Annicka Ekengren

Hilsen!

Fotbollstermer passar bra i dessa tider: Jag är i 3:e perioden. Väntar inte barn – det vore på gränsen till magi – även om jag som barnlös hade tyckt att det vore najs. Nej – min livscykel har nått period 3. Det blir inte fler. Varken barn eller perioder. Konstigt men fullt naturligt. Att ha klarat sig så här långt är inte alla förunnat, heller. Det finns massor med saker som jag sluppit.

Nu är det inte så att jag går omkring med dödsångest eller domedagstankar. Närå. Jag har bara insett att det jag inte gjort än blir inte gjort om jag inte sätter sprutt på AB Annicka. Det är ju inte heller så att någon serverar något på silverfat – nej man får hugga ved och spotta i nävarna själv. Jo, det är en lyx att ens tänka på att fylla livet med skojsiga saker – väldigt många får aldrig chansen. Vet ni, det känns så sprittigt spännande att göra nytt. Att göra om. Att göra rätt. Att inte fastna.

Egentligen är det konstigt vad livet ger och vad livet tar. Jag har alltid trott att jag skulle bli morsa till ett gäng glin. Att hallen skulle var full av stövlar o regnrockar och matsäcken alltid packad. Nybakade bullar o fesljummen saft. Myggspray och lappskojs. Utflykt med familjen. Scouting och alltid redo. Så blev det inte. Det faktum att det INTE blev så gör att jag nu lever ett annat sorts liv – fyllt med resor. Får se så mycket, får lära mig så mycket. Min sorg har vänts till glädje. Så kan det vara. Som en kär väninna säger: Om inte skorna passar – pröva kartongen. Ligger något i det. Det är fråga om mindset. Hur man tänker. Å andra sidan, det ligger träning och en fruktansvärd vilja att må bra, i det. Att det goda skall vinna över det onda. Glädjen till livet och det som är positivt är så mycket trevligare än det onda och tunga. Ingen går väl genom livet utan att ha smakat på smärta. Förmågan att kunna vända på det till något positivt är en outsäglig gåva. Låter som floskler och larvigt överslätande. Men jag är ett levande bevis på att det KAN funka. Jag har förstått det. Är tacksam för det. Varje dag. Faktiskt.

Undrar ni hur det känns att inse att det är mindre kvar än jag levt? Jodå. Tackar som frågar. Det känns bra. Hur känns det själv? Ibland darrar jag till av lite obehag, men det är totalt meningslöst att ifrågasätta. Astrid Lindgren har sagt en gång: Man skall leva så att man blir vän med döden. Det tog jag till mig då och jag tänker på det nu. Det ingår i livet, liksom.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det är en liten vägvisare om att välja rätt mindset. Inte katten har mitt liv varit räkmacka. Jo, såtillvida att det är jag som SKALAT räkorna och ODLAT dem innan och BAKAT brödet för det mesta. Mjölet köpte jag. Har kämpat mig till mycket. Mina segrar har inte alltid varit lättvunna. Det gör inget. Facit är rätt i vilket fall.

Till hösten blir det åka av. Om allt går vägen. Ut i Europa och kolla läget. Med husvagn. Slå sig ner i en fransk liten by, köpa färska baguetter av Monsieur Poirot, handla på torget av allt det goda från Madame Clouseau? Kanske blir det en spansk liten fiskeby ett tag? Eller varför inte Portugal? Eller Odense i Danmark? Vem vet. Dags att släppa fallskärmen och flyga. Ut i världen och se hur andra lever och gör. Lära sig nya saker. Uppleva livet i en annan form. Kanske får jag möjlighet att förmedla mina upplevelser och eventuellt få en liten försörjning på det? Göra FLUFF i Frankrike?     T ex. Jag är för yvig för lilla Sverige, tänker jag ibland. Är för udda. Passar inte in i gängse tänk. Fast det är inte sant, heller. Well, vi får återkomma till det vid annat tillfälle.

Tiden går så fort, och jag måste säga att efter 50 fyllda går det bara 40 minuter på varje timme. Känns som om någon snor min tid. Om jag skall hinna med allt jag vill göra så  behöver jag minst 60 år till. Därför är det dax att sajsa ner och rensa. Även hjärnan. Att skala av. Apselut INTE det roliga men däremot det som stjäl energi.

Varför skall jag ha 46 dukar , 12 uppläggningsfat och ett helt skåp fullt med krukor av alla dimensioner? Alla dessa omutifallatt-saker. Prylar. Orka. Nej. Jag jobbar på att ta bort det onödiga. Få tid att kommunicera med familj o vänner. Längtar efter det. Jag är lyckligt lottad med att ha många runtomkring mig. Familj och nära vänner som VILL umgås med mig. Det är härligt men jag måste ge mer av min tid..  Vad är viktigt, egentligen?

