Man lär så länge man lever. Roliga saker är roligast att lära.
Lär-unge.
Jag är en sådan. Det kom jag på idag. Fortsätter zoom-möten och Eva Synnergren och alla ingredienser i digital marknadsföring.
Idag var vi en utvald skara lär-ungar. 3 st invigda.
Jag vet inte vad mina studievänner i apostlagruppen kommer att kalla sig men jag tog namnet Semmeneus. Förutom när jag är förkyld. Då byter jag namn. Per automatik.
Mina Las Bruttas – Tjejgänget som rest med mig flera gånger. Också lär-ungar. De är otroligt lättlärda…….
Fadern i vår familj var en skojfrisk herre. När jag skulle konfirmeras berättade han för mig att man måste lära sig apostlarna vid namn.
Annars skulle pastorn bli gramse på mig.
Han berättade då om Semmeneus, vars föräldrar var förkylda och täta i näsan den dagen han skulle döpas och informerade prästen om namnet de noga valt. Så när gossen skulle döpas sa han: Jag döper dig härmed till Sebbedeus.
Jag döper dig ……….
Denna förvirrande kunskap gjorde nästan att jag blev underkänd i religionshistoria och kuggad i konfirmationskunskap. Nästan ingen nattvard där. Resten är historia men det blev ungefär människa av mig också.
Blomsteryra.
I dessa tider brukar vi också kunna njuta av citronblomknoppar på Costa del Sol. Det egna citronträdet. Köpt för 25 euros på marknaden i Cala de Mijas. När vi flydde från corona-lockdown i våras tog våra kära vänner hand om det – för att rädda det från torrdöden.
Först kommer de små knopparna som bli till väldoftande blommor.
Du vackra lilla blomma. You make me happy.
Här kommer de små citronbäbisarna.
Torrdödsräddad skörd. Tack M och R. Nu lever trädet vidare i högönsklig välmåga.
Mandelblom likaså. Förunderligt vackert. Allt.
”Mandlar förekommer i två varianter, söt och bitter. Vildformen är bitter, men människan upptäckte tidigt söta varianter och började odla och förädla dem. Mandelträdet anses ursprungligen komma från västra delarna av Asien, Afghanistan och Iran, där det fortfarande växer vilt. Härifrån har mandeln brett ut sig över Europa, där det odlas långt upp i Mellaneuropa. Mandel odlas även i Kalifornien, samt i många subtropiska områden. Spanien och Italien är de största producentländerna.” Grenfoodgruppen
Lite Kalleankahastighet på talet, kanske – men det får duga….. Från i våras.
Det är nästan som att gå in i kyrkan för att se ett vackert bröllop – detta att gå in i en mandellund. Så vackert, vackert. Insekterna surrar och det doftar fantastiskt. Att få vara med om detta. Flera år i rad. Utom i år då, alltså.
Förstår ni? Skönhet och underverk.
”Mandelträdet är medelhögt med rödaktiga grenar. Blomningen sker innan bladen slagit ut och träden är vid denna period helt täckta med rosa blommor. Frukten är grågrön, tillplattad i formen och täckt med mjuka hår. Frukten är en stenfrukt. Det grågröna fruktköttet som omger stenen är tunt och oätligt. Mandlar säljs både med och utan skal. Skalet är ljusbrunt, hårt och med små hål. Det ljusgula fröet (mandeln) är omgivet av en tunn brun hinna. Mandlar är speciellt rika på E-vitamin, järn, zink, kalcium, magnesium och fibrer.” Grenfoodgruppen
Mandeln. I sina skal.
Minnenas television.
I år njuter vi av minnen och foton och gläds åt att det är en verklighet ändå – fast för andra. Man måste vara generös. Det mår man själv bra av. Missunnsamhet är inget gott drag hos en människa. Man kan vara avundsglad. Vill ha själv men unnar andra också.
TV 1 och TV 2. Samtidigt. Så sa Mats om mina nya solglasögon när jag kom hem med dem från marknaden i Marbella. 5 Euros för 2 kanaler – samtidigt. Rätt billigt.
Vi sa just det idag Mats o jag, att vi förstår så väl varför vi gjorde valet för några år sedan. Vintern i solen och sommaren i Sverige.
Solsken gör underverk med sinnet. Ljuset, ljuset, ljuset. Värme men inte ökenvarmt, då. Det är precis så bra som det låter. Pilutta dig, sa corona. Det gångna året har bjudit på annan meny – många tankar och annorlunda verklighet. Det är bara att härda ut. Stålsätta sig.
Falla platt ibland, sopa ihop sig, torka upp sig och le. Både åt publiken och de ljuspunkter som ändå finns. The show must go on.
