MOrgan Nyman AB

Hatt-trick. Det är det nya gamla.

12 februari, 2021 by Annicka Ekengren 10 kommentarer

Hilsen.

Vårhatt. Har ni en sådan – eller kanske flera? Det har jag. Både en och flera. I gabberoben. Vem använder hatt i en villavagn en kall vinter i Skåne? Jag. För att jag fick lust. För att nu får det vara sluttänkt. In med glädjen och piffet. Ut med kalasbyxor och ylletofflor. Självupptagen? Jag bryr mig mycket om andra. Det vet jag bestämt. Jag bryr mig om fina hattar, också.

Finsalongen.

Det är kanske där man skall ha hatten på sig? Vad vet jag. Jag tröttnade på såseriet och tänkte – du som alltid piffat dig, Annicka – vad gör du därnere i källaren? Gräver och gräver och lägger mentalt pussel – är du klar snart? Har du lagt bitarna där du vill ha dem? Det har tagit sin tid. Oh, yes. Ja, svarade jag på det och så kände jag en sådan lättnad. Lättnad är gott. Skattelättnad behöver jag inte men gott för många. Sagt och gjort – jag ställde mig på tå och tog ner mina hattar från högsta hyllan.

Är det inte den ena så är det den andra……

Provade dem. En efter en. När man provar hatt – då kan man inte ha hemmastickad mohairväst på sig med tappade maskor och översized. Inte kan man heller ha glåmiga ögon – man måste go all in. Sagt och gjort. På med trutpasta och lite sotiga ögon.

Djäävulsansikte — Ibland lyckas man – ibland går det åt skogen.

Nej – man måste såklart inte. Man måste ingenting men en hatt måste man ha OM man har hattlängtan. Det är som ett liniment på en värkande fot. Hatt på ett trängtande själ. En prydnad. Lite mystik. Lite mod. Lite piff. Lite märkvärdig. Och så en hatt, då. Allt det har jag.

Vampyrmamma — Allt är inte som det var när man var ung. Den här figuren skall jag ha i min webshop.

Jag är nog gammalmodig men det får man när man är …………….gammal. Utan könsrollstänk – för min egen skull – läppstift, högklackat och hatt – fräckt. Kläder också såklart men det förutsätter jag att ni förstår. Hatt kan man ha till jeans – då klär man ”ner” sig, som jag brukar säga. När man inte vill vara överflott utan bara sådär…….kaxig. Hatt och festblåsa – då har man klätt ”upp” sig. Enligt mig, alltså.

Hattfrisyr — Tant Rufsa. Nästan som jag föddes. Fast äldre. Efter-hatt-frisyr.

Enda minus med att bära hatt att frisyren blir fullständig katastrof efter en dag i hatt. Verkligen. Jag frågade min mamma en gång – varför tanter aldrig tar av sig hatten inomhus. Tant Elsa hade både hatt på huvudet och snus i en rännil nedför mungipan. Mössorna tar man ju av sig, tänkte jag. Man blir inte fin, sa hon. Tror jag att hon sa. Kan vara efterkonstruktion men jag vet att jag frågade. Nu vet jag varför tanter behåller den på. Man ser ut som en obäddad säng i håret, svinto, hölass…….whatever. Inte snyggt, i alla fall. Åsså kliar det……….Vill man vara fin…….. <3 . Det vill man. Jag. Helst.

Glad ängel — Denna kommer att finnas i min webshop. En ängelmamma. Några exemplar. Vill ha? Skynda!

Glad. Gladsax. Gladiolus. Gladlynt.

Fina ord. Alla med glad i. Vi går mot våren. Jag blir glad. Jag är faktiskt glad. Kan bero på att jag vann över maken i kortspel idag – han vinner nästan ALLTID. Vi spelar Phase 10, som lär vara likt Gin Rummy. Tar oss ett parti ibland.

Phase 10 Kortspel — Detta samlar man på.

Idag gjorde jag dessutom semlor som tröst för kortförlusten. Eller som pris för vinsten. Spelar roll, så att säga. Borde gå ut men nu skriver jag ju krönikan och tänkte låta bli att sitta i natt. Nu är inspirationslustan på topp. Harrejäddrar.

Hyacintblommor som Red Bull — ……….ger dig viiiiingar…….

När solen skiner vänligt på en – då får man välbehagspåslag. Trots kylan. Alla vinterbilder – fina – men eftersom jag inte är någon slalom åkare eller puckelpistveteran – föredrar jag ändå solsken och värme.

På Skidor i Trysil — När Långa Farbrorn var kort. 12 personer i en vecka i Trysil. Varje vinter. Lovely.

Och blommor. Och marknad. Och gambas pil-pil. Sådan är jag.En vecka i fjällen med familjen <3 skulle sitta fint – för att jag älskar att vara med dem – men det får vänta tills covideländet är väck med pusta. Jäkligt mycket som får vänta, if you ask me.

ffeel ffashion.

En klädaffär jag hade för ett antal år sedan. Började med hemförsäljning. Tröttnade på att kånka omkring med alla tunga lådor, alla galgar, som fastnade i varandra, packa upp, hänga snyggt och sedan packa ned, tappa kläder på marken i ösregnet, få fläckar, kassera……… Ingen förtjänst, heller. Mysigt, alla hade trevligt, drack kaffe och åt mackor – men jag växte ifrån det efter ett tag. Så mycket slit och så mycket kapital bundet. Mer trevligt än lönsamt. Jag är ingen hårdsäljare heller. Inte säljare alls, egentligen. Bara inspiratör och allmänt trevlig.

Kläder på tork — ffeel ffashion? Kanske.