Ingen motsättning i det, egentligen. Att resa mycket och ändå umgås mer, menar jag. Jag tror att man får längta då och uppskatta mer. Inte ta för givet. Kvalitetstid.

Medvetna val gör livet längre. Tror jag, tra-la-la.

Vi får väl se. Den som lever lär få det. Inget är hugget i sten. Livet är ett enda stort FLUFF.

Ciao, Annicka

Hilsen.

Vi snackar inte 50 grader. Vi snackar apselut inte 50 kilo.Det var typ 30 år sedan. Jo, jag var en 34:a. Det är sant och visst. Har tittat på kort. Hallegossingen, vilka söta överarmar.  Gick ju knappt att nypa i dem, ju. Tänker jag nu.

Den stora förändringen skedde när jag började äta goda frukostar o goda middagar VARJE dag och dessutom slutade röka ( den 7 oktober kl 19.53 1998 ). ÅRET då jag  träffade min Älskedosing. Mannen i mitt liv. Life changed.

När Zenit står i fokus och grodorna i Alvhem kurrar 7 ggr – det är DÅ det händer. Det är när man INTE tänker bli kär och när man tänkt gå i kloster och bli abedissa eller munk ( varför inte pröva något nytt? )  – det är DÅ man skall vara beredd på det bästa.

Jag har alltid dragits åt det omöjliga. Det som man INTE kan klara av, det som är udda, det som få vågar. Otrampad mark. Vips. Annicka räcker upp handen. Kittligt. Otäckt men en fantastisk seger att övervinna rädsla. Rutiner gillar jag, men inte när de stryper mig. Inte när det förminskar och minimerar energin och kraften. Då blir jag obstinat. Då vill jag fajtas. Då blir jag Jean d´Arc.  Är ÖVERTYGAD om att jag kommer att dö med stövlarna på. Att det är värt det. Att INGEN skall få ta min värdighet eller stjäla min stolthet. Jag hugger som en kobra. Fast en snäll kobra. En som vill kramas och hoppas på love, peace and understanding. Funkar sällan, men ändå……..

I alla fall. Av olika anledningar kom det sig att jag blev ägare till en bilverkstad med några anställda. Jag bara råkade vara där. NOT. Jag skall berätta om det en annan gång.

However, när jag väl sålt den, blev jag headhuntad till Toyota. Kunde jag driva verkstad så kunde jag väl rekonditionera bilar. 1000 ggr lättare.  Jaaaaaaa, det kunde jag väl. Jag är en formidabel jäkel på att arbeta och göra resultat. Ju slitigare desto bättre. Jag säger JA innan jag förhandlat med mig själv. Jag hade ju egen firma, så då tänkte jag att räkningarna måste betalas – det är bara att kavla upp ärmarna. Vad väntar jag på?????

Det ena gav det andra och jag blev sedan anställd som Hallvärd. Fixa bilar, köra hit o dit, rekonda, ladda batterier, sopa mattor och vara alert.  Sprang som ett jehu. Snabb har jag alltid varit. KAN ha avtagit med stigande ålder men jag blånekar om ni försöker avslöja mig.

 

Efter att ha hallvärdat ett tag blev jag anställd om bilsäljare. Vi pratar mitten 90-tal. Det var roliga tider. Då fanns det inte många kvinns i den branschen. Ojojoj, vilka förutfattade meningar jag kom att snubbla på. Ni skulle bara veta. Vilka kommentarer. Dumma o mossiga gubbar. Sorry. Jag drar inte alla över en o samma kam, men det hoppade många grodor ur många herrmunnar, vill jag lova. Nu skrattar jag åt det hjärtligt – DÅ fungerade det som tändvätska. Sälja mer o lyckas bättre. Det var det som gällde. FIKON, fick dom. Ha, ha. Rätt åt er. Ullmerkottar.

Komma sist är inte min bästa gren, så jag avancerade och sålde rätt bra. Fattade tidigt att kvinnor inte vill bli behandlade som bihang eller möbler.  Jag koncentrerade mig på dem.  En och annan man och komplett familj åkte också dit. Jag var nog ganska trevlig, tror jag. Behandlade alla med respekt och vänlighet. SERVICE heter det nu. Lyckosamt. Tjänade storkovan. Stressad som tusan av provisionen, men det gick bra. Vann alla möjliga saker. Så gick det till i den branschen, förstår ni. Ni som eventuellt tror att man automatiskt tjänar feruktansvärt mycket pengar på varje bil – ni har fel. På småbilar är marginalen inte så stor.  Nästan alltid handlar det om provision och man får procent på finansiering, extrautrustning och per såld bil.Dessutom alla dessa säljtävlingar!!! Man kan vinna mycket o bra saker. För att det skall bli något i plånboken måste man sälja som 17 ! När du sålt bra, så skall bilarna levereras. Då hinner du inte sälja. Man kan ju inte vara på 2 ställen samtidigt, ju. Så det blir ungefär varannanmånads hausse. Ja, det är stressigt. Jag tyckte det i alla fall. Ambitiös som få och kanske inte de hårdaste nyporna eller tugget. Då får man kompensera genom att springa fortare och oftare.

