• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll

Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

  • Hem
  • Den Onödiga Lilla Krönikan
  • Om mig
  • Kontakt

Nedslag i Lifvet

Ibland köper man sig en liten fotsalva

28 november, 2020 by Annicka Ekengren 11 kommentarer

Hilsen.

Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?

Happy fejs
Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”

Det kunde varit värre.

Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.

Livsmedelsaffär
Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!

Frysen full. Inte jag.

Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.

Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Här behövs ingen frys.

Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.

Vitlöksklyftor
Gott. I lagoma mängder.

2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.

Fröknäcke
Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma

Vi har blivit med oaj-faj.

Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.

Rapsfält
Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.

Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.

Wifi
oaj-faj. Rent fantastiskt.

Det här med reklam.

Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?

Stora öron
En med problem, kanske?

Alla dessa mejl  – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant?  Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.

Nu är vi där igen.

Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.

En liten bok och ett glas vin
En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.

Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.

Tulpaner i Amsterdam
Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.

Strumpbyxor
Not mine. Yours?

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka, Annicka Ekengren, Blogg, Defigit AB, digital nomad, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, eva synnergren, fotsalva, fröknäcke, funderingar husvagn, kåsera, Keukenhof, Krönika, krönikan, Livet är en triller på landet, Lussebullar, öronvax, recept på fröknäcke, researrangör, Saffran, Strumpbyxor, Villavagnar

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: and nothing but the truth, Annicka Ekengren, Bar-hopping, Barhopping, benareby, Blogg, Blogga, den onödiga lilla hemsidan, Den usla pandemin tar på humöret, Det är idag det händer., Det drar i Spanientarmen, Ekengrenskan kåserar, ekengrenskan.se, Farsans Sillarätt, funderingar, Göra en inköpslista, Hus i Spanien, inga krigszoner i närheten, Jansons Frestelse, Jordnötter och annat gott, julemys i det lilla, kålpudding, kåsera, kåseri, Krönika, krönika med knorr, krönikan, Krönikor med knorr, MOrgan Nyman AB, P Dokumentär, P1 Dokumentär, På nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in, Passfoton, Pilutta, roa, Sally Staffli, Sjättifem år, Släkt med Salvador Dali?, Slöseri med livet, unnadigresan, utspädda med jordgubbsgin, Vad blir utfallet, Villavagn, villavagnsbloggen, Vipeholmsanstalten

Bara vanligt vatten. Ploink.

20 februari, 2017 by Annicka Ekengren Lämna en kommentar

Hilsen.

Idag blir det nog bara en liten pluttblogg. Mina långa inlägg tar sådan tid. Att läsa.

No rain in Spain. Mostly



Regnat har det gjort. Mycket. I några dagar. Kommer sällan men kan ge stora skador. Ni har förmodligen läst eller hört. Inte då så att regn är ett särskilt upphetsande ämne, men effekterna av dess framfart är det. Det är ingen hejd här när himlens portar öppnar sig. Mest för att marken inte sväljer och för att det inte finns stuprör och markrör som tar emot vattnet.

Jag är okunnig i hur man bygger bort vattenproblem, men ibland känns det som om även de som BYGGER inte fattat. Ursäkta, det var förmätet sagt, men här är det inte kutym att leda bort vattnet i rör som är tillräckligt vida. Verkar det som. Yttepytterör, insprängda i murarna, som omgärdar husen t ex. När det regnar kan rören inte svälja, utan regnet rinner ned i jorden. Naturligt. Tyngden från den våta marken gör att muren inte står emot, utan rasar allteftersom.

Roaring water

För en messerschmidtska är det svårt att förstå att inget görs för att förbättra?  Alla jag pratar med säger samma sak – inte spanjorerna ( jag skulle inte drista mig att diskutera på spanska)  utan inflyttat folk.

Nu bor vi i ett litet radhus. Fantastiskt på alla sätt. Nytt. Vi lever i hoppet om att rören är dimensionerade. Jorå. Det är bra byggt.  I alla fall såg jag en knippe normala rör i grannhuset – som de bygger. Man får ju ha koll.

Allt torrt trots skyfall. Allt byggt på bästa sätt. Nästan. Bara detaljer som vi reflekterar över.