När tillfället sedan gavs, kånkade jag in alla lådor i en lokal som maken och jag hyrde. Så blev det ett rum med kläder. Så blev det 2. Så blev det nästan 5 rum. Fullt med kläder, smycken, skor, halsdukar……………….ALLT möjligt. Jag importerade kläder från Budapest. Åkte ner och handlade från leverantörer där. Inte main-stream mode. Udda och….lite vanligt. Åkte på mässor i Danmark. Köpte, köpte och köpte. Bland det roligaste och dyraste jag gjort.

Har ni en sådan blus som ni inte har?

Man måste ju ha ett sortiment. Någon säger: Den svarta tröjan – har du den i blått? Den blå tröjan, har du den i V-ringat? Den korta kjolen, har du den i knälängd? Den kjolen i knälängd, har du den i långkjol? Oj, så synd att den blusen inte finns utan krage……………Så håller det på. Så köper man in och köper in och passar man sig inte så…………………..Ebberöds Bank, nästa.

Gröna stövlar — Enkelt mode. Stövlar och kjol.

Jo, jag inspirerade många att byta stil, att pröva andra färger. Otroligt roligt och givande och alla dessa fantastiska människor som letade upp min butik i Pixbo och handlade. JAG ÄLSKADE DET!!!!! Bara öppet kvällstid och vissa lördagar. Jag hade ju ett heltidsjobb dagtid på Svenska Mässan också. Herregud. Jag skulle kunna skriva en bok om detta – vi får se om jag någon gång i livet får till det med den……

Marknadkläder i Marbella — Marknadsfrossa

Behöver en ”baby”.

I alla fall har jag nyss återregistrerat ffeelffashion.se som domän. Jag tycker om namnet, helt enkelt. Vet att alla leverantörer hade svårighet med de 2 ff-en – men sedan behövde jag bara presentera mig som Annicka från De Många F:en 🙂 ! Anyway, vi får se vad jag gör med detta. Ekengrenskan måste hitta på något att bita i. Som kan ge en liten inkomst och som man inte blir lusfattig på. Webhandel i yttepytteskala – med bara godbitar. Några stycken. När det är slut är det slut. Vi får se………..Den som tänker – lever. It ain´t over ´til it´s over. Det är därför jag håller på och försöker utbilda mig inom gu-vet-vad. För det som komma skall. Om det nu gör det. Det beror på mig till en början. Jag har INTE slutat med villavagnar men av naturliga skäl har pandemin bromsat in. Bara att anpassa sig till det.

Man får utbilda sig. Lille Nisse läser kokbok.

Bougeainvilla — Färdigpratat. Blommor. I love.

Så kom vi till slutet.

På Spåret på TV. Chipsen slut. Vinet slut. Det återstår bara att koppla bort sig. Inte är det natt. Inte är jag trött. Känns bra i hela mig. Jag har tänkt färdigt. Guuuu, så skönt. Har lagt alla tankar i ett fiktivt skåp – i olika lådor. Efterhand kommer jag att tömma den låda som inte längre behövs. Den som är så färdigtänkt att jag inte ens behöver minnas något. Gone with the wind, liksom. Så funkar jag.

Grillad korv — Lite kvällsmat a la Porto. En sen natt.

Kära ni. Jag hoppas att ni får trivas i det lilla, det stora, i allt. Det går framåt – fastän vi inte märker det precis varje dag. Tänk på ljuset – så länge det är dag numera! Borta är vintermörkret. Visst är det fantastiskt! I love it! När det är som mörkast. Då kommer ljuset. Det har jag fattat. Plötsligt händer det………. Can hardly wait……♥

Tjing, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree80

När det blir upp och ner.

2 januari, 2021 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

En stjärna på himlen föds. Anno 2021. Välkommen.

Det var då, det.

Året är 1955. På jorden föds ett barn av ovanlig kaliber – för säkerhets skull landar hon i god jord med rumpan först. Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt?

Yoga style — Så här kom jag ut. Fast jag var lite mindre och hade inte röd tröja.

Enligt Salig Mamsen kände jag efter först och ville först pröva att komma ut med en fot först. Spana in läget, liksom. Som en antenn. Är det bra här? Ska jag komma nu? Ska jag bli kvar härinne ett tag till? Så sjukhuspersonalen fick snabbt stoppa tillbaka min fot och försöka vända mig inne i det trånga lilla rummet som kallas mage. Usch. Aj. Stackars min lilla mamma. Det blev lite panik och så hände det sig att jag var på G ut i världen – men dubbelvikt. Nu kommer jag, tänkte jag nog. Det gjorde jag. Sedan dess har inget varit sig likt. Inte för någon inblandad. Jag har rätat ut mig, i alla fall. Skulle sett ut annars.

Jag heter Annicka Ekengren. Annicka Charlotte. E:et skall uttalas i Charlotte. Annicka har inget E i sig så där finns inga krångligheter eller något som kan gå fel. Kanske det då att mitt namn stavas med CK. Annicka då, alltså. I Charlotte finns inget K så det är också tämligen enkelt att förstå.

Mamma och pappa i lampans sken — A little bit of both – Annicka

KUNDE ha hetat Vivianne. Med E på slutet. Det tyckte den stolte Fadern. Kärleksfullt tänkte han på att jag som liten skulle tulta omkring på jorden och kallas för Vivan. Kommer inte på fråga, sa Modern och så blev det bestämt. Å andra sidan fick Fadern som han ville lite grann. Jag har kallats för Pyttan. Hans hittepå. Tycker jag är gulligt. Jättegulligt. Pyttan Karlsson – mammas flicknamn var Karlsson innan hon gifte sig med den stilige mannen från Vänersborg. Pyttan Karlsson. Tror jag, det.

