unnadigresan.se-arkiv - Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Hilsen.

Egentligen borde man be korkeken om ursäkt. En utomordentligt smart och användbar produkt. Inte alls korkad.

How do they do it?

Visste ni att 50 % av jordens produktion av kork kommer från Portugal?
Att det är ett utmärkt material för isolering – t o m som material för en husfasad?! Människan lär ha använt korken som material i över 5 000 år. Man får vara uthållig om man ska vara en korkeksskalare. Eken måste vara minst 25-30 år innan man ger sig på och skalar av för första gången. Ni förstår. Vem har tålamod att sitta där och vänta medan den växer till sig? Jag bara undrar. Ferdinand, kanske?

Korkek — De är lite spretiga, korkekarna. Man känner väl igen dem med sitt krokiga växtsätt och kraftiga bark.

Maken och jag har åkt genom ändlösa skogar både i Portugal och Spanien och det är en häftig syn med dessa spretiga och numrerade träd – vilka anger ordning på vilka träd som står på tur nästa gång.

Tjur vid korkek — Jag trivs bättre hääääääär.

Ungefär var 9:e år skalar man bort barken från korkeken, bryter sönder den, torkar den och processar den. Barkens egen kåda fungerar som klister när korken pressas ihop i hög värme. Ut kommer stora kuber, som man sedan kan skära ner i lagom stora bitar och därefter göra den produkt man vill av den. Handväskor, kepsar och husfasader. Det är ingen åning på allt. Jag har sett hur man tillverkar och det är fascinerande. Människor kan. Vill ni läsa mer om vad man kan ha kork till så klicka här. På engelska i o f s men det känns vederhäftigt.

Avskalad korkek — Lite naket kan man tycka. Så här har man gjort i generationer.

Skulle korksuget bli alldeles väldigt stort, så kan ni klicka och titta på denna film. Only for you, ma friend. Lite coolt att lära sig nya saker, tycker jag. Man har ju inte mycket annat att göra i dessa förjolade covidtider. Förvalta tiden. Det gör vi hela dagarna och kvällarna. Sitter där och förvaltar tiden, Mats och jag. Vad kan då vara bättre än en utbildningsfilm? Eftersom jag är speciellt förtjust i Portugal och de är de är stora producenter så kommer denna film därifrån. Superintressant. Luta er tillbaka och och bered er på filmtajm. Popcorn och en påse godis och ni är hemma.

Röda mattan i Malaga — Röda mattan till Cine Albéniz i Málaga

Framtidstro.

Har börjat ta tag i glöden för Unnadigresan igen. Kände mig lite skadeskjuten förra året med alla inställda resor pga covid och osäkerheten om vad som skall ske. Med allt. Ska jag satsa mer? Lägga ned hela hjärtat på något som ändå inte blir? Göra annat? Vad? Tiden går, jag blir äldre och det är SLÖSERI med tiden att inte använda den. Så tänker jag. Har alltid gjort. Nu har jag processat klart och reser mig ur askan likt fågel Fenix.

Jag ÄLSKAR ju det! Ju.

Unnadigresans logotype. uftballong — Färger, möjligheter, glädje och upptäckarlusta. Unnadigresan.

Uschamej, så inte roligt det var. Besvikna resenärer, besviken Annicka och en värld i upp-och-ner-läge. Resebranschen är………..lite känslig. Om man säger. När flygen ställs in och länder går in i lock-down – då reser man inte. Man reser sig inte ens.

Gammalt mög — Man får gräva där man står. Fniss. Kiviks Marknad med Syrran.

Hitta nya idéer – som är genomförbara – med de begränsningar och möjligheter som kommer att finnas. Vill gärna fortsätta med Portugal och gärna återigen Spanien. Men gräv där du står, sa en kär vän för ett tag sedan. Med så mycket tid som vi spenderar i Spanien, så borde jag fortsätta gräva efter pärlor där – Annickas Pärlor. Sa hon. Gullet. Jag har samlade uppslag, ska ni veta. En hel del förarbete är gjort. Unnadigresan har gjort några lyckade resor dit redan men det finns annat och mer att uppleva……..Nu när jag är mer varm i kläderna. Ni fattar.

Lavendelolja — Lavendel. Här kokar Eli det som skall bli lavendelolja. På gammalt maner. Tätar med deg!! Ett superutflyktsmål. Genuint.

Precis. Fortsätta hitta pärlor till er. Covid kommer att ta slut och vi kommer att börja resa igen. Of that I am sure. Gäller att inte bli skogstokig innan dess. Gäller att hitta formen och sättet – samt att få det att gå ihop sig. Det svåraste av allt. Stora pengar att utforska och våga lita på att man får leverans av det överenskomna på plats.

T-shirt Choose to shine — I en affär i Málaga. Fanns inte i min storlek men texten är jag. Loving it.

När man anordnar resor enligt paketreselagen, måste man till Kammarkollegiet ställa en bankgaranti (egna sparpengar eller hus t ex) som täcker resenärernas kostnader – OM resebyrån skulle hamna på obestånd under resans gång eller tiden innan. Varje år skall man uppge budget och antal resor. Innan jag vet om det blir något. Innan jag vet om någon vill åka med mig.

