• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

Annicka

Just NU är livet helt perfekt säger mina celler.

24 juli, 2022 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Just nu är livet helt perfekt säger mina celler.

Jó napot, sa ungraren. Precis så. Livet är helt perfekt. Så sa jag för en stund sedan till min Mats. Här och nu kokar potatisen, rabatten rensad, en vildvuxen häck fick ge sig inför mitt anfall av åning och reda, friden infinner sig, lite pill och fix hemma och jag trivs. Helt klart feelgood i dess bästa form. Radion i bakgrunden, Mats är nöjd i sitt garage och jag bland mina inlagda gurkor. Det lilla Livet som är så stort och så fyllt med bra-iga saker. Mina bärmuffins fick klart godkänt och jag sov jättegott – bara en sådan sak!!!  Det är roligt på jobbet med mina villavagnar. Viktigt. Här och nu är bäst. Just nu.

Kvällsbild från Hjo
My home is my castle – oavsett var. Där själen trivs – där trivs jag. Foto från igårkväll.
Röd ros i Annickas Trädgård
Min lilla oas. Efterlängtad. Välgörande. Lyllos mig.

Igår hade vi en myskväll med en väninna från Spanien som är på besök i Sverige.  Prat högt och lågt och så innerligt. Hon är snäll som få. Med sig hade hon en gullig tonåring som fascinerade oss med sin härliga klokhet och optimism inför allt.  Att umgås över åldersgränserna är välsignat. Jag älskar´t! Tänker på så illa många barn hanteras men vilken fantastisk kraftkälla de är om vi vuxna ser dem för det de är. Hjärtegull. Det kommer att gå bra för dig.

Flicka sitter på en resväska
Liten blir stor blir större. Ut i livet skall du. Rustad.
En solfjäder i rosa och lila. Me like. Fick jag i present. Hon vet att detta är mina färger.

 

Här sitter jag med mina multiband och trivs.

I mysiga Hjo finns ett stort varuhus som har typ allt. Räddningsplankan när något saknas. Idag gick jag iväg för att leta multiband till gardiner jag skall sy. Vad är ett multiband? Multiband är ett slags gardinband som man syr på gardinernas överkant för att sedan trä gardinstången genom hällorna. Jo, sådant håller jag på med. Jag fick så ont i plånboken och hade ingen lust att köpa gardinringar för 80 kr för 5 st  vilket skulle blivit en sisådär 400 riksdaler – så det blev multiband för 75. Inte gratis det heller men vad göra?

Multiband för gardiner
Man får lägga band på sig ibland. Detta skall dock läggas på en gardin.

Ett lugn i kroppen och mycket feelgood.

Jag känner att jag har ett tryggt lugn i kroppen  med mycket feelgood och runt mig känns det som om det är lugnt. Jag lider när andra lider , blir orolig när andra är ledsna, tappar energin i negativa sammanhang men just NU – i min absolut omedelbara närhet – är det Fridens Liljor.  Sänder många tacksamhetstankar någonstans uppåt Universum eller kanske Tromsö? Vem vet var tacksamheten hamnar?

Bryggan och horisont
Där borta i horisonten landar min tacksamhet, tror jag,

Uppskattar´t mycket och har hela livet varit ganska bra på det – oaktat att jag är en tänkare av stora mått. Man får ju använda det lilla man har fått till det bästa.  I det lilla – som jag inte alltid basunerar ut på sociala medier – kan jag uppskatta småsaker framför nosen. Dock inte vattensnokar. Det går bort. Så läskigt, alltså. Har upplevt dem när jag badat i sjön Balaton i Ungern och jag blir skräckslagen varje gång. Inte farliga – jag vet – men sååååå obehagligt när de råkar slingra sig runt mina ben. Jag tappar andan av skräck. Faktiskt.

Ta-da!

 

Inlagda Västeråsgurkor för 1 år framåt.

Inlagda Västeråsgurkor har ockuperat mitt sinne de sista dagarna. Vi äter MYCKET av den varan – men inlagda skall de vara. Inte bara i skåp utan även i ättikslag. Alldeles för söt lag enligt näringsexperterna men om ni inte berättar för dem så gör inte jag det, heller. Vår hemlighet – capiche? Nybakat bröd med leverpastej och inlagd ättiksgurka – eller leverspassajej som lilla Nina sa när jag var barnflicka i unga år – det är gött, det. Grejen är bara att leverpastejen inte skall smaka lever. Helst. Jag stryker mina mackor så tunt med leverpastej att min Mats ler och undrar varför jag besvärar mig överhuvudtaget. Han klabbar på med rejäla lager, han. Jag tänker att vi har diskmaskin och det kostar inget extra att jag sölat ned en smörkniv med lite pastej.

Inlagda Västeråsgurkor
4.5 kg Västeråsgurkor har flyttat in till Hjo.

 

Säger man Schweitsch?

Jo. Det gör några och det får dom men jag fnissar varje gång.

  • Det heter Schweiz. Inget ”sch” i slutet eftersom det är  fullt tillräckligt med ”sch-et” i början.
  • Det heter inte ”falmskärm”, heller. FALLSKÄRM är det korrekta men det spelar egentligen ingen roll – bara men viker ihop den rätt – så att den ”falmer ut” när det är dags.
  • Skall man till sjukhuset och röntga sig så skall man inte runka sig. En jäkligt stor skillnad, if you ask me. Det kan bli så jäkla fel, liksom.
Zermatt
Zermatt i Soejtsch.