The beautiful end.
Forrest Gump på TV och den filmen kan jag se hur många gånger som helst. Han är så himla bra, Tom Hanks. Nu gluttar jag bara lite i snedögat eftersom jag skriver detta men ändå.
Det är dags att veckla ihop sig. Borsta gaddarna och nana kudden. Mats har har tassat i säng. Lyssnar säkert på Karlavagnen.
Dags för proceduren.
Hör ni ni, ni. Jag tycker vi bestämmer oss för att i kommande vecka skall vi vara riktigt glada MINST 2 ggr om dagen. För vad som helst. Vi bestämmer ju själva vad vi blir glada åt. Låt oss göra så, så tar vi tillvara tiden. Den är verkligen dyrbar.
Hick. Oj, Så glad jag blev. Jag kan hicka.
Hej och godnatt.
PS. Om ni vill prenumerera på mina krönikor så kan ni fylla i nedanstående ruta.
Kram på er.
Annicka
PS. Kommentera eller samtala gärna med mig nedanför. Om ni vill. Trevlig kommunikation är ……..trevligt ♥.
Just det. Piggelinet. Det som gör att jag inte somnar. Som lägger sig i min nattsömn.
Störd. Not shaken.
När dagen blev till natt som blir till dag. Om en stund. Det ville sig inte med soveriet inatt. Piggelina hela natten. Inte det minsta sömngrus i ögonen. Försökte koppla av och räkna får men nu kl 02.42 – vid 356.789 st baggar – då gav jag upp. Ligga där och ligga.
1.2.3.4.5.6.7.8…….11245.11246, 11247….
Det händer emellanåt att jag har en sådan där vakarnatt. Inte så ofta nuförtiden men allt ibland. Då är det bara att gå upp, bylta in mig i gosefilten i fåtöljen, slå på TV:n, av med ljudet och sedan sitta där. Då somnar jag efter en stund. Inatt var det inte passeligt. Skulle ju ändå upp och skriva några ängkla rader och här sitter jag nu.
Å här e ja.
OM det skulle hampa sig så att det plötsligt blir gfäa ljkodij gdlkjöä smksajhqwqkaja34 – jag då har jag somnat med tangentbordet som kudde. Vänligen väck mig då så att jag blir klar. Promise?
Colours to keep me awake
Olika falla ödets lotter.
Vi skrapade 2 trisslotter igår. Tänkte att vi skulle pigga upp oss lite. Det gjorde vi – och sedan gick pigget över. Då föreslog jag att vi skulle ta 2 lotter till – för att busa till det för att det var fredag – och för att jag kände på mig att vi skulle vinna något. Kanske. Kan härmed meddela att jag kände fel. Det händer ofta. Att jag känner fel. Faktiskt varje dag. Det bidde ingen vinst.
Så säger man att man ska lyssna på sin magkänsla………. Min mage sa……..VINST……………..men det var nog müslin jag åt till frukost som pratade.
Jag är en snackpåse ibland.
Inga mer nitlotter bestämde vi när vi förstod att just IDAG händer det inte. Det där plötsliga. Så då blev det en god kopp kaffe istället. Som Mats gjorde. Nästan alltid är det han som bjuder på gofika. Bra jag har det.
Gott med kaffe serverat med kärlek. Och mjölk.
På rätt sida året.
Så tänker jag. Våren på gång. Inte just nu, kanske. -10 c här. Inte en enda liten tulipanaros som vill slå ut i den här kylan. Däremot märks det att det blir lite ljusare för varje vecka. Skönt. Jag brukar tänka redan i november att vi är på väg mot våren. Då brukar folk titta på mig, lägga huvudet på sned och le sådär ………ja, ni vet……och tänka att hon är allt bra knepig, denna där. Jag framhärdar ändå.
Ett blommande träd i Ronda, Andalusien.
För mig handlar det om att försöka vända det dåliga till det goda. Mörker, regn, blåst och pandemi – inte tycka om. Tycka trist. Det gäller att hitta ljuspunkter i dessa tider. Jo, jag tillstår. Den här isoleringen är inte rolig. Alls. En mycket märklig känsla infinner sig när man sitter där och funderar. Ofattbart märkligt hur det har blivit. Det gäller att stålsätta sig mot svårmodet. Bara att grina en stund och sedan skaka av sig. Inte alls alltid så lätt. Är ingen superwoman. Ändå – nya tag. This too shall pass.
Svårt – för vad är ”perfekt”?
Lyssna på denna låt – Nobody´s Perfect. Tycker om. Mike & The Mechanics. Har jag spelat om och om igen genom åren. Minst 1000 ggr. Först det svåra stycket och så kommer refrängen…….som en glädjeil.