Mamma och Annicka — Jag kom till slut. Veni – Vidi – Vici.

Den söte Lille Brodern som kom efter mig några år senare kunde inte säga Annicka så det blev Ankena efter det. Av det blev det sedan även Anka, Ankan, Akan. Någon försökte med Anki men det blev aldrig vida känt.
Nåväl och allt emedan. Sedan dess har det rullat på. Ett känsligt barn med stor vilja och envishet. Så har det berättats för mig. Som till dags dato blivit sjättifem år och inte fattar något – men som envist ändå försöker begripa hur det går till i Lifvet. Never ever give up.

Old age — Som sagt. Försöker hinna med……

Nu är det nytt år och nya stjärnor tänds på himlavalvet. Andra släcks och nya barn föds. Säkerligen med fötter och rumpor först – fast inte samtidigt, förståss. Det vore praktiskt omöjligt för kommer fötterna först då blir rumpan per automatik lite försenad och kommer efter en stund. Bara säger.

Kvinna med väska — Livet är en enda stor resa.

Låt mig få slippa mer telefonstrul, pretty please?

Inte första gången för mig – det kan jag lova. Kamerafunktionen är förstklassig – själva telefonfunktionen: BEDRÖVLIG!!! Någon berättade för mig att på en telefon ska man kunna ringa och ta emot samtal……… Really?

Gammal bakelittelefon — Ibland efterlängtad……

Har dansat hula-hula med 3 olika telefoner det senaste året. De är namngivna: Idioten, den Gamla och den Gamla-Gamla. När Idioten inte fungerar – då använder jag den Gamla – men då finns inte alla appar och annat löst aktiverade i den Gamla – vilket innebär att jag måste ha både Idioten OCH den Gamla igång samtidigt för olika ändamål. Simkort och sparkort måste flyttas över och…………………grrrrrr………….Så slutar högtalaren att fungera på Idioten vilket då innebär att jag inte kan ta emot samtal över nätet med bild – utan måste med teckenspråk visa att jag inte hör och att jag måste byta telefon och ringa upp själv. Vid just de tillfällena säger en otrevlig dam ”Abonnenten kan inte nås för tillfället – försök senare ”. NÄ! Det tänker jag inte. Människan jag kommunicerat med nyss sitter och väntar på mig. JU! Då ler jag snällt åt den Gamla-Gamla telefonen men den är urladdad och……………..well. Ni fattar

En liten snäcka i örat löser saken. Not.

Bluetooth-snäckor är inte att tänka på för mig för jag skulle inte hitta var jag lagt den. I soppan? Under kudden? I det nybakta brödet? Mjölpåsen. Nope. Ekengrenskan ska ha saker som SYNS. Köpte hörlurar med sladd. Då blev det brott i kabeln 2 ggr. And the story goes on and on and on and on and on……..

Rosa telefon — Den dåsa. Tack lilla E för att du myntade det.

En ny telefon har i alla fall sett dagens ljus i Ekengrenskans liv. Investering efter noga övervägande. Såklart kan man inte tala om trauma när en telefon inte fungerar – det fattar t o m jag – men på gränsen har det varit, i alla fall. I min lilla värld, alltså. Annicka med CK har kämpat länge med en nyckfull telefon som fungerar – och sedan mitt upp i allt INTE fungerar – som efter någon sekund återigen blir fjäskig och funkar fint. Nu sitter jag i alla fall på det nya året med min dåsa telefon och njuter. Lite pärlemor på den också. Första samtalet avklarat. Avlöpte fint ♥. Check.

Skylt med texten How to be lovely — Jag jobbar på det. How to be lovely.

Nytt år. Välkommen 2021.

Så kom alltså det nya året. Inte med fötterna först utan så som år kommer. Efter varandra. Så kom också Ekengrenskan Krönika. B´a så, b´a. Välkommen hit och sköt er. Året OCH krönikan. Gäller alltså bägge – eller heter det båda? Samma som i engelskans each other och one another. När säger man korrekt? Om jag hade låtit bli att slänga ut min stenåldersgamla engelska grammatikbok när vi sålde det stora huset – då hade jag varit säker. Jag anlitar Cambridge Dictionary:

We use each other and one another to show that each person in a group of two or more people does something to the others. There is very little difference between each other and one another and we can normally use them in the same places. Each other is more common than one another: …/ Cambridge Dictionary

Ingen ordning på allting.

Jag hade inte alls tänkt mig att fundera på grammatik denna 1:a dag i januari 2021, men inser att jag blir inte annorlunda än så här. Kommer man med rumpan först – då blir det som det blir. Jag avbryter mina egna tankar HELA tiden – med en massa nya tankar. Nyfiken, helt enkelt.

Såååååå mycket att upptäcka i denna värld!! Åsså måste jag få VETA, helt enkelt. Alltså lika bra att reda ut – säger man bägge eller/och båda?

Frågan är lätt att besvara. Ja, de båda orden är likvärdiga, användbara i alla sammanhang. Själv levde jag länge i villfarelsen att båda skulle vara formellare än bägge, men språkvårdande expertis övertygade mig så småningom om att jag hade fel. Båda och bägge är synonymer, det vill säga ord med samma betydelse, utbytbara mot varandra./ Siv Strömquist .SVD

Alltid lär man sig något. Inte levt förgäves denna dag, heller.

Inga nyårslöften.

Inte många i alla fall. Bara ny medvetenhet. Medvetenhet om det egna jagets styrkor och begränsningar. En del dagar av året har gått åt till att renodla mig själv. Kliva ner från höga hästar och försöka kliva upp på en och annan prispall – om än låg. Insikter, glädje, lycka och sorger i en salig villervalla. Ibland smärtsamma stunder. Har varit nere i källaren och vänt, kan man säga. Lite hemligheter vill jag ha kvar själv men i det stora hela har jag förstått att ett oerhört stort behov av att använda min kreativitet för att få livsluft – det är superviktigt.