Beethoven eller Behåen – det är frågan.

Måste du alltid lyssna på BEHÅEN, sa brorsan som liten till vår far – som dirigerade Beethovens pianokonserter för det vilda. Alltså – musiken strömmade från skivspelaren och han satt i sin fåtölj och nynnade med. Tondöv var han Farsan, så det lät bättre från skivan än när han själv tog ton fast det hindrade honom inte alls. Han satt där och dirigerade med slutna ögon och hummade och nynnade i en helt annan tonart – men njutning var det. För honom. Beethoven hade koll så det var okej. Någon hade i alla fall rätt. Att säga Behåen är gulligt, däremot. Love you, Bro.

Händer
En dirigent i vardagsrummet – det hade vi.
Beethovens noter
Lille Beethoven – favoriten alla kategorier

Konsert i regnet med han Winnerbäck.

När Syster Yster fyllde jämnt för 2.5 år sedan fick hon 2 biljetter till sommarkonserten i Trädgårdsföreningen i Göteborg av maken och mig. Då bjöd hon mig att få följa med. Det var bara det att då kom pandemiuslingen och sedan har det varit uppskjutet alltsedan dess.  I år blev det av. Härligt att få spendera tid med söstra mi – fokuserat. Kära Sis. Inte mig rantandes runt överallt för att göra 234 ärenden på kortast möjliga tid. Fullt fokus. Hon och jag. Regnet öste ned en stund in på konserten men publiken stod troget kvar. Gungande och försiktigt diggande. Inga excesser – rätt stillsamt – men innerligt.

I vått och torrt. Avskalat och dyngvått.
Vi åt en fantastisk lunch på Fiskbar17 på Magasinsgatan 17 i Göteborg. Ägs och drivs av min systerson ihop med 2 kompanjoner. Gå dit och njut!!!

Vi konstaterade i alla fall att det är bra att vara lång när man är på stå-upp-konsert. Vi var kortare.

Lång man i publik
En del ser bättre än andra. Lyllos.

Snart Portugal med nästa sällskap.

Unnadigresan gör resa nr 2 19 – 26 september. Det sällskap som bokade resan 2019 får nu äntligen åka iväg. I maj gjorde jag ju en oförglömligt härlig resa med en skara go´a tjejer – som också väntat  lika länge. Lyckat – yes – if you ask me. Nu håller vi alla tummar vi har för att det skall bli av igen och inte en ny våg av något smittsamt blockerar vår väg.

Härligt inspirerande Tjejer med bus i blick och många skratt. Tack för att ni hängde med!
Gott och lärorikt!! Luís är engagerad, kunnig och entusiasmerande. Dessutom var vinet gott.

Genom att jag hyr en liten minibuss, kan jag ta med mina gäster på olika saker. Allt är inte tillgängligt med stora bussar och dessutom vill jag hålla det småskaligt men exklusivt jordnära.

Utsikt från ett av rummen mina gäster bor i.

Vingården har en ”modergård” och ett nytt komplex. Vi bor i bägge / en av dem beroende på hur många vi är och om det är fullbokat sedan innan. Dourodalen är mycket populärt.

Unnadigresans logga och samlingsbild
Mysigt och speciellt.
Margarída – vår värdinna och ägare av hotellverksamheten. Här rengör hon poolen vid The Mother House

Nu tänker jag att det kan räcka så här.

Nu har jag fått skriva av mig och delat foton. Idag står det gräsklippning på agendan, sy gardiner och jobba med Unnadigresans administration. Säkert kommer jag på något annat också. Min planering är denna och jag tror jag lyckas. Det har jag bestämt.

Önskar er en formidabel vecka. Ber om ursäkt för att jag är lite asocial på många plan. Om nu någon undrar. Jag bara trivs med att inte vara så ”PÅ” för tillfället. Tänker på er och försöker att inte ha dåligt samvete för det. Vi som har varandra  – vi har varandra ändå och vet. No hard feelings, no grudge, no nothing. Bara är och mår bra. Det får man. Jag är nåbar – bara så att ni vet. Ifall.

Lite så men egentligen inte. Bara är där jag är. Fniss.

Åsså heter det inte ”Egängkligen”. Det heter egentligen fast man kan säga egängkligen om man vill. Egentligen kan man det. Bara man trivs.
Så fick jag sagt det, också.

Puzz.

Annicka 🌿🌹

unnadigresan.se
Ekengrenskan.se
Villavagnbloggen.se

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Blogg, Douro, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, feelgood, inlagda gurkor, kåsera, Krönika, multiband, researrangör, Resor, unnadigresan, villavagnar.com

Nackdelen med löften är att man måste hålla dem. At all cost.

30 april, 2021 by Annicka Ekengren 9 kommentarer

Hilsen

I förra veckans krönika lade jag upp en massa taktik och löften till mig själv – som skulle infrias. Av mig själv. I positiv anda – så till den milda grad att jag trodde på mig själv. Stor i orden. Liten på jorden. Kan vara jag. Inte säkert men fullt möjligt.  Hur mycket får man narras? Det är i alla fall inte natt när jag skriver detta. Än.

2 Annicka
Ibland gör hon si, ibland så. Det där med att lära gamla hundar sitta, liksom. Man håste hålla sina löften. Helst.

Sanningens ögonblick.

