Annicka Ekengren

Hilsen

Det här med att hoppa av karusellen och göra något helt annat:

Pratade med ett svenskt par idag – i tidiga 60-års åldern – och som sålt allt och är på resande fot. Första året. De kände att inget är säkert och att vänta på pensionen och sedan gå miste om allt bara för att man blir sjuk – nä – det var inget för dem.

Det började med att maken berättade att han gått förbi en dam som var mäkta irriterad på sin make. Han satt i den stora husbussen och hon stod baktill och skulle dirigera. ” Jag fattar inte – du har backkamera och alla möjliga hjälpmedel och ändå vill du ha mig att vinka – men du tittar aldrig på mig – också backar du in i något i alla fall.”

När vi skulle checka ut från vår camping, kom paret också till receptionen för att göra samma. Högljutt berättar de för mig att det var vansinnigt dyrt på denna camping och hit skulle de ALDRIG komma mer. Nej, FRICAMPING var modellen för dem. Då parkerar man där man vill och sköter sig själv. ” Vi har en 350 liters vattentank med färskvatten och en stor avloppstank och solceller – så vi klarar oss så bra själva, sa hon. Nej, vi står där vi vill när vi vill och det kan man göra i Portugal – i Spanien jagar de oss. Här vill de att man skall stå på ställplatser, och betala några Euro, för att få tillgång till avlopp o vatten och ibland toa. Aldrig i livet. ”

Man kan inte leva där här livet och slösa hur som helst – om man inte har jättemånga guldpengar – men FÖR sniken kan man inte vara, tycker jag. Det blir för själviskt. Det måste vara ok att betala en del för att få tillgång till saker som ett samhälle bistår med – ÄVEN om man har stor vattentank – vattnet måste fyllas på någongång t ex. Renat vatten, som ju inte tappas från någon fjällbäck….. Skräp slänger man ju och det skall någon ta hand om. Vägarna kör man ju på och säkert besöker man någon toalett ibland. Tror jag. Blir det för många som sniker sig – så slår det tillbaka. Det är jag säker på. Överdrifter brukar göra det. Sa Jante.

Hon berättade vidare att de sålt huset hemma och gjort sig av med alla prylar, köpt en stor husbuss. De bodde i Moseldalen och hade lämnat Sverige. Tagit ut pension i förtid och levde på privata pensionspengar. Flög hem o hälsade på barnbarn osv. men i övrigt bodde de i husbilen. Det bästa de gjort någonsin näst efter att ha fått barn.

Vi har pratat med flera människor som gör precis så här. Hoppar av – tänker nytt – tänker annat – vågar – prioriterar. Engelsmännen är många, tyskar sedan, holländare, danskar, finnarna är på frammarsch och så svenskarna. Ett gott liv – och billigt – för de som har hälsan. ALLA säger att de vill leva livet NU medan man orkar och har en kropp som ställer upp. Ni skall veta att det är många som hoppar av ekorrhjulet och går ned i hastighet. Alla fasta kostnader gör att man sitter fast. Det är nog därför de heter FASTA kostnader…….

I år fyller jag år. Igen. Lite mer än förra året. Bara ett år – men det låter mycket mer än vad det lät att jag fyllde år 2014. Det gör att jag fått lite spunk i tankeverksamheten. Lite åldersångest skall erkännas. Inte så att jag inte uppskattar det som är nu – nej, mer så att jag vill hinna med så mycket innan det är dags att inse att port efter port stängs. Jorå, så är det. Säg inte emot. Eller gör det. Andra dörrar öppnas å andra sidan. I allt och emedan, det är förhoppningsvis låååååångt kvar, men så vansinnigt självklart är ju inte livet, att man kan gasa på utan att tänka. Eller – det kanske man kan? Man får ju liksom ta hand om Gåvan, tänker jag.

Jo. Jag inser mycket väl att man inte kan göra allt och inte få allt, inte prata med alla och inte ha tid till allt. Det är inte så svårt att räkna ut. MEN om man som jag, ser möjligheter i så mycket, är det svårt att tratta ner sig i en jämn och lagom stråle. Det bara går inte. Jag har försökt i hela mitt liv, och jag har fortfarande inte lyckats. Tror jag lägger ner det. Varför kämpa med att bli bra på det man är dålig på när man kan utveckla och njuta av det man är bra på? Dags att bestämma sig för det som är lättast. Det måste finnas fler därute, som blev så här? Väl? Va´?

Den här långa fantastiska resan, som nu är inne på sin 12:e vecka, har gett mig tid att tänka högt och lågt. Ett enda snurr ibland. Den ena funderingen avlöses av den andra tanken – och ibland tänker jag inte klart innan jag avbryter mig själv med en ny tanke. Det är kul att tänka på alla möjligheter som finns, samtidigt som jag känner en viss snara dras åt. Inte sjutton kan jag längre göra vissa saker. Inte för att JAG inte längre vill – men för att det blir larvigt. Tycker t o m jag. Precis som om man inte fattar när det är dags att kliva tillbaka. Jag kommer inte in på disco längre, t ex. Finns väl inga heller. Bara en sådan sak. Vissa utbildningar kan jag heller inte gottgöra mig. Åldersbarriär. Å andra sidan – att ha möjligheten att resa som jag gör nu – det hade aldrig varit möjligt om jag inte levat ett tag.