Mike & The Mechanics
Längtan är stor.
Det är inte utan att vi längtar till Spanien, men nu inför de ny perimeterkarantän, vilket bl a betyder att man inte får röra sig mellan kommungränserna, nya regler för stängning av fik och restauranger med m m. Inte läge att åka ner, alltså. Inte läge att åka någonstans. Jo, vi var i Ystad och fyllde på gasflaskor igår. Trevligt att se människor! 2 ben har dom visst! Det var längesedan! Har glömt hur det ser ut i världen…….
Ganska folktomt i La Stada men några stackare fanns det.
Vill ni läsa lite om spanska nyheter på svenska så rekommenderar jag att ni klickar HÄR. Svenska Magasinet är en välsignelse i dessa tider i synnerhet. Alltid uppdaterat om vad som gäller. Inte bara elände – allt möjligt dessutom!
En liten spansk brevlåda
Cava – Prosecco – Champagne
Sitter och tänker på Cava. Det är också en tid att fundera på alkoholhaltiga drycker klockan 3 på morgonen……… Säger en del om mig? Anyway:
Cava produceras likt Champagne på traditionell vis med en andra jäsning i flaska. En skillnad är dock att enligt reglerna får vinet tillverkas i flera delar av Spanien. Nittiofem procent av produktionen sker dock på odlingar i landskapet Katalonien. Närmare bestämt på den bördiga marken på höglandet norr om Barcelona. Man hittar odlingar och bodegor från 200 meter över havet runtom staden Sant Sadurní d’Anoia som sägs vara hjärtat av Cava produktionen och där allt startade. Rioja, Navarra , Valencia och Aragon har också en liten produktion./ https://www.vinaespanola.se/distrikt/cava
En flaska Cava eller var det Champagne?
Cava köper man i livsmedelsaffären. Priser från ca 22 kr per flaska. Sec eller semi dulce. Det är den mousserande dryck vi brukar köpa. Vad är då skillnaden mellan Cava – Prosecco – Champagne ? Titta på denna pedagogiska film med Mischa Billing. Vill ni gå lite djupare i Cava-världen – titta då på detta – lättillgänglig men på spanska. Väldigt mycket spanska…..Reklam för Penedés Cava men intressant.
En öl går också bra, för all del.
Livsmedelskedjan Lidlt ex är mycket stor på Costa del Sol och har ett fantastiskt sortiment av allt. Tycker vi. Inte den röriga affärsidén som man hittar här hemma där allt står överallt och ketchupen på extrapris finns bredvid kaustiksodan och gurkan – utan ordning och reda. Mercadona är en annan stor kedja , och blandningen av dessa 2 kedjor är perfekt för oss. VAR perfekt, menar jag. Vi svälter inte här i Skåne så det går ingen nöd på oss men vinterförvaringen kom liksom av sig. Det känns.
Så vänder vi på bladet.
Så vänder vi på bladet.
Lyssnar på Phil Collins medan jag skriver. Börjar bli trött. Det är nu gfäa ljkodij gdlkjöä smksajhqwqkaja34 börjar komma.Zzzzzzzzzz. Dags att avrunda. Vet inte vad denna dag har i sitt sköte. Kallt och solsken, kan man tro? En långpromenad väntar. Behöver lufta denna kokta hjärna. Ånga av den. Pyspunka siktar jag inte på men rätt lufttryck skulle sitta fint.
Egentligen borde man be korkeken om ursäkt. En utomordentligt smart och användbar produkt. Inte alls korkad.
Felåt.
How do they do it?
Visste ni att 50 % av jordens produktion av kork kommer från Portugal?
Att det är ett utmärkt material för isolering – t o m som material för en husfasad?! Människan lär ha använt korken som material i över 5 000 år. Man får vara uthållig om man ska vara en korkeksskalare. Eken måste vara minst 25-30 år innan man ger sig på och skalar av för första gången. Ni förstår. Vem har tålamod att sitta där och vänta medan den växer till sig? Jag bara undrar. Ferdinand, kanske?
De är lite spretiga, korkekarna. Man känner väl igen dem med sitt krokiga växtsätt och kraftiga bark.
Maken och jag har åkt genom ändlösa skogar både i Portugal och Spanien och det är en häftig syn med dessa spretiga och numrerade träd – vilka anger ordning på vilka träd som står på tur nästa gång.
Jag trivs bättre hääääääär.
