• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

tulpaner

Underbart är kort. Eller nå´t.

27 mars, 2021 by Annicka Ekengren 12 kommentarer

Hilsen.

Det får bli en kortis idag. Igår hann jag inte. Orkade inte. Hade en vakarnatt natten innan och då blir det inte mycket koncentrat på tankar och bokstäver. Åsså är det ju det där med flytten………en kär vän sa häromdagen – Du som packar hela tiden – så mycket grejor får det väl inte plats i en villavagn?

Flyttlådor i staplar.
En bråkdel. Köket och mitt kontorsmaterial tar största platsen i lådorna. Ändå har jag rensat. Igen.

Hon bor själv i en. – Ni har ju gjort er av med allt förut, ju? Fick förklara att det kallas D-R-A-M-A. Om jag skriver att jag packar lådor – då tar det ju slut där. Då kan jag inte filjoxa vidare i mina skriverier. Vad ska jag då skriva om? Plus att jag tycker om att brodera med orden. Hon förstod.♥. Tror jag.

Dramatiskt väder
Drama-Queen? Fyller en funktion. För mig då, alltså.
Alla känslorna på en och samma gång.

Vakarnätterna.

Har ni sådana också? När sömnen inte infinner sig öht och natten är en enda väntan på att det ska bli dag? Ibland smyger dessa nätter på mig – b ´a så b ´a. Jag kan somna till, vakna efter en kvart och sedan är det kört. När jag är orolig för något – förståeligt att grubbla då – men ibland kommer de ändå. Glad, tacksam och lycklig. Ingen oro alls. En liten flytt – jo – men det är ju ingen katastrof.

Katt sover
Suss gott, du Lilla.

Det är i de lägena jag är tacksam att jag slipper gå upp på morgonen för skiftgång på jobbet. Jag har prövat på det i några år, också. När jag arbetade på fantastiska Landvetter Flygplats var arbetstiderna ett dilemma. För mig. Att börja klockan 04.30 på morgonen kräver att man lägger sig i tid. Även om man gör det och sömnen inte infinner sig – då blir man spagetti och köttfärsröra i hjärnan.

Spagetti med köttfärssås
Ingen bra hjärnsubstans.

Inte en god blandning att ha däruppe. Fy. Fantastiska år bortsett från det där med spagettin – med härligaste kollegerna – som jag fortfarande har kontakt med – bless you för att ni fixar tiderna. Puss på er.

Flygbild
Utan flyget – inget Landvetter.

Det hinns inte med mer………

Kära läsare, vänner, följare och andra härliga – jag måste ge mig. Det duger inte att sitta här – fastän jag känner att jag kommit igång nu…………Oh well – vad är väl en bal på slottet?

Dans på slottet.
Ska öva lite till bara. Har problem med vänsterbenet. Också. Söta kalasbyxor han har, förresten.

Tänker att vi skall hålla modet uppe. Färg, glädje och förhoppningar. Vassegoda. Det blir bra, det här. Hör av mig igen snart. Kommer att fortsätta med mina D-R-A-M-A-N………if you know what I mean……….

Tulpaner från Benareby
Vackert. Egen bild. Andras blommor.
Vita Sippan. Den Fina.

Åsså den lilla påskhälsningen. From me to you. With love.

Glad Pussk!

Cheers,
Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Äventyr, Bananlådor, Blogg, Drama, Drama queen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, flytt, Flytta, funderingar, Glad Påsk, Hjärnsubstans, Hjo, Krönika, Resor, Sömnbridt, Spagetti, tulpaner, Vakarnatt, www.unnadigresan.se

Packa pappas kappsäck. Kappa packas packsäck.

13 mars, 2021 by Annicka Ekengren 18 kommentarer

Hilsen.

Vad vore livet utan hatt? Troligen trist. Vad är väl en bal på slottet? Ingen aning men är beredd att chansa. Eller en blå himmel och molntussar? Underbart. Packar ihop mina hattar. I stora fina hattaskar, som jag köpt hos Kinesen i Fuengirola. Där ligger klenoderna och gottar sig. Eller krullar ihop sig. Blir missformade. Oh, well. De flesta klarar sig. I Hjo blir det hattparad, det vill jag lova.

Balklänning
Vad är väl en bal? Vad är väl en tyllklänning? Vad vore livet utan drömmar? Pix för den gula. Fluff.

 

Stranden i Beddingestrand
En solskensdag. Sparar jag på. ♥

Stiltje i några dagar.

Guess what…..? Det blåser. Det viner och regnar. Inte mycket till uteväder. ”Tidsstudiemannen” ♥ ( maken är världens bästa logistiker ) säger att vi är i god fas med tiden. Några veckor kvar innan flytt och vi har hunnit långt redan. Lite innepyssel och slapperier idag, helt enkelt. Fullständigt ogästvänligt ute.