 

Det där med åldersnoja: Vissa kläder står det UNG OCH FRÄSCH på. ” I am invincible ” står det som text på en del coola tröjor. Jag tvekar. Vill ju inte bli en parodi på mig själv. Har sett en del kvinnor i min ålder, som borde fattat för länge sedan. Både frisyrer och klädsel blir malplacerat. Bara too much. MEN det är ju sett och sagt med MINA värderingar. Vem bestämmer vad som passar sig för vem och när? Trångsynt och själviskt. Inser att jag tänker precis tvärtemot vad jag tänker. Om ni förstår. Ibland är man sin egen och andras bödel. Hugg och slag. Svensk eller bara gammal – eller gubevare – både och??

Dessemellan, när jag inte tänker – och det är trots allt ganska ofta – njuter vi av allt det fantastiska vi ser och upplever. Vissa dagar är vi bara stilla och sitter o päser i vår husvagn – eller gör vardagssysslor. Just nu har vi ingen TV-mottagning – och då får man ha fantasi. Jag vill gärna producera och få resultat, så jag gör ”Husvagnsörhängen”, när vi ändå sitter o skrotar på kvällarna. Lugn. Det är arbetsnamnet, bara.

 

Det där att göra slag i saken och göra det jag verkligen vill tänker jag fortsätta med i eviga tider.

Just nu har jag tänkt att jag skall ta upp mitt gamla företagsnamn ffeel ffashion igen och börja sälja en del alster. Tror det kan finnas en marknad. Drev en klädbutik i flera år – där jag importerade kläder och sålde till härliga kunder. Kläder och smycken i glada färger och udda modeller blandat med vanliga. Fick utlopp för mitt stora intresse för färg och form. DÅ bestämde jag mig för att göra smycken en dag jag har tid. Nu har jag fått det. Maken läser och sudokar medan jag gör egna fantasiskapelser. Pilligt. Roligt.

Det har blivit rent allmänt kyligare sedan vi lämnade Solkusten. Vi har haft 1.5 dagars regn men igår sken solen igen. Kyligt i skuggan men ljuvligt i solen. Inatt var det 7c men igår natt bara 3c. Dagarna har vi ca 16-17c. Gör inte oss något – det finns god värme i husvagnen – det är det där med att gå och duscha i kallt utrymme som bromsar stegen lite grann. Väl i duschen är de bara att dra på HOT-HOT, så fixar sig trivseln på ett kick. Man vänjer sig och det goda överglänser vida eventuella krångligheter

Igår tog vi bussen in till Sevilla. Vilken mäktig stad. Pampiga byggnader. Stora alléer. Välvårdat och snyggt. En stad med puls och som andas storhet. Gick gata upp och gata ned. Jag har en förkärlek för gamla kyrkor, så jag var naturligtvis inne i katedralen. Vad människor kan bygga! Jag beundrar all denna yrkeskunskap. Ett annat intresse – av mer passionerad art – är vackra kläder i ystra färger! Fick mitt lystmäte när jag fann en affär som sålde Flamenco-klänningar. Man fick inte dregla på kläderna – det begrep jag – men jag hade haklapp. Sagolika kreationer, kvinnligt så att det förslår. Loving it. Min kära väninna S har sagt att man skall åka till Sevilla i april – La Feria de Abril – då får man uppleva vackra hästar, vackra karlar i magnifika sombreros och vackra kvinnor i härliga klänningar. Till det bjuds man på musik, dans, sherry, vin och glädje. Får bli nästa gång!

Egentligen hade jag tänkt att inflika lite mer fakta här och där men jag kommer inte åt internet så värst bra – så mina inlägg blir lite torra ibland. Min vilja var att skriva reseberättelser med vissa upplysningar – men utan internet går det inte att samla information – det blir ogörligt – så jag får hålla tillgodo med det som blir. Det får vara gott nog.

Just nu strömmar det bra musik ur högtalarna. Radion på. Blandad kompott. Spansk kanal, förstås. Riktigt mysigt. Helt fantastiskt att man kan åka omkring med ett hus på släp, tycker ni inte det? Inget fattas – jo, förutom TV-program – men det är bara idag – signalen kan inte tränga sig igenom palmerna och apelsinträden här på campingen. Värre kan man ha det.

Torsdagar brukar jag skriva mina kåserier. Då är det en tråk-dag. 2:dag enligt den förjolade 5:2-dieten. Vi håller fast vid den. Tror på den – men det är tråkigt att inte kunna äta. 500 kcal är inte mycket att brista ut skönsång för. Maken kan frossa i 100 kcal mer. Den måcklisen.

Har bestämt att när vi åker in i Portugal, då skall jag bli en ännu bättre människa. Jag är inte på det klara med på vilket sätt eller ens varför, men jag tror det ger sig. Får fundera på det.

