Ekengrenskan.se - Den Onödiga Lilla Hemsidan

Alltid något på gång

Annicka Ekengren

Mera glasyr till folket

by 4 kommentarer

Hilsen.

Jag bara säger vad jag menar. Glasyr i alla dess former. Må vara på tårtan, i staden, på landet eller i vardagsrummet. Bara gör´t !!

Det stora Piffet.

Mmmmm. Det är vad jag tycker. När man krusidullar på med saker. Lägger extra schnitzung på lite tradiga dagar och gör dem oemotståndliga. Piffar upp en oansenlig tröja med en liten brosch, hajpar läpparna med en piffig trutpasta eller lägger en liten persiljekvist på potatisen? För att man kan!? För att man vill!? För att det är alldeles livsnödvändigt !?

Annicka med jordgubbsglass på beachen
Man kan piffa till sig med en jordgubbsglass t ex! Bara en sådan sak kan gör vem som helst lycklig. Mig t ex

För att själen känner att den är på bröllop när sinnena får sitt vackra. I princip, i alla fall. Kommer ALLTID att tycka så och måtte jag få möjligheten att fortsätta med det. Kom ihåg det alla – om jag någon gång måste bli omhändertagen – förära mig en pifflåda så att jag klarar mig.

Piffig på ålderns höst
Min 97-åriga födelsedag.

Man kan få spel.

Julspel, till exempel. I Málaga. DET, mina kära läsare – det är magiskt häftigt, vackert, coolt och involverande. Kanske kommer ni att åka dit med mig på Unnadigresan en gång – kommer att ha turer dit när allt blir vettigt igen. Om ni inte åker med mig – åk dit själva.

Mysig restaurang i Malaga
På en sidogata i Malaga. Här kan man både njuta och äta. I december. Ute.

I vilket fall: Dagen för premiären av detta ljus- och ljudspel är den stora gågatan Calle Larios smockfylld med jublande människor inför detta mästerverk  – men ni har chansen varje kväll från slutet november och Trettondagshelgen. Spanjorer vet hur man festar och visar sina känslor. Missa inte. När Jose Feliciano stämmer upp i Feliz Navidad  – som betyder God Jul – då sjunger ALLA med. Jag blir lika lycklig varje gång av att se alla så glada och uppsluppna! Delad glädje är dubbel glädje, eller hur?

Man säljer ljusballonger på Calle Larios
Kommersen på Calle Larios i full gång. Huvudpromenadgatan i Málaga.

Om ni klickar på denna länken får ni se premiären från 2019 ! Missa inte detta!!! Det förbaskade covidviruset förhindrar den stora folkfesten i år – men ljus- och ljudskådespelet pågår varje kväll. Ändå. Såklart finns det åsikter om att detta ljusspel drar för mycket energi och att det inte är bra för vår jord. Jag backar i den frågan och bara njuter. Så får det bli.

Ljusbåge i Malaga
Ögonblicksbild från förra året när Mats och jag var där. Jag blir lika lycklig varje gång jag får uppleva detta skådespel.
Tomte tittar på
Även tomtar får vila ibland. Calle Larios är inte sämsta platsen precis

En salig blandning.

Ordet salig är besläktat med ordet säll och betyder lycklig. Så fick ni veta det. Just nu är livet en salig blandning av pepparkakshusbakning, 5-2-diet, längtan och saknad efter kära och nära OCH lakritsbilar. Har ni smakat? Ta 8 st ur påsen och möla i er. Gott. OM ni tycker om lakrits – alla gör ju inte det. Förstår inte hur ni klarar er i så fall. Tips bara – häll inte upp i skål och glöm av. Bilarna blir fuktiga och lösaktiga 🙂 ! Fässka bilar är bäst. Direkt ur påsen. TIps från er coach.

Ahlgrens Lakritsbilar
Ett måste i var mans och kvinnas hem.

Det är det jag alltid sagt.

Rosa – eller DÅSA som lilla E myntade – är en fin färg. Eller lila. I like. I love. I Trelleborg finns gigantiska växthus som en dansk tomatodlare driver. – Alfred Pedersen & Son. Han driver ett drivhus, helt enkelt. För att kunna få större skördar och längre säsong använder han en ledbelysning, som ger lila sken. Hur snyggt som helst, tycker jag då, men det tycker inte andra.