Katt vilar
Vi chillar lite, bara. Mellan arbetspassen.

 

Gamla garagedörrar
Inte vår kommande boning, i alla fall . Lite färg bara, så blir det fint för ev spekulanter – ”Sätt din egen prägel….”

 

Resväskor
Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, 
Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck, Packa pappas kappsäck

Skruvat, slitit, sågat, burit, slängt………………………Snart har vi strippat villavagnen och den kommer att stå där naken och frysa innan den lyfts och körs iväg för försäljning hos Morgan Nyman AB. Jag är sååååååå glad att vi gör denna förändring. Puss till Livet.

Demontering av trädäck
Som ett plockepinn fast jobbigare. Inga stickor att bära – mer åt brädhållet. Liksom.

Jag har nigit vackert och bett att få bananlådor hos Coop i Trelleborg – tack för att ni är så tjänstvilliga och hjälpsamma – vilka jag fyller lite efter hand. Slänger/ger bort en del, faktiskt. En del saker är äldre-äldre, andra är äldre-yngre och det är bara att sortera. GANSKA många gamla datorer hade jag……….borta nu.

Vackra glas
Många glas blir´e.

Rätt bra koll på grejorna ändå, vill jag mena. Glas har vi så att vi kan sälja om någon undrar – eget gods – andras gods och köpegods. Oavsett hur mycket vi slängt och låtit bli att samla på oss, så fyller det släpkärra efter släpkärra…. Märkligt vad lite men mycket man roddar runt som människa. Märks först när man skall flytta. Hur mycket hade vi inte förr – då vi inte skalat ned än? Ujamej.

Rött hus med svenska flagga
Ett litet rött hus med vita knutar. En promenadbild.

Lite Hej Då och Tack.

Tittar på foton och minns. Det är fint på Söderslätt. Inte bara Österlen som bjuder på vackra vyer. Många mil har jag vandrat här. Tusentals foton har jag tagit. Det ena vackrare än det andra. Det lilla är det vackra. Det stora är det vackra. Man måste ha förmågan och viljan att kunna se det. Ett rikare liv, helt enkelt.

https://ekengrenskan.se/wp-content/uploads/Fjaril-Sommar.mp4

 

En utsikt i Beddingestrand
En vy att minnas. Hela livet.

Låter jag dramatisk? Oh nej. Bara tacksam för att ha upplevt det fina i naturen. Lägger minnen och tacksamhet i små fack i hjärnan. Det tror jag är bra för välbefinnandet. Ni förstår kanske att det är ytterst små fack jag har, men ändå………Man får packa smart.

Ankhuvud
En ank-hjärna – inte mycket som rymt så jag får hushålla med vad jag stoppar in där…

Unnadigresan – vad händer?

Just nu händer inte speciellt mycket. 2 resor kvar i år – om inte covid fortsätter strula. Sådana är planerna och mina partners i Porto väntar tålmodigt – för att inte tala om mina fantastiskt tålmodiga resenärer. Som litar på mig och vill åka med när än det blir. Till hösten. Hoppas, hoppas.

Unnadigresans logotype. uftballong
Nästa år vill jag göra åtminstone 1 st resa – planerna har jag – men jag vågar inte se in i framtiden så långt. Jag får chansa på att allt reder sig och att jag kan fortsätta. Så mycket hjärta och smärta det varit att bygga upp mitt lilla reseföretag – och jag bara vill INTE ge upp. Det får komma som det kommer och bli som det blir. Unnadigresan – I am proud of you ♥.
Dourofloden
Denna vackra plats på Jorden. Dourofloden i Portugal.

 

Nöjd resenär till Porto
Tacksam för mina nöjda kunder.

 

Margarida serverar
Vår hostess. Margarida. Lagar underbar mat, bakar fantastiskt gott bröd och bakverk och är den perfekta värdinnan

Inte självklart.

Har rensat i den lilla bokhyllan. Lagt ned i lådor. Kan förståss inte låta bli att uppleva saker samtidigt. Hittar massor med gamla recept – samt kokråd på hur man kokar vatten/vätska. Det ni – har ni sådant i era gömmor? Följ noga, ni som inte vet. Ler kärleksfullt och undrar…..varför?

Kokråd
Alltså……..tror det är pappa som skrivit……men varför? Eller är det mamma i unga år?

Mamma bakade allt, sydde, var superduktig och praktiskt lagd. Lagade fantastiskt god mat och bakade bröd och allsköns kakor. Jag hittade receptet på sirapskubben häromdagen – när jag packade. Hon hade en stor mjölkkanna i aluminium – med lock – i vilken hon lade degen – och så ned i vattenbad med kärlet. Stan´s sötaste och godaste bröd. Kommer ihåg det så väl………….

