Portugal är ett frejdigt land. Trivs mycket här. Vi trivdes alldeles väldigt mycket i Spanien också. Inte tu tal om det men nu är vi ju här och inte där. Ni fattar. Portugiserna är mycket vänliga och hjälpsamma. Positiva människor. Faktiskt upplever vi att de kanske är än mer positiva än spanjorerna? Inte så blasé som på Solkusten. Inte bli upprörd nu – det blir lite köra-alla-över-en-kam när man skriver så när, men det får bli så. Allt är ju inte hugget i sten, men ni får sila det jag skriver. Lägg till och ta bort så blir det väl lagom. Jag äger inte sanningen – jag bara tycker. I vilket fall: Portugiser kan i allmänhet engelska. Bra engelska. Tur, för vi kan inte portugisiska och de kan inte svenska. Björklund glömde.
Snart har vi övervintrat i 2 veckor i detta fagra land. Våren gör krumsprång varje dag. Det är så vackert med alla blomster och blader. Jag kan inte se mig mätt på alla blommande mimosaträd. Intensivt gult och doftande. Mandelträdens blommor får mig att gå ner i spagat. Kan bli svårt att komma upp. Ring Poolia.
Vi har haft lite kyligare väder den senaste veckan. Kyligare i våra ögon. Svettigt i era. Efter 3 månaders bortavaro från den svenska vintern, har våra kroppstermometrar ställt om. Jag, som ALDRIG fryser i stort sett, huttrar när solen inte är framme. Brukat säga att det är min kroppshydda som skyddar mig från att frysa, men jag har samma kropp nu som innan jag åkte – inte jättemånga fler kilon än då – men jag känner skillnaden. Det var lättare att åka från kylan till värmen än tvärtom.
Imorse var det +4 c när vi vaknade. Det rättade till sig under dagen. Riktigt hett i solen, men svensksommarvarmt i skuggan. Tröja på. Det har ALDRIG varit så kallt någon gång de senaste åren, sa servicemannen på Toyota. Antingen charmar han oss eller så är det så.
Lämnade in bilen på verkstad idag. Byte av kablage för belysningen på husvagn – bil. Bra att allt funkar när vi skall hemåt. Varit glappkontakt från och till ett tag. Maken tänkte göra det själv, men avstod i sista stund. Vill ju inte bli sittande med en kabel över och en blinkers som går på när man sprutar spolarvätska……… if worse comes to worst. Vi bokade tid på Toyota och fick lånebil och begav oss till det stora affärscentrat i Portemão, för att fördriva tiden. Det är ett stort och snyggt affärscentrum – men eftersom vädret brukar vara varmt året runt – så ligger det liksom ute fast inne. Idag var det kallt där inne-ute. Det är liksom byggt lite som en arena. I flera plan med parkeringsgarage i flera våningar i botten. I mitten ligger restauranger och rulltrappor och annat – ute. Runtom ligger butiker. Inne. Fast dörrarna öppna. Då blir det ute ändå. I våra ögon.
Jag har sandaletter och inga strumpor – har haft det hela tiden sedan november – vilket ger mig blickar av förundran. Alien? Bara dum? Undrar själv ibland, men det har inget med sandaletterna att göra. Promise. Eventuellt återkommer vi till det vid tillfälle.
Över huvudtaget, både Spanien och Portugal har butiker som är ganska kyliga och mörka. INTE i stora affärscentra – där är det ljust – men ibland kallt – men i städerna och samhällena. Ibland tror man inte att det är öppet – men vid närmare inspektion ser man att det är bara att kliva in. Lite ovanligt för oss – och inser att vi är bortskämda med rumsvärme överallt och en ljussättning som i kyrkan på julottan.
Här i Portugal är klockan 1 timme före Sverige. I ett modernt hem, till vilket husvagnen räknas, finns åtskilliga attiraljer med klockfunktion. Jag har ställt om min armbandsklocka – vilken jag inte ens använder längre – vem bryr som om tiden när man är ledig? Har inte brytt mig om att ställa om väckarklockan, för vem bryr sig om väckarklocka när man är ledig? Mobilklockan har jag ställt om – någon jäkla ordning måste det vara i ett hem. Datorklockan är inte heller omställd, för jag kan ju titta på min mobilklocka. Ni fattar. Kaos. Jag har ingen aning om vad klockan är när den är. Inte vet jag heller VAR den är VAD och inte ens VARFÖR. Har lärt mig att klockan är 2 timmar före i Finland – om man jämför med här i Portugal – men jag har ju inte ställt om alla klockor, så det är ett rent hilvitta att veta när man har försovit sig. I vilket land har jag försovit mig i så fall? Förstår ni vidden av problem?