Jag är född i förra århundradet – och hade våra föräldrar levat idag, hade de sagt: Hushdå, har vi sååå gamla barn? Ja, det har ni. Men friska.

Det skall jag också fundera på ett tag. Till skön musik och makens trygga andetag. Han har visst slutat läsa och sudoka nu. Hans nedslagna ögonlock skvallrar om inträdande koma. Vilka långa ögonfransar han har! Utan mascara. Vet, han brukar reta mig. Att hans ögonfransar är så långa att han inte kan blinka i solglasögon.

Han kan få sova en stund   ♥   ……..

Ciao, Annicka

www.defigit.se
www.villavagnar.com
www.idetravel.se

Hilsen.

Nu har vi lämnat Medelhavet. Vi är fortfarande i Andalucien, men på Atlantsidan vid Cádiz – Europas äldsta stad – grundades ca 1100 kr f Kr.

Vi bor inte i själva Cádiz – som ligger på en smal landtunga, utan på El Puerto de Santa María. En fantastiskt söt liten stad med trånga gränder och torg, apelsinträd mitt i allt. Det är så gulligt så att ögonen tåras. Allt sett ur turistögon, förståss – men de är de enda vi har. Kanske drar det i lägenheterna, kanske är lokalhyran hutlös och elräkningarna skyhöga – vet just inte – men vi ser det vi ser och det är fint. Det finns också ödestomter och halvfärdiga hus, skräp och gamla garage – en vanlig bild i det Spanien vi färdats i.

Vi tog en cykeltur igår och det är bland det roligaste jag vet. Man ser så mycket och kan snika in både här och där, köra på trottoarer och mot trafiken – allt funkar med cykel. Jättebusigt. TYVÄRR har vi ingen hjälm att sätta på skulten – vi glömde packa ned dem – och det är dumt – det är rent av JÄTTEDUMT – men så är det och vi hoppas på det bästa.

Vi slog oss ned på Plaza de Espagna och tog en boccadillo – en lättgrillad macka med ost o skinka – samt en öl. Satt där och njöt. Tittade på den stora katedralen – på vilken storkarna hade samlats för att vänslas. De bevakade varandra och klapprade med sina långa näbbar – för att visa att just DE var värda att satsas på. Jodå. Där var det liv i luckan – så snart blir det barnfest. Riktigt spännande att se dessa stora fåglar – i sådant mångtal – på så nära håll.

På något sätt missar vi alltid att det är siesta-dags. Vi är alltid i rörelse lagom till gatorna töms och affärerna stänger. Maken tycker att just det sista inte gör så mycket, men där tycker vi lite olika. Jag brukar peka på några intressanta järnaffärer – i hopp om att han skall förstå vad kul det är att kolla läget. Det går så där……

 

Just nu är det rea och då kan man spara pengar, tänker jag. Så jag brukar gå in i affäreroch scanna läget och se vilka saker jag vill ha – lägger ihop alla summor – och sedan går jag ut. Utan att handla. Ibland har jag sparat kanske 500 Euro. Det är helt enormt.

Jag är nyfiken av mig – har alltid varit – och det avtar inte nämnvärt med min aktningsvärt stigande ålder. Betyder att jag kan gå i timmar och titta i hyllor efter vad som finns och hur man löser olika problem, vad man kan laga för mat, vilka köksutrustningar man har, hur hänger man upp stuprännorna här och vad kostar pärlplattorna.

Vädret har varit rent otroligt fantastiskt. Skönt varmt men inte hett. Som en skön svensk sommardag. Ca 23c. Kvällarna och nätterna bjuder på ca 10 c – 12 c, 2 mygg och en fluga.
Eftersom vi är vid Atlantkusten nu, så kommer temperaturen att sjunka. Farethewell jättevarmt.

Vi bor på en camping La Duna – bra kvalitet och nära stranden – och vilken strand…….
Som grannar har vi faktiskt en hel svenskkoloni. 3 husbilar från Sverige och sedan har vi de 243 andra bilarna från Tyskland och Great Britain. Få holländare här, för ovanlighetens skull. Bra standard och rent och snyggt.

Duscharna är stora och man får plats och kan vända sig utan att någon utskjutande kroppsdel råkar stänga av vattnet i själva vändningen. Vattnet är någorlunda varmt och gott men jag såg i morse att det ångade speciellt från bås 2 – tror den har lite hetare vatten än de andra………jag skall allt ta reda på detta imorgon. Jämförde med min dusch. Stod och inspekterade ev ånga – men det kom inget ång. Det här måste utredas.
Ett litet minus är dock att själva duschstrålen är riktad rakt nedåt – inte skratta – vilket gör att man måste stå kloss an väggen för att få stril. Den är kall. Väggen alltså. Rumpan är kroppsvarm. Chocken är obehaglig när de tu mötas. När andra sidan skall tvagas har väggen värmts upp. Kanske skall alternera kroppens inställningsvinkel imorgon? Bortsett från det: kalas. Lite lidande får man uthärda.

