Hilsen.
Hej på er igen. Jag har faktiskt längtat att få skriva lite, men tiden har inte räckt till i sommar. Egentligen är det så att bredbandet inte är brett nog – hur mycket jag än plattade ut det. Har jobbat mycket och även tillbringat en del tid i den nyinköpta villavagnen i Skaune, och där har vi inget bredband än. Har fått hålla tillgodo med telefonabonnemanget och där flyger megabittarna iväg fort. De ger sig av och så är det roliga slut. Eller snarare, när överskottet har surfats bort så blir det segdegshastighet på flödet. Då går det långsamt och DET har Ekengrenskan inte tålamod med. Dessutom tänkte jag att det räcker med mina statusuppdateringar på Fejan. FÖR mycket Annicka kan bli för mycket, det förstår till och med jag. Som om inte DET vore nog, har jag lierat mig med Instagram – så jag börjar finnas lite här och där. Har inte lärt mig det där med hashtaggarna ordentligt än. Tycker det ser så stökigt ut med alla # omkring alla orden. #jag#vill#inte#ha#så#många#streck#i#texten, helt enkelt. Så får det bli, så får det va´.

Inatt vaknade jag med ett hugg i bröstet. Skräck. Jag hade precis genomfört en komplicerad operation på en man. Han hade en lös hand och den skulle jag sätta fast. Det var bråttom och ingen läkare fanns tillgänglig. Jag kände mitt ansvar. Mannen höll på att förblöda. Jag tänkte till, lade ett snitt och det läkte på 3 sekunder. Jättefint blev det. Jag blev så lättad. Mitt i allt detta började jag tänka där i drömmen. Började ifrågasätta om jag ÖVERHUVUDTAGET kunde operera och hur jag ens vågade hugga in. Insåg ju att jag ju inte är ett dugg utbildad för kirurgi. Började ifrågasätta mitt mod – eller dumhet – och vågade inte fortsätta operationen. Det visade sig att även AXELN var lös – men jag vågade inte hjälpa karl´n mer. Tänkte att jag säkert gör fel om jag försöker och jag hade säkert bara tur med handen. Kommer ihåg att jag tänkte att så är mitt liv hela tiden – jag tror att jag kan – och så gör jag – och kan – och när jag börjar tänka att det kan jag inte – då kan jag inte och vågar inte. Efter det vaknade jag – med hugget i bröstet. Bara så att ni vet – det går omkring en stackars man med lös axel på sta´n. Jag vågar helt enkelt inte sätta fast den. Själviskt av mig, inser jag nu. Jag borde…..
Det har väl inte undgått någon av mina kära vänner, att vi blivit med villavagn. Inget konstigt med det – många har det och fattar själva grejen. Nu är det ju så att att JAG får njuta av denna villavagn och genast blir det märkvärdigt. Det MÅSTE förmedlas. Jag fick syn på den på TUR-mässan. Var där och jobbade för Turkish Airlines i 2 dagar. Fick syn på huset som stod där i hallen. Nyfiken är jag så jag gick in och blev kär. Ringde maken direkt och sa att han måste komma dit till Mässan och se vad jag funnit. Det gjorde han. När Jäjn kallar kommer Tarzan. Det var www.villavagnar.com – Morgan Nyman AB som ställde ut. Smart drag.

Vi har länge funderat på ett alternativt boende – INNAN krämporna kommer men EFTER vi slutat jobba – att kombinera med våra resor. Få ner månadskostnaden. Mer över till skojsiga saker. Kunde detta vara ett alternativ? Vi har farit runt i Sverige och letat bra platser. En villavagn kan man ställa var som helst – bara man har mark. En villavagn kör man inte omkring med. Den kommer på stor lastbil och lyfts på plats med en kran. Sedan gör den bäst i att stå där den står. Inte för evigt om man inte vill, förståss. Man flyttar den med lastbil och följebil och placerar den på annat ställe om man nu vill. Det är INTE som en husvagn, alltså. Har förstått att många tror det. Man bygger in den och ordnar t ex en stor altan. Där kan man leva sitt liv. På verandan. I solskenet.

