• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

villavagnsbloggen

Omhuldad, omsluten och skinkmackad.

26 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.

Vit amaryllis
Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.

Julannandagsmorgon glimmar.

Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.

Fluffig fjäderlampa
Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.

Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En  fasanhona satt på staketet häromveckan.  Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.

Rödhake
En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.

En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.

Granklädd bock
Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?

Jul i Spanien.

Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag.  Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.

Cerise Kamelia
En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.
Ranunkel
Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.

Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.

Vinterbada gör få människor på Costa del  Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….

Annicka Badar
Tacka vet vi vattengympa.
Gibraltar på avstånd
Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.

De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.

Kaffekopp
En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.

Hur firar vi julen i Spanien?

Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.

Polarexptressen
En film om att tro. Polarexpressen

Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.

Julpynt på öppna spisen
Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen

Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.

Julklappar
Tant Roffa vann allt.

I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.

Polarexpressen och Tomtenissar
Nissarna och Polarexpressen

Framtiden är vår. Och er.

Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.

Många ansikten
Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.

Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.

Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.

Ta-ta.

Annicka

Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt.  Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂

https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: agnes, Älsklingen, Amaryllis, andra prioriteringar, Annicka Ekengren, bidrag, blåmes, Estepona, fågelholk, fasanhona, fika och njutning, film, Fingers corssed, gå vilse, gulsparv, Hackspett, holk, jordnötter, Jul i Spanien, julklappsspelet, kaffe och pepparkaka, kalasbord, Kamelia, ledighet, luktar, MOrgan Nyman AB, pilfinkar, Polarexpressen, ranunkel, rödhake, Skåneland, Skumtomtar, Snooz, solrosfrön, soluppgång, spanien, sparvar, stödfamilj, suktar, ta det piano, talagoxe, Tant Roffa, ting-gung, tunggung, unnadigresan, unnadigresan.se, väckarklocka, varmt i solen, vattengympa, växthus, villavagnar.com, villavagnsbloggen, Vinterbada, Waila, youtube

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: and nothing but the truth, Annicka Ekengren, Bar-hopping, Barhopping, benareby, Blogg, Blogga, den onödiga lilla hemsidan, Den usla pandemin tar på humöret, Det är idag det händer., Det drar i Spanientarmen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, Farsans Sillarätt, funderingar, Göra en inköpslista, Hus i Spanien, inga krigszoner i närheten, Jansons Frestelse, Jordnötter och annat gott, julemys i det lilla, kålpudding, kåsera, kåseri, Krönika, krönika med knorr, krönikan, Krönikor med knorr, MOrgan Nyman AB, P Dokumentär, P1 Dokumentär, På nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in, Passfoton, Pilutta, roa, Sally Staffli, Sjättifem år, Släkt med Salvador Dali?, Slöseri med livet, unnadigresan, utspädda med jordgubbsgin, Vad blir utfallet, Villavagn, villavagnsbloggen, Vipeholmsanstalten

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2020 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.