 

Campingen ligger alltså utmed en lååååång strandpromenad. Här springer skolungdomar varje morgon – som på något slags gympapass. Människor med grånade tinningar går på uppfriskande promenader. På en plats utmed strandpromenaden har man satt upp olika träningsredskap – för att utnyttjas av förbipasserande hälsomedvetna. Dylika redskap hittar man nästan på alla stränder och promenader, av vad vi har sett. Lättillgängliga medel för var och en. Kostar inget att nyttja och ingen träningshall. Man kan veva, rulla, snurra trampa, cykla och samtidigt titta ut över den vackraste av alla utsikter. Bra tänkt, va? Må så vara att klimatet erbjuder fler möjligheter till sådant här än vad som vore praktiskt möjligt hemma i Sverige – MEN man har gjort det, i alla fall. Det är klokt, tycker jag.

Vilket påminner mig om att jag borde ta en tur dit och svinga min kroppsboning ett par varv i vinkelvolten. Undrar om den vill. Samtidigt. Man kan aldrig veta. Med stigande ålder inser man att det händer saker – eller snarare – risken finns att det inte händer någonting när man rör sig. Tror det är elektriskt. Skall kolla upp det.

Egentligen skulle jag ha skrivit om det där med att hoppa av ekorrhjulet och göra annat. Jag ångrade mig. Tänker berätta om det en annan gång.

Internetuppkopplingen är URUSEL just här – den fungerar som febertoppar. Det går upp och det går ner och när man tror att det är på bättringsvägen – då går man in i dvala.

Ha fina helgen och kommentera gärna! Kan i o f s bli svårt……mina problem med internet ställer till det för mig idag. Min blogg ser klurig ut.

Jag är inte ute efter att sticka ut näsan eller irritera. Inte skapa stora rubriker. Inga negativa sådana, i alla fall. Bara berätta om livets små stunder.

Prenumerera gärna på mina inlägg – så kommer det ajtomatiskt. Du skriver in mailadressen och får sedan ett bekräftelsemail – på att du verkligen ville det. Glad blir jag om du fortfarande vill följa mig då.

Kommunikation är roligt. Rolig kommunikation är befriande.

Ciao, Annicka

 

www.lasdunascamping.com

www.andalucia.com/province/cadiz/puertosantamaria/home.htm

www.defigit.se

www.villavagnar.com

www.idetravel.se

 

Hilsen.

Nu börjar det bli tjockt på vår camping utanför Marbella. Januari och februari brukar vara fullbokade månader av soltörstande äventyrare. Då kommer de. Som Egyptens gräshoppor far de över stock och sten med sina husvagnar och husbilar – och fyller minsta tomma plats. Först går de platser åt som ligger i solen – sedan de som har halvskugga och sist de utan ljus – annat än mellan 07.32 – 8.35 på morgonen. Kan kvitta, if you ask me.

Äventyr och äventyr – det är rätt lyxigt att bo på en camping, ju. Finns inte mycket som fattas. Egentligen. Förstår att det beror lite på vilken camping man väljer och vilka preferenser man har – samt förståss ekonomi. FAST – priset för en 2** eller 5***** camping – är precis samma under lågsäsong – så jag tror personligen det mer handlar om hurudan man är själv som människa. Vad prioriterar man? Vad kräver man?

Med hjälp av våra Camping Europe-checkar – som ger oss ett maxpris per natt på 16 Euro har vi bott oss igenom alla kategorier – från 2 ** och uppåt. Vissa av dem är sådana vi gärna återkommer till – andra var en trevlig upplevelse som inte behöver upprepas……….
För det fallet att man vill bo på en camping över längre tid – flera månader t ex – så är det en förhandlingsfråga om priset. Vet vänner som betalar 90 kr/natt om de stannar mer än 2 månader. Ingår allt man kan tänka sig. El, tillgång till varmpool, boule, bordtennis, tvätt, disk, rent och snyggt………….. inte dumt alls. Tänk er då vad billigt man bor öht – om man bara har det boendet – och har valt ett friare liv. Inte undra på att så många väljer det här!

Nåväl. Man skall vara noga med att kontrollera om el ingår i priset eller om det tillkommer! OFTA tillkommer det och kostar allt mellan 15 cent – 50 cent /kilowatt-timme. Det kan bli ganska dyrt. De flesta kör sin värme på gas – så då påverkas ju inte elen alls – men till allt annat är ström i sladden inte dumt. Det lyser bra i lamporna med ström – bara en sådan sak. Runt jultetid är det traditionsenlig belysning i alla färger – på allt som öht går att dekorera.

På en av campingarna fick vi en liten surpris vid utcheckning. För 10 dgr ville de ha 60 Euro för elen. Nästan 600 kr. Det är mycket, det. DET ville inte Ekengrenskan vara med om – i synnerhet inte som det inte var överenskommet så. Vi hade nämligen bokat en SPECIELL plats – dagen innan – då vi gjorde en utflykt – och rekade campingplatser. Vi bokade i receptionen, och var välkomna tillbaka. På den platsen ingick el. När vi så anlände med hela ekipaget visade det sig att Alice Watson ( who the….is Alice ? ) hade ställt sig där med SITT ekipage, 2 vovvar, julgran och yttertält – bredvid Edwin från Brighton. Det säger ju sig självt att man inte flyttar på Alice. Inte med Edwin bredvid.
Vi fick då en annan plats – större (hurra!) till samma pris – eftersom campingen gjort fel. När vi väl skulle fara gällde inte det utan elen skulle betalas utöver.