Vacker väg
Som en saga för oss lilarosatokiga

”Problemet är nu att ljuset blivit lila, ett ljus som en del upplever som direkt störande och som lyser in i hus och hem. Nu har miljöchefen i Trelleborg fått in detta som ett ärende. Man har klagat på det starka ljuset från växthusen. Från den 6 november har de nu släckt ner belysningen mellan klockan 17 till 23 för att störa mindre. Sedan har vi bett dem inkomma med en vidare åtgärdsplan, säger Mikael Norén, miljöchef i Trelleborg. När vi talar med folk verkar ljusfenomenet främst uppstå när det är lågt liggande tjocka moln och som då blir belysta underifrån. Miljöförvaltningen har haft kontakt med Alfred Pedersen & son som driver tomatodlingen och där vill man gärna hitta en lösning./SVT Nyheter Skåne”

Vrålrosa himmel
På väg till villavagnen från Trelleborg. En stunds njutning. Lys på mig – gör ingenting alls.

Så drar vi till med slutklämmen, då.

Inser att om jag skall växa och bli stor krönikör – då måste jag jobba mer med detta. Ha det som ett jobb. Liksom. Får se hur det går med det. Vara fokuserad. Ni vet. Jag vet. Jag ÄR det men på många saker. Samtidigt. Så rädd att missa. Någonstans trivs jag väl med det annars skulle jag väl göra annorlunda. Vad vet jag. Anyway: Som att jag har en tygbit som ligger och skriker efter mig. Som vill bli insydd. Den måste jag ta hand om. Fortfarande mycket kvar att fila på på mina webbsidor. Förlåt evasynnergren.com . Det sker det som sker.

Kängor
Tofflorna.

Måste laga mina skinntofflor. Köra administration och fixa bokföring. Det blir en del fastän årets företagsinkomster är blygsamma. Fundera på framtiden, nuet och om jag skall ha kaffe till frukost eller te. Smör eller inte på mackan. Stora beslut. Plus en massa saker jag gör, tänker och filurar på som jag inte skriver här. Allt har sin tid.

Röd bougeanvilla
Juleröda blommor från våran gata i sta´n. På Costa del Sol
Kvällsbelysning i Marbella
Minnenas Television. Typ. Förra julen.

Ha fina dagen. Alla.

Gack nu ut och ha en fin dag. Hoppas att alla av er kan det. Gack in i köket och gör en god kopp kaffe, häll upp ett glas juice, smygsmaka på pepparkaksdegen eller hitta på något bus. Ta en chokladbit, vet jag. Det är livgivande.

Det blir te, macka med smör och så ska jag spontankyssa maken. Så får det bli.

Kram på er.

Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Jag tog ett steg. Så tog jag ett till. Det blev 3.

by Lämna en kommentar

Hilsen.

Ibland gör man ett skutt. Eller två. Man får passa på innan kroppen vägrar lyfta trots order. Veckans skutt är genomfört. 14 cm fritt fall.

Treriksröset
Tänkte hoppa dit men det var för långt.

När man ändå är uppe och går.

Körde lite maggymnastik för en stund sedan. Fick ett ryck och tänkte att man kanske skulle rädda det som räddas kan? Denna kropp i pågående sönderfall – det känns viktigt. Det blev ett ytterst litet ryck – men ändå. Ett ben upp och ett åt sidan. Sedan såg jag att köksgolvet behövde dammsugas, och då avbröt jag övningen abrupt. Man måste ha båda benen till hands när man städar. Dessutom så går skräp före platt mage. Det är sedan gammalt, sägs det. Medan jag dammsög tänkte jag bara lite löst på om löken är slut?  När jag ändå håller på – har jag grillkrydda hemma?  Om jag skulle ta och frosta av frysen? Nu finns det både lök och grillkrydda. Frysen får vänta.
Som jag håller på.

Allt. Samtidigt. Vad är det för konstigt med det?

En stunds musikunderhållning.

Medan denna lilla krönika skapas sitter Mats med korslagda ben i sin fåtölj och spånar på sin mobil. Jag sitter i min egen fåtölj – med fot- och benstöd – och viftar med fötterna samtidigt som jag knappar på datorn. Ni förstår, det är en egenhet jag har, att mina fötter alltid måste vara i rörelse. Alltid. Vid insomning, vid vila. Inte hysteriskt fort utan sakta gnidandes mot varandra. Så fort jag ligger eller sitter. Helt befriad när jag står……av den enkla anledningen att jag står på dem. Annars hade det kallats balett. Det ägnar jag mig inte åt. Än. Vi får se. Viftar ni med fötterna? Inte?