Quite pretty

På övervåningen har vi en altan. En av 3. Magiskt. När det regnar samlas det vatten. Förståeligt. Överskottet rinner ut genom ett yttepytterör – ned på nedre altanen. Kaskaden Allan vid ösregn. Ni fattar. Fast……..det finns ett stort avloppsrör som sväljer själva altanens vatten. Kaskaden kommer från en krummelibukt med snirklar och spansk charm – dit det stora avloppet inte når. Ni fattar nog inte men JAG gör. Anyway.

Ventilation? Hört talas om? När luft åker fram och tillbaka och byter molekyler med varandra. Kan förhindra fukt t ex. Inte jättesjälvklart här……..Undrar varför. Känns sååå självklart hemifrån. Måste finnas en anledning………eller……..allt är byggt av tegel och betong och möglar inte……..men många har problem med fukt!! Vi har det torrt och fint men vi hör så många som har bekymmer.

Japp. Får lura vidare.

Våren är överallt. Bästa, bästa. Utan regn – inga blommor. Förmodligen är både översvämningar och fukt bra. I lagomliga mängder.

Nåväl. Detta var måndaxfunderingar. Imorgon ska jag ha tisdaxfunderingar. Kan handla om precis vad som helst. Jordgubbar t ex. Varför inte? Kostar 15 kr kilot. Har redan gjort en sats jordgubbssylt. Tog slut idag ihop med fläskpannkakan.

Wall- flower?

Ha fina kvällen.

Life is good.

Kram. Anka

 

Arkiverad under: Husvagn och resor på 4 hjul, Nedslag i Lifvet, Resor

Var e’ mandeln?

31 januari, 2017 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

Det är varmt i solen här i Marbella. Hör och läser att det är grått och ruggigt hemma.

Förstår men fattar inte. Har precis kommit in, efter att ha suttit i solen en stund. Det blev lite för varmt. I o f s är jag en rastlös tvåbening  och att ligga still lockar föga. Bakar hellre en kaka eller sopar altanen. En e’ som en e’, när en inte ble’ som en s’ulle…..( Mona ??? )

Summer’s pending

Campingarna runt Costa del  Sol är fullbokade. Inte en mygga kan knö sig in. Just nu är det höghögsäsong. Alla som vill ha sol, kommer nu. Här på Solkusten blir det SOMMAR runt mitten av februari. Svensk sommar. Då spritter det i allt som kan spritta. Fullständig explosion. Husbilar finner man nästan överallt, där det går att parkera. Om Pappsen hade levt idag, hade han nog sagt att de är som Egyptens gräshoppor – massor och överallt. Förstår varför. Huset med sig och allt man behöver.

Almond blossom

Idag får vi sjunga mandelns lov. Ni som inte sett eller upplevt blommande mandelträd – ni har något att längta till. Jag lovar. Idag är det måndag och passeligt åkte vi till byn Monda. En liten bergsutflykt – några mil norr om Marbella – för att njuta av nygrönskan. Well, nygrönt och nygrönt……det är grönt jämt här men liksom intensivare nu. Det är skirt och vänligt. Magiskt. Lika magiskt här i Spanien – som vårgrönskan hemmavid. Jag blir lycksalig av allt fint.

Pink or white

Mandeln lär vara släkt med plommonet, persikan och t o m slånbäret. Det är en stenfrukt. Blommorna kommer först direkt på grenarna och därefter bladen. Trädet är ganska oansenligt när det inte blommar, tycker jag. Man lägger inte ens märke till det. Ett litet oansenligt spektakel – men i blomstertider……..

The almond fruit

Känslan som infinner sig, när man passerar de blommande mandelodlingarna är på gränsen till smärtsam. Positivt smärtsam. Jag blir så berörd. Svårt att förklara. Samma känsla inför äppelblomstren i Kivik och de böljande rapsfälten i Skåne.

Olive harvesting

När man skördar mandeln gör man precis som när man skördar oliver – man breder ut ett stort finmaskigt nät på marken, och sedan slår man på grenarna, så att mandeln lossar från grenarna. Ett ludet skal, som i sig innehåller ett hårt mandelskal ( och som vi knäcker till julen hemma) och innerst själva mandeln

Empty shells

Att kunna bila runt i landskapet är en otrolig tillgång. Det är bergigt häromkring och MÄKTIGT! Denna sol och flora. Det var därför vi valde denna del av Spanien.

Pure splendour

Närheten till Málagas flygplats gör det lättfångat. Det går tåg och buss hit till ”hemmet”, så……….. easy access.