Kan härmed meddela att det skulle den inte och det gjorde vi inte heller. Som tur var låg det ingen prestige hos receptionisten att framhärda och han hade tillräckligt med hår på bröstet för att fatta ett eget beslut. Lugnt och sansat, förståss. Ingen idé att ta till stora artilleriet – det mesta löser man med sans och balans.

Ibland går min man ut när jag förhandlar. Skall vi köpa köksutrustning och vi har bestämt oss kliver jag fram och han bak. It comes natural, liksom. När han köpte sin bil av mig en gång, prutade jag åt honom – tyckte han var dålig på det. Sedan gifte vi oss. Man får hjälpa sin medmänniska.

På campingarna råder egen hierarki och den som bott längst bestämmer mest, verkar det som.
Ofta bor man i klungor med sina egna landsmän. På vissa ställen är det t o m nästan som egna hertigdömen. Landflaggorna vajar högt. Om man frågar runt så får man veta vilka campingar är t ex tyska eller holländska – för att just de nationaliteterna söker sig dit. Lika barn leka bäst? Detta fenomen för i o med sig att det är lite svårt att ”komma in i gängmentaliteten”.
Häromdagen tog vi bilen på utflykt. Åkte runt och tittade på olika campingar här i Andalucien. Scannade stämning och kvalitet. Vi hittade bl a en riktigt stor – som var så långt från vad vi tycker om – som man bara kan föreställa sig. Som militärläger eller än värre.
En del av de som bor länge, bygger in sina husvagnar med diverse presenningar och allsköns snöre och vikter. Det ser för jäkligt ut, enligt min åsikt.
Man får tycka vad man vill, men om jag drev en camping skulle jag INTE tillåta det. Det skrämmer iväg nya campare – och det kan man ju jämföra med business-världen – om man bara har några få kunder – som står för nästan alla ens intäkter – och blir för säker på att det kommer att fungera så i eviga tider ( big-fat-happy) – ja, så står man där med skägget i brevlådan och rumpan bar, eller om det var tvärtom, när vindarna vänder och gästerna/kunderna/klientera söker sig någon annanstans.
I vilket fall: På just den här stora campingen – som vi besökte och gick runt i – var det precis så här: Österrikiskt ”läger” på en del av campingen – men stolta flaggor vajande. Tyska kvarteret på en annan plats – med fladdrande flaggor – och så den nederländska avdelningen. Stolta flaggor och husvagnar inbyggda i stora presenningssjok – som fort i krig. Britter på annan plats längre bort. Bedrövliga inbyggen á la hemmabygga. Brrr. Inte trevligt alls. Säkert är det så att man vill skydda sina vagnar och det skall inte blåsa in vare sig kalluft eller löv, men ……..ja, jag vet inte……det ser fruktansvärt otrivsamt ut……..
Kaka söker maka. Landsmän söker sig till varandra. Vi är flockdjur. Naturligt och tryggt men vi tycker faktiskt det är roligt att träffa andra – som inte är precis som vi. Man lär sig så mycket nytt!! Man får tips om allt! Hela tiden.

Nu sitter vi och njuter. Snart 11-kaffe. Har visst en välsignad liten lussebulle kvar i frysen – från i julas. Får dela på den. Gjorde kålpudding igår så det blir sådan med lingonsylt idag. Maken löser KAMIKAZE-Soduko ( jättejättesvårt ) En riktigt päsardag. Den också.

Igår var det 5:2 dag – varav 2:an bestämde. Då LÄSTE vi recept och TITTADE vi på menyer.
Idag är det 5. Jatack till ALLT! Slurp.

Nästa gång skall jag nog skriva om hur det är att byta livsstil och hoppa av ekorrhjulet.

Ciao, Anka

www.defigit.se
www.villavagnar.com
www.idetravel.se

Home Sweet Home

Hilsen.

Det lackar mot jul. Jag tänker inte skriva om det. Inte denna gång. Julen kommer liksom ändå och ni har fullt upp. Dessa tankar kan man läsa när tiden rinner till. Mellan Kalle Anka och Rapport. Julen få bli några bilder istället.

Livet är fullt av små skojsigheter – om man har tid att notera dem. På en lång vinterresa i husvagn har man tid. Väljer man sedan glädje över irritation kan det uppstå dråpliga situationer.

Till exempel:

Du vill duscha.

Alla anläggningar vi väljer har mycket god standard och därmed naturligtvis dusch – med varmt vatten. En del har HETT vatten – andra har graderingar nedåt. Brrr.

En del campingar har duschar som styrs med datorer och tidlås. I synnerhet i Tyskland har vi träffat på sådana. Det gäller att förstå hur man skall göra: Slå in kod på den dusch du vill använda. Gå in i duschrummet. Lås dörren. Öppna den inte innan du är färdig.