Pojke pratar med tomte n — Man måste lyssna. Inåt och utåt.

Så därför blev Ekengrenskan till, bland annat. Jag har ett behov att stilla och en gåva att förvalta – den att kommunicera och få människor med mig på min ystra och ibland mödosamma stig. Den stig som vi alla vandrar emellanåt. Igenkänning och feel-good blandat med feel-awful men med en twist. Tur att jag bestämt mig för det, då. Innan det är försent, menar jag. Innan hjärnan kloggar igen och och krönikor blir omoderna. Så länge jag kan ska jag ha piff i mitt liv – så please – stå ut. Jag ger mig ALDRIG!!

Melerad päls — Det ska vara PIFF i livet. Annars får det quitta.

Kakor och rårakor.

Nä. Jag ska inte hålla på och hålla på. Det finns ett liv att leva. En fin man att älska. En frukost att äta. En familj att värna om. En hemsida för Unnadigresan att jobba med. En villavagnsblogg att skapa. En näsa att snyta. en bakelse att äta. Bara en så´n sak.

Mandelbakelser med hjortron — En mandelbakelse varje nyår har aldrig skadat.

Nyårsaftonen var perfekt på alla sätt. Världens absolut godaste oxfilé med görgo´ pepparsås. Majgadd. Vi har aldrig ätit en så god köttbit någonsin. Brasiliansk. Perfekt stekt. Med potatis-och blomkålsgratäng. Hellyckat. Till förrätt blev det frasiga rårakor med creme fraiche och hackad rödlök. Mousserande vitt vin till förrätt och portugisiskt mustigt rött vin till oxfilén. Efterrätten hoppade vi över. Det hade blivit för mycket. Att vara övermätt är inte gott.

Tom tallrik med såsrester — Oxfilé med pepparsås och gratäng. Long gone. Hann inte fota själva maten……Ni får gissa.

Rårakor in the making. Hann inte fota resultatet. Det var ju festmiddag. Inte social media time. Man får prioritera. Det var smaskigt gott.

Enough is enough.

Yes. Nu är vi där. Vid slutet av min krönika och början på en ny dag. Mats fixar och donar i köket. Jag sitter här och njuter av ljuden, stunden och det faktum att jag snart är klar. Det tar sin lilla tid och jag har ALLTID sådan Ågren när jag trycker på ”Publicera”. Anyway. hoppas ni får kärlek och kaffe med kaka. Något av det är inte dumt. Alla tre är som kinderägget – tre överraskningar i en. Ha fina dagen och ni som vill stötta mina ängkla rader – gilla mig gärna på Facebook. Kommentera gärna, rekommendera gärna mina krönikor till andra. ABSOLUT INGET jag förväntar mig. Ingen skam om ni inte gör det. Läser ni är det mer än gott nog för mig. Promise. ♥

Att stilla önska får man. Gjorde just det.

Kärlek och kakor till folket!

Å där kom Mats med kaffet. Bless you.

mandelhjärtan — Kärlek och kakor till folket!

Ta-ta. Annicka

www.ekengrenskan.se
www.facebook.com/Ekengrenskan
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.unnadigresan.se
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com
www.facebook.com/villavagnar
Linktr.ree

Omhuldad, omsluten och skinkmackad.

26 december, 2020 by Annicka Ekengren 4 kommentarer

Hilsen.

Lite sen i starten idag. Tänkte att en dag som denna är ändå ingen läsare vaken tidigt – förutom ni som MÅSTE vara det. Som måste uträtta något. Hatten av för er. Man kan urskulda sig hur man vill. Bara man trivs.

Vit amaryllis — Opp Amaryllis! Lite trött idag. Det får man.

Julannandagsmorgon glimmar.

Tryckte bort väckarklockan klockan 04.00. Tryckte bort snoozen. Tryckte bort det mesta. Det var inte läge att gå upp. Gjorde plötsligt andra prioriteringar än de jag bestämde mig för när jag gick och lade mig. Det får jag. Kudden var för gosig för att lämna ensam.

Fluffig fjäderlampa — Älskar min nya dunkudde. Så fluffig. Känslan är densamma men utseendet helt olika.

Det är nypigt ute här i Skåneland. Minus 4 c. Det är tomt runt fågelholken. Det är Älsklingen som fyller på deras kalasbord – jag bara njuter av det frenetiska livet. Allsköns fåglar. Igår såg vi en sparvhök som dök i full fart – för att ta en fågel men den kammade noll. Tyckte jag var bra – fast det tyckte inte den. Hackspetten vandrar uppför stolpen till huset – hackar runt och flyger sedan iväg. En fasanhona satt på staketet häromveckan. Igår såg vi en rödhake där. Hundratals sparvar och pilfinkar, förståss. Blåmes. Talgoxe. Gulsparv. Riktigt härligt att få vara med om livet på en holk.

Rödhake — En liten rödhake. Hakeröd heter nog någon som bytt efternamn.

En bidrag har jag ändå kommit med – att erbjuda fåglarna svålen från skinkan. Fint fastbundet runt en pinne vid holken……………….I
Åhhh, så gott, tänkte jag. Nähä. Tyckte inte dom. Genomregnad fläsksvåle stod inte på önskelistan. Så därmed avslutar jag min insats för fåglarnas överlevnad. Det får bli fortsatt jordnötter och solrosfrön för hela slanten – det är ju det som de älskar ändå. Mina hackade morötter ratade de helt och hållet. Inte ens skatorna lät sig smaka. Oh well. Morötter som är så nyttigt! Fläsk som är så gott!!! Ok, jag ska inte störa.