Vi har varit på en hel del utflykter här i södra Portugal. Riktigt trevligt och lärorikt. Vi fick tips från receptionisten på campingen om vart vi skulle åka. Vi är intresserade av att gå på lokala marknader, så vi fick tips om staden Silves. Vi åkte dit. Ingen marknad just den dagen MEN det skulle finnas en någon mil bort i San Bartolomeu de Messines. Det gjorde det. En RIKTIG marknad, dit lokalbefolkningen går. Hade vi velat köpa en kakadua eller 4 gässlingar, då hade vi kunnat det, där. Höns? Duvor? Varför inte kaniner? Där fanns allt. Plastdunkar o skålar, pyjamasar och gröna kalsingar med lila bård, fåglar i burar, korvar i alla möjliga smaker, tofflor, saltad långa, överkast, korköppnare och oliver. Röken stod tät. I mitten på marknadsfältet, stod 2 herrar och grillade kyckling till restaurangens hungriga gäster. Folk åt och njöt. Man friterade FARTURAS – släkting till ungerska langos, spanska churros och amerikanska donuts. Doppade i strösocker och kanel. Folk åt och såg glada ut. Vi hade svältdag, så vi dreglade bara. 5:2, ni vet. Det var en riktigt, riktigt kul dag. Inte långt från marknaden fanns en ställplats för husbilar. Långa rader. Många engelsmän, som vanligt. De handlade friskt. Bra för staden och landet med alla dessa övervintrare, det kan jag lova.
Vi fortsatte turen och njöt av landskapet. Jag tjatar om min mimosa och mina mandelblommor, men det är rent magiskt att se. Så vackert. Ängarna är gula av någon slags klöverblommor. Apelsinträd och olivlundar överallt. Fascinerande berg och dalgångar. Här finns allt. Jag säger det igen: det vi sett är inte sönderexploaterat. Vi har inte sett allt – men mycket.
Vi åkte till Västeuropas sydvästligaste punkt – Cabo de San Vincente. Det var blåsigt den dagen och regnade småspik. Varför inte? En natur som påminde om fjällandskap. Inga träd – men marktäckande buskar och sankt ibland. Tror jag. Dramatiska möten mellan land och hav – men jag gick bara ur bilen 4 sekunder. Tycker INTE om regn från alla håll. Naturen får vara hur fin som helst.
2 vildhundar sprang omkring och sökte mat. Det finns några sådana här och där i Portugal. Förr om åren fanns det mängder, säger maken, men man har nog sett till att göra något åt problemet i o m inträdet i EU. Synd om hundarna. Bra för alla.
Nu bor vi på en superfin camping, nära Lagos. Sydvästra hörnet av Portugal. Turiscampo. Här är välordnat och meingodt så fina duschar. Så fint och smakfullt. Varmt och gott. Svängrum för hela kroppen. Man går in och duschar och så har man duschat, fattar ni? Det är så att man får nypa sig i skinkan. Min egen.
Vilken lycka. Swimmingpool finns, men bara ute, så den tittar vi på varje morgon. Badar inte. Restaurangen och baren anordnar fish & chipskvällar, Sunday Roast, AW med tapas, FADO-kvällar ( typisk portugisisk folkmusik ), live-music…….med mera. Riktigt trevligt. Här finns många vintercampare, så det är aldrig tomt där.
Många har lämnat Spanien för Portugal – för att de tycker det är mer vänligt och naturligt här. Kan förstå det.
Bredvid oss bor ett holländskt par, som varit här sedan i november. Tvärsöver bor ett engelskt par, som lämnat England och hyr hus i södra Frankrike men som åker hit till denna camping på vintern. Vi är kompisar med en kvinna från Skottland, som bor i sin husbil med sin katt. Hon är sjuksköterska och åker hem och tjänar pengar ett tag, och sedan åker hon ner hit igen.
Bakom oss bor ett par, där hon är tyska och han är engelsman – och de är ute och campar 6 månader om året. Resten delar de med England och Tyskland. Har sålt allt och bor i sin husbil. 2 vagnar bort bor ett danskt par. Hon gör morgongympa utanför sin husvagn varje morgon och de har bott så här i 15 år. Liten lägenhet söder om Odense. Skulle aldrig byta detta livet så länge hälsan håller.