Vi valde att inte KÖPA en tomt att ställa vagnen på. Ville ha det lättskött. Ville oxå ha en plats med själ. Något att komma hem till. Inte bara att bo. En plats som tillåter att man kommer när man vill. Alltid tillgång till vatten o avlopp. Vi pratar riktig dusch o vattenklosett. Inte ett säsongsboende – som någon annan styr över. Så blev det. Det blev Beddingestrand i Skåne. Jag rekommenderar er som läser detta att vara lite nyfikna ta reda på vad en villavagn är. Lägg det till er kunskapsbank. You never know. Kan vara ett fantastiskt studentboende. Ett semesterboende. Ett bekymmersfritt boende. Inget måla. Inget sköta. Så. Nu har jag i alla fall sagt det………
Vad mer? Jo, alpackor. Så söta. Fina djur. Ringde upp en uppfödare i Skåne, då jag ville hitta på bus med mina semesterkillar i sommar. Hon tog egentligen inte emot besök på gården – i synnerhet inte besökande småbarn men……..så gjorde hon det i alla fall.

Det visade sig att hon skulle öva agility med sina djur och behövde hjälp. Mina killar var stora nog. Sagt och gjort. Alpackor bits eller sparkas inte. De spottar inte heller – däremot kan de kräkas magsaft med fart om de känner sig hotade av sina alpackakompisar. De tycker inte om att kräkas – det smakar uschligt. Tänk er själva……….. Det var sååå lugnt i hagen och i stallet. Inga hårda manövrar och inget skrik från djuruppfödaren. Hon hade en smal pekpinne som hon föste runt och alpackorna följde fint. Jag trodde att alpackor fick kalvar. Det får de INTE. De får föl. Herr Alpacka är en hingst och då blir Fru Alpacka…………rätt – ett sto. Alpackor är små lamor – men lamor används som lastdjur och alpackor för den suveräna ullen. Alpackor har stor integritet och är inga gosedjur. De är så söta och inbjudande, men man får hålla sig. Bara titta men inte röra. De gosar INTE. En djur med fin stamtavla kan kosta 100 000 kr. Vet ni hur de låter? Mmmm-mmmm-mmmmm. Som någon som inte kan prata men gärna vill ha något. Alpackor ser vänliga ut – de har en mun som alltid ser glad ut och det finns vetenskapliga undersökningar från Tyskland, som visar på att alpackor är fantastiska i terapisyfte. De lugnar och låter den behövande växa med uppgiften när de tränar olika moment.

Jag skall INTE öppna en farm. Ifall nu någon tänkte det. Även JAG har begränsningar.
Nu väntar arbetsvecka. Lite hit och dit. Man får vara om sig och kring sig för att få något i sig och på sig, sa man förr. Stämmer idag, också.
Jaha. Så var det väl dags att packa ihop allt. Allt-packa, kan man säga.
Ciao,
Annicka
Kära syster. Man lär sig nåt nytt nästan varje dag
Idag hade turen kommit till kapitlet om alpackor.A kommer ju först i alfabetet..hade fått vänta länge om de kallats för ölpackor…
Men som sagt , ser mysiga ut även om de inte verkar kärvänliga. Hade oxå tippat på kalv…där ser man!
Ute blåser sommarvind- typ kuling/storm samtidigt som åskan går. Kallas på Askimska – ”skitväder”. Bundit fast alla trollen i svansen.
Mitt boende kan inte flyttas, blir lite avis där..men kan ju komma o nalla på känslan,kan ju komma ner o villavagna mig…inga planer på att låta Turkish Airlines landa utanför? Vore väl en jädra kombo???
Men till vi ses..kram från landsbygden
K
Sis.
Detta s k ruskväder finns i hela staden. Gillar det inte. Hemma o kurerar plötslig förkylning. Det bara drog till.
Skall prata med de som äger golfbanan alldeles utanför vår villavagn – kanske kan de avlåta en mindre plätt för Turkish Airlines att landa där? Återkommer.
Ringer strax. Hösten är kommen men det vänder. Detta som pågår nu är bara lur.
Kram