Granklädd bock — Tack och bock för mina fågelinsatser. Jag är kränkt. Kanske fåglarna också? Hmmm?

Jul i Spanien.

Hade det varit som vanligt hade vi troligen varit på utflykt idag. Helt troligt till ett växthus – där jag kan gå vilse utan att det är farligt. Kan gå i timmar. Mats brukar slå sig ned i fiket och njuta där en stund medan jag går och suktar och luktar.

Cerise Kamelia — En sådan hade jag. Massor med knoppar. Har inte längre. Nedrans covid.

Ranunkel. Fult ord för en gudomlig blomma.

Förra året besökte vi Estepona, för en liten dagsutflykt. Fika och njutning. Vädret gudomligt skönt. Varmt i solen – lite svalare i skugga och vind. Helt perfekt. Vid den här årstiden på Costa del Sol är det inte direkt hett i luften. Varmt i solen och det prunkar och blommar överallt men det kan regna och det kan vara kallare nattetid. Ljuset däremot – ljuset. Obetalbart. Havet är runt 15-17 c.

Vinterbada gör få människor på Costa del Sol ändå – jämfört med alla som badar i 4-gradigt vatten här i Sverige…… Själva älskar vi att vattengympa i vår pool. Sicka magmuskler jag tränade upp!!! Bra kondis. Inte riktigt som nu…….

Annicka Badar — Tacka vet vi vattengympa.

Gibraltar på avstånd — Gibraltar där borta i fjärran. Sett från Estepona.

De flesta fik har öppet under denna tid men tillräckligt många stänger för vintern. Behöver lite ledighet – när ska de annars ta semester? Vintrarna är trots allt inte högsäsong på samma sätt som på sommaren. Utan kaffe blir man ALDRIG i Spanien. Inte utan mat, heller.

Kaffekopp — En kaffe cortado. Espresso med en squtt mjölk i.

Hur firar vi julen i Spanien?

Vi pyntar lite lätt. Tar det väldigt piano – men såklart måste jag vispa runt i köket. Lägger i sill, gör Jansson, köttbullar och bakar vörtbröd och lussekatter. Skinkar brukar vi köpa några skivor av. Sedan improviserar vi. En dag äter vi julmat sedan är det bra. Vi äter ute ibland – libanesiskt är en favorit – sedan kan det bli vad som helst. Som tradition har Mats och jag att vi alltid tittar på Polarexpressen.

Polarexptressen — En film om att tro. Polarexpressen

Vi skapade den traditionen när vår D ( som vi var stödfamilj åt ) var hos oss. Långa Farbror´n numera eftersom han vuxit förbi Mats. Varannan veckohelg i 15 år hade vi den stora ynnesten att få följa denna Älskliga Pärla till människa – från yttepytte in i vuxenvärlden. Nu läser han på Chalmers och ringer oss varje vecka för att kolla läget. Covid gör att vi inte kan ses speciellt ofta – men han är forever ”vår”.

Julpynt på öppna spisen — Härligt julfirande med goda vänner. Ute sken solen

Förra året firade vi ihop med goda vänner och hade alla sorters god mat. Solen sken ute och palmerna vajade. En lätt bris och först kaffe på den stora balkongen. Trevligt och hur mysigt som helst och så såklart ”slagsmål” vid julklappsspelet. Skämmigt men jag roffade åt mig allt som vi köpt OCH det som värdparet hade köpt……..Gick pluss, med andra ord. Generad.

I år blev det villavagnsmys. Allt som vi önskade har stått på bordet. Inte överätit men ätit mycket och gott. Ensamma men julemys via cyberspace. Det gick också bra men det var svårt att få tag i skumtomtarna som de försökte skicka genom skärmen.

Polarexpressen och Tomtenissar — Nissarna och Polarexpressen

Framtiden är vår. Och er.

Ikväll ska vi sitta och filura lite hur vi tänker om lite allt möjligt. Vad vill vi och vad gör vi åt det. Bra med sådana avstämningar allt emellanåt. Fram tills dess skall jag röja lite bland papper, laga revbensspjäll och tja, börja tänka på vad Villavagnsbloggen ska innehålla. Den följer ju denna krönika parallellt men med mer fokus på villavagnslivet – som jag upplever det.

Många ansikten — Snacka om att göra allt möjligt hela tiden – och samtidigt inget vettigt. Vad vet jag, vad vet jag.

Jag har precis blivit bjuden på kaffe och pepparkaka. Njutning. På radion sjunger Agnes ”Fingers crossed”.
Rätt härligt gung i den. På tal om gung – nu skall denna dam ta sig från A – B – i rätt tung-gung. Får se hur det går. Jag är ju ingen Agnes precis men lite schwung kan jag väl få till. Waila kan jag men Mats brukar titta på mig med en bekymrad min då……….. Att waila betyder egentligen jämra sig och så kan man låta när man har glömt texten. Det vet jag.

Tack för idag och för att ni läst ända hit – om ni inte har gjort det så så missar ni dessa ängkla små rader.

Ta-ta.

Annicka

Annicka Ekengren ( Måste skriva ut hela namnet för att Google ska hitta mitt namn och lägga mig högt upp på söklistan ) Förmätet men nödvändigt. Så fort jag blir världsberömd ska jag ta bort det. 🙂

https://linktr.ee/unnadigresan.se
Denna länken går till ALLA mina sidor på webben. Inte bara Unnadigresan. Klicka på, bara.
Jag finns lite överallt, verkar det som.

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

22 november, 2020 by Annicka Ekengren 17 kommentarer

Hilsen.