Lite fint är det allt.

Anyway. Skön musik i högtalarna. Mats har hittat en skön spellista på Spotify. Blandad kompott. Ett litet smörgåsbord av svenskt och amörrikanskt. Lite soft sådär. Kaffe har vi precis avnjutit. Godaste saffransbullarna i La Stada samt dito mjuk pepparkaka. Hembakat. Är det 5:dag så får man ta 5 av varje. Det är så jag tolkat den dieten.

Levande ljus
Trivsel

Levande ljus och en liten söt gran som lyser stämningsfullt. I fönstren glittrar jullamporna. Hur bra kan man ha det? Så HÄR bra. Just här och just nu. I morse var jag urless på alla restriktioner och ville hoppa i en galen tunna och vråla högt någonstans men jag hittade ingen snygg. Så pratade jag med mig och så sitter jag här nu och njuter ihop med min Älskling. Så det kan ändra sig bara man behåller sansen. I nöden prövas man.

Inte så dumma tankar, faktiskt. Jag klarar mig <3 .

I och ur balans.

Det är så det är just nu. Tror stenhårt på saker och egna aktiviteter – sedan tror jag stenhårt tvärtom. 34 ggr om dagen. I min hjärna. Man kan inte berätta för alla vad som händer däruppe – då vore jag inlåst på heltid. Kanske halvtid, när jag tänker efter.  Eller deltid. Eller så är det så att de flesta tänker en massa olika saker. En skillnad kan vara att jag tänker högt – ni gör inte det. Smart drag. Inte så att jag hör det i alla fall. Det är inte troligt att mitt öppna sinne – utan stora filter ( utan när jag absolut måste – då filtrerar jag och hanterar allt supersnyggt ) är så gångbart i dessa tider. Å andra sidan är jag på gränsen till  utgången vad gäller datum – så då är jag som jag är. Basta.

Promenader rensar och ger liv
Promenaden den sköna. Frisk luft i lungorna. Nytt blod i hjärnan.

Huvudet under armen.

Då kan det gå som det går. När jag bakade dessa mumziga lussebullar häromsistens hände det en liten malör. För att jag inte tänkte klart. För att jag glömde. För att jag är människa. Troligen. Förvarade plåten med supergoda fröknäcke högst uppe i ugnen. Glömmer såklart inte att flytta den när jag bakar. Glömde såklart att flytta den när jag bakade. Tyckte väl det bolmade när jag öppnade ugnsluckan men föga förstod jag. Resulterade i svart fröknäcke. Fick slänga hälften. Vågade inte mata fåglarna ens en gång. Stackarna. Deras gener är nog inte inställda på bränt bröd. De slapp. Nu är det bara lättbrända bröd kvar. Brungräddat, heter det nog på finspråk. Så onödigt men allt kan vara värre.

Ljusa fröknäcke. Smakliga.
Mörkgräddade. 2 x gräddning blir väldigt mörkt.

Några har frågat efter lussebullereceptet.

Här kommer det. Jag är en sådan där typ som höftar med mängd men det stämmer ganska bra. Smakar superextragott om man värmer dem försiktigt i mikro eller ugn innan glufsning.

5 dl ljummen mjölk.
Blandas med 1 paket färsk jäst.
1 msk socker. Rör runt.
Häll i 2 dl mjöl med hög proteinhalt. Typ Manitoba Cream.
Rör runt. Lägg över plastfilm.
Låt stå ca 30 minuter och förjäsa. Ett tips jag lärde mig av min vän i Ungern.

När smeten är lite bubblig:

3 paket saffran
1.5 dl strösocker
2 rågade matskedar vaniljsocker
250 gram rumstempererat smör i klickar
Om du tycker om – häll i 2 dl hackad mandel

Kör runt i maskinen på hög styrka
Tillsätt mjölet lite åt gången.
Kan inte mängden men kanske upp till 9 dl?
Degen skall inte vara kletig men absolut inte för hård. Hellre för lös än för hård.
Låt stå och jäsa i knappt 1 timma.

Forma filifjonger – så som du vill ha dem. Pensla med ägg.
Grädda.
Ät och njut. Ruggigt goda.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Sockerbetor. Inte minnesbetor.