Nu kommer den bleka sanningen. Jag måste leva upp till det. Inte sitta uppe fredagsnatt och filosofera och utmana John Blund, utan faktiskt planera min tid och göra saker i tur och ordning. Dagtid. Såvida jag inte kommer på att jag skall sy en klänning av tyg som legat till sig i 20 år.  Av mönstret från en sönderklippt sommarklänning jag älskar – men som tjänat sin sista dag. Den är snart genomskinlig av slitage men så användbar. Jag är kanske snart klar och jag får bra tips från härliga Lena Nilsson på Antika Syfabriken – en stjärna på att återbruka. Stjärna till dig, Lena!

Sommarklänning med mönster
En klänning jag använt hur mycket som helst på Costa Del Sol. 5 Euros på marknaden.

En klänning ser dagens ljus.

Jag började sy. Sorry. Mitt upp i allt. Har tänkt länge och tiden går. Tick-tack. Hela tiden. Tror det handlar om det där att jag inte vill slösa bort livet jag fått. Det tar ju slut, ju. Vill inte det. Inte förrän jag själv vill, alltså. Eftersom Livet inte funkar så att man själv får bestämma så tänker jag att då är det lika bra att köra på så kanske Livet inte märker att jag vrålkör i bakgrunden? En smygare? Göra allt som jag vill med hänsyn tagen till den faktiska verkligheten – fast i fullständig oordning. I´ll sleep when I die, som min brevvän Judi i Sydafrika brukar säga.

Judi från Cape Town
Min brevvän sedan 1970. Judi. En historia jag ska berätta en gång. Fantastisk. Vi har fortfarande intensiv kontakt. My soulmate.

Livet är en gåva och inte oändligt. Just do it.

Viss planering – tro mig. Jag avstår massor med impulser. Sorterar. Förkastar. Välkomnar. Hela tiden. Jag är inte jättedum. Bara lite. Låter hysteriskt? Nä. Jag vill mena att det inte är det. Det är livslust och ett inte oomkullrunkeligt ( klicka på länken så får ni vet vad ordet betyder ) faktum: Jag heter Annicka och är jag och Livet är inte oändligt.

Dubbelgångare
Jag och mig. Vi samarbetar för det mesta. Livet är en gåva. Det gäller att titta åt alla håll. Samtidigt. Väl?

Så enkelt men inte helt okomplicerat är det. Jag tänker att man inte måste vara stöpt i samma form som alla andra. Vi är olika. Bara man är snäll, har goda avsikter, gör rätt för sig och kan föra sig bland folk så får man väl vara som man är.

En skylt med Yoga Class
En gång skall jag börja med yoga, tänker jag.

Kuriosa och tips i Hjo.

Stadsparken.

Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet en kuranstalt. En kuranstalt, till skillnad från en brunnsort, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer, istället för invärtes.
Kuranstalten startades av fyra Hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt. De såg potential i Hjos geografiska placering och tillgång till båttransport över till östra sidan Vättern samt tåganslutning från Hjo vidare mot Stenstorp. Det var helt enkelt relativt enkelt att ta sig till och från Hjo. Därtill var hälsobrunnar på denna tid ett mode, allra helst för överklassen, och läget vid Vättern var en förgyllande faktor. / https://www.vastsverige.com/hjo/se-och-gora/trastaden/hjo-stadspark/

Vitsippor i Stadsparken i Hjo
På tankegången kan man gå och tänka. Det är sedan gammalt.
Stadsparken i Hjo Grillplats
En kväll i juni kan man sitta här, kanske? Vacker utsikt över Vättern, eller hur?

Denna stadspark är vidunderligt vacker och planerad utifrån alla möjliga och tänkbara perspektiv. Här går man gärna och njuter av utsikten över Vättern eller vitsippebackarna. Här finns soffor och grillplatser och tillgängligheten är hög. Här kan man promenera och strutta om kring i högönsklig välmåga. Loving it.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/Hjo-Strand.mp4

 

Restauranger finns det och Hotell Bellevue ligger som en tronande instegsport. Inte det mest upphetsande hotell byggnadsmässigt – bland allt detta andra fina men…..det är fint. We like it. De anordnar temadagar, luncher, har bar och restaurant och läget är fantastiskt.

En katt sover
Som att sova på hotell, tyckte Missen i Rhonda, Andalusien

Bo på hotell eller camping i Hjo.

Ni som brukar använda diverse appar för att boka hotell här – vi använde Hotellpremien.se då när vi behövde det. När vi rekade läget innan vi flyttade hit. Om man är medlem i Coop kan man komma undan till bra pris. Minimumstay är 2 dagar då. Det behöver man lätt. Bara ett tips. Det finns inte jättemånga hotell här men en del B&B. Vi har inte prövat dem så kan inte kommentera än. Finns säkert på Trip Advisor.

Torget i Hjo
Kyrkan mitt i byn. I den bor man inte men den är öppen för kontemplation.

Campingmöjligheter  finns det också. Tror man ska vara ute i tid i år med att boka övernattningar i sommar – oavsett var i Sverige. Pandemin, ni vet. Alla vågar inte åka utomlands än…… Vi behöver ju inte bry oss, liksom…….vi väntar till hösten. Tror vi.

Borta bra men husvagn bäst
En morgon på en camping i Tyskland, tror jag.

Småstadskänsla.

Maken och jag gick på lite upptäckarrunda häromdagen. Stannade till vid Järnhandeln. Där träffade vi på innehavaren – en Jämting som flyttade hit vid 16 år ålder och nu i 60-års ålder –  berättade lite historia. Hjo var ett samhälle med alla slags näringsidkare förr. Här kunde man köpa dynamit, vapen, skor, livstycken och skoinlägg. Allt fanns. En byggd som levde. Nuförtiden lever den upp om sommaren. Då lär det vara hysteriskt med biltrafik men i september stannar livet av igen.

