hakorna. Alla. Kära vänner i Spanien hade fixat en överraskning. TACK M & R!Grillat är godast i Hjo. Om man har fantasi, alltså.
Vandrat gata upp och gata ned. Kallt men välkomnande ändå. Så mycket gång var det nu inte. Egentligen. Bilpromenad, som jag brukar kalla det. Så är det ju – en varm bil är ett fantastiskt alternativ när det nyper kallt. Bekvämt, ombonat och tillgängligt.
En vacker vy att vakna till. Bara titta. Inte bada.
För den sugne.
För den väldigt sugna fanns det möjlighet till vinterbad. Att gå på vattnet, liksom. Det kunde man gjort om det hade pockats på det men det var inget i min kropp som kände just den darrningen av välbehag. Förstår att det är det nya man borde hoppa på men trots alla bedyranden om att det så skööööönt – EFTERÅT – så avstår jag gärna. Är inte där än………… Jag tycker bättre om när det är skönt före än efter – för då vet man att det verkligen ÄR skönt eftersom man är mitt i det, liksom. Efteråt kommer sedan och det kan man ju aldrig vara säker på.
Skönare än isbad, tänker jag. Ögonblicket räknas. Inte efteråt-et. Förutom ett tandläkarbesök. Bäst efteråt.
Fantasi.
Ordet f-a-n-t-a-s-i är ju ett synnerligen bra ord att använda när verkligheten är lite ogästvänligt verklig. Gaaaaaah! Kom snart – vår!!!
Längtar.Iskristaller i närbild. Fint på sitt sätt men inte för länge.Colours to keep me awakeFantasi med verklighet. Sedan.
Kalk var det här!
Tog en liten biltur häromdagen. Med 2 liter yoghurt, 2 kilo potatis och en syndig påse chips ( eller 2 – det var ju extrapris ) for vi hemåt. Tog en omväg och körde in på småvägar. I love it. Bara svänga hit och dit och se vad man hittar. Som svampar på åkern dök de upp. Kalkugnarna.
Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.
Här brände man minsann. Kalk till jordbruket, hus och faktiskt att strö över lik för att förhindra pestens spridning.En historia – nu bevarad för eftervärlden.
Spettekaka – någon?
Någon som tycker om det? Inte jag. Inte särskilt. Inte alls. Finns ett bageri någon mil bort från oss. Var där för några år sedan. Häftigt att se handhavandet. Traditionellt bakande. Bra att någon håller på traditionerna. Själv kan jag inte förlika mig med äggsmaken, helt enkelt. Mjöligt och äggigt. Inte marängigt, alls. Jag som ÄLSKAR t e x Schwartzwaldtårta. Skillnad. Allt jag kan säga.
Klar vinnare.
Å andra sidan, Schwarzwald ligger ju långt från Skåne, så man får fatta hur det ligger till. Vi får hålla oss till lokala produkter. Förutom Spettekaka, då. Som JAG tycker. Många älskar det. It´s yours, with pleasure.
Gaaaaaaaanska grått men solen sken från en klarblå himmel
Så vad händer nu?
Nu händer följande: Jag startar TV:n, lutar mig tillbaka och väntar på att ni skall vakna. Helt enkelt. Efter det blir det eventuellt en kopp kaffe – men jag är ingen kaffekäring egentligen. Inte så att jag MÅSTE ha kaffe. Jag dricker för att det är mysigt med 11-kaffe ihop med Mats – men annars………………njaeä. Inga måsten alls. Jordnötssmör på vitt bröd är godare. Å Schwarzwaldtårta. Bara säger. Därefter lite frukost och ut på vårbete. Kosläpp á la pansjis. Hon kan. Än. Jädrar, vad jag skall skutta.
Kosläpp. Apselut.
Åsså det sista, då.
Ber att få önska er det allra bästa av det mesta. Tycker ni om rostade palsternackor – ja, men så ät, då! Unna er! Är det så att ni tycker bättre om att damma av persiennernas lameller – ja, men så damma på, då! Gör det ni kan och trivs med. Alltid något varje dag. Vi får samla på gördetbrasaker, helt enkelt. Själv skall jag njuta av fotot på gårdagens middag. Rårakor med bacon. Fyfabian, så gott det var.
Goda. Potatis med lite palsternacka, gnuttigt med lök och yttepyttegnutta vitlök.
Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?
Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”
Det kunde varit värre.
Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.
Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!
Frysen full. Inte jag.
Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.
Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.
Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.
Här behövs ingen frys.
Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.
Gott. I lagoma mängder.
2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.
Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma
Vi har blivit med oaj-faj.
Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.
Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.
Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.
oaj-faj. Rent fantastiskt.
Det här med reklam.
Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?
En med problem, kanske?
Alla dessa mejl – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant? Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.
Nu är vi där igen.
Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.
En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.
Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.
Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.
Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.
Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.
