• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

spanien

Omhuldad, omsluten och skinkmackad.

26 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.

Vit amaryllis
Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.

Julannandagsmorgon glimmar.

Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.

Fluffig fjäderlampa
Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.

Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En  fasanhona satt på staketet häromveckan.  Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.

Rödhake
En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.

En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.

Granklädd bock
Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?

Jul i Spanien.

Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag.  Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.

Cerise Kamelia
En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.
Ranunkel
Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.

Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.

Vinterbada gör få människor på Costa del  Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….

Annicka Badar
Tacka vet vi vattengympa.
Gibraltar på avstånd
Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.

De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.

Kaffekopp
En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.

Hur firar vi julen i Spanien?

Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.

Polarexptressen
En film om att tro. Polarexpressen

Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.

Julpynt på öppna spisen
Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen

Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.

Julklappar
Tant Roffa vann allt.

I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.

Polarexpressen och Tomtenissar
Nissarna och Polarexpressen

Framtiden är vår. Och er.

Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.

Många ansikten
Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.

Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.

Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.

Ta-ta.

Annicka

Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt.  Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂

https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: agnes, Älsklingen, Amaryllis, andra prioriteringar, Annicka Ekengren, bidrag, blåmes, Estepona, fågelholk, fasanhona, fika och njutning, film, Fingers corssed, gå vilse, gulsparv, Hackspett, holk, jordnötter, Jul i Spanien, julklappsspelet, kaffe och pepparkaka, kalasbord, Kamelia, ledighet, luktar, MOrgan Nyman AB, pilfinkar, Polarexpressen, ranunkel, rödhake, Skåneland, Skumtomtar, Snooz, solrosfrön, soluppgång, spanien, sparvar, stödfamilj, suktar, ta det piano, talagoxe, Tant Roffa, ting-gung, tunggung, unnadigresan, unnadigresan.se, väckarklocka, varmt i solen, vattengympa, växthus, villavagnar.com, villavagnsbloggen, Vinterbada, Waila, youtube

Inget kudde vara bättre. Inte skönare, heller.

19 december, 2020 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se

Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man.  Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.

Ett villavagnslyft
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen

Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.

Krönikadax
Krönika hela da´n!

Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.

Chefen är hård och orättvis
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.

Den Ljuvliga Kudden är min.

Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.

En älsklingskudde
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.

Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.

Fulla bokhylloer
Inte läge för kuddförvaring, just.

Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.

Raps och landsväg
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.

Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått.  Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.

Julemys
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.

Länge leve tulpanerna.

De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.

Lila tulpaner från Keukenhof
Krispigt vackra.

På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.

Australienska lökväxter
En liten rabatt i december
Tulpanhav
Mera godis för själen.

Pepparkakshusets födelse.

Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker.  Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.

Pepparkakshus
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken

Jullotteriet i Spanien.

En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.

Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia  
Lotterisedlar
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.

Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.

Apelsinträd i Spanien
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.

Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.

Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.

Påse med pengar
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid

Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.

Svarta vinbär
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.

Influensa och TBE.

Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.

Fästing
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……

Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten 

Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.

Annicka tittar under solglasögon
Vad vare du sa att du hette, saru?

Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.

Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder”  borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?

Gambas pilpil
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!

Me and my big mouth.

Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.

Annicka och räkmacka
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen

Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.

Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.

Kram på er.

Annicka
https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Ågren, åklagare, Australien, bältros, benareby, betänketid, big mouth, Blogg, blommar, blomsterstjälk, bödel, bragden, brödkryddor, chef, covid, Den Feta, Den Stora, doften, Ekengrenskan kåserar, El Gordo, EN SUECO, enbarmligt, expediten, Fågelmat, fågelmaten, fästing, fiskhallen i mölndals bro, folkhälsomyndigheten, formbar, förvirring, franco-regimen, fröknäcke, gambas pilpil, ggar, Gigantiskt förstapris, gräslök, grått, håll flabben, hålla flabben, hjärninflammation, Holland, hunger, hus, hyllorna, inbördeskriget, influensa, inredning, julafton, julen, kanel, Keukenhof, Knorriga krönikor, kokos, krispiga ljudet, kristyr, krukor, kudde, lökar, lökväxter, loteria de Navidad, lottdragningen, lottorader som aldrig är rätt, lyxproblem, madrass, måltidsdryck, måndag, mattor, milda symptom, minnesstörningar, mjuk trasa, Mölnlycke, övermodig, pengar i påse, plädar, pynt, Rea, sill, Sillen skall läggas in, skamvrån, snöflingor, solglasögon, spanien, Spanskt lotteri, Spektakulärt skådespel, stormsteg, svartvinbärssaft, svartvinbärssill, tapeter, TBE, Teatro Real de Madrid, teleportera, torsdag, tulpaner, tunnbakat, v, vaccin, Villavagn, Wikipedia, www.facebook.com/annickadefigitab/, www.facebook.com/villavagnar, www.unnadigresan.se, www.villavagnar.com, www.villavagnsbloggen.se

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.