A place in the sun.

Dags att fortsätta dagen med  planera mina gruppresor. Destination Andalucía. Hittar smultronställen, som jag vill ska ingå i mina arrangemang. Jätteroligt att planera och presentera för er framöver. Watch this space!

Ta-ta.

Anka

 

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet, Resor Taggad som: 50 +, Berg, Bergsbyar, Blogga, digital nomad, frihet, Hus i Spanien, Husvagn, kåsera, livet är nu, livsval, Mandel, Mandelblom, Monda, researrangör, Resor

Mjukvara. Om att vara mjuk. Eller ej….

5 september, 2016 by Annicka Ekengren 12 kommentarer

Hilsen.

Lite uppvärmning inför nytändningen. Legat lågt med blogginläggen. Det ständiga tvivlet på att det är någon mening mä’t. Hade stora planer på att kåsera, få 4576325788 följare och tjäna pengar mucho. En digital nomad. Typ.

Whete to go and what to do?
Where to go and what to do?

Okaj. Så dök mitt eget EGO upp och la’ fälleben. Som vanligt. Inte förhäva sig. Inte vara märkvärdig. Inte ta plats. Stäng dörrarna. Ni fattar.

Well. Inte hela världen. Livet rullar på och med tanke vad som pågår i VÄRLDEN – vad spelar en blogg mer eller mindre för roll. Inte nött. Verkligen inte.

DSC_0279
Just keep on walking. With colour.

I alla fall. Hysterisk sommar över. Försäljning av vårt hus, packa, sälja, slänga, flytta. Så många beslut. Gött att det är över. Göttig frihetskänsla. Inte äga en massa prylar, som man ändå inte vet om att man har.  180 kvm blev 50. Rena lyxen för många – en omställning för oss. För mig.

 

So much stuff......some memories....som just.....stuff
So much stuff……some memories….some just…..stuff

Rätt beslut. Mindre ansvar. Köpa vingar för pengarna. Låga omkostnader. Mer över för upplevelser och frihet. Mindre tvång och måsten. Såååå många i vår ålder som vill hoppa av ekorrhjulet, men inte vågar. Jo. Det är modigt men inte våghalsigt. Andra prioriteringar, helt enkelt.

No. This is not our abode....
No. This is not our abode….

Snart dax för vinteräventyr i solen. Byebye mörker. En och annan tomte kan få visa upp sig i husvagnsfönstret, men i övrigt bara att ta till sig hur andra firar i den gassande solen. Lärorikt. Mysigt.

Apselut. Längtar ständigt efter nära och kära. De e sälek de.

Krasst: tiden kvar är kortare än tiden jag levt. Nothing is forever. Nu springer benen och hjärnans synapser skuttar.

Skuttar och skuttar……lätt promenad. Ibland.

Det kommer en tid när inget rör sig särskilt fort, när önskan om ACTIVE LIFE minimerats till att magen aktiverar sig normalt och att toapappret är mjukt och klimatkompenserande.

Faen vet när det inträffar. Övergången är smygande. Rätt som det är…..

Old age is closing in.... Don't have time for nonsense
Old age is closing in…. Don’t have time for nonsense

Japp.

Så är vi igång. Härifrån till evigheten. Men först har vi nuet.

Det är roligt att leva – då får man se hur det går.

Kram.

Anka

 

 

 

 

 

 

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet Taggad som: Annicka Ekengren, camping, frihet, Husvagn, kåsera, livsval, Resor, våga, Villavagnar

Mjukstart så här på ålderns/årets höst. Vad vet jag.

29 september, 2015 by Annicka Ekengren 5 kommentarer

Hilsen.

Det har begivit sig sedan sist det begav sig. Om man säger.
Många broar hava rasat, mycket vatten hava runnit,
jämmerliga skoskav hava uppstått men ljufveliga händelser däremellan, det vill jag lova.
Som livet är mest – för oss som är födda på rätt plats och i rätt tid.

 

Gammal nog för att begripa:
Jag fyllde 90 minus i år. Ganska mycket minus – får jag säga – men det är lika bra att dra till
– så att man kan dra av ordentligt.
Lite panik innan själva fölsedan, men det lade sig när kvällen kom – samtidigt som jag själv gick och lade mig.
Så smidigt var det.
Panik i sisådär 3 år – men nu har det gått över. Åldersnojan är mitt signum – men jag har gjort så
inihoppsan mycket, så jag kan ta det lugnt ett tag.
Nu inser jag att jag har resten kvar – om jag har tur och undviker dikeshål och annat.
Man får vara positiv. Om man kan.