Söderslätt översvämmas av sockerbetor så här års. Rejäla högar nästan överallt. Inpackade i presenningar oftast. De ligger där och gosar till sig. Väntar förmodligen på att fraktas bort till sockerfabriken. Gigantiska mängder med betor. Fula är de. Jättefula. Jag norpade en på promenaden häromdagen. Inte gott. Jätte-inte-gott. Sött för all del men inte gott. Smakade jordsocker. Om ni fattar.

Sockerbetor
Enorma högar med sockerbetor överallt.
Sockerbetor är fula
Fula. Oaptitliga. Mycket skal måste bort innan man kan göra strösocker av dessa………

När man har sina sämsta dagar – då kan man säga att man är ful som en sockerbeta. Man behöver inte säga något alls i o f s. Man vet. Andra dagar är man söt som socker. Hur bra är inte det?

Man behöver ingen spegel
Ibland vet man. Även utan spegel. Åt bägge håll…..

Middagsdags.

Dags att laga lite käk. Idag fuskar jag. Tillagade häromdagen så idag blev det bara att värma. Lyxigt. Långkokt högrev med gräddsås och ugnsstekta palsternacks-strips. Syltlök till. Å sallad. Vi har blivit salladsorienterade. Riven vitkål med diverse kryddor och såser. Gott. 5:2-metoden gör att vi har blivit unset medvetnare om vad, hur och varför. Det är bra. På tiden.

Stora grytor med mat.
Middagsdags har det varit. Gott var det. Mätt är man. Jag. Vi.

Om jag kan tipsa er om något så är det att göra rotfruktsstrips. Lite salt och olivolja och in i ugnen på 160 c ca 30 minuter. Gott så in i Norden. Mamma och pappa hade diverse kökshjälpmedel. Jag fick ta över några. Denna stripsmaskin är helt enkelt super. Till Jansons Frestelse och vad som helst. Finns 2 olika storlekar på stripsen. Tjocka och finlemmade. Skala och pressa igenom, Supersmart.

Strips
Strips made the lazy way. Så in i bänken smart.

Fäääääädi.

Yes. Vi har kommit dithän. Återstår för mig att tacka för mig och tacka för er och tacka för allt. Finns mycket att vara tacksam för. Chilinötterna och glaset med rödvin bredvi mig tackar jag alldeles särskilt för. Skoja´ bara.

I Skåne blåser det kalla vindar men det är ungefär så som vintern blir. Vi tar en dag i taget och när det går riktigt fort så tar vi två. Så sa lilla mamma. Undrar förresten vad hon hade sagt om hon levt idag. Lasse Berghagen hade hon sagt. Han var bra snygg, tyckte hon. På Frölunda Torg pussade han henne på kinden. Det glömmer hon aldrig. Inte pappa heller. Undrar om Lasse kommer ihåg. Fundera på det ni så avslutar jag här!

Krönika hela da´n!

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Ibland köper man sig en liten fotsalva

by 11 kommentarer

Hilsen.

Det är nog det mest spännande som hänt denna veckan. Köpte på nätet. Beställde på onsdag och jag kunde hämta ut den idag fredag. Livet är en thriller på landet. Hur spännande kan ett liv vara??? Så var väl den krönikan till ända. Eller?

Happy fejs
Så happy blir jag när jag blir ”utsläppt”

Det kunde varit värre.

Eller hur? En fotsalva är bra om man jämför med annan lort man skulle ha kunnat behöva hämta ut. Ler bara åt tanken hur jag hittar på allt möjligt för att få lite rörelse både i ben och huvud. Man vill ju inte ha spunk. Ju. Var och veckohandlade mat kl 7 på morgonen i veckan. Inte en kotte i affären. Jag kunde gå omkring bland gångarna och inventera. Nästan lite rally racing med kundvagnen. Lite hitte-på-varor. Kryddor, såser, pastor, inläggningar…….Lite att ha när jag fantiserar ihop middagsmaten. Inte ens 2:dagarna är lätta att komponera ihop men lyckas – ja, det gör jag.

Livsmedelsaffär
Till och med detta är upphetsande i dessa tider!!

Frysen full. Inte jag.