Kod på och in i duschrum. Alla tvagningsverktyg med. Alla doftande tvålar, krämer, inpackning……. Av med kläderna och tryck på vattenknappen. Du tänker njuta av stunden. Det strålar ner varmt vatten. Du tvålar in dig. Håret får sin schampoduvning. Perfekt. Du kommer på att du glömt något – tänker att maken kan assistera – öppnar dörren och ropar högt. Han borde höra. Han är väck. Vet inte hur borta han är i anden men kroppen är i alla fall på annan plats. Han svarar inte. Säkert har han fått igång sin dusch på Herrarnas. Öppnar inte dörren. Smart.

I och med att du brutit förtrollningen och öppnat dörren stoppar du vattnet. Där står du intvålad och frusen och måste ut i första rummet och knappa in ny kod………. Du fattar. Intvålad morgonrock, gåshud och den ljuvliga stundens magi är bruten. Tvagning och sedan ut………….

 

Eller:

Du kommer in i en vanlig dusch. Inget kodlås. Bara att trycka på knapp eller vrida på vred. Busenkelt.

Bra. De flesta duschutrymmen är sådana att du går in i ett bås där det finns hängare, en liten bänk och sedan är duschen där rakt fram. En liten smal vägg som skyddar allt från att bli vått. Ok. Klok och erfaren som du är, tänker du att du inte skall bli lurad och tvåla in dig och sedan bli blåst på det varma vattnet. Smart. Ok. Morgonrocken på. Du är snabb. Tror du. Trycker på knappen för att känna efter att det kommer VARMT vatten. Precis. Vattnet kommer UTAN fördröjning.

Våt morgonrocksärm inte behagligt.

Eller:

Duschbåset är kanske i minsta laget ibland. Liiiiite trångt att vända kroppen. Med lite tvål går det lättare att snurra runt – hal och fin. Trodde du, ja. Varje gång du tvålar in dig och rör på dig kommer du åt vredet och vattnet stängs av. Järnspikar. På med vattnet, bara det att det första som kommer är KALLT – sedan kommer det varma. Vattnet strilar härligt. Du vänder dig, någon av alla dina kroppsdelar kommer åt kranen och vattnet stängs av.……..Så där kan du hålla på en stund men vem har bråttom?

Mera vatten:

Diska måste man. Det är männens göra, verkar det som. Där, i diskrummet träffas de och pratar. Tyskar, holländare, engelsmän och danskar – för det mesta. Inte så många vintersvenskar. Där går man igenom dagens bouleresultat, vilket diskmedel som fluffar mest eller världsekonomin. Vad vet jag?

I alla fall: Normalt sett skall man få plats med sin balja och kunna skumma runt och rengöra sin disk.

Självklart kan man tycka. Ibland kommer man till en camping, där diskhon är liten och kranen kort, eller låg, hur man nu skall beskriva det. I vilket fall betyder det att varje gång du för ner din bunke under kranen stängs vattnet av ELLER så måste du hälla ut vattnet du lyckats få i, för att kunna få upp din diskbunke. Det är för trångt. Så kan du hålla på tills semestern är slut. Gör ju inte mig något i o f s. Jag diskar inte.

 

Nu skall känsliga personer inte läsa mer:

Besök på det onämnbara måste ske ibland. Det finns papper på nästan alla ställen. En del har rullarna i låsta dosor. Säkert stöldbegärligt. Otroligt.

Du bidar din tid där du sitter. Filosoferar. Dags för papper. Finns en stor rulle men du kommer inte åt början, om man säger. Snurrar och krafsar, tittar in i behållaren (inte så lätt, skall sägas) och krafsar o snurrar igen. Nej. Irriterad? Kanske. Börjar nypa i sidorna på rullen för att få lösa problemet. Ihärdigt attackerar du rullen.

Nästan alla hygieninrättningar har belysning som går på och av via en timer. Behöver jag säga att den belysningens timer är inställd så att lyset släcks när du krafsar efter papper? Det blir becksvart. Slår aldrig fel. Vad göra? Du inser att det finns en sensor någonstans och börjar vifta…………..samtidigt med krafsandet. Ja. Behöver jag säga mer?

Hav tröst och bli inte avskräckta. Just smile. Du lyckas ALLTID med pappret förr eller senare, lite mörker har inte skadat någon, en intvålad morgonrock doftar gott och i vilket fall är du är alltid ren och fräsch och nöjd. Allt det andra du upplever på resan väger upp – jag lovar.

Allt kunde vara värre. Mycket värre.

Nästa gång skall jag berätta om något annat.

Spanien är verkligen ett härligt husvagnsresandeland. Ni skulle bara veta.Vi firar julen i solen. I en husvagn. Spännande.

Saknar er därhemma. Mycket. Känn er efterlängtade. Ingen nämnd och ingen glömd.

Ciao.

Anka

www.defigit.se

www.villavagnar.com

www.idetravel.se

 

Hilsen.

Livet i en husvagn rullar på. Det är liksom det som är meningen. Att den rullar och vi med den – eller snarare i den.
För eventuellt NYA följare av mina kåserier – maken och jag har beslutat pröva en annan livsstil.