T-shirt med texten Don´t stop — Ytterligare en T-shirt med för liten storlek men med budskap som är jag. Endast det bästa är sämst nog.

Så om jag anordnar resor på vår och höst så måste bankgarantin täcka de medel kunden köpt resan för av mig.
Det är såklart inte gratis. Banken tar ut en nätt avgift för att jag garanterar med mina egna pengar. Bra affärsidé. Att jag inte tänkte på det….Banken är ingen välgörenhetsinrättning. Om någon oförhappandes trodde det.

Plånbok i skruvstäd — Man får hålla ihop både det ena och det andra i dessa tider. Alla tider, förresten.

Att resa är att leva.

Inte själva resandet i sig alltid. Jo, förresten. Hela resan. Destinationen. Hela upplevelsen. Möjligheten att lära sig nya saker. Se hur andra lever. Annan klokskap. I was born that way. Nyfiken. Häromdagen frågade jag Mats – visst är jag vanlig fast bara med lite mer energi än många andra? Jag hade precis gjort kåldolmar, knäckebröd och kålgryta. Det blev lite intensivt i några timmar.

Douro och Casa do Romezal — Kåldolmar eller en resa. Upplevelser bägge båda – men olika. Kammarkollegiet behöver inte bry sig i kålfallet.

Kände att jag behövde strykas medhårs just i den stunden. Kände mig liten. Nä, sa han bara. Samtidigt log han. ♥ På torsdag ska jag fråga om han vill utveckla det lite till. Är jag inte vanlig eller har jag inte energi? Tror jag vet svaret men så här i covid-tider får man hitta på lekar för att få tiden att gå……… Vi har i alla fall varit ett par i 23 år så något vanligt rätt måtte jag ha gjort. Fniss.

Nyponsoppa med grädde — I must have done something good tra-la-la-la

Kära konfirmander, sa Pastorn.

Det betydde oftast att det var slut på predikan. Min konfirmationspräst. En tvättäkta Schartauan.
En del människor säger att man får det man behöver. Att sådant kommer till en. Jo, jag tackar, jag. En semla skulle sitta bra men det kommer ingen än – vad jag kan se.

Semla med grädde — Detta skulle jag behöva. Kom till mig.

Till alla som säger att man får vad man behöver: jag kan till er säga högtidligt här och nu: Just denna stränga präst behövde inte jag. Apselut inte. Han gjorde inte gott. Verkligen inte. Han har orsakat så mycket smärta och ångest. Nedrans gubbe. Med sina domedagspredikningar, om Domens dag och agnarna skola skiljas från vetet, sparvarna skola täcka himlen på Domedagen. Gott om sparvar var det när jag gick hem från konfirmationslektionerna.

Vete, vallmo och präskrage — Så himla roligt var det inte då. Jag är stor flicka nu.

Så klart var jag dessutom en av agnarna. Det begrep jag ju. Jag skulle sållas bort och min familj skulle få komma till himmelen medan jag fick bli kvar. Ensam. Än idag – fastän jag är sjättifem år – vaknar jag kallsvettig ibland över att jag inte får följa med. Vart vet jag inte men jag får lik förbaskat inte följa med. Nedrans prästelände. Så. Nu var det sagt. Har väntat 50 år på att säga det. Dumma dig. Jag är lite försiktig med orden – så att jag inte får ångra något………..

Lama — Vet hut. Skrämma barn på det sättet!!!!

Kära ni, säger Annicka.

Nu är det färdigt och klart. Signed, sealed, delivered and yours. Det blir inte mer nu. Inga sparvar så långt ögat når. Inga veten, inget tvång, ingen rädsla. Bara bra saker. Och covid, förståss. En följeslagare nu för tiden.

Målat öga — Inga onda ögon idag. Long gone.

Idag skall jag ha visning av en fin villavagn i Grottbyn. På avstånd, ingen beröring, torkning etc etc etc. I know. Ni kan veta att jag ÄR försiktig och ansvarsfull, så behöver vi inte avhandla det något mer. Som när en väninna ringer – hostar i telefonen och ber om ursäkt och säger: Det är inte corona ♥. Vi har blivit halvt tokiga pga denna pandemi. Vi får ha överseende med varandras små pandemi-egenheter.

Ha fina dagen. Det blir en bra dag. Klart. Slut.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

Hilsen.

Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.

Vit amaryllis — Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.

Julannandagsmorgon glimmar.

Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.

Fluffig fjäderlampa — Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.

Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En fasanhona satt på staketet häromveckan. Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.

Rödhake — En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.

En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.

Granklädd bock — Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?

Jul i Spanien.

Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag. Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.

Cerise Kamelia — En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.

Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.

Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.

Vinterbada gör få människor på Costa del Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….

Annicka Badar — Tacka vet vi vattengympa.

Gibraltar på avstånd — Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.

De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.

Kaffekopp — En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.

Hur firar vi julen i Spanien?

Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.

Polarexptressen — En film om att tro. Polarexpressen

Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.

Julpynt på öppna spisen — Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen

Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.

I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.

Polarexpressen och Tomtenissar — Nissarna och Polarexpressen

Framtiden är vår. Och er.

Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.

Många ansikten — Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.

Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.

Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.

Ta-ta.

Annicka

Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt. Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂

https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

Korkad. Suveränt m a o.