20150730_152758
Happy Birthday

 

Å DÄR precis tog det lugna slut. Året har varit fullt av allt. Inte mycket på-rumpan-sittande, här inte.
Nope. Me not like.Me rest when me do things. I do all ze time. Jag vilar när jag gör.
Fast……inte för mycket och samtidigt. Ni fattar. Jag är helt normal där.

 

Bööördi, igel och hål.
Genom att vi har vår villavagn på så strategisk plats, så har jag börjat spela golf.
Något som jag ALDRIG trodde jag skulle göra. Riktigt kul. Har inga ambitioner om miljonvinster,
men om jag klarar under skamgränsen för hur man får spela – då har jag vunnit allt.

20150721_135605
One for a hole. A hole-in-one
20150816_114746
Hmmmm. Tummy in .  Head down. What more?

 

 

Travel Delight by Anka:
En liten resebyrå hafva jag startat – så nu kan jag ta alla förluster själv….för det är ingen lätt bransch.
Inte så mycket glamour som man kan tro, men vansinnigt kul att sätta ihop ett upplevelsepaket
och sedan få presentera det och KLING-KLING – få slutföra det. Överskott – Ja tack och ett måste över tiden.
Gjorde en resa till Turkiet i början av september. Helt fantastiskt bra. Fått så mycket positiv feedback och
önskningar om ny resa.
Min knorr är premiumresor – alltså det där lilla extra. För flera i sällskap. Inte billigast men kanske bäst?
Vi får se. Återkommer med mer info en annan dag.

20150831_071229
A loo with a view
20150830_111203
….and her name was AFRODITI
20150831_082408
Breakfast on a ship

 

Villavagnar.com:
Mitt engagemang i försäljningen och marknadsföringen av villavagnar för Morgan Nyman AB accelererar
och det är kul saker på G. Riktigt göttiga utmaningar framöver. Vi trivs ihop – vi på Nymans.
Mycket kan skötas via internet – och det har varit mitt mål de senaste åren
plus att inte vara totalt platsbunden. Både resorna och villavagnarna kan administreras via nätet.

Så smart så det fattar inte ens jag. Ibland gör jag bra val.
Ibland har jag t o m flyt – vilket jag njuter av precis nu. Ljumma vindar smeker min fåriga kind (määääää)
och jag andas lugnt och glatt. Rätt som det är kommer Nordanvinden och piskar upp polisongerna,
så det vill till att njuta när tillfälle därtill erbjudes.

Har ni andats glatt någongång? Det går.

Villavagn

 

 

 

 

 

 

 

Livsnerv:
Ny dator har jag också. Den gamla sade godbaj. Låg något emellan när jag smällde ihop
locket – och så var den bilden borta.
Har suttit uppkopplad till annan skärm sedan i våras, vilket gjort det olustfyllt att blogga.
Inte lätt att gosa med en stationär skärm med sladdar o allt ihop med en defekt laptop.
Usch nej. No inspiration.
Nu har jag den nya datorn bredvid mig. Obrukbar. Den är inte igångsatt än.
Mycket som skall konfigureras o vidimeras och dirigeras och dissekeras…….hej o hå.

20150721_044526
Crasched screen. Not an art-piece

 

Om allt går väl blir det husvagnslångresa igen. Det drar i den tarmen igen. Vi får se.
Återkommer om det också.

I denna tid av så mycket elände och så många tragedier i den nära världen, snyter jag åt mig av
det goda som strömmar emot mig. Det liksom är Fridens Liljor just nu.
Oavsett hur det ser ut i världen för övrigt. I en liten del av Annicka är jag självisk och njuter.
Oändligt förnöjsam med mycket.
Många som jag älskar och några verkar älska mig. Fyfabian, så härligt.

Kan man ha det bättre, tänker ni?

Höres,
Annicka

Arkiverad under: Nedslag i Lifvet

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Go to Nästa sida »

Här finns jag!

+46 709 63 24 01

Alltid på väg, men bor i Sverige.

annicka@ekengren.nu

Övrigt

Integritetspolicy >

 

Hibiskus-300x169

© 2023 Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan. All Rights Reserved.