Mycket kan hända på alla dessa mil, Sverige – Gibraltar – Sverige och alla platser som kommer i vår väg, men vi har klarat oss fint. Egentligen ingenting dåligt alls. Pyspunka vill man inte ha och ändå vore detta det minsta problemet på en sådan här resa. Kollisioner, kroppsskador, sjukdomar och illavarslande samtal hemifrån vore riktigt hemskt. Egentligen kan det bli hur vedervärdigt som helst – om man tänker efter – men vi är tacksamma för det goda som följer oss. Hoppas ödmjukt på att vi tar med oss endast goda minnen hem.

Målet med denna vinterresa i husvagn är inte att LIDA så mycket som möjligt – den handlar om att se vad denna sorts liv kan ge för dimension till det vanliga livet. Det livet där man har allt nästan och inte ens uppskattar det så mycket som man borde. Färre prylar och fler upplevelser är målet. Vi får se. Nu vet ni det.

Alla campingar vi bott på har varit allt från helt OK till jättebra. Genom Tyskland, Frankrike och nu Spanien.
Att det är vintersäsong gör ju sitt till för att man skall bli extra känslig för det ena och det andra. Kall dusch t ex. Inte något jag fixar. Vill inte, helt enkelt. Big, fat and happy? Befinner mig i en lycksalig situation där jag kan VÄLJA. Jag tycker om spänning, men att frysa i en kall dusch i främmande land är inget jag längtar efter.

Måste ge en eloge till de campingplatser vi bott på. Alltid rent och snyggt. Varmt vatten i duscharna och papper på toaletterna. Är INTE lystna på vare sig skogsmullecamping och tvagning i bäckar utmed Europavägarna eller lokalvägarna heller, för den delen. Går bort.

Det finns en hel del vinteröppna campingar i Europa.
Hur hittar vi dem? Vi fuskar:

1. Vår campingbok från Camping Cheque Europe. En tjock skrift med beskrivningar över vinteröppna campingar – priser, service, omnejd etc etc.
2. Vår GPS. Vår Elsa. Navigatorn vi svär så mycket över och som vi välsignar dessemellan.

Vi har löst ett s k Guldkort via Camping Cheque Europe med ett antal förköpta nätter på campingar med 2 ** upp till 5*****. Man kan köpa till fler nätter ”unterwegs”, som man säger i Dyskland.
Ibland betalar vi kontant ändå – om det lönar sig bättre – eller så plockar vi upp det lilla glänsande kortet. Vi har betalat allt från 120 kr – max 160 kr per natt. Billigt m a o. Receptionerna har öppet fram till kl 19 oftast, och det har fungerat finemang.

Internet finns på de flesta ställen – med olika kvalitet. Inget att skriva hem om, om man säger så.
Ibland är mottagningen så dålig att man inte KAN skriva hem.
Inte många Mb. Skall leta lösningar till denna begränsning till nästa gång.
Man kan lätt få nervösa problem över detta – om man är lagd åt det hållet. JAG är det definitivt – i detta sammanhang, i alla fall.
Jag jobbar en del på resan och MÅSTE ha tillgång till internet. Får öva mindfullness och upprepa mantran många gånger om dagen. Tålamod, Annicka.

Wi-fi ingår inte i dygnshyran, utan man betalar extra. Antingen köper man timmar – eller så betalar man per antalet dagar man vill ha.
För att ni skall veta ungefär: Vi betalade 12 Euro för 1 vecka dygnet runt-wi-fi på den camping vi bor på nu. På den förra betalade vi 5 Euro för 6 timmar.

Härlig information, förresten: Det finns nästan ALLTID färskt bröd att köpa på campingen varje morgon. Ljuvligt doftande och nybakade baguetter. Det är så gott så att det är helt otroligt. Som en högtidsstund varje gång. Har fungerat så på alla campingar hittills. Nu har det gått så långt att vi har blivit experter på vad som är bake-off ( halvfärdiga bröd som bakas i färdigt i butik ) ELLER riktiga bageriknådade baguetter. Vi känner det direkt. Vi har utvecklats till riktiga färskbrödshundar. Kan sniffa direkt vad som är ” fusk ” och vad som inte är det. Framtida jobb, kanske?

Det är rätt tufft att navigera ett ekipage – bil och stor husvagn – som är 13 m långt och med en bredd – inklusive speglar – på 2.75 m. För det mesta är det inga problem – de flesta vägar är bra. Lite väl spännande kan det bli om man inte kör RUNT städerna utan rätt IGENOM. Hamburg var spännande, vill jag lova. Valencia var just en annan sådan spännande stad. Smala vägar och filer, mycket trafik och mopedister ivrigt zick-zackande. I Frankrike och Spanien finns inga filmarkeringar inne i rondellerna – och man lämnar företräde för de som kommer från höger. Man stannar alltså mitt i en rondell. Först där inser man att det är 8 osynliga filer i rondellen när man skall köra ut …………det är bara att låtsas som om det regnar och köra på. Med stor försiktighet och visst flyt……..Så här efteråt är det kul……….
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Maken är en fantastisk förare.