Höghus
Inte taget i Hjo rusningstrafik…..

Här finns varken lapplisor eller trafikljus – men det verkar påkallat ändå – sommartid. Här lär vara smockfullt om somrarna. Vi får se vad det blir av det, maken och jag. Vi är nyinflyttade och vet inte så mycket mer än att våra själar har landat här. Vi tycker om det vi valt. Med hjärta och själ. Vi är kära. Inte bara i varandra utan även i Hjo. Hur bra kan det bli?

Husvagn
Man ska ha husvagn….

Costa del Sol

Det ligger kvar där det låg sist vi var där. Solen skiner, det regnar och är allmänt underbart. Corona där också. Sommartid önskar vi inte vara där oavsett. På tok för varmt för oss. Jag har inte tålamod att ligga stilla och sola ändå och att göra saker är vaaaaaarmt.

Mimosa och bougeainvilla
Detta saknar jag sååååå mycket.

Att vara där vintertid är perfekt. Egentligen från mitten september till mitten april – det är optimalt. Som kallast i slutet december och januari. Februari brukar det regna en del och sedan blir det varmt. Det är varmt inemellan också – för oss – men inte för en spanjor. De går i pälsmössa medan jag går barbent i jeanskjol. Vem är knäppast tänker vi när vi möts…….. Fniss.

Kjol
Ett litet kjoltyg.

Här tar det abrupt slut.

Får spara lite till nästa gång, också. Balans det där att inte skriva så mycket så att ni inte orkar läsa – och inte skriva så lite att det blir ointressant. Tänker att både ni och jag skall roas en stund. Jag njuter av att få ”tala” med er, ska ni veta. Känner liksom en närhet till er. På någe vis.

Himmel och palmer
Det är så det är.

Första sprutan fådd. Det känns bra. Öm som katten just vid sticket men det lade sig snart. Håller oss undan ändå – men andas morgonluft. Morgonluft är fint. I alla fall här.

Var rädda om varandra, er själva och er nästa. Eller nästnästa om er nästa är en elaking.
Vi ses och hörs om en vecka! På måndag skall jag unna mig fotvård – HARREGUDENADÅ vad jag kostar på mig. Skönt. Tror jag. Hoppas ni springer på en fotvårdare, ni också.

Glad Annicka
Imorgon är det lördag och jag har tvättid. Å fotvård på en måndag. De´ va´ la rolitt, då.

Kram hela da´n.
Annicka

Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen.se

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Blogg, Blogga, camping, Coop, digital nomad, ekengrenskan.se, Hjo, hotell, Hotell Bellevue, hotellpremien, Husvagn, kåsera, Krönika, mimosa, Resor, spanien, Stadsparken, Stadsparken i Hjo, Vättern, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se

Fantasi versus verklighet

21 februari, 2021 by Annicka Ekengren 6 kommentarer

Hilsen.

Bortresta. Hemkomna. Snö när vi for. Barmark o plusgrader vid återinträdet. Det är nu det börjar. Ljus, vår och…..nytt liv. Ut och röja i den lilla rabatten. Kaffe på verandan och ny luft i lungorna. Tack. Very welcome.

Annicka kramar
Närkontakt. Villavagnskramen.

Utbildning och bondning med kollegerna.

Varit på utbildning hos Morgan Nyman AB i Stenstorp. Nära Hjo. Träffat kära kolleger. Skuttat runt i nya modeller.

Villavagnen Roecliffe
Bara att flytta in! Vad väntar ni på?

Lite fotoshooting med kollegan Daniels nya superduperkamera – av och med yours truly. Några snabba skjut, om man översätter fotoshot. Låter farligt och opassande men det gick lugnt tillväga. Påfyllning av kort var på sin plats. Nu har ni sett stranden i Beddingestrand i alla årstider. Min superpinka toppluva på allavägar och upp i alla trän. Året har snart gått runt. Jag har gått runt. Mig själv. Flera gånger om. Nypåfyllning mottogs tacksamt.

Annicka i Superpink mössa
Jag har snart klättrat i varenda vindpinade pilträd i hela Södra Skåne med min superpinka mössa.

Langsam fahren, bitte

Det var en fröjd att lyfta på rumpan och bege sig på vift ut i den stora världen. I den världen där människorna faktiskt finns. Vi håller oss så undan från covid och människor att vi skulle kunna tro att vi bor på Mars. Tomt och rätt allena men vi är friska. Skönt. Man vet ju inte hur det kan drabba en, ju. Ska erkännas att det tar på en MEN……..det är vår på G och det går att vara ute. Våren kom igår, faktiskt. Några timmar. Plusgrader. Solsken. Fågelkvitter. Hackspett som äter fröer på sitt lilla sätt – upp och ner. Man blir glad.Puss på dig, solen.

Hjärta av tulpaner
Hjärtat på fel ställe men med rätt budskap ändå.