Ungefär var 9:e år skalar man bort barken från korkeken, bryter sönder den, torkar den och processar den. Barkens egen kåda fungerar som klister när korken pressas ihop i hög värme. Ut kommer stora kuber, som man sedan kan skära ner i lagom stora bitar och därefter göra den produkt man vill av den. Handväskor, kepsar och husfasader. Det är ingen åning på allt. Jag har sett hur man tillverkar och det är fascinerande. Människor kan. Vill ni läsa mer om vad man kan ha kork till så klicka här. På engelska i o f s men det känns vederhäftigt.
Lite naket kan man tycka. Så här har man gjort i generationer.Vart barkar det hän, tro?
Skulle korksuget bli alldeles väldigt stort, så kan ni klicka och titta på denna film. Only for you, ma friend. Lite coolt att lära sig nya saker, tycker jag. Man har ju inte mycket annat att göra i dessa förjolade covidtider. Förvalta tiden. Det gör vi hela dagarna och kvällarna. Sitter där och förvaltar tiden, Mats och jag. Vad kan då vara bättre än en utbildningsfilm? Eftersom jag är speciellt förtjust i Portugal och de är de är stora producenter så kommer denna film därifrån. Superintressant. Luta er tillbaka och och bered er på filmtajm. Popcorn och en påse godis och ni är hemma.
Filmtajm. Popcorn.Röda mattan till Cine Albéniz i Málaga
Framtidstro.
Har börjat ta tag i glöden för Unnadigresan igen. Kände mig lite skadeskjuten förra året med alla inställda resor pga covid och osäkerheten om vad som skall ske. Med allt. Ska jag satsa mer? Lägga ned hela hjärtat på något som ändå inte blir? Göra annat? Vad? Tiden går, jag blir äldre och det är SLÖSERI med tiden att inte använda den. Så tänker jag. Har alltid gjort. Nu har jag processat klart och reser mig ur askan likt fågel Fenix.
Jag ÄLSKAR ju det! Ju.
Färger, möjligheter, glädje och upptäckarlusta. Unnadigresan.
Uschamej, så inte roligt det var. Besvikna resenärer, besviken Annicka och en värld i upp-och-ner-läge. Resebranschen är………..lite känslig. Om man säger. När flygen ställs in och länder går in i lock-down – då reser man inte. Man reser sig inte ens.
Man får gräva där man står. Fniss. Kiviks Marknad med Syrran.
Hitta nya idéer – som är genomförbara – med de begränsningar och möjligheter som kommer att finnas. Vill gärna fortsätta med Portugal och gärna återigen Spanien. Men gräv där du står, sa en kär vän för ett tag sedan. Med så mycket tid som vi spenderar i Spanien, så borde jag fortsätta gräva efter pärlor där – Annickas Pärlor. Sa hon. Gullet. Jag har samlade uppslag, ska ni veta. En hel del förarbete är gjort. Unnadigresan har gjort några lyckade resor dit redan men det finns annat och mer att uppleva……..Nu när jag är mer varm i kläderna. Ni fattar.
Lavendel. Här kokar Eli det som skall bli lavendelolja. På gammalt maner. Tätar med deg!! Ett superutflyktsmål. Genuint.
Precis. Fortsätta hitta pärlor till er. Covid kommer att ta slut och vi kommer att börja resa igen. Of that I am sure. Gäller att inte bli skogstokig innan dess. Gäller att hitta formen och sättet – samt att få det att gå ihop sig. Det svåraste av allt. Stora pengar att utforska och våga lita på att man får leverans av det överenskomna på plats.
I en affär i Málaga. Fanns inte i min storlek men texten är jag. Loving it.
När man anordnar resor enligt paketreselagen, måste man till Kammarkollegiet ställa en bankgaranti (egna sparpengar eller hus t ex) som täcker resenärernas kostnader – OM resebyrån skulle hamna på obestånd under resans gång eller tiden innan. Varje år skall man uppge budget och antal resor. Innan jag vet om det blir något. Innan jag vet om någon vill åka med mig.
Ytterligare en T-shirt med för liten storlek men med budskap som är jag. Endast det bästa är sämst nog.
Så om jag anordnar resor på vår och höst så måste bankgarantin täcka de medel kunden köpt resan för av mig.
Det är såklart inte gratis. Banken tar ut en nätt avgift för att jag garanterar med mina egna pengar. Bra affärsidé. Att jag inte tänkte på det….Banken är ingen välgörenhetsinrättning. Om någon oförhappandes trodde det.
Man får hålla ihop både det ena och det andra i dessa tider. Alla tider, förresten.
Att resa är att leva.
