Annicka Ekengren

Hilsen.

I mitt nästa liv skall jag bli det. Hjärnforskare. Lyfta på locket och titta in i min hjärna. Kan vara bra att ta reda på varför jag kliver upp klockan 03.30 en lördagsmorgon för att skriva en självuppfunnen hittepå-krönika – som jag har Ågren för vareviga gång jag släpper ut den till offentlighetens granskning. Självplågeri? Möjligt. I just have to. En livsventil att skriva.

Ze brain.

Jag antar att ni följer (klicka på röda texten för mer info ) Anders Hansens serie på TV om hjärnan. Otroligt spännande. Jag är full av beundran för den kunskap han besitter och sättet han presenterar sina slutsatser på. En serie för alla att förstå – fint paketerad och med finurliga vinklar. Sista avsnittet handlade om minnen. Det som jag har. Ibland. Superintressant!  Se serien och bli förundrad!

”Minnen är mönster av aktiviteter i hjärnan som vi återupplever”. Så sa han i programmet. Om jag minns rätt. Alltså. Saken är tydligen den att vi inte minns rätt. ( Har ALDRIG hänt mig….) Det går att förändra minnet. Det uppdateras av både en själv och andra. Det går att plantera in falska minnen – som vi tror är sanna – fast det är hittepå. Bra att ha i minnet. Om man nu kommer ihåg detta.

Vi kan m a o minnas saker som inte hänt. Vi rekonstruerar minnena varje gång vi försöker minnas……..Låter knepigt? Se serien. Så värd att uppleva. Jag tittar nu igenom de avsnitt som sänts – eftersom jag inte minns allt han sa. Helt självklart, visar det sig. Det faktum att jag nu vet att minnen uppdateras och förändras – och att det är hjärnan som sköter det – inte jag som är senil – det känns skönt. Har varit orolig ett bra tag. You made my day – tack Anders Hansen och Daphna Shohamy m fl.

Anders Hansen fick enormt genomslag med boken Hjärnstark som beskriver hur motion stärker hjärnan, gör dig stresstålig och intelligent. Belönades med Mensapriset och Hälsopriset som årets författare. Aktuell med boken Skärmhjärnan om hur den digitala livsstilen kan leda till psykisk ohälsa. Har även skrivit Fördel ADHD som nyanserar bilden av vad adhd är och beskriver de positiva sidorna. Driver podden Psykiatrikerna tillsamman med en kollega. Är krönikör i Dagens Industri och populär föreläsare. Utbildad läkare och civilekonom. Har skrivit över 2 000 artiklar om medicinsk forskning och bioteknik. //https://sverigesradio.se/avsnitt/1319465

Känns skönt. Att inte minnas eller minnas fel – det är mänskligt och man kan vara en fullvärdig människa ändå. Det är min kontenta och jag är så nöjd med den vetskapen. Jag som trodde…….

Upplever några av er samma som jag – detta att dagarna går och livet bara liksom försvinner…………..? Jefla Covid. Märklig känsla. Man får bita sig i läppen eller var man nu vill sätta tänderna i – och göra saker – vilka som helst – för att uppehålla någon slags meningsfullhet. Nyttigt att inget göra, säger några. Bra att ta det lugnt och inte alltid vara så på allt, säger andra. Jag har upprepat det mantrat 3467 ggr nu och jag tycker samma hela tiden i alla fall – det är synd att förlora dagar. Sådan är jag. Jag är synnerligen medveten om att det egentligen är tristess som är huvudingrediensen och att det är övergående. Brain-drain, if you ask me. Det går lite upp och ner, kan man säga. Så var det ämnet avhandlat lite så där snyggt.

Media, media – vad gör ni med mig?

Så har jag blivit TV-hallåa också. Kunde inte motstå erbjudandet. När jag nu har utrustningen och brist på insikt, så kan jag lika gärna köra en serie. Det får utveckla sig över tiden. Jag har mina planer. Något skall man ju göra och vem vet – det kan bli fullständig succé. Eller inte men då har jag i alla fall prövat och se – det måste jag.