Jojo. Sov över i vår favvostad Hjo. Denna mysiga lilla bygd. Lite kallt om nosen nu i vintertider men så hjärtefint. Allt ligger i centrum – större än så är inte samhället. Finns många restauranger och och små mysiga affärer. Åsså finns det semlor. Vi var där på Semlans Dag. Gissa om vi ätit. Rätt. Vi åt. Det har varit ett semleår i år utan dess like. Aldrig någonsin ätit så många – men så har det inte varit covid förut och inte har vi varit i Sverige på vintern, heller. Ni fattar. Vi bestämde i förrgår att DEN Wienersemlan får bli den sista. Poff – det blir semlemage av sådant. Ni kan förstå hur en sådan ser ut i profil. Outstanding, om man säger.

Målad mage
Kanske inte så dumt med semlemage ändå. Rätt vackert. En bulle i ugnen, eller hur det nu är man säger.

Bott på hotell och njutit. Så covidanpassat som bara den. Ingen trängsel i frukostrummet. Handsprit överallt och a-v-s-t-å-n-d. Knappt någon personal alls. Heerregu, när covid lugnat ner sig skall jag ansöka om att man tar bort ordet ”avstånd” från ordlistan. Ordet ska förbjudas, helt enkelt. If you ask me – så gör inte det för då vet ni vad som vankas.

Chokladkartong på säng
SURPRISE!!!! Ett kärt välkomnande. Vi tappade hakorna. Alla. Kära vänner i Spanien hade fixat en överraskning. TACK M & R!
Grillat i Hjo
Grillat är godast i Hjo. Om man har fantasi, alltså.

Vandrat gata upp och gata ned. Kallt men välkomnande ändå. Så mycket gång var det nu inte. Egentligen. Bilpromenad, som jag brukar kalla det. Så är det ju – en varm bil är ett fantastiskt alternativ när det nyper kallt. Bekvämt, ombonat och tillgängligt.

Soluppgång över Vättern.

En vacker vy att vakna till. Bara titta. Inte bada.

Badplats i Hjo
För den sugne.

För den väldigt sugna fanns det möjlighet till vinterbad. Att gå på vattnet, liksom. Det kunde man gjort om det hade pockats på det men det var inget i min kropp som kände just den darrningen av välbehag. Förstår att det är det nya man borde hoppa på men trots alla bedyranden om att det så skööööönt – EFTERÅT – så avstår jag gärna. Är inte där än………… Jag tycker bättre om när det är skönt före än efter – för då vet man att det verkligen ÄR skönt eftersom man är mitt i det, liksom. Efteråt kommer sedan och det kan man ju aldrig vara säker på.

Lama rullar i gräset
Skönare än isbad, tänker jag. Ögonblicket räknas. Inte efteråt-et. Förutom ett tandläkarbesök. Bäst efteråt.

Fantasi.

Ordet f-a-n-t-a-s-i är ju ett synnerligen bra ord att använda när verkligheten är lite ogästvänligt verklig.  Gaaaaaah! Kom snart – vår!!!

Spansk soffa
Längtar.
Iskristaller
Iskristaller i närbild. Fint på sitt sätt men inte för länge.
Gula penseer
Colours to keep me awake
Fantasi med verklighet. Sedan.

Kalk var det här!

Tog en liten biltur häromdagen. Med 2 liter yoghurt, 2 kilo potatis och en syndig påse chips ( eller 2 – det var ju extrapris ) for vi hemåt. Tog en omväg och körde in på småvägar. I love it. Bara svänga hit och dit och se vad man hittar. Som svampar på åkern dök de upp. Kalkugnarna.

Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.

Kalkugnar
Här brände man minsann. Kalk till jordbruket, hus och faktiskt att strö över lik för att förhindra pestens spridning.
Kalkbruk
En historia – nu bevarad för eftervärlden.

Spettekaka – någon?

Någon som tycker om det? Inte jag. Inte särskilt. Inte alls. Finns ett bageri någon mil bort från oss. Var där för några år sedan. Häftigt att se handhavandet. Traditionellt bakande. Bra att någon håller på traditionerna. Själv kan jag inte förlika mig med äggsmaken, helt enkelt. Mjöligt och äggigt. Inte marängigt, alls. Jag som ÄLSKAR t e x Schwartzwaldtårta. Skillnad. Allt jag kan säga.

Schwarzwaldtårta
Klar vinnare.

Å andra sidan, Schwarzwald ligger ju långt från Skåne, så man får fatta hur det ligger till. Vi får hålla oss till lokala produkter. Förutom Spettekaka, då. Som JAG tycker. Många älskar det. It´s yours, with pleasure.

Spettekaksbageri
Gaaaaaaaanska grått men solen sken från en klarblå himmel
https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/VID_20180805_132359.mp4

Så vad händer nu?

Nu händer följande: Jag startar TV:n, lutar mig tillbaka och väntar på att ni skall vakna. Helt enkelt. Efter det blir det eventuellt en kopp kaffe – men jag är ingen kaffekäring egentligen. Inte så att jag MÅSTE ha kaffe. Jag dricker för att det är mysigt med 11-kaffe ihop med Mats – men annars………………njaeä. Inga måsten alls. Jordnötssmör på vitt bröd är godare. Å Schwarzwaldtårta. Bara säger. Därefter lite frukost och ut på vårbete. Kosläpp á la pansjis. Hon kan. Än. Jädrar, vad jag skall skutta.

Närbild kossa
Kosläpp. Apselut.

Åsså det sista, då.

Ber att få önska er det allra bästa av det mesta. Tycker ni om rostade palsternackor –  ja, men så ät, då! Unna er! Är det så att ni tycker bättre om att damma av persiennernas lameller – ja, men så damma på, då! Gör det ni kan och trivs med. Alltid något varje dag. Vi får samla på gördetbrasaker, helt enkelt. Själv skall jag njuta av fotot på gårdagens middag. Rårakor med bacon. Fyfabian, så gott det var.