Vi letar fortfarande efter den FANTASTISKA campingen. Den som ligger vid havet, alltid bjuder på sol, har 2 km till närmaste samhälle med mys-pys affärer OCH som även har en uppvärmd swimmingpool eller badhus.
Mycket vill ha mer. Jag vet, jag vet – den som gapar över mycket får träffa Jante.

Drömmar är fria. Helt fria. Kostar gratis. Dessemellan lever jag lyxliv på 13 kvm ihop med min man. Det ni !

Det är roligt att leva – då får man se hur det går. Det kommer jag att tycka så länge jag andas. Hoppas jag får det. Länge. Frisk luft.

Ciao,
Anka

www.campingcheque.se

www.defigit.se

www.villavagnar.com

www.idetravel.se

Hilsen.

På väg till Montserrat – ett bergsområde utanför Barcelona – och ett levande munkkloster. Inte så att byggnaden lever, men munkarna i det, gör det. I allra högsta grad.
Slingriga vägar utmed Medelhavet. Från Vilanova i el Geltrú till Montserrat. Stopp på Mega Markt någonstans på vägen. Kultur måste möta det kommersiella. Måste ju ha kontroll på marknaden. Jämföra priser mellan Sverige och Spanien.

GPS:en – döpt till ELSA – leder rätt. ” Tag andra avfarten på Slorlrekkllfjskfmnfkfoorsjtljlkkltslg …….” Hon kan inte läsa främmande språk, vår Elsa. Ni skall höra henne. Kan absolut INGET språk och ingen gata låter som den stavas MEN det finns en karta vi följer. Den har rätt.

Där – någonstans på den slingriga vägen, där 30 km /tim råder – närmade vi oss en man i cykelmundering. Han hade alla attiraljer man skall ha när man tävlingscyklar – förutom en sak. Han hade ETT ben.
Tänk er, bergsvägar – smala och kuperade – en cyklist i snabbt tempo – med ett ben. Vänster sida var borta från höften. Cykelbyxbenet fladdrade i vinden. Högerbenet cyklade i jämn och snabb takt. Uppför. Nedför. Kraftig högersväng. Värre vänstersväng. Vi låg bakom och varken ville eller kunde köra om på flera kilometer. Det gick inte för det första, och vi vågade inte för det andra. Inte stressa, inte utsätta honom för fara.
Mållösa blev vi. Vilken viljestyrka. Vilket mod. Vilken kraft i tanke och målbild.
Vi satt tysta. Följde honom på vägen och lika mycket i tankarna.

Kan bli lite filosofisk ibland: Livet är som en adventskalender: Luckor öppnas och vi får stanna till vid bilder som visas. Har vi kraft och mod, så tar vi till oss.

Nu är husvagnsresan in på sin 4:e vecka. Semesterkänslan börjar övergå till annan. Vet inte vilken. Tankarna virvlar. Funderar på mig själv. Vem är jag när jag är som bäst? Dags att komma på det nu – i 3:e perioden av livet. En del vaknar sent…………

Van vid hårt arbete och just nu gör jag absolut INGENTING. Varken för mig själv eller för någon annan. Tror jag. Märkligt.

Saknar de mina hemma.

Den 5***** campingen vi bor på har en simhall – öppen varje dag. 3 dagar i veckan erbjuds vattengympa. Spagettihopp och languster-crawl. Har ingen aning om vad det är men jag gör det i alla fall. Håller kroppen i trim.
I måndags hade vi vattengympa. Ingår i campingavgiften och synd att avstå. Kroppen behöver en duvning varje dag numera.
En instruktris av Guds Nåde svepte in i hallen. Majngått!! Inte en gnutta fett för mycket. Inte en enda detalj var fel. Inget darr öht. Inget gäddhäng, inga celluliter, inget fluff runt magen.
Hon hoppade och skuttade omkring. Tufft tempo. INGEN GÅNG rörde sig något på hennes kropp – förutom själva kroppen. Ni förstår? Bara ansiktet. Ögonen och leendet kommunicerade.

Hon var magnifique. Gjorde alla rörelser på land medan vi något överviktiga människobarn kippade efter andan i bassängen. Alltid halvsteget efter. När hon hade gjort färdigt 3 steg till vänster och snurr med vaden – då hade vi precis börjat förstå att det var NU vi skulle sluta rörelsen innan. Man är alltid EFTER i vattnet. Vattenmotståndet har den effekten. Bland annat.
Hon var suverän på att kommunicera utan ord och entusiasmerade oss sälar helt fantastiskt.
Hur kan man ha en kropp som inte rör sig när man rör sig? Märkligt.

Enastående.
HON hade 2 ben och gjorde vad hon kunde.
HAN hade ETT ben och gjorde vad han kunde.
JAG har TVÅ ben och gör också vad jag kan. Skillnaden är att jag inte vet vilket ben jag EGENTLIGEN skall stå på, inte när och inte heller alltid varför.

Mår fint. Det gör jag. Med bena fulla med spring. All over the place.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går.

Ciao, Annicka

www.vilanovapark.com
www.defigit.se
www.idetravel.se
www.villavagnar.com