Hilsen.
Nu börjar det bli tjockt på vår camping utanför Marbella. Januari och februari brukar vara fullbokade månader av soltörstande äventyrare. Då kommer de. Som Egyptens gräshoppor far de över stock och sten med sina husvagnar och husbilar – och fyller minsta tomma plats. Först går de platser åt som ligger i solen – sedan de som har halvskugga och sist de utan ljus – annat än mellan 07.32 – 8.35 på morgonen. Kan kvitta, if you ask me.
Äventyr och äventyr – det är rätt lyxigt att bo på en camping, ju. Finns inte mycket som fattas. Egentligen. Förstår att det beror lite på vilken camping man väljer och vilka preferenser man har – samt förståss ekonomi. FAST – priset för en 2** eller 5***** camping – är precis samma under lågsäsong – så jag tror personligen det mer handlar om hurudan man är själv som människa. Vad prioriterar man? Vad kräver man?
Med hjälp av våra Camping Europe-checkar – som ger oss ett maxpris per natt på 16 Euro har vi bott oss igenom alla kategorier – från 2 ** och uppåt. Vissa av dem är sådana vi gärna återkommer till – andra var en trevlig upplevelse som inte behöver upprepas……….
För det fallet att man vill bo på en camping över längre tid – flera månader t ex – så är det en förhandlingsfråga om priset. Vet vänner som betalar 90 kr/natt om de stannar mer än 2 månader. Ingår allt man kan tänka sig. El, tillgång till varmpool, boule, bordtennis, tvätt, disk, rent och snyggt………….. inte dumt alls. Tänk er då vad billigt man bor öht – om man bara har det boendet – och har valt ett friare liv. Inte undra på att så många väljer det här!
Nåväl. Man skall vara noga med att kontrollera om el ingår i priset eller om det tillkommer! OFTA tillkommer det och kostar allt mellan 15 cent – 50 cent /kilowatt-timme. Det kan bli ganska dyrt. De flesta kör sin värme på gas – så då påverkas ju inte elen alls – men till allt annat är ström i sladden inte dumt. Det lyser bra i lamporna med ström – bara en sådan sak. Runt jultetid är det traditionsenlig belysning i alla färger – på allt som öht går att dekorera.
På en av campingarna fick vi en liten surpris vid utcheckning. För 10 dgr ville de ha 60 Euro för elen. Nästan 600 kr. Det är mycket, det. DET ville inte Ekengrenskan vara med om – i synnerhet inte som det inte var överenskommet så. Vi hade nämligen bokat en SPECIELL plats – dagen innan – då vi gjorde en utflykt – och rekade campingplatser. Vi bokade i receptionen, och var välkomna tillbaka. På den platsen ingick el. När vi så anlände med hela ekipaget visade det sig att Alice Watson ( who the….is Alice ? ) hade ställt sig där med SITT ekipage, 2 vovvar, julgran och yttertält – bredvid Edwin från Brighton. Det säger ju sig självt att man inte flyttar på Alice. Inte med Edwin bredvid.
Vi fick då en annan plats – större (hurra!) till samma pris – eftersom campingen gjort fel. När vi väl skulle fara gällde inte det utan elen skulle betalas utöver.
Kan härmed meddela att det skulle den inte och det gjorde vi inte heller. Som tur var låg det ingen prestige hos receptionisten att framhärda och han hade tillräckligt med hår på bröstet för att fatta ett eget beslut. Lugnt och sansat, förståss. Ingen idé att ta till stora artilleriet – det mesta löser man med sans och balans.
Ibland går min man ut när jag förhandlar. Skall vi köpa köksutrustning och vi har bestämt oss kliver jag fram och han bak. It comes natural, liksom. När han köpte sin bil av mig en gång, prutade jag åt honom – tyckte han var dålig på det. Sedan gifte vi oss. Man får hjälpa sin medmänniska.
På campingarna råder egen hierarki och den som bott längst bestämmer mest, verkar det som.
Ofta bor man i klungor med sina egna landsmän. På vissa ställen är det t o m nästan som egna hertigdömen. Landflaggorna vajar högt. Om man frågar runt så får man veta vilka campingar är t ex tyska eller holländska – för att just de nationaliteterna söker sig dit. Lika barn leka bäst? Detta fenomen för i o med sig att det är lite svårt att ”komma in i gängmentaliteten”.
Häromdagen tog vi bilen på utflykt. Åkte runt och tittade på olika campingar här i Andalucien. Scannade stämning och kvalitet. Vi hittade bl a en riktigt stor – som var så långt från vad vi tycker om – som man bara kan föreställa sig. Som militärläger eller än värre.
En del av de som bor länge, bygger in sina husvagnar med diverse presenningar och allsköns snöre och vikter. Det ser för jäkligt ut, enligt min åsikt.
Man får tycka vad man vill, men om jag drev en camping skulle jag INTE tillåta det. Det skrämmer iväg nya campare – och det kan man ju jämföra med business-världen – om man bara har några få kunder – som står för nästan alla ens intäkter – och blir för säker på att det kommer att fungera så i eviga tider ( big-fat-happy) – ja, så står man där med skägget i brevlådan och rumpan bar, eller om det var tvärtom, när vindarna vänder och gästerna/kunderna/klientera söker sig någon annanstans.
I vilket fall: På just den här stora campingen – som vi besökte och gick runt i – var det precis så här: Österrikiskt ”läger” på en del av campingen – men stolta flaggor vajande. Tyska kvarteret på en annan plats – med fladdrande flaggor – och så den nederländska avdelningen. Stolta flaggor och husvagnar inbyggda i stora presenningssjok – som fort i krig. Britter på annan plats längre bort. Bedrövliga inbyggen á la hemmabygga. Brrr. Inte trevligt alls. Säkert är det så att man vill skydda sina vagnar och det skall inte blåsa in vare sig kalluft eller löv, men ……..ja, jag vet inte……det ser fruktansvärt otrivsamt ut……..
Kaka söker maka. Landsmän söker sig till varandra. Vi är flockdjur. Naturligt och tryggt men vi tycker faktiskt det är roligt att träffa andra – som inte är precis som vi. Man lär sig så mycket nytt!! Man får tips om allt! Hela tiden.
Nu sitter vi och njuter. Snart 11-kaffe. Har visst en välsignad liten lussebulle kvar i frysen – från i julas. Får dela på den. Gjorde kålpudding igår så det blir sådan med lingonsylt idag. Maken löser KAMIKAZE-Soduko ( jättejättesvårt ) En riktigt päsardag. Den också.
Igår var det 5:2 dag – varav 2:an bestämde. Då LÄSTE vi recept och TITTADE vi på menyer.
Idag är det 5. Jatack till ALLT! Slurp.
Nästa gång skall jag nog skriva om hur det är att byta livsstil och hoppa av ekorrhjulet.
Ciao, Anka