Ganska motarbetad av en del som tyckte att det inte var någon konst att sälja många bilar – klädd i kjol. KOMPETENS handlade det ju inte om.  Tröttsamt. Jag hade bra chefer – vilket räddade mig. De fattade grejen. I alla fall, många strider och hugg i sidan. Jag sa: om du tror att man säljer bil bara för att man har kjol: pröva själv.  Nä….. alla klär inte i kjol. Möjligtvis Sean Connery, men det är en helt annan sak. Det kostar på att bryta barriärer. Att sticka ut. Att gå in på andras domäner och inpinkat revir. Rädslor och hot mot egot kan göra även den bäste dum i tanken. Jo, det var rätt tufft men jag hade som sagt chefer som förstod att jag bidrog till nytänk.

Nåväl. Var var jag nu? Jo. En dag kommer det in en man som vill titta på en Landcruiser 100. Det är en mäktig bil. En SUV. Bjässe till utseende och bjässe i pris, men den kan ALLT.  På den tiden hade jag t o m långklänning när jag sålde bil. Kläder har ALLTID varit ett stort intresse. Jag var Annicka redan då. Varför kom jag att tänka på det? Nu? Hjärnan har börjat snurra, känner jag. Så mycket roligt jag minns.

Hursomhelst, som säljare hugger man på allt som rör sig, och jag tyckte HAN gjorde just det – så jag högg. Gotcha. För att göra en lång historia lite kortare – jag var inte expert på den modellen men jag lyckades hålla intresset uppe för bilen – trots att det inte fanns mycket information att tillgå, ingen bil att provköra, inga färgprover – N_A_D_A!! Bilen var ny som modell helt enkelt.

Min styrka inom försäljning är att jag skapar förtroende. Jag känns trygg och ärlig. Jo, det har jag hört så många gånger, så det kan jag lika gärna ta till mig. Kräng har ALDRIG varit vare sig min styrka eller mitt intresse. Jag tycker rent av illa om det. Kräng för mig är att bara ha sändarknappen på och  stänga av mottagaren. Mekaniskt gå på utan att visa intresse för personen framför. Nu är ju livet är som livet är och man gör saker mot sin vilja ibland. Jag HAR krängt – jag fick bra resultat och har i alla fall prövat men det är emot det jag står för,  så………..been there – done that but no more. Fy och bä.

HAN, ja. Vi hade otroligt trevliga samtal om allt. Han var ( är ) oerhört trevlig, intelligent som få och med en humor som fullkomligt golvar mig. Jag bemötte honom med respekt och gudarna skall veta att det i bilsäljarskrået fanns (finns) många trötta och nonchalanta……….. Mmm. Jag tycker det. Gammal nog att våga säga det t o m. Det största felet en säljare gör är att kategorisera, att sätta in i fack och behandla därefter. Snyggt klädd – vill köpa dyr bil. Klädd i jeans o skjorta – vill köpa Volvo Kombi = fattig. Jag var oskadad och hade rätt sunda värderingar, så inget av det hände. Jag sålde bilen och han fick t o m vänta i 6 månader på leverans. Det tyckte han var länge. Jag beslöt mig för att ingå i leveransen och det var ett bra beslut.

Alltså, det GÅR inte att berätta allt, men denna man är idag min MAKE. Vi träffade 1998 och gifte oss 2000. Förnyade äktenskapslöftena år 2010 och Landcruisern finns kvar. Så fin. Så bra kvalitet. Precis som jag övertygade honom om då. Man skall ALDRIG ljuga. Man blir avslöjad förr eller senare. Kvalitet står sig. Värt att satsa på. Vi satsade på varandra och jag ljuger fortfarande väldigt, väldigt lite……….

Nu, år 2014 , står vi tillsammans inför rolig förändring. Jag säger inget än, men det handlar om att våga. Att fatta att inget varar för evigt. Om man tror på evigt liv, då får man var fruktansvärt säker. Jag tror – men tvivlar i alla fall.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går!