Snart går det inte att knö in mer saker i frysen . Som jag håller på med allt. Hela tiden. Nästan. Idag bakade jag lussebullar. Med saffran i. Vaniljsocker och smör, förståss. Å var ska jag få plats med dem, då? Inte en susning. Tog 2 bullar till kaffet ikväll, bara för att det skulle bli 2 färre att frysa in. Mats tvingades ta 2 st, han också. Det är 19 kvar nu. Inte är de små, heller.

Imorgon har jag lovat mig själv att inte göra något. Eller hur. Bara säger. Som sagt – det är inte säkert att jag behöver diagnostiseras – det KAN vara så att jag vill leva livet medan jag har det. Det tycker jag är skäl nog att göra allt möjligt. Man har sig bara ett tag här på jorden.

Faktiskt mycket goda. Med mycket vanilj och saffran i smeten. Å smör.

Här behövs ingen frys.

Igår bakade jag fröknäcke. Igen. Brukar leka med smaker. Har lagt i det mesta. Igår blev det russin, lite kardemumma och lite kanel. Kunde ha tagit lite mer av allt – för man kan knappt ana – men kanske är det det som är det braiga? Fast jag gjorde 4 dubbelsats denna gången. Stor åtgång. Gången innan pressade jag i en söt liten vitlöksklyfta i smeten. När man brer ut smeten riktigt tunt blir det nästan som chips. Gott. Riktiga kaloribomber med alla dessa fröer – but who is counting? Här får ni mitt recept – som jag säkert plankat av någon annan någon gång. Tror de flesta recepten är desamma. Det är det man smaksätter med som kan skilja sig.

Vitlöksklyftor
Gott. I lagoma mängder.

2 dl majsmjöl
1/2 dl rågkross
1 dl solroskärnor
1 dl pumpafrön
1 dl svart vallmofrön
1 dl sesamfrön
1 dl linfrön
1 tsk salt
1/2 dl rapsolja
Kryddor efter behag och lust. Russin. Det mesta är gott. Har prövat kummin, brödkryddor, chili, parmesanost……..Gott.
2 .5 dl kokande vatten.
Rör ihop allt utom vattnet. Koka upp vattnet. Häll över. Veva runt. Låt det stå och svälla lite.
Denna sats räcker till 2 plåtar.
Ta fram plåtar och bakplåtspapper. Sleva ut lite på pappret. Lägg ett annat papper ovanpå och släta ut degen tunt. Du kan gå på rejält.
Dra av det övre bakplåtspappret och strö över lite flingsalt.
Sätt ugnen på 150 grader. Grädda ca 15 minuter. Se till att det inte blir bränt. Sänk värmen till 80 g och låt stå ca 30 minuter till.
Ät och njut. Mjukost på är supergott. En yttepyttegnutta honungssdroppe oppanpå detta – wow.

Fröknäcke
Denna gång med kanel och kardemumma. Det blev mumma

Vi har blivit med oaj-faj.

Skönt. Igår avverkade vi 4 ”Vikings” på raken. I dessa tider behöver vi unna oss detta. Lite feel good att se på film. The Crown måste jag se. Det blir fullt upp. Jag tycker det är så fantastiskt att ha möjligheten. Så lyxigt egentligen. Bra att nypa sig i armen emellanåt. Får inte glömma att röra på kroppen emellanåt. Så mycket som man sitter – i jämförelse med förut – så kommer rumpan att bli formad efter min fåtölj. Jag ser den framför mig. Rumpan. Den därbak. Anyway – det är dessutom en massagefåtölj, så det blir en oformlig deg om jag inte passar mig. Det räcker med den degen som blivit av mig ändå.

Rapsfält
Varför visa ett rapsfält mitt i vintern? För att jag tror vi behöver det. Foto från i våras.

Detta med wi-fi betyder att jag kan köra mina utbildningar på nätet – utan att vara rädd för att dålig hastighet och uppkoppling. Såååå beroende av detta. Kan inte jobba utan god internet, helt enkelt.

Wifi
oaj-faj. Rent fantastiskt.

Det här med reklam.

Jag lovar och svär – jag har INTE sökt på nätet efter något som är relaterat till öronvax. Nuförtiden överöses jag med tips om hur man gör rent öronen. Hur kan det vara? På Facebook och You Tube i synnerhet. Vad i ….? Mina öron är inte värre än andras så jag undrar just……Är ni också öronvaxborttagningsjagade?

Stora öron
En med problem, kanske?