Inte själva resandet i sig alltid. Jo, förresten. Hela resan. Destinationen. Hela upplevelsen. Möjligheten att lära sig nya saker. Se hur andra lever. Annan klokskap. I was born that way. Nyfiken. Häromdagen frågade jag Mats – visst är jag vanlig fast bara med lite mer energi än många andra? Jag hade precis gjort kåldolmar, knäckebröd och kålgryta. Det blev lite intensivt i några timmar.
Kåldolmar eller en resa. Upplevelser bägge båda – men olika. Kammarkollegiet behöver inte bry sig i kålfallet.
Kände att jag behövde strykas medhårs just i den stunden. Kände mig liten. Nä, sa han bara. Samtidigt log han. ♥ På torsdag ska jag fråga om han vill utveckla det lite till. Är jag inte vanlig eller har jag inte energi? Tror jag vet svaret men så här i covid-tider får man hitta på lekar för att få tiden att gå……… Vi har i alla fall varit ett par i 23 år så något vanligt rätt måtte jag ha gjort. Fniss.
I must have done something good tra-la-la-la
Kära konfirmander, sa Pastorn.
Det betydde oftast att det var slut på predikan. Min konfirmationspräst. En tvättäkta Schartauan.
En del människor säger att man får det man behöver. Att sådant kommer till en. Jo, jag tackar, jag. En semla skulle sitta bra men det kommer ingen än – vad jag kan se.
Detta skulle jag behöva. Kom till mig.
Till alla som säger att man får vad man behöver: jag kan till er säga högtidligt här och nu: Just denna stränga präst behövde inte jag. Apselut inte. Han gjorde inte gott. Verkligen inte. Han har orsakat så mycket smärta och ångest. Nedrans gubbe. Med sina domedagspredikningar, om Domens dag och agnarna skola skiljas från vetet, sparvarna skola täcka himlen på Domedagen. Gott om sparvar var det när jag gick hem från konfirmationslektionerna.
Så himla roligt var det inte då. Jag är stor flicka nu.
Så klart var jag dessutom en av agnarna. Det begrep jag ju. Jag skulle sållas bort och min familj skulle få komma till himmelen medan jag fick bli kvar. Ensam. Än idag – fastän jag är sjättifem år – vaknar jag kallsvettig ibland över att jag inte får följa med. Vart vet jag inte men jag får lik förbaskat inte följa med. Nedrans prästelände. Så. Nu var det sagt. Har väntat 50 år på att säga det. Dumma dig. Jag är lite försiktig med orden – så att jag inte får ångra något………..
Vet hut. Skrämma barn på det sättet!!!!
Kära ni, säger Annicka.
Nu är det färdigt och klart. Signed, sealed, delivered and yours. Det blir inte mer nu. Inga sparvar så långt ögat når. Inga veten, inget tvång, ingen rädsla. Bara bra saker. Och covid, förståss. En följeslagare nu för tiden.
Inga onda ögon idag. Long gone.
Idag skall jag ha visning av en fin villavagn i Grottbyn. På avstånd, ingen beröring, torkning etc etc etc. I know. Ni kan veta att jag ÄR försiktig och ansvarsfull, så behöver vi inte avhandla det något mer. Som när en väninna ringer – hostar i telefonen och ber om ursäkt och säger: Det är inte corona ♥. Vi har blivit halvt tokiga pga denna pandemi. Vi får ha överseende med varandras små pandemi-egenheter.
Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?
Så här kom jag ut. Fast jag var lite mindre och hade inte röd tröja.
Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.
Mamma och jag.
Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.
A little bit of both – Annicka
KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.
Jag kom till slut. Veni – Vidi – Vici.
Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.
Som sagt. Försöker hinna med……
Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.
Livet är en enda stor resa.
Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?
Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?
Ibland efterlängtad……
Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar
En snäcka i örat hade inte hjälpt. Jag hade inte fattat vilken.
En liten snäcka i örat löser saken. Not.
Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS. Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..
Den dåsa. Tack lilla E för att du myntade det.
En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.
Jag jobbar på det. How to be lovely.
Nytt år. Välkommen 2021.
Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:
We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary
Ingen ordning på allting.
Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.
Va´?
Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut – säger man bägge eller/och båda?
Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD
Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.
Solen går upp även denna morgon
Inga nyårslöften.
Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.
Man måste lyssna. Inåt och utåt.
Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!
Det ska vara PIFF i livet. Annars får det quitta.
Kakor och rårakor.
Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.
En mandelbakelse varje nyår har aldrig skadat.
Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.
Oxfilé med pepparsås och gratäng. Long gone. Hann inte fota själva maten……Ni får gissa.
Rårakor in the making. Hann inte fota resultatet. Det var ju festmiddag. Inte social media time. Man får prioritera. Det var smaskigt gott.
Enough is enough.
Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGETjag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥
Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.
Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.
Julannandagsmorgon glimmar.
Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.
Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.
Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En fasanhona satt på staketet häromveckan. Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.
En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.
En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.
Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?
Jul i Spanien.
Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag. Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.
En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.
Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.
Vinterbada gör få människor på Costa del Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….
Tacka vet vi vattengympa.Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.
De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.
En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.
Hur firar vi julen i Spanien?
Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.
En film om att tro. Polarexpressen
Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.
Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen
Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.
Tant Roffa vann allt.
I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.
Nissarna och Polarexpressen
Framtiden är vår. Och er.
Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.
Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.
Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.
Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.
Ta-ta.
Annicka
Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt. Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂
https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.
Blir ni lite förvirrade? En krönika till – hon har ju precis skickat ut en i cyperspejs. Joråsatte…………..jag skriver ju för både Villavagnsbloggen.se och för mig själv Ekengrenskan.se
Villavagnsbloggen är för alla men i synnerhet för er som vill veta om livet i en villavagn – och vilka möjligheter det valet gav mig och min man. Man kan få veta om hiskeligt många bra saker. Skrivet med knorr och med mina ord och tankar. Ingen större åning där heller, men lite hyfs är det allt. Lite mer proffsigt och riktat, skulle man kunna säga. Om man är snäll. Om man vill väl.
Magnifique. Vill veta mer? Prenumerera på Villavagnsbloggen
Ekengrenskans Knorriga Krönikor är för resten av jordens befolkning. I den fröjdas allt möjligt och jag behöver inte skämmas ett dugg. Behöver inte ha Ågren för att människor ska undra varför mina tankar angår dem i en villavagnsblogg, just.
Krönika hela da´n!
Jag är min egen chef och jag sänder mig in i skamvrån själv. Där kan jag stå så länge jag själv bestämmer. Om jag nu bestämmer mig för det och det är i och för sig ganska troligt. Kan bli många besök. Jag är min egen bödel, hård och orättvis – men jobbar på att bli endast åklagare.
Inte jag på bilden men nästan. Hård och orättvis mot mig själv.
Den Ljuvliga Kudden är min.
Jo. Det är sant. Jag fann den. Våndades. Svettades. Betänketiden var lång och och malandet huruvida jag var värd den pågick länge. Expediten trodde nog jag flyttat in i affären för gott. Tingesten är fylld av dun, 50 x 90 cm och därmed nästan stor som en madrass men alldeles, alldeles underbar. Kostade 850 kronor på REA!!!! Nedsatt från 1095 kr. Brrrr. Hiskeligt dyrt men jag har drömt om en vettig kudde i så många år. Jag kan knöla till den hur som helst och var som helst – den är låååååång. Tar en halv sängplats i anspråk. Har köpt billigare flera gånger – som med stigande ålder – typ 1 år – har förvandlats till antingen en mjuk trasa eller en lång strut. ELLER så har den aldrig blivit vän med mig och vägrar bli det minsta formbar – bara hård och nackspärrsvänlig.
En riktigt gosig, en. Älsklingskudden.
Tiden var mogen för denna investering och mina 4 gamla nedsövda kudd-eländen får gå hädan. Till annan planet för själva har vi ingen plats på hyllorna längre för något om-utifall-att-vi-behöver-dem-till-något-vi-inte-vet-än. Dessutom är de ju värdelösa som just kuddar.
Inte läge för kuddförvaring, just.
Julen närmar sig med stormsteg. Då vänder det mot vår och det tröstar mig. Det tar oss längre bort från covid-lorten. Tiden är ju den förlösande faktorn där. Så kan man få njuta av gula rapsfält och fågelkvitter medan covid långsamt viker hädan. Det är det jag hoppas på. Under tiden får vi stå ut. Vad annars kan man göra? Tänka bort lorten, vi som kan. Emellanåt går inte det och då får man vara lite grinig en stund men sedan får det gå över. Inte hålla på och hålla på över tid.
Jag saknar ord. Bland det vackraste jag vet. Fast det säger jag om allt som är vackert.
Det är så jättegulligt med allt rött, ljussatt och pyntat inför julen. Det är då sant och visst. Mörkret och det gråda vädret är enbarmligt trist. Vem kan bli glad av så mycket grått? Grått är en modern färg. Inredning, väggar, hus, tapeter, plädar, mattor och pynt – där äger grått. Så alla gråfärgs-älskare kan nu införliva vädret. Det matchar.
Detta duger för oss. Vi trivs. Lagom pyntat. En julstädning tar 20 minuter.
Länge leve tulpanerna.