Rårakor med bacon
Goda. Potatis med lite palsternacka, gnuttigt med lök och yttepyttegnutta vitlök.

Let´s Rock!

Annicka som emoji
                                                                                        Let´s rock!!!!!

Kram hela da´n. På garanterat avstånd men ändå.

Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, barmark, Beddingestrand, Blogg, Blogga, body painting, Daniel, den onödiga lilla hemsidan, digital nomad, ekengrenskan, Falköping, fantasi, Färgexplosioner, fotoshot, frukost, funderingar husvagn, Hjo, hotellrum, Hus i Spanien, isbad, Iskristaller, Jordnötssmör, kalktillverkning, Kalkugnar, kåsera, kosläpp, kram, Krönika, Kupolugnar, Lama, livet är nu, mage, Mars, MOrgan Nyman AB, Östra Torp, palsternacka, penséer, Pilträd, Rapsfält, rårakor, Resor, schwarzwaldtårta, semla, Skåne, Skövde, spettekaka, Stenstorp, stockrosor, Surprise, unnadigresan, Vättern, Verklighet, Villavagnar, villavagnar.com, vinterbad, X-net

Korkad. Suveränt m a o.

9 januari, 2021 by Annicka Ekengren Lämna en kommentar

Hilsen.

Egentligen borde man be korkeken om ursäkt. En utomordentligt smart och användbar produkt. Inte alls korkad.

Sorry Teddy Bear
Felåt.

How do they do it?

Visste ni att 50 % av jordens produktion av kork kommer från Portugal?
Att det är ett utmärkt material för isolering – t o m som material för en husfasad?! Människan lär ha använt korken som material i över 5 000 år. Man får vara uthållig om man ska vara en korkeksskalare. Eken måste vara minst 25-30 år innan man ger sig på och skalar av för första gången. Ni förstår. Vem har tålamod att sitta där och vänta medan den växer till sig? Jag bara undrar. Ferdinand, kanske?

Korkek
De är lite spretiga, korkekarna. Man känner väl igen dem med sitt krokiga växtsätt och kraftiga bark.

Maken och jag har åkt genom ändlösa skogar både i Portugal och Spanien och det är en häftig syn med dessa spretiga och numrerade träd – vilka anger ordning på vilka träd som står på tur nästa gång.

Tjur vid korkek
Jag trivs bättre hääääääär.

Ungefär var 9:e år skalar man bort barken från korkeken, bryter sönder den, torkar den och processar den. Barkens egen kåda fungerar som klister när korken pressas ihop i hög värme. Ut kommer stora kuber, som man sedan kan skära ner i lagom stora bitar och därefter göra den produkt man vill av den. Handväskor, kepsar och husfasader. Det är ingen åning på allt. Jag har sett hur man tillverkar och det är fascinerande. Människor kan. Vill ni läsa mer om vad man kan ha kork till så klicka här. På engelska i o f s men det känns vederhäftigt.

Avskalad korkek
Lite naket kan man tycka. Så här har man gjort i generationer.
Vart barkar det hän, tro?

Skulle korksuget bli alldeles väldigt stort, så kan ni klicka och titta på denna film. Only for you, ma friend. Lite coolt att lära sig nya saker, tycker jag. Man har ju inte mycket annat att göra i dessa förjolade covidtider. Förvalta tiden. Det gör vi hela dagarna och kvällarna. Sitter där och förvaltar tiden, Mats och jag. Vad kan då vara bättre än en utbildningsfilm? Eftersom jag är speciellt förtjust i Portugal och de är de är stora producenter så kommer denna film därifrån. Superintressant. Luta er tillbaka och och bered er på filmtajm. Popcorn och en påse godis och ni är hemma.

Mugg med popcorn
Filmtajm. Popcorn.
Röda mattan i Malaga
Röda mattan till Cine Albéniz i Málaga

Framtidstro.

Har börjat ta tag i glöden för Unnadigresan igen. Kände mig lite skadeskjuten förra året med alla inställda resor pga covid och osäkerheten om vad som skall ske. Med allt. Ska jag satsa mer? Lägga ned hela hjärtat på något som ändå inte blir? Göra annat? Vad? Tiden går, jag blir äldre och det är SLÖSERI med tiden att inte använda den. Så tänker jag. Har alltid gjort. Nu har jag processat klart och reser mig ur askan likt fågel Fenix.

Jag ÄLSKAR ju det! Ju.

Unnadigresans logotype. uftballong
Färger, möjligheter, glädje och upptäckarlusta. Unnadigresan.

Uschamej, så inte roligt det var. Besvikna resenärer, besviken Annicka och en värld i upp-och-ner-läge. Resebranschen är………..lite känslig. Om man säger. När flygen ställs in och länder går in i lock-down – då reser man inte. Man reser sig inte ens.

Gammalt mög
Man får gräva där man står. Fniss. Kiviks Marknad med Syrran.

Hitta nya idéer – som är genomförbara – med de begränsningar och möjligheter som kommer att finnas. Vill gärna fortsätta med Portugal och gärna återigen Spanien. Men gräv där du står, sa en kär vän för ett tag sedan. Med så mycket tid som vi spenderar i Spanien, så borde jag fortsätta gräva efter pärlor där – Annickas Pärlor. Sa hon. Gullet. Jag har samlade uppslag, ska ni veta. En hel del förarbete är gjort. Unnadigresan har gjort några lyckade resor dit redan men det finns annat och mer att uppleva……..Nu när jag är mer varm i kläderna. Ni fattar.