Alla dessa mejl  – från partners till någon partner. Hur många erbjudanden som helst. Om ALLT. Jag är inne och avregistrerar mig varje dag – men det sinar aldrig. Har ni det likadant?  Jag är återhållsam när jag accepterar prenumerationer – men ibland orkar jag inte klicka bort uppåt 50-60 partners till partnern. Nonchalerar omaket. Det får jag äta upp nu.

Nu är vi där igen.

Vid slutet. Allt har en början och då måste det ta slut. Det är så det är. Jo, längtar hem. Till värmen men det får vänta. Så är det. Att lipa tjänar inget till. Det blir när det blir. Jag har 29.845 foton att titta på. Glad att jag fotar så mycket men skall rensa än mer. Varför tog jag foto på min foppatoffel den 23 mars 2018? Den skall bort. Den saken är klar.

En liten bok och ett glas vin
En liten bok, ett glas vin och en kaffe. Hemma därborta.

Tänker att vi får tänka på det som är bra – har varit bra – ska bli bra. Hjärnan kan göra underverk – om vi låter den. Ibland får man lura den lite. Vi kan luras lite att det är vår snart – för det är det ju. Om ett tag. Vi kan längta dit. Eller till jul. Eller till kaffet imorgon bitti. Vi kan bestämma vad vi vill längta efter. Det behöver inte vara så stort.

Tulpaner i Amsterdam
Ögonbedövande tulpaner på Keukenhof i Amsterdam. DET längtar jag till.

Som sagt – det vara ju HÄR vi skulle vara.

Vid slutklämmen. Jag önskar er det bästa av det mesta. Glada stunder in emellan. Det behöver vi. Vi får se till att fixa det själva. Tillsammans. För varandra. Var glada att det inte är era strumpbyxor på bilden. Bara en sådan sak.

Strumpbyxor
Not mine. Yours?

Kram, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

by 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans.  Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa.  Så länge det är greppbart, alltså.

Best views comes after the hardest climpg

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du?
Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in.  Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Mus i flaska
Snart infångad.

 

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Kaffetåren. Marsipanen redan uppäten

 

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt
Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.
Julemys i Villavagnen
Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli
Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall.  Dopningsexperiment på unga flickor. 
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

 

Bellis
Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar
Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning
Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.
Spanska grönsaker
Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Det kommer bättre tider. Håll ut!!!

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

 

Bara vanligt vatten. Ploink.

by Lämna en kommentar

Hilsen.

Idag blir det nog bara en liten pluttblogg. Mina långa inlägg tar sådan tid. Att läsa.

No rain in Spain. Mostly



Regnat har det gjort. Mycket. I några dagar. Kommer sällan men kan ge stora skador. Ni har förmodligen läst eller hört. Inte då så att regn är ett särskilt upphetsande ämne, men effekterna av dess framfart är det. Det är ingen hejd här när himlens portar öppnar sig. Mest för att marken inte sväljer och för att det inte finns stuprör och markrör som tar emot vattnet.

Jag är okunnig i hur man bygger bort vattenproblem, men ibland känns det som om även de som BYGGER inte fattat. Ursäkta, det var förmätet sagt, men här är det inte kutym att leda bort vattnet i rör som är tillräckligt vida. Verkar det som. Yttepytterör, insprängda i murarna, som omgärdar husen t ex. När det regnar kan rören inte svälja, utan regnet rinner ned i jorden. Naturligt. Tyngden från den våta marken gör att muren inte står emot, utan rasar allteftersom.

Roaring water

För en messerschmidtska är det svårt att förstå att inget görs för att förbättra?  Alla jag pratar med säger samma sak – inte spanjorerna ( jag skulle inte drista mig att diskutera på spanska)  utan inflyttat folk.

Nu bor vi i ett litet radhus. Fantastiskt på alla sätt. Nytt. Vi lever i hoppet om att rören är dimensionerade. Jorå. Det är bra byggt.  I alla fall såg jag en knippe normala rör i grannhuset – som de bygger. Man får ju ha koll.

Allt torrt trots skyfall. Allt byggt på bästa sätt. Nästan. Bara detaljer som vi reflekterar över.

Quite pretty

På övervåningen har vi en altan. En av 3. Magiskt. När det regnar samlas det vatten. Förståeligt. Överskottet rinner ut genom ett yttepytterör – ned på nedre altanen. Kaskaden Allan vid ösregn. Ni fattar. Fast……..det finns ett stort avloppsrör som sväljer själva altanens vatten. Kaskaden kommer från en krummelibukt med snirklar och spansk charm – dit det stora avloppet inte når. Ni fattar nog inte men JAG gör. Anyway.