De åker fram efter nyårshelgen. Ut åker julpyntet. In åker tulipperna. Visst låter det helt underbart när man liksom gnider tulpanstjälkarna mot varandra? När man fyller en vas med tulpaner och formar om buketten till fint – det ljudet, alltså. Så livgivande skönt ljud. Det liksom låter som om man skulle vilja ta ett bett och tugga. Det krispiga ljudet. I like.
No worries, jag äter inte tulpaner – it is just a matter of speech. Jag äter inte andra lökväxter mer än gräslök och vanlig matlök. Bara så att ni vet.
Krispigt vackra.
På tal om det – jag köpte lökar på Keukenhof i Holland för flera år sedan. Från Australien. Fråga mig inte varför men jag ville pröva. Sådan är jag. Satte dem i våra gigantiska krukor utanför villavagnen. Först blommade de försiktigt vid fel årstid – eftersom Australien har vinter när vi har sommar. Nu har lökarna vant sig vid den svenska årstiden och de blommar lagom till jul. Ute. Hur vackra som helst och doften är obeskrivligt ljuvlig. Skulle gärna vilja ta in en blomsterstjälk men då får vi förmodligen flytta ut. Så starka dofter funkar inte i vår familj. Se men inte röra. Så får det bli.
En liten rabatt i decemberMera godis för själen.
Pepparkakshusets födelse.
Coronas fel. Eller välsignelse. Det beror på. Mats ritade ett och jag gjorde degen. Vi skar ut och gräddade. Skar bort och sågade. Satte ihop med smält socker. Smält choklad på taket och kokos som snöflingor. Sedan kristyr. Såg framför oss hur joggans tjusigt det skulle bli. Joråsåatte – men skall ju lägga kristyr INNAN man sätter ihop huset. Såklart. Fast om man har bråttom då gör man inte det. DET, mina kära vänner, får effekter. Inget blir som man tänkt sig men vi är glada ändå. På håll, med dåliga ögon och nedsatt hörsel – det är riktigt fint att titta på. Vi såg framför oss ett slott med kristyrutsmyckning och krusiduller. I verkligheten kan man inte vända på huset för att få dit krusidullerna – för då glider taket av. Tro mig. Vi har prövat. Och skrattat. Vi är ändå nöjda med bragden. Efter 22 år tillsammans byggde vi vårt 2:a hus . Det första kunde vi bo i. Gick inte att vända på, heller. Vi målade det som det stod. Ingen kristyr, heller.
Ett litet pepparkakshus utan så mycket kristyr. Det hamnade på diskbänken
Jullotteriet i Spanien.
En stor tradition i Spanien. El Gordo. Betyder den Store/Feta och syftar på den stora vinsten. Ren lotteri-yra. Lotterna kostar runt 200 Euros styck och det är vanligt att arbetskamrater och släkten köper in sig på en del.
Loteria de Navidad, även kallat El Gordo, är ett spanskt lotteri med lång historia. Det officiella namnet är Sorteo Extraordinario de Navidad och lotteriet har funnits sedan 1812. Det stoppades inte av varken inbördeskriget eller Franco-regimen. El Gordo betyder ”Den Stora/Den Feta” vilket syftar på det gigantiska förstapriset, som år 2018 uppgick till inte mindre än svindlande 4 miljoner euro. En hel lott kostar 200 euro och 70 procent av den totala försäljningsintäkten går ut i vinstsummor.
Själva lottdragningen, som äger rum 22 december varje år, är ett spektakulärt skådespel som pågår mer eller mindre hela dagen. Små barn sjunger både vinstnumren och vinstsummorna medan hela Spanien spänt följer med. Ceremonin äger rum i Teatro Real de Madrid och direktsänds i tv . / EN SUECO / Wikipedia
Lotteriernas Lotteri! El Gordo.
Själva sitter vi med Lottorader som aldrig är rätt men vi har i alla fall en trisslott på 60 kronor att lösa in. Vill ni köpa in er på den lotten, kanske? Så kan vi leka att vi är i Spanien nu? Där vi normalt sett skulle vara och vinterförvara oss. Det är som det är. Vi är där vi ska vara just nu. Det är bara att tänka så. Det går ju ingen nöd på just oss, i alla fall. Mänskligheten i stort har det värre än vi. Vi är bara jäkligt uttråkade – och det är väl egentligen ett lyxproblem. – om man ska tänka stort. Det ska man. Värre för de som blivit sjuka och alla som kämpar för att hålla dem vid liv.
Längtar gör vi. Ren lycka att drunkna i foton och minnen.
Sillen ska läggas in. Fågelmaten skall läggas ut.