Funderar gör jag – får en stund över ibland numera…….hmpf……och kommer på att detta med kommunikation och med humoristisk touch – det har jag ALLTID ställt till med. Var klassens clown i låg-och mellanstadiet. Så minns jag det. Skrev verser och sånger. Uppträdde på roliga timmen med mina alster – infernaliskt trampande på den enfotade tramporgeln med pyspunka. Majgadd.

I am a poet – and I don´t know it.

Har skrivit ett antal texter och verser till födelsedagar och avslutningar, chefer som slutat, kolleger som gått vidare till andra anställningar. skolavslutningar. Rätt produktiv. Så det är väl som en röd tråd i mitt liv – det är detta jag inte skall släppa taget om. Så mina krönikor är en fråga om ren överlevnad för mig, skulle jag tro. En ventil ut till världen. Den lilla världen i o f s – men jag planerar att gå outside the box. Fattar ni!!? Kanske når jag t o m Hälsingland med mina alster. Så småningom.

Ni får gärna hjälpa mig på traven – berätta för andra, dela mina inlägg eller prenumerera – – så kommer jag en bit på vägen. Så blir ni en del av min stora framgång. Typ.

Så var det sagt.

En bild säger mer. Eller mindre.

Vet ni vad det är som får igång mig när det gäller att skriva dessa lördagskrönikor? Foton.  När jag bläddrar igenom min digra fotosamling – då går jag igång. Då finner jag ämnen att skriva om. För sanningen är att med min självkritiska självbild tycker jag inte att det jag kan är så märkvärdigt och andra kan bättre – och varför ska jag……..ni vet. I synnerhet nu när mina verksamheter går på sparlåga – då är det lätt att tappa sugen emellanåt.

Mina krönikor handlar ju liksom om mig – och det är ju inte så vidare värst intressant för andra än familjen. Om ens det. Så tänker jag och därför blir det som det blir.Så bilder är vägen till liv och lättsam kommunikation. Det gör det lättare att skriva. Jag skäms mindre. Att ta foton, länka ihop foton med text och få en förening av text och bild – najs.

Jag har i alla fall bestämt mig för att tänka på färre saker och försöka stilla min kreativitet och oförbätterliga nyfikenhet – så att jag kan finna nya vägar. Motsägelsefullt? Säkert. Hitta fokus. Vi får se hur länge det varar. Kanske visar det sig i ett nytt avsnitt av Anders Hansens TV-serie att sådana människor som jag är hopplösa – och då kanske jag kan köra på igen. Hoppas. Hoppas. Fniss.

Man lär så länge man lever.

Det är coolt att vilja lära saker och hitta på nya vägar men det kan för omgivningen vara en utmaning att hänga med. En utmaning för mig också allt emellanåt. Stilla dig, Kristina, som han sa,  Kal-Oska i Utvandrarna.

Det är en välsignelse i alla fall att få vara människa och kunna göra val. Oftast. Tänk om man varit en giraff – hur lätt hade det varit att köpa en halsduk till mig då? Väldigt dyrt. Ni kan glädja er åt det. En av dagens minst 2 glädjeämnen, remember?

Nu jäcke de.

Så sa han. Syskonbarnet C. När han var liten. Typ 37 år sedan. Jag tycker också att det jäcke nu. Väldigt mycket så.
Ber att få avsluta mina ängkla rader och återinträda in i lördagens bestyr. Består t e x av att bli bjuden på kaffe av Mats. Så bra har jag det.

Ta mig med en nypa salt. Det gör jag. Jag bara håller på och håller på och inemellan så låter jag bli. Jag är som folk är minst.
Minus 8.7 grader i Skåneland men ingen vind. Solsken kan det bli. Det här kan bli en förträfflig dag. Kom ihåg – minst 2 saker att vara glad för. Varje dag.

Todilo.

Annicka