Ventilation? Hört talas om? När luft åker fram och tillbaka och byter molekyler med varandra. Kan förhindra fukt t ex. Inte jättesjälvklart här……..Undrar varför. Känns sååå självklart hemifrån. Måste finnas en anledning………eller……..allt är byggt av tegel och betong och möglar inte……..men många har problem med fukt!! Vi har det torrt och fint men vi hör så många som har bekymmer.

Japp. Får lura vidare.

Våren är överallt. Bästa, bästa. Utan regn – inga blommor. Förmodligen är både översvämningar och fukt bra. I lagomliga mängder.

Nåväl. Detta var måndaxfunderingar. Imorgon ska jag ha tisdaxfunderingar. Kan handla om precis vad som helst. Jordgubbar t ex. Varför inte? Kostar 15 kr kilot. Har redan gjort en sats jordgubbssylt. Tog slut idag ihop med fläskpannkakan.

Wall- flower?

Ha fina kvällen.

Life is good.

Kram. Anka

 

Var e’ mandeln?

by 2 kommentarer

Hilsen.

Det är varmt i solen här i Marbella. Hör och läser att det är grått och ruggigt hemma.

Förstår men fattar inte. Har precis kommit in, efter att ha suttit i solen en stund. Det blev lite för varmt. I o f s är jag en rastlös tvåbening  och att ligga still lockar föga. Bakar hellre en kaka eller sopar altanen. En e’ som en e’, när en inte ble’ som en s’ulle…..( Mona ??? )

Summer’s pending

Campingarna runt Costa del  Sol är fullbokade. Inte en mygga kan knö sig in. Just nu är det höghögsäsong. Alla som vill ha sol, kommer nu. Här på Solkusten blir det SOMMAR runt mitten av februari. Svensk sommar. Då spritter det i allt som kan spritta. Fullständig explosion. Husbilar finner man nästan överallt, där det går att parkera. Om Pappsen hade levt idag, hade han nog sagt att de är som Egyptens gräshoppor – massor och överallt. Förstår varför. Huset med sig och allt man behöver.

Almond blossom

Idag får vi sjunga mandelns lov. Ni som inte sett eller upplevt blommande mandelträd – ni har något att längta till. Jag lovar. Idag är det måndag och passeligt åkte vi till byn Monda. En liten bergsutflykt – några mil norr om Marbella – för att njuta av nygrönskan. Well, nygrönt och nygrönt……det är grönt jämt här men liksom intensivare nu. Det är skirt och vänligt. Magiskt. Lika magiskt här i Spanien – som vårgrönskan hemmavid. Jag blir lycksalig av allt fint.

Pink or white

Mandeln lär vara släkt med plommonet, persikan och t o m slånbäret. Det är en stenfrukt. Blommorna kommer först direkt på grenarna och därefter bladen. Trädet är ganska oansenligt när det inte blommar, tycker jag. Man lägger inte ens märke till det. Ett litet oansenligt spektakel – men i blomstertider……..

The almond fruit

Känslan som infinner sig, när man passerar de blommande mandelodlingarna är på gränsen till smärtsam. Positivt smärtsam. Jag blir så berörd. Svårt att förklara. Samma känsla inför äppelblomstren i Kivik och de böljande rapsfälten i Skåne.

Olive harvesting

När man skördar mandeln gör man precis som när man skördar oliver – man breder ut ett stort finmaskigt nät på marken, och sedan slår man på grenarna, så att mandeln lossar från grenarna. Ett ludet skal, som i sig innehåller ett hårt mandelskal ( och som vi knäcker till julen hemma) och innerst själva mandeln

Empty shells

Att kunna bila runt i landskapet är en otrolig tillgång. Det är bergigt häromkring och MÄKTIGT! Denna sol och flora. Det var därför vi valde denna del av Spanien.

Pure splendour

Närheten till Málagas flygplats gör det lättfångat. Det går tåg och buss hit till ”hemmet”, så……….. easy access.

A place in the sun.

Dags att fortsätta dagen med  planera mina gruppresor. Destination Andalucía. Hittar smultronställen, som jag vill ska ingå i mina arrangemang. Jätteroligt att planera och presentera för er framöver. Watch this space!

Ta-ta.

Anka