Så ser denna dag ut. I stort. Och allt som kommer däremellan. Det kan vara precis vad som helst, det. Vi får se vad som kommer till oss denna dag. Kanske köper vi en lott och vinner miljarders miljoner. Det skulle lösa en del pågående saker. En liten miljon eller två skulle inte skada. Det är i alla fall vad jag tror. Vi kan ju pröva – skulle det visa sig att det inte blev bra – då kan vi lämna tillbaka pengarna. Eventuellt. Not.
Ja tack, säger jag. Åsså några papperspengar i en påse bredvid
Det blir svartvinbärssill bl a. Vi ÄLSKAR den sill som Fiskhallen i Mölndalsbro gör. Bland de godaste bland sillinläggningar, enligt oss. Nu är det ju så att vi kan inte teleportera sillen hit där vi är – därför får det bli en egen variant. Har kommit på en genväg. Man köper en liten förpackning med utspädbar svartvinbärssaft – sådan där måltidsdryck, ni vet – och häller i den mumsiga lagen man gjort. I med äppleskivor, lite ananas om man vill – och så får det stå och götta sig. Ljuveligt. Tunnbakat fröknäcke till det. I senaste baket hällde jag i en halv påse med ”brödkryddor” och duttade i lite kanel. Så gott så att man dånar. Behövs inget smör, har vi kommit på. Vi har också kommit på att frysen är full och jag kan inte frysa in mer bröd. Jag kan inte frysa in någonting alls, mer. Då sprängs boxen. Puff.
Svart vinbärssaft i sillagen. Jäääälans, så gott.
Influensa och TBE.
Vaccin. Jodå, vi har investerat i oss själva. Jag har aldrig tagit en enda influensaspruta hittills, men så har jag aldrig varit gammal förut, heller. Det är första gången. ( *ler* ). Tänkte att det är väl lika bra att ställa in sig i fållan och göra som folk rekommenderar. Så i en arm blev det influensaspruta. Den ”vanliga” influensan. I den andra armen blev det annan spruta. TBE är något vi inte heller vill ha så det var dags för påfyllning. En otäck sjukdom, den där TBE.
Äckelfis. Tycker så illa om dig, ska du veta. Fast du tycker om mig – det förstår jag……
Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär./ Folkhälsomyndigheten
Minnesstörningar? Ja, det har jag. Förvirring? Jajamänsann. Det händer oftast. Tror inte det är tecken på TBE – det är nog mer som jag är.
Vad vare du sa att du hette, saru?
Jag hade egentligen velat ta en spruta mot bältros, också men jag hade inte tillräckligt med armar. Dessutom kostar en effektiv vaccination 5 tusen papp per person. Får fundera. Vi har kära i familjen som drabbats av följderna av bältros och som lider storligen – därav tanken på vaccin.
Anyway. Vi nöjer oss med det vi fått så länge. ”Med stigande ålder” borde man vaccinera sig mot allt. Känner mig nästan förnärmad. ”Stigande ålder ”. Hmpf. Ni fattar. Well, oh well. Inte bli hysterisk. Inte heller vara övermodig. 2 vaccinationer får vara gott nog i nuläget. Förresten – kan man vaccinera sig mot stigande ålder? Mer halvstigning. Att man bara blir ett halvt år äldre varje gång man fyller år?
Å här sitter jag och längtar efter gambas pilpil. Recept här!
Me and my big mouth.
Nu är det läge att sticka in något gott i munhålan. En macka till exempel. Morgonen randas och frukost kallas det som då vankas. Ingen 2:dag så långt ögat når. På tal om den dieten. Mats och jag pratade om den häromdagen – vi har inget annat att göra i covidtider……..och då deklarerade jag bestämt att det är så skönt att vi håller oss till fasta dagar – måndag och torsdag – så kan man ställa in sig mentalt och inte känna hunger. Då log han skälmskt och sa att julafton är på en torsdag…………….. Sedan försökte han linda in att även Nyårsafton är på en torsdag. Jahupp. Ormen i Paradiset kändes hiskeligt nära. Vi kom överens om att vi skulle ändra dagar………..fast jag kunde ju vara principfast om jag ville, sa han. Tack. Gulligt.
Ibland skall man inte gapa över mycket……Får äta med ögonen
Hädanefter skola jag hålla flabben, som man säger här i Skåne. Allt jag säger kan användas emot mig. Det är så himla typiskt. Jag som öppnar truten var och varannan timme. Dags för mig att kliva ner från mina höga hästar. Överhuvudtaget dags för mig att kliva ur fåtöljen och göra mig en smega ( macka ) innan hungern tar mig i ett eländigt grepp och vrider om.
Ni får hava det så bra som ni kan. Vi håller ut och håller in. Håller av och håller i. Håller om och håller på. Hela tiden.
Kram på er.
Annicka https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.