Brödrecept
Mamma Carolas Sirapskubb ♥

Ingen utbildning idag.

Vi hoppar över utbildningen idag. Inget om oliver, korkekar, kalkbränning, Vasaloppet eller annat trevligt. Tror ni klarar er ändå – med en näpen liten kunskapslucka så här i mitten av mars. Jag är ju i flyttartagen så jag tror jag är ursäktad. Tror förresten att jag får snabba mig om jag ska hinna sova innan jag går upp.

Vatten och jetski
Om man skulle ta och sätta lite fart……Foto från Mora Noret.

Maken överraskade mig med ett stort fång tulpaner igår. 🥰. Så glad jag blev. Lycklig. Å som den håller i sig!! Lyckan!

Tulpaner i tulpanvas
Vackert så att man suckar.

Så släcker jag ned.

Tassar in i sovrummet och somnar sött. Tror jag. Det ska bli lortväder i morgon också, så jag kan knyta mig länge om jag vill det. Jag startar alltid morgonen med att lyssna på P1 och ibland slumrar jag till igen. Kulturkvarten, Vetenskapsradion, Dagens Ord, Ekot. Ekengrenskan gillar´t. Ibland är det lite föööör tungt – då rockar jag loss till P4. Funkar.

Så säger jag ta-ta. Ta hand om er och håll er undan.

Allt gott,

Annicka 🌿🌹

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, Annicka i hatt, Baka, baka bröd, bal, Blogg, digital nomad, Douro, Ekengrenskan kåserar, Fuengirola, Hatt, Hattaskar, Havet, kåsör, Krönika, Laga mat, Mamma, MOrgan Nyman AB, Österlen, Överraskning, Porto, researrangör, Resor, Söderslätt, tulpaner, unnadigresan, Villavagn, Villavagnar

Inget kudde vara bättre. Inte skönare, heller.

19 december, 2020 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se

Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man.  Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.

Ett villavagnslyft
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen

Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.

Krönikadax
Krönika hela da´n!

Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.

Chefen är hård och orättvis
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.

Den Ljuvliga Kudden är min.

Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.

En älsklingskudde
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.

Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.

Fulla bokhylloer
Inte läge för kuddförvaring, just.

Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.

Raps och landsväg
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.

Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått.  Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.

Julemys
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.

Länge leve tulpanerna.

De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.

Lila tulpaner från Keukenhof
Krispigt vackra.

På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.

Australienska lökväxter
En liten rabatt i december
Tulpanhav
Mera godis för själen.

Pepparkakshusets födelse.

Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker.  Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.

Pepparkakshus
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken

Jullotteriet i Spanien.

En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.

Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia  
Lotterisedlar
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.

Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.

Apelsinträd i Spanien
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.

Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.

Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.

Påse med pengar
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid

Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.

Svarta vinbär
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.

Influensa och TBE.

Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.

Fästing
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……

Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten 

Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.

Annicka tittar under solglasögon
Vad vare du sa att du hette, saru?

Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.

Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder”  borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?

Gambas pilpil
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!

Me and my big mouth.

Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.

Annicka och räkmacka
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen

Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.

Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.

Kram på er.

Annicka
https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Ågren, åklagare, Australien, bältros, benareby, betänketid, big mouth, Blogg, blommar, blomsterstjälk, bödel, bragden, brödkryddor, chef, covid, Den Feta, Den Stora, doften, Ekengrenskan kåserar, El Gordo, EN SUECO, enbarmligt, expediten, Fågelmat, fågelmaten, fästing, fiskhallen i mölndals bro, folkhälsomyndigheten, formbar, förvirring, franco-regimen, fröknäcke, gambas pilpil, ggar, Gigantiskt förstapris, gräslök, grått, håll flabben, hålla flabben, hjärninflammation, Holland, hunger, hus, hyllorna, inbördeskriget, influensa, inredning, julafton, julen, kanel, Keukenhof, Knorriga krönikor, kokos, krispiga ljudet, kristyr, krukor, kudde, lökar, lökväxter, loteria de Navidad, lottdragningen, lottorader som aldrig är rätt, lyxproblem, madrass, måltidsdryck, måndag, mattor, milda symptom, minnesstörningar, mjuk trasa, Mölnlycke, övermodig, pengar i påse, plädar, pynt, Rea, sill, Sillen skall läggas in, skamvrån, snöflingor, solglasögon, spanien, Spanskt lotteri, Spektakulärt skådespel, stormsteg, svartvinbärssaft, svartvinbärssill, tapeter, TBE, Teatro Real de Madrid, teleportera, torsdag, tulpaner, tunnbakat, v, vaccin, Villavagn, Wikipedia, www.facebook.com/annickadefigitab/, www.facebook.com/villavagnar, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.