Det är så det börjar. Det är sedan gammalt. Det är nu som jag hälsar på er som läser och sedan börjar det. Letar efter det som jag aldrig vet vad det blir.

Det är idag det händer.

Precis. Det är nu som jag släpper jag taget. Om vad? Om antingen hela hemsidan eller bara krönikan men med adress Ekengrenskan.se. Vi får se hur det slutar idag. Något blir det i alla fall. Nu är det ju inte så att mitt cyberbidrag på något sätt ändrar världshändelserna i någon promillegrad ens. Inte en endaste krusning. Någonstans. Det är en rent självisk handling. Produkten av att jag tycker om att lära mig nya saker, att slänga mig ut i det okända ( bara det inte är från höga höjder eller ner i djupt vatten ) – och testa. Så länge det är greppbart, alltså.

När man kan se över kanten efter många försök.

Utfall, infall, bortfall.

Framöver får jag se vad som händer. Vilket blir utfallet, egentligen? Läser någon? Tycker någon att JA – detta vill jag fortsätta följa. I vilket fall – om jag faller så märker jag inte så mycket av det. Ingen annan, heller. Kommer varken att blöda eller tappa mjälten. Bara att fortsätta – för mina egna sunda vätskors skull. De vätskorna som inte är utspädda med jordgubbsgin, förståss. Men den är slut sedan länge så torde vara nollgradigt i blodet. Jag har liksom tappat mina verksamheter – de står på vänt – pga Corona – och jag står inte ut att bara se tiden ticka bort. Det är sanningen. And nothing but the truth.

Bild med texten Vad tycker du? — Vad tycker du? Hoppas du fortsätter titta in här!

Pandemi och möss.

Det är ju så att jag märker att den usla pandemin tar på humöret. Naggar i kanten. Som råttan på en liten kaka. Lite i taget. Gäller att baka nya. Kakor. På tal om det – vi håller på och jagar en mus eller 2. Som smyger runt våra fågelmatsburkar. Lämnar visitkort. Om man säger. Vi satte ut en råttfällebur. Tänkte testa om de små rackarna fastnar där. Nä. Såklart inte. De små rutorna i nätet är för stora. De små liven hoppar ut och in. Slår kullerbyttor. Hånflinar säkert. Bar-hopping i den lilla musvärlden. Jordnötter o annat gott.

Var är den? Musen? Katten, musen, tiotusen.

Pilutta, sa musen.

Betyder att mössen gäckar oss och äter gott på det som egentligen skulle bli deras död. Såklart. Det blir till att införskaffa några minifällor istället. I o f s – de små rackarmössen gör ingen direkt skada. Än. De kan få leva – det finns de djur som behöver dem som mat, ju. Bara inte de små gnagarna kommer in i huset och hälsar på. Då blir det stekpannan direkt. PÅ dom, alltså. Skallebank. Direkt.

Det gäller att tänka bort.

Precis. Bromsa tankar som gnager. Inte bara möss som knaprar. Även tankarna. Vi är i välsignat läge ändå, trots allt. Vi bor inte i läckande tält. Inga krigszoner i närheten. Ingen svält. Lideregentligen mest av leda. Håller vi oss bara undan så är det den som är värst. Som om livet bara passerar och man får inte vara med. Någon annan bestämmer – Covid heter den oinbjudne visst. Jo, jag upprepar detta. Tror det är viktigt att uppskatta det för oss självklara – medan det finns. Vem trodde på Coronaeffekter för 1 år sedan?

Tidsnödig.

Är man redan sjättifem år så blir åren allt mer viktiga. Eller snarare mer påtagligt drabbande. Den övre gränsen närmar sig. Det är fakta – inget att grina över men tänka får man. Livet är det livet är. Nyss drack vi kaffe och åt en marsipanbit. Det är också en bit av livet. Tror jag skall ta en bit till. Av både marsipan och liv.

Surdegar och julgardiner.

Joråsåatte……började tidigt med julpyntet. För nästan en månad sedan. Vi har inte så stort. Har gjort oss av med det mesta och förresten – det lilla vi har finns i Spanien. Det blir jul ändå som dessutom går över på en kvart. Betyder inte så mycket för mig längre. Lite pyssel och pynt. Det får det bli men på Nyårsdagen åker allt ut och tulpanerna in. Det var mest när mor och far levde och vi samlades alla hos oss. DET var jular för mig. Nostalgi men ändå. Vi bodde stort då – i Benareby och därför kunde vi erbjuda gott om plats att umgås på. Livet är föränderligt. Helt naturligt så.
Kommer att laga Herr Jansson, Farsans Sillarätt och säkert baka och dona. Trivs i köket.

Julgran och sillrätt — Sill och gran i samspel. Har redan tjyvbörjat.

Julemys i Villavagnen — Julemys i det lilla. Det räcker för oss.

Myror i brallan

Vet i alla fall att jag har en skapande karaktär. Måste bara hitta på saker. Slöseri med livet, annars. Om man nu KAN göra saker. Inte alla förunnat. Ju. Eftersom jag både KAN och VILL så måste det ske. Maken tittar på mig ibland och undrar om det måste ske NU eller om jag kan vänta lite? Det kan jag oftast INTE men ibland måste jag. Vänta. Jag KAN tänka själv. Faktiskt. Just nu har jag skapat Sally Staffli. Släkt med Salvador Dali? Ingen aning vad jag ska med henne till men hon har i alla fall tagit passfoto nu. Ska ut på resa. Vart vet hon inte. Inte jag heller.

Sally Staffli vill ha passfoto. Vilket är bäst? På vänstra sidan tittar hon till vänster och på högra sidan till höger. Avancerad teknik.