Lavendelolja
Lavendel. Här kokar Eli det som skall bli lavendelolja. På gammalt maner. Tätar med deg!! Ett superutflyktsmål. Genuint.

Precis. Fortsätta hitta pärlor till er. Covid kommer att ta slut och vi kommer att börja resa igen. Of that I am sure. Gäller att inte bli skogstokig innan dess. Gäller att hitta formen och sättet – samt att få det att gå ihop sig. Det svåraste av allt. Stora pengar att utforska och våga lita på att man får leverans av det överenskomna på plats.

T-shirt Choose to shine
I en affär i Málaga. Fanns inte i min storlek men texten är jag. Loving it.

När man anordnar resor enligt paketreselagen, måste man till Kammarkollegiet ställa en bankgaranti (egna sparpengar eller hus t ex) som täcker resenärernas kostnader – OM resebyrån skulle hamna på obestånd under resans gång eller tiden innan. Varje år skall man uppge budget och antal resor. Innan jag vet om det blir något. Innan jag vet om någon vill åka med mig.

T-shirt med texten Don´t stop
Ytterligare en T-shirt med för liten storlek men med budskap som är jag. Endast det bästa är sämst nog.

Så om jag anordnar resor på vår och höst så måste bankgarantin täcka de medel kunden köpt resan för av mig.
Det är såklart inte gratis. Banken tar ut en nätt avgift för att jag garanterar med mina egna pengar. Bra affärsidé. Att jag inte tänkte på det….Banken är ingen välgörenhetsinrättning. Om någon oförhappandes trodde det.

Plånbok i skruvstäd
Man får hålla ihop både det ena och det andra i dessa tider. Alla tider, förresten.

Att resa är att leva.

Inte själva resandet i sig alltid. Jo, förresten.  Hela resan. Destinationen. Hela upplevelsen. Möjligheten att lära sig nya saker. Se hur andra lever. Annan klokskap. I was born that way. Nyfiken. Häromdagen frågade jag Mats – visst är jag vanlig fast bara med lite mer energi än många andra? Jag hade precis gjort kåldolmar, knäckebröd och kålgryta. Det blev lite intensivt i några timmar.

Douro och Casa do Romezal
Kåldolmar eller en resa. Upplevelser bägge båda – men olika. Kammarkollegiet behöver inte bry sig i kålfallet.

Kände att jag behövde strykas medhårs just i den stunden. Kände mig liten. Nä, sa han bara. Samtidigt log han. ♥ På torsdag ska jag fråga om han vill utveckla det lite till. Är jag inte vanlig eller har jag inte energi? Tror jag vet svaret men så här i covid-tider får man hitta på lekar för att få tiden att gå……… Vi har i alla fall varit ett par i 23 år så något vanligt rätt måtte jag ha gjort. Fniss.

Nyponsoppa med grädde
I must have done something good tra-la-la-la

Kära konfirmander, sa Pastorn.

Det betydde oftast att det var slut på predikan. Min konfirmationspräst. En tvättäkta Schartauan.
En del människor säger att man får det man behöver.  Att sådant kommer till en. Jo, jag tackar, jag.  En semla skulle sitta bra men det kommer ingen än – vad jag kan se.

Semla med grädde
Detta skulle jag behöva. Kom till mig.

Till alla som säger att man får vad man behöver: jag kan till er säga högtidligt här och nu: Just denna stränga präst behövde inte jag. Apselut inte. Han gjorde inte gott. Verkligen inte. Han har orsakat så mycket smärta och ångest. Nedrans gubbe. Med sina domedagspredikningar, om Domens dag och agnarna skola skiljas från vetet, sparvarna skola täcka himlen på Domedagen. Gott om sparvar var det när jag gick hem från konfirmationslektionerna.

Vete, vallmo och präskrage
Så himla roligt var det inte då. Jag är stor flicka nu.

Så klart var jag dessutom en av agnarna. Det begrep jag ju. Jag skulle sållas bort och min familj skulle få komma till himmelen medan jag fick bli kvar. Ensam. Än idag – fastän jag är sjättifem år – vaknar jag kallsvettig ibland över att jag inte får följa med. Vart vet jag inte men jag får lik förbaskat inte följa med. Nedrans prästelände. Så. Nu var det sagt. Har väntat 50 år på att säga det. Dumma dig. Jag är lite försiktig med orden – så att jag inte får ångra något………..

Lama
Vet hut. Skrämma barn på det sättet!!!!

Kära ni, säger Annicka.

Nu är det färdigt och klart. Signed, sealed, delivered and yours. Det blir inte mer nu. Inga sparvar så långt ögat når. Inga veten, inget tvång, ingen rädsla.  Bara bra saker. Och covid, förståss. En följeslagare nu för tiden.

Målat öga
Inga onda ögon idag. Long gone.

Idag skall jag ha visning av en fin villavagn i Grottbyn. På avstånd, ingen beröring, torkning etc etc etc. I know. Ni kan veta att jag ÄR försiktig och ansvarsfull, så behöver vi inte avhandla det något mer. Som när en väninna ringer – hostar i telefonen och ber om ursäkt och säger: Det är inte corona ♥. Vi har blivit halvt tokiga pga denna pandemi. Vi får ha överseende med varandras små pandemi-egenheter.