 

Ciao, Annicka

PS: Jag har haft superkul ikväll med att titta på alla gamla kort. Memories.

 

 

 

Hilsen!

Idag har jag varit på Baristakurs. Basic and Advanced.  Fantastiskt roligt. Dessutom svårt. Svårare än jag föreställde mig. Att få till det lena skummet och med konstverk som snits. Har velat lära mig under lång tid, men liksom inte kommit i vare sig stämning eller egentligen hittat rätt utbildare. Ville inte ha en fjöskurs, med bara lite allmän info – vilket är det jag hittat på nätet. Idén har legat i träda.  Inte helt oväntat är ju livet fullt av just………liv – thankgod – och ibland måste man invänta rätt tillfälle. Men så hittade jag faktiskt ett ”Let´s Deal-erbjudande” där baskursen erbjöds till ok pris samt att det fanns en komplett kurs. Jag ville ha HELA kursen, så jag kontaktade skolan och fick ett trevligt svar från Maria Benthin, som driver skolan ihop med sin man Michel. Sagt o gjort, jag betalade fakturan och idag var det alltså dax.

Det började med kaffekunskap. Ett rejält hantverk. Sverige ligger som nr 2 i kaffedrickande i världen. Finland som nr 1. Dessa siffror baseras ju på försäljningsvolym – som filterkaffedrickande nation är det ju en hel del av denna bruna dryck som hälls ut i vasken. Hur mycket har inte jag kastat? Tänk er själva, surt kaffe i kannor som stått på platta i timmar………..påbörjade kaffemuggar som inte dricks upp……… Surt,sa räven.

Espressokaffe däremot, gör man på begäran. Mycket mindre spill, om man säger. OM man inte räknar med allt kaffe jag gjorde idag;  50 koppar kanske? Riktigt kaffe och riktig mjölk. Även havre- och sojamjölk. Både smaksatt och natur. Egentligen är kaffe inte dyrt annat än på fik. Inte om man betänker vilket hantverk det är och all hantering det genomgår innan det når våra strupar. Bönderna som odlar o plockar får en mindre del. Alla andra led får procentuellt åtskilligt mycket mer. Jag lärde mig att bananer och kaffebär besprutas hårt och om man vill slippa det skall man köpa ekologiskt. Vill man stödja kaffebönderna skall man även köpa Fairtrade. Jag har inga argument mot detta, så jag tror på det.

Ni som bor i Lerum eller nära, kanske känner till Kastenhofs Herrgård. Wow, säger jag. Vilket ställe. Så vackert! Det var där som min baristakurs hölls. Jag – i ensamt majestät – tillsammans med baristaexperten Maria. Kunnig och trevlig och med en ängels tålamod. Nu skall jag erkänna: jag trodde inte det skulle vara SÅ svårt. Just att få till skummet rätt och att hälla upp det på rätt sätt OCH att få till rätta knycken så att det bildades en gran eller hjärta. Mina första försök påminde mer om stenbumlingar eller dö´bak´t sockerkaka till utseendet. Majgodd.

 

 

 

 

En espressomaskin kostar från ca 30 000 kr upp till över 100 000 papp. En imponerande apparat. Kan massor förutom att skapa Espresso, Lungo, Americano m fl. Jag vågade inte trycka på alla knappar för att testa. Är säker på att den kunde baka en god lime-pie också.

Fick pröva på att laga kaffe med olika sorters sprit, kryddor, frukt…………som att dricka vin och äta fel/rätt saker till. Citronsaft, en gnutta socker runt koppkanten och och en muddlad citron I kaffet – fattar ni vad gott det var? Trodde jag aldrig.

 

Jag har min 2-dag idag – alltså jag äter bara 500 kcal – och jag tror jag fick hela min dos på några timmar. Kaluhalikör i kaffet var fantastiskt gott, vaniljlikör likaså.

4 000 kcal minst. Spelar roll……

 

 Så…..vad skall jag göra med denna nya kunskap – som i o f s kräver mer övning ? FLUFFET måste friseras och för det krävs att jag får öva lite till. Får väl piska upp diskmedel och fluffa i diskhon. Jag tänkte i alla fall att kunskapen kan komma till nytta.                  Kanske har jag någon i mitt nätverk som vill ha en FLUFFARE emellanåt, och dessutom tänker jag mig att jag kanske kan hoppa in i något sammanhang, som jag inte ens vet om än. Om man inte prövar får man inte veta. Har man inga fantasier blir man less.

Mina baristakunskaper fick jag från Maria Berthin på : www.sverigesrb.se

En fantastisk anläggning nära Göteborg: www.kastenhof.se

För er som vill ha FLUFF i espresson – kontakta mig. Ciao, Annicka