Håller på och avslutar gamla surdegar – saker som bara ligger och som drar energi. Lägga upp gardiner, sticka färdigt västen av överblivna garner, rensa skåp, slänga saker som inte behövs. En god känsla av duktighet och välbehag infinner sig. Sedan kan vi säga att detta att baka surdegsbröd är också rent ljuvligt. Maken smackar gott och himlar med ögonen när det bjuds på nybakat. Det är värt allt. Tycker jag om bekräftelse???? Naaaaääääääää. Jo.

P1 och annat på P.

Följer P1 och deras dokumentärprogram. Gör ni? Om inte – gör det. Superintressanta ämnen om allt möjligt. Just nu har jag avslutat serien om Vipeholmsanstalten. Brrrrrr, säger jag bara. Vad gjorde man med människor som var udda förr?

Den svenska tandhälsan skulle räddas med kariesexperiment på 400 intagna på Vipeholm. Bakom den anonyma koden C47 finns Bertil Losell, 12 år gammal ska han äta klibbig söt ”extra farlig” kola.

P 3 har också intressanta program. Om hur man t ex experimenterade med östtyska elitgymnaster innan muren föll. Helt otroligt vad det pågått och pågår saker utan att man har en aning. Inte jag, i alla fall. Dopningsexperiment på unga flickor.
Är jag galen i tråkiga saker? Blir jag deprimerad av det? Nej. Bara oerhört intressant. Finns roliga saker också. En källa att fritt ösa ur. På promenaden, när man bakar schackrutekakor, gör kålpudding eller annat fasligt gott. Nytta med nöje. Rekommenderas!!!

Bellis — Se så många blommor som slagit ut på ängen….

Om inte om vore……

Då skulle jag varit trädgårdsmästare. Eller drivit ett framgångsrikt bullfik med härligt smaskiga luncher. Det lilla formatet. Välbesökt och välrenommerat. Eller så skulle jag har designat kläder. Eller varit professionell sömmerska. Sytt extravaganta kläder. Eller skrivit en bok. En bästsäljare, såklart. Varför nöja sig med det lilla? Eller haft 8 barn som alla vore scouter och alltid var redo.
Skönt att veta att allt blev precis så perfekt som det skulle bli. I det som är. Jag håller på och jag gör allt detta i den småa världen – och påverkar i det lilla ändå. Det är häftigt. På riktigt.

Baka bullar — Lustiga bullar. Pojkar heter de visst. Eller?

Fortsatt osäkerhet.

Vet inte än hur jag får till det idag. Med krönikan, alltså. Dess presentation i Världen. Det ger sig. Några timmar kvar. Kanske trycker jag på en knapp och allt försvinner? Kanske kan ingen läsa i mobilen? Man måste ändra på allt sådan, förstår ni. Så att text och bilder och allt annat anpassas för de olika läsplattformarna. Majgadd.

Det blåser kallt och satanigatan i Skåne. Solen skiner – men nog drar det i Spanientarmen. Inte till tillståndet där men till det som finns där. Ändå. Finns ju en anledning till varför vi gjort som vi gjort. Loving it. Även på håll.

Spansk klänning — Spanska klänningar. Drömmer om att äga men har givit upp. Varför skulle jag äga en? Drömmar ska ibland förbli drömmar.

Spanska grönsaker — Färska spanska grönsaker längtar vi efter

Enough is enough.

Önskar Eder alla en förträfflig kommande vecka. Snart kan vi köpa Skogaholms vörtbröd – det finns andra märken också men detta är inte radio så då får jag skriva vilka varumärken jag vill – MÅSTE bara ha en just sådan limpa – även om jag bakar själv normalt sett. Kommer ihåg när vi var små – mamma bakade allt – och när det blev köpelimpa ibland då tog den slut på sekunder. Köpelimpmacka med O´Boy. Fy fabian så gott. På tal om det. Nu skall jag göra en inköpslista och beställa matpåse. Att hämta i livsmedelsbutiken. Det är smart i dessa tider. Annars gillar jag att titta runt i hyllorna och köpa för att experimentera med. Nya rätter. Nya recept. Hur ska man veta vad som finns om man inte får klämma och titta på? I affären, alltså…….

Änden.

Kram på er. Det behöver ni. Vi. Alla. På håll. I alla fall nu. Det vankas bättre tider snart. Det vet jag. Det tror jag på.

Cheers, Annicka

www.ekengrenskan.se
www.unnadigresan.se
www.facebook.com/annickadefigitab/
www.villavagnsbloggen.se
www.villavagnar.com

Kyckling and no kallsång

15 oktober, 2016 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

Fredagkväll. Ytterligare en ny afton. Kan vara ca 17 c ute, kanske. Kyligt. Felåt. Sitter i förtältet och filurar.
Maken spelar kort – som variation till Sudokun – han är en mästare på det – och boken han läser.
Vi har det jättebra.

Kvällskylling
Jag har precis avlsutat tillagningen av en äkta husvagnskycklingsoppa. Den blev god.
Köpte kycklingdel på Mercadona – har apselut ingen aning om vad för del det var.
Den satt på en kyckling, det fattar jag. Det var en tillplattad del på pippifågeln och paketet kostade 2.40 Euro. Det är allt jag vet.
Ihop med en massa grönsaker och i slutet iputtad hemmagjord klimp, blev det TA-DA!