Annicka i rosa mössa
Tjingeling. En mössa gör ingen sommar.

Ha fina dagen. Det blir en bra dag. Klart. Slut.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

 

Arkiverad under: Resor Taggad som: agnar, Annicka, Annicka Ekengren, Annickas Pärlor, bankgaranti, bark, Bear, budskap, choose to shine, cine Albeniz, Cine¨, delivered, destination, Dourodalen, ekengrenskan.se, energi, flamenco, gammalt mög, grädde, kåda, kåldolmar, kammarkollegiet, kiviks marknad, klokskap, knäckebröd, konfirmation, korkek, kuber av kork, lavendelolja, lyckade resor, Malaga, medhårs, nyponsoppa, obestånd, ögon, pandemi, plånbok, popcorn, Portugal, präst, prästkrage, predikan, proud, resebyrån, Resor, röda mattan, schartauan, sealed, semla, signed, skala, skogstokig, spanien, spretiga, stryka, t-shirt, Teddy, tillverkning, tjur, unnadigresan, unnadigresan.se, upplevelsen, välgörenhetsinrättning, vallmo, växtsätt, vete, villavagnar.com

När det blir upp och ner.

2 januari, 2021 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

En stjärna på himlen föds. Anno 2021. Välkommen.

Det var då, det.

Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Yoga style
Så här kom jag ut. Fast jag var lite mindre och hade inte röd tröja.

Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.

Mamma och jag
Mamma och jag.

Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.

Mamma och pappa i lampans sken
A little bit of both – Annicka

KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.

Mamma och Annicka
Jag kom till slut. Veni – Vidi – Vici.

Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.

Old age
Som sagt. Försöker hinna med……

Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.

Kvinna med väska
Livet är en enda stor resa.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?

Gammal bakelittelefon
Ibland efterlängtad……

Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar

Snäckor
En snäcka i örat hade inte hjälpt. Jag hade inte fattat vilken.

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS.  Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..

Rosa telefon
Den dåsa. Tack lilla E för att du myntade det.

En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och  sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.

Skylt med texten How to be lovely
Jag jobbar på det. How to be lovely.

Nytt år. Välkommen 2021.

Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:

We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary

Ingen ordning på allting.

Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.

Ekengrenskan är förvånad
Va´?

Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut  – säger man bägge eller/och båda?

Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD

Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.

Solen går upp
Solen går upp även denna morgon

Inga nyårslöften.

Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.

Pojke pratar med tomte n
Man måste lyssna. Inåt och utåt.

Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!

Melerad päls
Det ska vara PIFF i livet. Annars får det quitta.

Kakor och rårakor.

Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.

Mandelbakelser med hjortron
En mandelbakelse varje nyår har aldrig skadat.

Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.

Tom tallrik med såsrester
Oxfilé med pepparsås och gratäng. Long gone. Hann inte fota själva maten……Ni får gissa.

 

Rårakor
Rårakor in the making. Hann inte fota resultatet. Det var ju festmiddag. Inte social media time. Man får prioritera. Det var smaskigt gott.

Enough is enough.

Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGET jag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥

Att stilla önska får man. Gjorde just det.

Kärlek och kakor till folket!

Å där kom Mats med kaffet. Bless you.

mandelhjärtan
Kärlek och kakor till folket!

Ta-ta. Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Abonnenten kan inte nås för tillfället, Ågren, Akan, Ankena, Annicka, Annicka Charlotte, Annicka Ekengren, Annka, bägge eller båda, bakelittelefon, bluetooth, Cambridge Dictionary, dansat hula-hula, Defigit AB, det, Det var då, dubbelvikt, ekengrenskan.se, Facebook, glädje, hemligheter, hörlurar med sladd, how to be lovely, insikter, inte social media time, Kaffe och kaka, kamerafunktionen är förstklassig, kärlek och kakor till folket, Knorriga krönikor, Krönika, lycka, MOrgan Nyman AB, never ever give up, nya barn föds, old age, oxfile, pärlemor, pepparsås, piff, Publicera, rårakor, rosa telefon, simkort, Siv Strömquist, sorger, sparkort, SVD, teckenspråk, telefonstrul, tom tallrik med såsrester, trauma, unnadigresan, Vänersborg, varit i källaren och vänt, villavagnar.com, Vivianne, Yoga

Ibland köper man sig en liten fotsalva

28 november, 2020 by Annicka Ekengren 11 kommentarer

Hilsen.

Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?

Happy fejs
Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”

Det kunde varit värre.

Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.

Livsmedelsaffär
Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!

Frysen full. Inte jag.

Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.

Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Här behövs ingen frys.

Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.

Vitlöksklyftor
Gott. I lagoma mängder.

2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.

Fröknäcke
Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma

Vi har blivit med oaj-faj.

Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.

Rapsfält
Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.

Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.

Wifi
oaj-faj. Rent fantastiskt.

Det här med reklam.

Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?

Stora öron
En med problem, kanske?

Alla dessa mejl  – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant?  Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.

Nu är vi där igen.

Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.

En liten bok och ett glas vin
En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.

Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.

Tulpaner i Amsterdam
Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.

Strumpbyxor
Not mine. Yours?

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Blogg, Defigit AB, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, fotsalva, fröknäcke, funderingar husvagn, kåsera, Keukenhof, Krönika, krönikan, Livet är en triller på landet, Lussebullar, öronvax, recept på fröknäcke, researrangör, Saffran, Strumpbyxor, Villavagnar

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2020 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.