Det är nog så vi alla tänker – som är ute och reser så här. Som avstår en hel del trygghet och lyx hemma mot att få upplevelserna. Det är klart som korvspad att hälsan avgör. Det är bara att välsigna varje dag som man vaknar och känner att alla kroppsdelar sitter där de satt innan man lade sig och att inget gör ont. Låter som om jag är lastgammal, men icke. Dagsens sanning. Har man inte hälsan har man förlorat mycket.
Livet slutar inte för att man är ute och reser. Det fortsätter överallt i världen och bland anhöriga och vänner. Ibland tar det slut. Vår kära moster i USA avslutade sitt långa liv i veckan. Den sista från vår mors syskonskara. Tungt. Riktigt tungt.
Facebook är fantastiskt. Där har vi samlats – släktingar och syskon – för att kommunicera om blommor o annat. Delat sorgen. Via internet har vi beställt blommor till begravning och skickat text till In Memoriam. Så mycket lättare livet är med enkel kommunikation. Ingen postdiligens och 8 månader på hästryggen. Man kan glädjas.
Jag tycker det börjar dra i min familje- och vänskapstarm nu. Vill hem och krama. Bonusbarnbarnen har blivit större och tappat tänder, säkert. 14-åringen säkert vuxit 5 cm till. Hem och jorda mig. Skall krama alla nära och kära. Länge. Ändå har jag inte bråttom från värmen eller upplevelserna men kärleken till de våra drar.
Snart väntar Lissabon. Och Porto. Maken har varit där i arbetssammanhang flera gånger och nu vill han visa mig. Skall bli kul. Ser fram emot det. Mycket.
Goda vänner – vad vore man utan dem – har rekommenderat en del smultronställen. Har dessutom fått veta att Portugal är kända för sina goda bakverk och det FÅR man inte missa. Många skall man äta. Att snåla är att häda. Gjorde slag i saken häromdagen, till 11-kaffet. Köpte 2 vaniljbakelser. Pasteis de Nata. Portugals nationalbakverk. Har liksom inte haft fokus på kakor just här. Men………….kaaaaa-kaaaa, sa Kakmonstret i the Muppet Show. Min favorit. Tror vi är flera som delar den kärleken. Det blir definitivt repris på bakelseköpen. Jag lovar. Såg några riktigt smaskiga idag. Snålvattnet rinner.
Ikväll har vi smakat på portvin. Man kan inte vara i Portugal och inte dricka det. Smakade mycket gott. Porto – Quinta de Infantado – Ruby. No further comments. Smakrikt.
Vi har, som sagt. åkt omkring mycket de senaste dagarna. Nya upplevelser varje dag.
I lilla husvagnen har det upplevts en del smaksensationer, också. Kockan Annicka trivs i köksregionen. Beer-battered fish. Fast utan beer – men likväl battered. Helt enkelt fish&chips utan chips. Blev riktigt bra. Frasigt och gott. Rena rama restaurangvagnen, det här. Uppskattar att laga mat – och med en älsklig make som smackar ljudligt och berömmer – då är det lätt att briljera. Då får man liksom vind i seglen. Gomseglen.
I am sailing……..I am sailing………..
Ha fina veckan.
Dela gärna – om ni gillar det jag skriver.
Ciao, Annicka
Christina Ljungvall säger
Hej, och stort tack för långt brev. Jag blir riktigt avundsjuk på er. Jag har också varit i Portugal två gånger, först gången 1965 och andra gången var Börje och jag + ett par goda vänner i Lissabon och firade Börjes 60-årsdag, 2006. Mycket trevliga människor, tycker vi också, och trevligt att shoppa. Inga säljare hänger oss i hasorna utan inväntar vår kontakt att vi vill handla.
Här är snö och isigt för närvarande, men inte så kallt, håller sig några grader runt nollan, både uppåt och neråt.
Vi åker till Teneriffa den 8 mars på två veckor. Ska bli skönt, har inte varit på den ön förut. Kul att variera sig. Vi ska bo på mycket bra hotell och har halvpension, så vi kan testa tapas etc. på andra restauranger också.
Lev väl!
Hälsningar från oss/Christina
Annicka Ekengren säger
@Christina: Wow! Kul att du läser mina kåserier! Glad blir jag! Nu blommar det snart överallt här. Det satte sprutt nu i veckan. Var en tillfällig köldknäpp med lite kyligare nätter o regn. Nu strålar allt! Teneriffa är fint. Gott med värme o ledigt. Hörs av o hälsa! Må gott.