Defigit AB planerar resor
Är särdeles glad idag. Gänget med glada go´ingarna Las Bruttas – som bokade en resa och åkte med Defigit AB i maj,
har beslutat sig för att boka ytterligare ett äventyr med mig.
Det blir Spanien och jag är i full gång med att planera.
Spanjorerna tar det lite MAÑANA och undrar storögt varför denna SEÑORA har så förbastico bråttomo med planeringo.
De känner inte mig, förstår ni.
ETT HELT ÅR KVAR. Utmaningar, Ekengrenskan, utmaningar!
Skall bli så roligt att pussla ihop något fantastiskt till dessa fantastiska tjejer.
Förra resan blev en hit – nu skall jag toppa den! Ni fattar!
Jag är en ECHTE resebyrå och betalar lagstadgad garanti till Kammarkollegiet.
Bara så att ni vet. Inga fulresor här, inte!

Följetongen INTE-NÄTT fortsätter men tack vare en god vän på campingen här, så har vi löst det på hyfsat sätt.
Tack R. Hotspot är hot.

Frihet är ett vackert ord men en del kan inte hantera det
Jag går på mina promenader – inte pansjislångsamma utan lite rappare – och inser att världen är tuffare
och inverkar negativt på den egna sfären. Jag går inte överallt, närsomhelst och vartsomhelst.
Det är egenligen alldeles underbart att gå utmed stranden, leta efter snäckor och njuta av stunden i nuet.
Himmelskt. Jag gör det gärna ungefär vid 8,30 – för då har inte herrarna iklädda i bara linne och no-kalsongs vaknat – och det är fritt fram att gå utan avbrott.
Endast hundägare och andra ”vanliga” går utmed stranden. Fridfullt.

Saken är den att man kan gå utmed havet en låååååång bit och på ca 200 meter av stranden
– mittemellan allmän strand – har nudisterna en frizon/anvisad plats/whatever.
Inga problem med frisinniga människor som tycker att människohuden är kläder nog.
Do as you please.
Helt ok och vassegoda.

Problemet är de herrar, som tar sig rätten att ånga upp sig och som rantar runt
med hög svansföring och liksom förföljer en. Otrevligt. Blottare. Inte nudister.
Det gäller att vara 2, att ha solglasögon ( äkta DIOR ), och bli förbannad.
Bästa dagen att power-walka är när det är kallt och molnigt. Inga Televinklar.

Hemlängtan
Jag saknar så många. Sänder mina låååååååånga armar till er.
Livet är fantastiskt på alla sätt.
Älskar det. Många av er fattas mig – så är det. Värderar er. Mycket.

Planerar att komma hem men flyget är inte gratis.
Spanien har blivit ett mycket populärt resmål i dessa oroliga tider, och det har flygbolagen fattat.
Det är INTE så att de ger bort biljetter. Ullmerkottar.
Håller utkik.

Home, sweet home.
Nu är friden fullständig. Snart midnatt, Tror det är fullmåne snart. Några av oss påverkas av det.
Jag gör det definitivt. Inte bluff eller båg.
Sover oroligt och lätt. Inbillar mig INTE, för jag har normalt sett inte koll på när månen fullbordad eller inte.
– Åtskilliga gånger har jag lagt pusslet efteråt. Ni fattar. Alla blir saliga på sin tro.

Nu är det dags att slå igen sofflocket.
G´natt folks.

Kram,
Anka

Nu drar hon……

18 september, 2016 by Annicka Ekengren 2 kommentarer

Hilsen.

En liten fredag. Ute blåser det. Skåneslätten flyger lågt. Sagolik september, hör ni. Har plockat björnbär och gjort härlig sylt.
Här finns björnbär i MÄNGDER! Taggiga buskar men härliga bär. Att promenera lite raskt på de skånska småvägarna gör gott för själen.
Jag ser mycket. Upplever mycket. Tänker mycket. Fattar lite men njuter intensivt.

Levererat en ny villavagn från Morgan Nyman AB. Förväntansfulla köpare har längtat och idag fick de nycklarna.
Känns gött i hjärtat att leverera bra saker till bra människor.

När ni läser detta är Skånes Söderslätt fjärran norrut. Den slätt som breder ut sig nu är den dyska Magdeburgschlätta.
Enorma fält och jordbruksmark här. Å vindkraftverk. Dyskland lär vara världens största vindkraftproducent. Verkar troligt.

Å precis NU gjorde jag en manöver och texten försvann……gigantiska fingrar och litet ytte-pytte tangentbord på mobilen.
Dessutom försöker jag blogga under färd och det skuttar och hoppar understundom. Maken kör tryggt och lugnt – han är fantastisk – men asfalten ojämn.
Derc ätvinyevd så lätt syh dlribs då……det blir många korrigeringar och inte alltid så lätt.

Å nu REGNAR det!!!

From 25 c to 12 c Brrr....... — From 25 c to 12 c
Brrr…….

Nä. Nu är jag asocial mot Darlingen. Slutar mina ängkla rader och pussar på honom lite.
Han kanske skulle gilla det. Ska pröva ??

I’ll be back en annan dag.

Gött.

C u soon.

Anka

Hatt-trick. Det är det nya gamla.

Finsalongen.

Glad. Gladsax. Gladiolus. Gladlynt.

ffeel ffashion.

Har ni en sådan blus som ni inte har?

Behöver en ”baby”.

Så kom vi till slutet.

Omhuldad, omsluten och skinkmackad.

Julannandagsmorgon glimmar.

Jul i Spanien.

Hur firar vi julen i Spanien?

Framtiden är vår. Och er.

Det var då tusan om den inte ska födas. På riktigt.

Det är idag det händer.

Utfall, infall, bortfall.

Pandemi och möss.

Pilutta, sa musen.

Det gäller att tänka bort.

Tidsnödig.

Surdegar och julgardiner.

Myror i brallan

P1 och annat på P.

Om inte om vore……

Fortsatt osäkerhet.

Enough is enough.

Änden.

Kyckling and no kallsång

Nu drar hon……

Här finns jag!

Övrigt